x

Förlossning

Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet!

15 december, 2013 18:16

Sista dagen för en viktig insamling så passar på att pusha lite för den. Otroligt många unga kvinnor världen över har inte tillgång till den mödravård som de flesta av oss här ser som en självklarhet. Det saknas barnmorskor, utrustning och resurser till vanliga rutinkontroller som kan rädda liv. Varannan minut dör en kvinna i samband med graviditet eller förlossning, helt i onödan.

Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet - Musikhjälpen 2013  Sveriges Radio - Google Chrome 2013-12-15 183623

Odis doulor i sverige - Musikhjälpen - Insamlingsbössan - Google Chrome 2013-12-15 180409

ODIS, organisationen för doulor och förlossningspedagoger i Sverige, har startat en insamlingsbössa på musikhjälpens hemsida. Sex timmar kvar innan den stänger, låt oss göra en sista kraftansträning och bidra med det vi kan för att minska mödradödligheten i världen! Klicka här eller på bilden ovan för att komma till insamlingen.

Din doula och förlossningsfotograf

5 september, 2013 18:00

Nu och tre veckor framåt har jag möjlighet att vara extra flexibel så om du planerar att föda i Malmö/Lund och känner att du vill ha ett extra stöd vid din förlossning, och/eller önskar få det hela förevigat på bild, är det fritt fram att kontakta mig.

Förlossningstokig

23 maj, 2013 08:39

Jag drömde att jag födde mitt tredje barn i natt, en son. Det gick snabbt, tre timmar allt som allt, men precis när han skulle till att göra entré skrek ena barnmorskan ”näe, detta kommer aldrig att gå, ut med honom NU annars klipper jag!”. Men herregud vad här forceras, tänkte jag – som knappt hade hunnit börja krysta. Jag bytte position från liggande till en lite mer upprätt (vilket många gånger är bästa medicinen) och ut slank bebisen som en hal ål… Haha, tror någon läst för många böcker!! På tal om böcker kan jag varmt rekommendera ”Föda utan rädsla” av Susanna Heli, den är en favorit.

God morgon, förresten! 😛

Goodiebag deluxe

2 februari, 2013 12:08

Det fanns en tid då goodiebags var the number one thing bland bloggarna. Okej, mina vänner. HÄR snackar vi goodiebag, haha. Jag glömde att ta med det i mitt senaste förlossnings-inlägg men när man kommer till BB-avdelningen möts man oftast av en påse eller väska (eller både och) med lite blandat smått och gott i som kan tänkas vara till nytta den första tiden. Förutom lite god läsning och info om tiden efter förlossning (en lapp om mjölkdonation hade de gött kunnat slänga med där tycker jag) kunde jag i mina goodiebags hitta två små paket blöjor, bindor och trosskydd, en ny uppsättning av världens skönaste nättrosa, ett natusan-kit med amningskuddar, badlotion och olja, olika salvor som kan vara bra att ha, en liten barnvagnsmobil, en söt bomullsmössa och dessutom en gratis bebisfotografering värde 799 kronor. Nåväl, nu var det ju inte riktigt så bra för i går fick jag hem ett ”grattis till bebisen” och en diskret påminnelse om den gratis fotograferingen – som är gratis om man samtidigt köper en 1-årsfotografering. Hehehe. Men annars, riktigt nice goodiebag!

Jag har förstått att det är ganska olika över landet, fick ni något när ni kom till BB-avdelningen/patienthotellet?

Sneak peek ur BB-goodiebag.

 En ”liten” binda och världens skönaste nättrosa som håller paketet på plats. Guld värt dagarna efter förlossningen!

Sköna nättrosan och jag, nyss hemkomna från BB.

Förlossning – frågor och svar

23 januari, 2013 01:10

Bättre sent än aldrig, hihi. Många frågor var ungefär likadana så för att förhindra en massa upprepningar valde jag att inte ta med alla. Jag hoppas att ni känner er nöjda med mina svar, även om er personliga fråga kanske inte står med. 

Gör epiduralen ont att få?

Första gången upplevede jag epiduralen som… inte smärtsam, men ganska obehaglig att få. Läkaren behövde några försök på sig innan slangen satt där den skulle, och ”knäppet” när hon snabbt tryckte nålen genom huden var lite läskig. Detta upplevde jag inte alls nu senast. Det gick snabbt och smidigt, varken smärtsamt eller obehagligt. För mig tog det cirka en halvtimma innan jag kände full effekt av smärtlindringen. Jag har sedan kunnat gå och röra mig precis som jag velat, även om det inte fanns så mycket tid till det under andra förlossningen.

En bild från en förlossning där jag närvarade som doula/fotograf. Här är den blivande mamman just i färd med att få epidural, allt gick som det skulle och hon fick god smärtlindring.

Gjorde det mer eller mindre ont andra gången?

Allt gick snabbare andra gången, värkarna var starkare och gjorde mer ont från första stund – förra gången gick jag runt och hade molande värk under många timmar som sakta men säkert blev allt starkare. Jag fick en fin upplevelse när jag födde första barnet och blir det i närheten av lika bra andra gången är jag nöjd, tänkte jag, men inte kan man väl ha en sådan tur? Det kan man. Andra förlossningen blev inte lika bra, den blev ännu bättre! Krystskedet som jag tyckte var det värsta första gången gick otroligt bra, snabbt och var inte alls lika smärtsamt.

Hej! Jag är så fascinerad av de som föder barn precis som om det inte vore något märkvärdigt. Jag och min sambo planerar att försöka skaffa barn nästa år, jag är redan lite rädd för förlossningen, kanske just pga okunskap. Vad skulle du säga till en som mig som är rädd för förlossningen?

För min egen del har det varit viktigt att känna min egen kropp och veta vad som händer rent fysiologiskt under en förlossning. Att förstå smärtan, varför den finns och vad den gör, har hjälpt mig att också hantera den. Läs och förbered dig… på att allt kan gå precis hur som helst, men att det allt som oftast går väldigt bra hur det än blir 🙂 Jag kan rekommendera ”Föda utan rädsla” av Susanna Heli (min favorit) och ”Att föda” av Gudrun Abascal. Läs på om dyktekniken. Om du är väldigt rädd finns extra hjälp att få, prata med din barnmorska om att få träffa en så kallad Aurora, eller varför inte en doula? Personligen har jag känt att man mognat med tanken på att barnet ska ut, under graviditetens gång, och att man ofta kommer till en punkt där man känner att nu, nu är jag redo. Lycka till!

Först och främst vill jag börja med att säga att jag älskar din blogg, har läst den sedan start, och du verkar som en sån underbar och jordnära person! Är gravid med mitt första barn, lillen kommer i slutet av april. Jag är inte rädd för själva förlossningen eller smärtan, men det jag går och grubblar lite på är ju det här med att spricka. Ett stygn här eller där är ju självklart ingen fara, men man har ju hört skräckhistorier om så kallade sfinxter rapturer och liknande… Hjälper det att man får hjälp med att hålla en blöt, varm handduk mot mellangården tror du? Vaselin, är det något man kan smörja med innan för att motverka? Är sjukhuspersonalen oftast förstående när man förklarar att man vill ha hjälp med att spricka så lite som möjligt?

Tack snälla du för så fina ord, och grattis till lilln i magen! Just perinealskyddet, att hålla emot i mellangården under utdrivningsskedet, är en viktig del i barnmorskans jobb. De är duktiga på detta och gör allt vad de kan för att du ska få en så bra upplevelse som möjligt. Läs gärna mitt inlägg ”utdrivningsskedet och om att spricka” här.

Hej fina Stina! Jag undrar varför du valde den smärtlindring du valde. Kram!

Jag har enbart goda erfarenheter av epiduralen sedan tidigare, och även om jag är väl medveten om att den ena förlossningen i många fall inte är den andra lik, ville jag gärna ha en förlossning så lik min första som möjligt. Och det fick jag! Lustgasen upplevde jag som en mycket bättre hjälp andra gången, inget illamående eller så.

Upplevde du tiden efter första förlossningen som jobbigare än tiden efter den här förlossningen? (Återhämtandet, läkandet, gå på toa helt ”som vanligt” osv).

Jag upplever att jag återhämtade mig snabbare efter andra förlossningen. Inte alls lika öm efter andra förlossningen som efter den första. Att gå på toaletten har inte varit några problem efteråt, även om jag båda gångerna har varit galet nervös inför första bajsningen, haha. Jag upplever att kroppen sköter det där ganska bra själv, att man inte är hård i magen utan snarare tvärt om, och så vidare. Tips: Håll toapapper mot mellangården eller där du sprack, det brukar kännas bättre då.

Hej! Tack så mycket för den underbart berättade förlossningsstoryn! Hur ser magen ut efter en graviditet? Får man inte bristningar? Och hur lång tid tar det innan magen ”sjunker” tillbaks till utgångsläget igen efter förlossningen?

Det är högst individuellt! Min mage har gått tillbaka nästan helt så snart bebisarna har varit ute. ”Gud sicken lyckans ost”, tänker ni. Men njae… Som många av er vet kämpar jag med vikten och varje uns fett som försvinner från min kropp sörjer jag verkligen! Vanligast är nog att man går en tid med putande degmage à la gravid i sjätte månaden, vilket är bra, för då får magen chansen att i egen takt dra ihop och återställa sig vilket ger ett finare resultat, om man nu får lov vara lite ytligt. Min mage, som försvinner direkt, blir gärna som ett dragspel på grund av huden inte alls hinner med. Inte gör-sexigt, men jag hade inte kunnat bry mig mindre ärligt talat, inte om mina bristningar längst ned på magen heller. De syns inte så jättemycket.

En vecka före. Fina, fina magen. Tänk att Cornelis låg där inne!

En vecka efter:

Japp, det var den magen det! Helt stört vad kroppen kan återhämta sig fort, och är det inte märkligt hur man kan faktiskt gå igenom en sådan sak som en förlossning, krysta ut ett barn, men efteråt vara i stort sett som vanligt?

Är det bättre för kroppen på lång sikt att låta bli smärtlindring under förlossningen?

Nej, det kan jag inte tänka mig. Epiduralen kan ge besvärande biverkningar strax efter förlossning men bestående men som nervpåverkan och liknande är mycket sällsynt.

Hur ont gör det egentligen att föda? Är det som mensvärk x 1000?

Mycket handlar om hur vi upplever och ser på smärta, det är ju så himla olika.

Sprack du någonsin denna gång? Fick du sy? Och hur har du märkt att det inte riktigt läkte sist, har du ont?

Som jag misstänkte att jag kanske skulle göra sprack jag lite i ärret från min tidigare bristning, men det var ingen fara alls, tvärtom för då fick jag möjlighet att rätta till det som blev ”fel” sist. Det gjorde inte ont och nu tre månader senare är jag helt läkt! Jag vet inte riktigt vad som blev fel sist eller om jag helt enkelt inte läkte riktigt som jag skulle, har bara känt mig ”konstig” där jag sprack (efter första förlossningen alltså), lite som att det syddes med för få stygn och lämnade efter sig en glipa. Jag hade dessutom en hudflik som bara hängde där och slängde, haha. Svårt att förklara men allt är i alla fall bra nu och några stora problem har jag väl egentligen aldrig haft. Gå på efterkontrollen, om det är något som inte känns riktigt som det ska har du rätt att få det åtgärdat och det underlättar så klart om det görs i tid och inte flera år efter.

Varför erbjuds man lavemang och varför valde du bort det denna gång?

Jag tror att lavemang gjordes rutinmässigt förr men inte längre, här i Malmö erbjuds det dock fortfarande, vad jag har förstått. Vissa kvinnor kan lättare slappna av och ge sig hän då de vet att tarmen är tömd och det sägs även kunna påskynda värkarbetet. Några andra fördelar känner jag faktiskt inte till. Innan min andra förlossning skötte kroppen det själv, hade världens ränneskita som rensade systemet dagarna innan så ett lavemang kändes således rätt onödig, sedan tänkte jag att vad fan, kommer det skit så gör det. Det är inget konstigt alls! Jag tyckte dessutom att det var ganska obehagligt att få lavemanget sist, inte så lite vatten som sprutades upp där och att sitta på toa med värkar ligger inte etta på skojtoppen precis. Usch! Det sägs ju även vara bra för bebisen att komma i kontakt med lite avföring och allt annat gojsigt där inne i kanalen för att utveckla en egen bakterieflora. Känn efter och gör det som ni tror passar bäst för er!

Blir man någonsin ”som förr” där nere efter en förlossning?

Det sägs att man aldrig blir precis som förr där nere efter en vaginal förlossning men äh, det är nog högst individuellt det med. Ni som läser och har erfarenhet, hur upplever ni ert underliv efter förlossningen?

Min fråga är om du spruckit mycket/lite/inget vid någon av dina förlossningar?

Jag har spruckit lite grann vid båda mina förlossningar. Det är inget jag har känt av där och då och att bli sydd har inte heller varit någon fara. Bebisen är ju äntligen ute!!!

Jag har en väldigt privat fråga, men som jag grämer mig över och funderar kring. Är det verkligen sant att alla gör på sig mer eller mindre under förlossningen?

Jag har aldrig upplevt att jag gjort det, varken på första (då jag tog lavemang) eller på andra då jag avstod lavemang, och jag bryr mig faktiskt inte heller. Det är vanligt och inget personalen reagerar på över huvud taget, de torkar bort lite diskret och så är det inget mer med det. Även om man får lavemang kan det hända att det kommer lite avföring, inget konstigt alls då barnet trycker på från alla håll och tarmen är sällan helt tom. Båda gångerna när det varit dags att krysta för min del har jag sagt att ”jag måste skiiiita”, haha. Det har barnmorskan tagit som något väldigt positivt för då brukar det snart vara dags. Om det tittade ut någon liten korv eller inte kan jag faktiskt inte säga säkert, men bebis på magen fick jag. Båda gångerna!

Ni har sett den förr, en något beskuren favoritbild från ögonblicket då en mamma får upp sin son på bröstet. Åh, vad jag önskar att jag hade sådana bilder från min egen förlossning. Jag har nästan inga, tyvärr.

Efter förlossningen, vad händer då? Alltså minuterna efter att bebisen kommit ut? Ligger man där med massa slem och grejs mellan benen eller går man upp och tvättar av sig? Det klarar man väl inte om man brustit och sånt? Kommer det ut mer grejer mellan benen efteråt? Hur länge? Lite läskigt det där med att föda barn tycker jag.

För mig har det gått till som följer:

Bebis kommer upp på magen.

Navelsträngen klipps (om ni är intresserade – läs gärna om sen avnavling).

Moderkakan kommer ut med hjälp av att barnmorskan klämmer lite på magen samt drar lite lätt i navelsträngen. Inget som jag har upplevt som särskilt jobbigt alls. Moderkakan undersöks. Min var stor nu andra gången och vägde strax under ett kilo!

Undersökning av underlivet, finns bristningar som behöver åtgärdas görs detta nu. Ingen fara! Jag passade på att andas lite lustgas under tiden.

Jag får hjälp med att lägga till bebisen vid bröstet, första amningen – som är så viktig. Låt inget/ingen störa här, om möjligt.

Vi blir lämnade ensamma. Myser, pratar och ler, alldeles höga på ”den där” känslan som är svår att beskriva. Så mycket att utforska! Först nu får vi tillfälle att verkligen göra det, titta lite närmare på hur hon/han faktiskt ser ut. De där små fossingarna, åh!!! Och titta, där har vi en liten snopp också. Och en pung, haha. Jag har precis börjat vänja mig vid det för övrigt, så himla van vid den andra varianten.

Det bjuds på gudomliga smörgåsar/kaffe/varm choklad/cider.

Jag försöker resa på mig och gå lite och precis som förra gången känns det väldigt underligt. Jag böjer mig framåt och vill inte riktigt sträcka på mig, känner mig liksom lite… ”utsugen”, vilket egentligen inte är så konstigt då alla organ har blivit undantryckta under så lång tid. Det är som att de behöver lite tid på sig att falla på plats igen. Någon som känner igen det?

Vägning, mätning och på med blöja, kanske lite egna kläder. Men ingen stress med det. Sedan bär det av till BB-avdelningen (fan vad stolt man känner sig när man går där längs korridoren, förbi alla som ännu inte fött, med bebisen i plastbalja på hjul framför sig hihi), där man kan duscha om man vill/kan/orkar, rätt skönt att bara skölja av sig lite.

Bli inte chockade vid första blöjbytet! Det är alldeles normalt med svart helt sjukt kletigt bajs som är näst intill omöjligt att få bort, haha. Det kallas mekonium.

Tiden efter förlossningen har man så kallat avslag, en blodig flytning som kommer från såret där moderkakan suttit i livmodern. Denna är först riklig och blodfärgad för att sedan bli allt mer brunaktig och till slut helt ljus. Avslaget upphör oftast efter 6-10 veckor. Jag slutade blöda väldigt snabbt denna gången, däremot har jag haft kvar en genomskinlig sårvätska fram till alldeles nyligen. Det är normalt så länge man inte får feber och väldigt ont i magen, det kan vara tecken på infektion och bör kollas upp.

Förlossningsfrågor

13 december, 2012 11:26

Tack så hjärtligt för alla fina kommentarer på min förlossningsberättelse, hoppas att den var värd att vänta på. Som nybliven tvåbarnsmamma får jag sällan sitta ostörd så länge som jag behöver för att skriva långa och betydelsefulla texter så det blev till att sitta uppe långt in på natten, när de andra sov, för att få den klar. Kände mig mer död än levande morgonen därpå, när ungarna vaknade pigga och alerta runt sjusnåret. Haha. Bara att gå upp och se glad ut. Hur som helst, era ord gjorde mödan värd. Om ni har några frågor kring förlossning, min eller bara rent generellt så får ni gärna ställa dem här. Jag svarar i ett nytt inlägg så fort tiden finns.