x

Charlie

Dessa teknikprylar

4 augusti, 2013 18:30

Skulle just föra över minneskortet från datorn till kameran när jag märkte att det inte gick, nej, för då har har det visst gått av en liten yttepyttebit i ena hörnet. Jag har varken tappat det eller varit vårdslös, tvärtom. Om jag är trött på dessa teknikprylar? Svar, ja! Vi har i alla fall fixat en startmeny nu och det känns redan mycket bättre, tack för tips! Även picasa är hämtat, har använt det som bildorganiseringsprogram under flera år nu och tycker att det fungerar toppen. Nej, om man skulle ge sig iväg och köpa ett nytt minneskort snart då, så att man kan använda kameran igen. Den håller jag för övrigt extra hårt i efter veckan som varit, haha, skulle inte bli minsta förvånad om något hände med den också.

Härlig dag annars, Cornelis underhåller sig med en bunke kallt vatten (tänk vad skoj man kan ha med lite vatten hihi) här ute på altanen medan jag läser några rader ur ”En man som heter Ove”, bra bok som hade varit utläst för länge sedan om det inte vore för att man sällan får några sammanhängande lugna stunder 😉 Storasyster leker med sina kompisar på gården och pappan kom just hem med ett loppisfynd som vi lade undan i går, en lampa som jag tror kommer bli perfekt i vår lilla hall. Kanske kan visa sen.

Hoppas ni mår fint allihop!

I brist på nya bilder kommer här ett par från i fredags. Hundgodis, haha. Charlie är en kräsen man med dålig tänder, med andra ord är det inte mycket som går hem. Men små (illaluktande) bitar av kycklinglever! Mums!

Having a bad day

5 juli, 2013 14:35

Vi har alla våra bra och dåliga dagar. Charlie också! Haha, surgubben. Nej, i dag förstår jag honom verkligen, plockade nämligen en fästing förut som hade satt sig precis på läppen. Brrrrrrr. Jag har inte ont av insekter och småkryp överlag men fästingar klarar jag bara inte av! Så otroligt vidriga och bara tanken på huvudet och de där små benen som rör sig får mig att rysa i hela kroppen, och att stryka handen över sin hunds mjuka päls och känna en blodfylld usling… kjdfjhfjkfd… ja, det är nog fan bland det värsta som finns. Jag hoppar runt som om jag fått eld i röven. Usch. Det gick smidigt att ta bort den i alla fall, Charlie tyckte inte om det men tror att han är tacksam nu. Själv har jag under mitt tjugosexåriga liv fått en fästing, som valde att festa loss på mitt ögonlock av alla ställen. Jag var sju år och minns så väl när mamma kom med pincetten. Har ni några fästinghistorier att dela med er av?

A little baby boy

24 januari, 2013 12:49

Haha, Charlie…

Ni är ett par stycken som frågat vad vi har för täcke och kudde till Cornelis. Vi valde ett set från BabyDan anpassat för vagn/vagga. Det är av microfiber och jag är mycket nöjd, skonsamt och precis så där mjukt och mysigt som man önskar för sin bebis. Påslakan och örngott kommer från Färg & Form. Jag velade mellan prickar och söta retro-lamm, blev slutligen det ovan men det hade inte spelat någon som helst roll då alla varianter från detta märke är underbara. Det prickiga bäddsetet finns faktiskt för oss vuxna också, hehe, funderar starkt på att beställa. På önskelistan står även en dyna till barnstolen samt förvaringsboxar från samma serie, grått med vita prickar.

Rosig om kinderna

20 september, 2012 09:48

Tillbaka efter en uppfriskande morgonpromenad med hunden. Vädret är underbart! Frisk luft, blå himmel och så gott som vindstilla.

God morgon från Charlie, med det yviga håret.

Kan man ha 100% pli på sin hund?

6 september, 2011 15:32

När jag och Mayia gick ut från affären förut möttes vi av en hund i dörröppningen. En stor och vacker och till synes enormt väldresserad hund. För den var lös! I Thailand hade jag inte blivit särskilt förvånad men här… Jag blev bara så paff! Även om jag hyser stor respekt för djur jag inte känner är jag vanligtvis inte rädd men tänk om jag hade varit det? Och de som verkligen är det, vilket trauma? Fy! Kanske hade de rent av inte klarat av att gå dit och handla igen? Man vet ju inte vad folk har råkat ut för och det med fobier är ingen lätt sak. Sedan fascinerades jag självklart över hur grymt duktig hunden var som faktiskt stod på sin plats, som i ett osynligt koppel, fastän dörrarna öppnades och stängdes. Hundar är fantastiska varelser och det är häftigt att se vad de kan åstadkomma tillsammans med sina oftast lika fantastiska ägare. Det ligger mycket träning bakom en lydig hund, men att ha 100% pli på ett djur som vissa säger sig ha tror jag inte är möjligt. Kanske 99% men då finns där en procent över som borde vara tillräcklig för att inte lämna sin hund okopplad utanför affären. Är det möjligt att lita på sin hund i alla avseenden och i alla situationer, även situationer man aldrig varit i? Det enda man kan lita på, tror jag, är att man själv har lärt sig att tyda sin hunds signaler och att man alltid är där och läser dem. Något som inte heller är helt lätt alla gånger då vissa hundar är svårare att tolka än andra. Jag har själv det problemet med Charlie ibland och att han är en liten hund gör det inte mindre viktigt. Ett intressant ämne tycker jag.