Vad gäller bikten så ska ni inte bry er om ”24 timmar framåt”. Vill ni skriva något är ni självklart välkomna att göra det. Alltid! En eloge till er som vågar öppna upp och dela med er, det är inte alltid lätt men ni ska veta att ni inte bara gör er själva en tjänst när ni gör det utan också många andra där ute. När vi delar med oss av något eget och samtidigt får ta del av andras visar det sig ofta att vi delar fler teman i tillvaron än vad vi tror, att det i sin tur kan leda till att vi får andra perspektiv på det vi själva upplever och att vi då även kan hitta nya vägar, som vi tidigare inte såg. Nu ska jag springa till bussen, bjuder på några fina bilder från helgen så länge.

Jag vet hur otroligt skönt det kan vara och framför allt hur viktigt det är att ibland få öppna upp och kasta ut allt det som så lätt samlas på hög där inne, vad det än må handla om – stort som smått, jobbiga tankar, känslor, händelser, minnen. Ja, vad som helst egentligen. Nu gör vi detta inlägg till en riktig sopstation där vi slänger alla våra gamla sopor för att lämna plats åt nytt och fräscht. Kram på er, ni är toppen och alltid välkomna in hit. En sak ska ni komma ihåg och det är att vi aldrig är ensamma om att tänka, känna och må som vi gör även om det många gånger känns så. Det är denna bikt ett verkligt bevis på. ♥

Idag fick jag tummen ur att åka till Media Markt och köpa dammsugarmunstycke. Det vi hade gav upp för några veckor sedan – gick av vid själva fästet, och sedan dess har jag gått runt och dammsugit hela lyan med lilla RÖRET. Haha! Fattar ni vilken tid det tar? Mycket lyxigt med dammsugarmunstycke och dammsugare överhuvudtaget, som med mycket annat förstår man inte hur värdefullt det är förrän det är borta. Så rena hörn som vi har haft det senaste har vi dock aldrig haft, haha.

Med mig hem fick jag även ett stativ, glad tjej hej. 199 kronor, det billigaste som fanns men fyller det bara sin funktion är jag mer än nöjd. Varför köper man ett stativ för flera tusen kronor? Jag menar, vad får man ut av ett sådant som man inte får av en billig variant? Stabilitet kanske, och förmodligen en hel massa finesser. Jag är inte särskilt insatt, som ni märker.

Nu blir det mys i soffan framför Kung Fu Panda. Mayia sitter redan bänkad med en liten skål chips, älskade vän. Själv har jag plockat ut en plåt med ”fetaostkuddar” från ugnen som jag tänkte festa på ikväll, har ni inte ätit dem ännu så gör det. Helt fantastiskt goda, speciellt om man dricker kall cola till. Finns på lidl, värsta stora påsen för 30-40 kronor. Ha en fin kväll och glöm inte att kika in på ljuvali, har en hel drös med söta mobilsmycken och knoppar som ska skickas imorgon. Så himla roligt! ♥

Med dessa läskande bilder vill jag önska er en riktigt mysig fredagskväll. Nu blir det mat hos oss - hemmagjorda hamburgare och potatis, morötter och champinjoner i ugn. Snäppet vassare än tacos måste jag nog säga! Kramar.

Hej mina vänner! Ville bara säga att ni nu kan besöka ljuvali igen. Sortimentet är inte stort men det som finns är ju så sött så sött – mobilrosor, lite nya knoppar, necessärer och hängare. Det är gratis frakt på allt utom knopparna. Välkomna! ♥

Gör det du är bra på och låt andra göra resten, var det någon klok som sa. Och ja, webbdesign är väl inte min starkaste sida direkt. Är det möjligtvis någon där ute som sitter på goda kunskaper inom området (kodning av XHTML/CSS, photoshop, illustrator, programmering etc) och vill ta sig an ett litet projekt? Hör gärna av dig!

Jag tog cykeln till parken för att fota lite vackra vyer och passande nog guppade två yttepyttesmå dunbollar förbi med sin mamma i täten just när jag skulle till att gå över bron. I det läget önskar jag så att nya objektivet gick att zooma med!

Samma bilder, ny redigering. Bilden i mitten gör sig inte riktigt rättvis, ni ska se den i större format. Himmelsk!

Vad är det mitt öga skådar, där bakom brödlimpa och vaniljsås? Jaaaaaaaaa! Det här min vänner, är vad jag kallar sann lycka.

Eventuell smärta oroar mig inte särskilt mycket, det är hela grejen med att lägga sig där som jag finner jädrigt olustig. Utsatt situation helt enkelt, och att det är deras jobb och att de redan sett allt skiter väl jag i, det rör inte mig och det faktum att jag tycker att det är lite…småjobbigt!

Aja… You gotta do what you gotta do! Av med paltorna och upp i gynstolen, hoppsan, hamnade visst för högt upp varpå sköterskan säger ”kan du kana ned lite tack”. Jo men visst, jag kanar hemskt gärna ned en bit till, naken som jag är – tänker jag, och drar lite genant i linnet. Det går nog bra detta. Undersökningen startar. Lalala. Hittar du nåt, frågar jag? Allt såg tydligen normalt ut. Phjuuuuu! Eller… där var visst något!

What? VADÅ NÅGOT? (Vid det här laget hade jag redan målat upp värsta tänkbara scenario)

Tystnad, tystnad, följt av tystnad.

”Nej jag vet faktiskt inte vad det är för något, ser ut som en blåsa ungefär, hmmmmmmmmmm, är det okej att jag hämtar en kollega?”

Ja, jo, okej då. Sjunker genom jorden.

In kommer kollegan, tittar, hummar, ”ingen polyp för då hade det varit rödare, hmm…” Lyssna nu! ”Sivan Siversson är ju enormt duktig på detta, expert på gynekologiska tumörsjukdomar (!), hon är på plats idag, är det okej för dig om vi tar in en kollega till?”

JA MEN FAN HUR VORE DET ATT HÄMTA IN HELA JÄVLA LÄKARKÅREN SÅ KAN VI PASSA PÅ ATT TA EN FIKA KRING GYNSTOLEN NÄR VI ÄNDÅ ÄR SAMLADE, tänker jag men svarar – ”jaaa, jooo, okeeeej då…” och sjunker om möjligt ännu djupare ned i jorden. FA-AN! Här får man för att man tyckte det var jobbigt att blotta sig för EN! Samtidigt var jag redigt nervös såklart. Sivan Siversson, expert på gynekologiska tumörsjukdomar, måtte du ha något gott att säga.

In kommer Sivan och utbrister nästan direkt – ”Nej men detta är inget att oroa sig för”. Eh!? Nog för att man blivit lite slappare efter barnafödandet men att från en meters håll se ända in till livmodertappen var ju ytterst proffsigt, det måste jag ju säga. Haha! Eller sitter det en liten tv-skärm på den där undersökningssaken? Ja, jag vet inte. Hon tittar närmare och börjar humma (vill du möjligtvis ta in en liten kollega???? Eller kanske ringa en vän??? Ville jag bittert fråga) men fortsätter sedan ”som på vilken slemhinna som helst är det sådant som kan bli blablabla läkartermer blablabla läkartermer, polyp är det inte och förändringar bruuukar ofta vara knottriga, mörkbruna eller vitskimriga, inte alls såhär. Oroa dig inte! Nu har du gjort cellprovet och det är ju strålande, nu inväntar vi provsvaret och tar det från där. Förhoppningsvis är allt som det ska och skulle det mot förmodan inte vara det så är du på helt rätt plats, sa hon med ett leende varmt som den finaste sommardag.” Jag kände mig lugnare nu. Sivan alltså, sicken stjärna. Hopp ned från stolen och på med kläderna. Undersökning completed!

Tidigare i veckan damp ett brev från Labmedicin Skåne ned i brevlådan. Jag behöver antagligen inte skriva hur nervös jag var när jag öppnade det.

Ljuvliga lättnad! Gå och gör era cellprov, det kommer jag (nästan med glädje) att göra i fortsättningen. Livmoderhalscancer är faktiskt den näst vanligaste cancerformen bland unga kvinnor i åldrarna 15–44 år. Genom att sköta sina kallelser eller ringa själv om man känner att något inte är som det ska är chansen enormt stor att upptäcka förändringarna i tid, och därmed minimera risken för att drabbas. Låt er inte luras av gamla regler, det är helt okej att göra undersökningen, mensfri or not. Ansvaret för din hälsa är ditt eget, så ta det! Förhoppningsvis slipper ni fika med läkarkåren