x

När orden inte räcker till

15 april, 2017

När man har pantat och hör sig själv säga…

15 april, 2017

Att berätta hur barn blir till

15 april, 2017
empty image
empty image

Happ, då har min äldsta unge nått åldern då sexualitet och fortplantning börjar bli extra intressant och kul. Jag har inbillat mig att jag skulle vara öppen och ogenerad kring frågor i ämnet, tänkt att ja men det är väl bara att säga sanningen. Enkelt och avdramatiserat, utan krusiduller. Men så i går fick jag plötsligt en fråga efter att M hittat en kondom på marken. ”Mamma, vad är det här?”. Hon visste att det var mer än en rolig ballong, det märkte jag ju på henne men kände att det kanske vore bra att ha pratat lite mer om allt det andra först innan diverse preventivmedel avhandlas. Därifrån var steget till nästa fråga inte långt. ”Hur blir ett barn till?” Jo, så här är det. Pappan har spermier, mamman har ägg och när dessa möts kan det bli en bebis som sedan växer i mammans mage under ca 40 veckor innan den kommer ut från mammans snippa eller genom magen via kejsarsnitt. So far, so good. Sanningen, men utan att gå in på smaskiga detaljer om själva akten i sig. För vissa ungar räcker nog det svaret, åtminstone för stunden. Tror ni att det räckte för min? NÄ! ”Men HUR kommer de in i magen, spermierna, de kan väl inte hoppa?” Eh nej, alltså…

HÄR blev det faktiskt lite otippat jobbigt för mig, ni vet avsnittet när pappas snopp ska in i mammas snippa. 🙈 Opryda eller snarare pryda jag fick seriös tunghäfta och kände mig inte alls redo för att ta de orden i min mun inför mitt lilla lilla baaarn, haha, hur naturligt det än må vara! ”Eh nej, alltså… vet du vad, vi tar det där hemma sen!”. Och här sitter jag nu, limmad framför familjelivs forum i hopp om goda råd, med en ytterst nyfiken unge som vill veta HUR spermierna faktiskt kommer in intill. Hur berättade ni för era?! Sju år är ungt kan tyckas, men man glömmer lätt bort hur mycket barn ändå vet i den åldern, och inte vet också för den delen. Får de inte infon från sina föräldrar så får de den förr eller senare någon annanstans ifrån, jämnåriga skolkamrater som ”lärt” sig från äldre syskon som ”lärt” sig från nätet vilket kanske inte ger dem den mest sanningsenliga eller korrekta bilden av hur det fungerar på riktigt.

Jag minns när jag själv var i ungefär samma ålder och fick grov ångest efter att ha lekt ”mamma-pappa-barn” eller om det var ”doktor” med en killkompis. Vi hade legat och kramats i bara underkläderna och jag misstänkte att jag kanske hade blivit gravid på cupen. Sju år. Jag kände mig oerhört skamfull och vågade inte säga något till mina föräldrar. Jag minns faktiskt inte om vi pratade om sex överhuvudtaget hemma, fick mycket gratis med tanke på att vi bodde på landet med diverse djur som pippade och fick ungar mest hela tiden, så nog hade jag lite koll på sådant där redan tidigt men att ”snopp i snippa” gällde även oss människor och att man ska ha fått mens osv för att kunna bli gravid hade jag tydligen inte lärt mig än. 🤔 Äh, det är så länge sedan nu och kanske minns jag helt knasigt/missar väsentliga delar men om vi hade pratat öppet om detta och om jag hade fått korrekt fakta på hur det hela faktiskt går till så hade jag nog inte behövt känna som jag gjorde. När jag till slut tog mod till mig och berättade för mamma så var det som om en blytung sten föll från mitt arma lilla hjärta. Det var ju liksom ingen big deal, att barn utforskar visade sig vara helt normalt och gravid kunde jag omöjligtvis vara! Pjuh, sicken lättnad! Och vilken tur att min mamma reagerade som hon gjorde, tänk om hon hade blivit hysterisk, vilken skada det hade kunnat åsamka. Kan jag bespara min dotter sådan ångest genom att ha ett öppet klimat kring dessa frågor så vill jag självklart det, att lägga grunden för det så tidigt som möjligt tror jag är en förutsättning för att kunna ha bra samtal även med tonåringen senare.

Hur resonerar ni kring detta?

Desktop-001

Illustrationer från 70-talsboken ”Per, Ida och Minimum”. Någon som känner igen? 😂


Uppdatering:

Så! Nu har vi pratat allvar, haha. Vi satt och fnittrade generat båda två till en början men sedan blev det ett givande samtal som naturligt ledde till nya frågor och mer avdramatiserad dialog om alltifrån kondomer till olika sätt att få barn på, exempelvis ivf och adoption. Det visade sig att hon visste en hel del, men att bilden kanske inte var helt korrekt då hon precis som jag var inne på ovan fått den uppmålad av egna gissningar och halvt förvrängd info från andra barn. Ofta känner de nog till det mest ”grundläggande” i den här åldern och frågorna som ställs är nog mycket för att få det de ”typ” redan ”vet” bekräftat och bättre förklarat av oss. Något som det känns väldigt bra att nu ha pratat med henne om är att det är naturligt att känna sig nyfiken och att vilja utforska som barn, att det inte är något att känna skam och skuld över, att sex är något två vuxna har om båda verkligen vill, att det inte är något man ska ha mot sin vilja och heller inget vuxna får ha med barn. Det kändes som att hon förstod. 

55

8 comments

  1. Nu har jag ju inte själv barn men vilket fint samtal! Jag blev rörd på något sätt. Själv kan jag inte direkt komma ihåg att jag har haft just det där hur blir barn till-samtalet med min mamma. Jag var dock väldigt intresserad och nyfiken på sex när jag var mindre men fick direkt lära mig att det var fel. Reaktionen från henne var inte den önskvärda, mer åt det hysteriska hållet…
    Så jag tror verkligen att det är jätteviktigt att prata om det, som du skriver, och också att man får en förstående reaktion tillbaka. Om du är med på hur jag menar. Jag har ju senare i livet och tonåren inte vågat/velat berätta saker för henne som har handlat om sex.
    Bra inlägg 🙂 och glad påsk! KRAMAR.

  2. Jag gick ut på nätet och googla . Hittade en bok . Den läste jag sen för W. Vilken min när han förstod … ” Mamma , har du och A gjort det dära ?”

  3. Superviktigt samtal! 😊 Min brorson då, 8 år hade oxå fått veta hur de gick till precis när vi berättade att han skulle få en kusin. Den blicken han kan min man! Haha! Obetaldbar 😂 frågade min bror om jag skulle berätta hur detta barn hamnade i magen (IVF). Min bror fann de lämpligt att vänta då brorsonens skalle redan kokade av alla information! Haha! Ljuvliga ungar

  4. När vår äldsta dotter, då 5 år, fick veta att hon skulle bli storasyster började hon ställa väldigt många frågor. Till en början svarade vi som du, att spermierna träffade ett ägg och började växa. Det nöjde hon sig med för stunden men efter ett tag när det syntes mer på min mage kom funderingarna tillbaka. Och jag blev helt paff. För jag trodde verkligen det skulle räcka på den nivån när hon ‘bara’ var 5 år. Men vi har tillsammans läst boken ‘ Kråke i mammas mage’ som väldigt odramatiskt men ändå noga förklarar hur det går till. På en perfekt nivå för henne. Så den rekommenderar jag starkt om det nu är fler som läser här och känner sig villrådiga.

  5. Man tror liksom man ska vara helt ”lugn och pedagogisk” men ändå tycker man det är så skämmigt?? Haha. Har inga barn än men satt barnvakt och vi såg på tv när det kom upp en val som ”födde” en valbebis. Frågorna började hagla och när jag skulle förklara att valpappan gjorde mamman preggo och sen drog (de pratade om det på dok) kände jag mig så himla opedagogisk.. haha.

    Samma barn frågade mig vad SLIDA är efter en reklam om vaginalkräm på tv (måste sluta ha tvn på…..) 😉 och slida känns av någon anledning ”generande” jämfört med snippa etc?

  6. Katarina janouch har skrivit en jättebra bok om hur barn blir till. På barns nivå men inte larvigt. Den läste vi (många gånger) för vår 4-åring och 5-åring när vi väntade lillebror. Passar även längre upp åldrar tror jag. Den tar även upp att familjer kan se olika ut, att man kan adoptera, ivf osv… superbra!!

  7. Har inga barn. Men jag kan faktiskt inte minnas att mina föräldrar har berättat för mig. Tror inte ens jag frågade.

    Det enda jag minns är att min två år äldre kusin lärde mig det när jag vi var 6 och 8 år. Vi lekte med barbiedockor och jag minns att hon klädde av en tjej och en kille och la dem ovanpå varandra och berättade att de hade sex. Sen fick jag hela lektionen. Och minns även att jag tänkte ”men jag är bara 6 år jag ska inte veta detta”..
    Hon hade förmodligen lärt sig från sin 5 år äldre syster.

    Jag i min tur då berättade såklart för en klasskompis. Vi satt i lekhuset på skolgården minns jag och hon upprepade det jag sa jättehögt och jag skämdes sönder.

    Lekte regelbundet med min kusin och alltid samma lek. Så även två år senare höll våra barbiedockor på med samma sak.
    Minns då en morgon när min mamma väckte mig, hon brukade alltid sitta på min sängkant lite, och lät jättesur och ba ”vad är sex? Vad är hångla?” Jag var helt nyvaken och fattade inget. Men hon blev arg för att jag visste och jag fick inte leka med min kusin på ett tag, och sen absolut inte med stängd dörr.

    Så jag fick ju lära mig på det viset att sex var något fult och dåligt och något man ska skämmas över.

  8. Jag älskar det här ämnet! Sonen som är snart 13 sa lite tröttsamt för ett tag sedan ”det blir inte så kul att ha sex och samlevnad snart i skolan”, jag bara helt entusiastiskt ”VARFÖR? Det är ju det roligaste i hela NO:n” Sonen: Ja alltså du har ju redan berättat allt. JAG vet precis allt redan…

    Insåg att jag kanske tagit bort lite för honom ;). Han är het enkelt ingen fnissare utan vet allt. De har så klart pratat i skolan tidigare med, men nu var det väl lite mer ingående gissar jag. Jag håller i sex och samlevnad med årskurs 4 på jobbet nu. Mina kollegor är så fundersamma hur jag kan vara helt obrydd och gärna berättar och svarar på elevernas frågor utan att bli generad.

    Jag har läst 15hp inom ämnet sex och samlevnad också, bästa boken tycker jag är ” http://www.bokus.com/bok/9789197873192/snoppar-och-snippor-om-skillnaden-mellan-pojkar-och-flickor/?gclid=CjwKEAjwrMzHBRDW3saA88aT80MSJACbvo1ToCxnCyuc98nm1GFqArIuSLou7ps5ClZN70kX1BUpgRoC-XDw_wcB” den har jag till och med lånat ut till kollegor och deras barn :D.

Leave a comment