I dag var vi uppe tidigt, klockan var nog inte mer än halv sju när jag vaknade av dagens första puss som efterlämnade ett kladdigt avtryck mitt i plytet. Jag försöker lära Mayia att hon ska stänga igen munnen åtminstone lite när hon pussas men se det vill hon inte. Jag antar att det bara är att tacka och ta emot medan det är fri utdelning för annat lär det väl bli sedan.

På tal om det så kom jag över en artikel för ett tag sedan där rubriken löd: Pussa inte ditt barn! Herregud, tänke jag. Som om världen inte är kall nog. Nu ska vi alltså sluta pussa våra barn för att de annars riskerar att – hör här - få hål i tänderna. Snälla nån, när jag var liten doppade man för tusan napparna i strösocker. Nu är ju visserligen mina gaddar inte de bästa i stan men ändå, haha. Det är väl inte så att vi hånglar upp våra stackars små och smittar dem med allvarlig karies? Tänker ni på sånt när ni pussar era barn? Pussar som är så goa.

På tisdagar brukar vi hänga i kyrkan Mayia och jag.
Vi diggar sångstunderna där det spelas många för oss nya barnvisor som sätter sig som Karlssons Klister på hjärnan. Nu senast var prästen med och strax innan vi var klara för dagen började hon nynna på en mycket bekant melodi. Alla sjunger med.

I ett hus vid skogens slut
Liten tomte tittar ut
Haren skuttar fram så fort
Knackar på dess port
Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig
Annars snöar det på mig…

Va, annars snöar det på mig? Jag fick onda ögat och tvingades avbryta min vackra stämma efter ”annars skjuter jä…” Mayia blev lika förvånad hon men gjorde ändå som hon brukar dvs formade handen som en pistol, lät ”ptch, ptch” och pepprade alla i omgivningen fulla med hagel. Det är visst jag som har lärt henne det.

…Kom ja, kom i stugan in
Räck mig handen din.

Haha, är det nu jag ska känna mig som en dålig mor?
Vad tusan sjunger ni?

Vår prickiga åkpåse från Elodie Details är här. Grymt jobb, babyshop. Leveransen gick på en fjuttig dag och det har den alltid gjort när jag beställt därifrån. Riktigt roligt till skillnad från när man dag ut och dag in springer ivrig till brevlådan i hopp om att ens efterlängtade paket har kommit för att gång på gång bli besviken. Ni vet mina julgardiner? De har icke kommit ännu, är således inne på den tionde dagen och mitt tålamod börjar så att säga tryta. Jag mailade vederbörande igår och de hade inte ens skickat ännu men skulle göra det omgående. Ingen skada skedd men lite tråkigt är det ju, speciellt när allt är betalt och klart. Förhoppningsvis kommer de innan jul. 
 
För att återgå till åkpåsen. Jag är lite grön när det kommer till åkpåsar då vi faktiskt aldrig haft någon tidigare men jag installerade den i vagnen så gott jag kunde igår och jag måste säga att jag är nöjd. Den är så fin, mjuk och varm och Mayia såg ut att ha det riktigt behagligt där hon satt med snön virvlande omkring. Att den matchar perfekt till hennes röda overall gör ju inte saken sämre, haha. Det tänkte jag inte ens på när jag beställde. Något som är mindre bra är att den gärna (trots anti-glid på baksidan) glider ned lite grann men det kanske de gör allihop mer eller mindre? Om man får lov att vara ytlig: Prickarna och kronan vid fötterna - I löööv it!

Småbarnsföräldrar, nu vill jag höra era smarta lösningar för skåpen och lådorna i köket. Hit me!

Haha, klockrent! Blev så full i skratt när jag fick se denna bild, tjejen framför spegeln hade mycket väl kunnat vara jag just nu. Ibland känns det rätt ovärt att duscha faktiskt.

Hej Stina!

Grattis till din tjej. Jag har själv en dotter på snart 11 månader. Ser att ni har tagit bort ena sidan på sängen. Varför och hur fungerar det för lilltjejen? Vi har nämligen pratat om det här hemma när man ska ta bort och så vidare.

---

Ni är många som undrar över detta så därför svarar jag i ett inlägg. Jag valde att ta bort den ena spjälsidan för några veckor sedan då Mayia visade tydligt att hon inte alls trivdes i sängen med de höga kanterna, det har hon egentligen aldrig gjort. På senaste tiden har hon dessutom börjat klättra både högt och lågt så vi kände att det bara var en tidsfråga innan olyckan var framme.

Nu ser hon på sängen med helt andra ögon, det har blivit något mysigt istället för den där fängslande känslan som jag tror hon upplevde vid läggdags tidigare. Jag brukar bädda inbjudande med kudden, täcket och nallarna hon tycker mest om vid sidan. På dagen låter jag den öppna sidan stå utåt som på bilden nedan, det är en alldeles lagom höjd för henne och hon får gå upp och ned precis som hon vill. Bara det har fått henne att växa som person! Igår smög jag försiktigt på henne, då hade hon tagit en bok med sig och krypit upp i sängen på egen hand. Där satt hon med täcket i en enda röra och bläddrade i boken, om än lite brutalt så att sidorna nästan gick sönder. Jag smälte såklart. Att se sin dotter utvecklas och bli allt mer självständig är en svår känsla att beskriva. Det är fantastiskt men samtidigt vill man bara stoppa tiden. Leva här och nu, för alltid!

På natten vänder jag den öppna sidan mot vår säng, kanten blir inte lika hög som med spjälorna men det fungerar ändå som ett skydd. Vill hon så kan hon själv krypa upp till oss om hon vaknar, det blir dessutom lättare för mig att lyfta upp henne om det skulle behövas. Även om hon är stolt över sin ”nya” säng ligger hon allra helst mellan mamma och pappa och det får hon så gärna. Allt har sin tid!

Känn ingen brådska med att ta bort spjälorna, de finns ju trots allt där av en anledning. 

 
Är det inte ytterst märkligt hur strumpor bara kan försvinna? Poff, puts väck. För att en tid senare, från ingenstans och när man minst anar det (många gånger efter att man i ren frustration har slängt den som var ensam kvar) dyka upp igen. Och där står man sen, likt förbannat, med en stackars strumpa utan partner. Jag fattar inte!

Vilket år det har varit, det bästa i mitt liv.
Grattis älskade Mayia på din dag ♥

Fy skäms farbröder och tanter, inte stirra så på en ung kvinnas bröst! – Tänkte jag, innan jag själv tog mig en titt och fick syn på ett förrymt amningsinlägg. Ja, jag ammar fortfarande. Att sluta visade sig vara lättare sagt än gjort, puh.

Min dotter är i den där härliga åldern då precis allt ska stoppas i munnen. Det kan handla om smarrigt toapapper, blommor, stenar, grus och hundmat. Det gäller att ha uppsikt men ja, livet är ju till för att utforskas och lite skit rensar magen. Jag gör mitt bästa för att sålla bort större och uppenbart skadliga föremål men annars låter jag henne hållas. Förhoppningsvis inser hon på egen hand att det inte är så värst gott med papper eller när sanden knastar mellan tänderna. 

Men nu till saken. Igår tog hon priset! Vi var hemma hos syrran och Mayia lekte på golvet. Jag ser att hon har något i munnen och går fram för att se efter vad det är, stoppar in fingrarna och ut ramlar en ovanligt mjuk sten – En sprängfylld fästing! Fy fan, vad otroligt jäkla vidrigt. Den hade antagligen suttit på hunden och just släppt. Finsmakarn herself såg allmänt nöjd ut så det var säkert en delikatess även om hon lyckligt nog aldrig hann bita (hallå blodbad) på den. Det är tydligen ganska vanligt förekommande iallafall och inte alls farligt, risken att smittas med något fästingen eventuellt bär på ska visst vara väldigt liten den vägen. But still - Så jäkla vidrigt!

Har era kids gjort några äckliga/roliga/gulliga hyss på sistone? Berätta ♥