x

Bikten 24 timmar

29 juni, 2014

Hej mitt i matchen!

29 juni, 2014

Skov?

29 juni, 2014
empty image
empty image

Snapshot

En som helst har långärmat på sig?! Hehe. 😉 Jäklar vilka vita armar jag har!

Hej på er! Nu har jag en veckas ledighet från mitt ena jobb så förhoppningsvis kommer det hända lite mer här inne, även om jag fallit i trött-gropen och det ena symptomet efter det andra träffar mig i skallen igen. Blir så ledsen. De senaste månaderna har jag verkligen lagt om mitt liv för att utröna vad grundorsaken till mitt mående egentligen är, om det är psykiskt eller fysiskt, för vad det än är så är det ju viktigt att det kommer fram så att jag kan göra något åt det. Nu tycker jag mig ha gjort vad jag har kunnat för att förändra och förbättra min livssituation:

1. Jag har träffat en psykolog, trevlig pratstund men inte mycket mer än så. Hon tyckte att jag var realistisk i mitt tänkande och inte ”hypokondrisk”, visst hade jag ett starkt självfokus (inre fokus?) vid stunden men det kunde hon förstå med tanke på alla sjukhusbesök och att de faktiskt hade hittat saker som inte stod helt rätt till i min kropp. Förändringar på EKG, luft bakom strupen och annat smått & gott vilket förmodligen triggat min tidigare oro, blablabla, hon sa inget jag inte redan visste utan tyckte att jag skulle stå på mig och söka läkarvård igen om symptom kvarstår.

2. Jag har skaffat mig ett ”vanligt”, socialt och roligt arbete som är raka motsatsen till mitt egna företag där det mesta sköts via datorn.

3. Med det nya arbetet följde bra rutiner och struktur.

4. Mat! Sedan jag började jobba vet jag exakt vad jag får i mig och när – en lätt frukost hemma, en stadig frukost på förskolan, lunch, frukt, mellanmål, middag när jag kommer hem och alltid något mer framåt kvällen. Så har det sett ut varje dag sedan några månader tillbaka men tror ni att jag har gått upp i vikt? Nej, tvärtom upplever jag att jag blir smalare.

Hur som helst, det var dessa punkter jag på något sätt tröstade mig med innan, att får jag bara komma ut och träffa mer folk, får jag bara lite bättre struktur i min vardag, mat på bestämda tider osv så kommer jag nog att må mycket bättre och ja, till en början trodde jag att det var så för symptomen klingade av och försvann så gott som helt och ingen var gladare än jag över att bli människa igen. Ingen yrsel, inga röda och känsliga ögon, ingen dimsyn, ingen värk, ingen överdriven trötthet, inga overklighetskänslor, inga problem med att fokusera… Men nu kommer det igen, i typ samma ordning som sist och det värsta av allt är det som jag beskrev i ett annat inlägg, att jag inte kan… nej vet ni, jag kopierar rakt av:

”…det är som att jag har dimma i huvudet, distanserad från allt runt omkring, trögtänkt, svårfokuserad och i samtal med någon är det som att jag är närvarande men ändå inte. Det känns som att jag ser förbi personen fast att jag tittar på den, som om ögonen inte vill ställa skärpan rätt eller om det är hjärnan som inte kan sortera intrycken, jag vet inte…”

Skov?! Jag ger mig fan på att det är något neurologiskt trots allt. Jag har en läkartid som väntar i juli och då känns det bra att kunna säga allt ovan. Jag ÄR inte psykiskt sjuk, det är något annat i min kropp som inte stämmer.

Jag antar att detta får bli mitt bidrag till bikten 24 timmar. Tack så mycket för era, har läst dem alla och…ja… kram… ni fina, fina människor där ute!

0

49 comments

  1. Min spontana tanke är att det måste vara sköldkörteln/ämnesomsättningen eller något neurologiskt som du säger. Själv har jag en så liten avvikelse att min sköldkörtelfunktion egentligen inte är onormal, men efter två och ett halvt år av läkarbesök och prover hit och dit gick en läkare tillslut med på att prova behandla mig med lägsta dosen levaxin, och jag blev äntligen frisk!!

  2. Om du blir smalare trots att du äter mer kanske du ska kolla upp om du kan vara glutenintolerant?
    För det var exakt så det var för mig 🙂

  3. Usch, styrkekramar till dig! Det finns få saker som är så jobbigt som när ens egen kropp sviker. Jag har själv problem med knän som strular och hindrar mig i min vardag, och påverkar mig mentalt. Nu har jag i alla fall gått till läkaren och tjatat mig till en tid hos en ortoped som jag hoppas ska kunna hitta vad som är fel och hjälpa mig. Det är i alla fall ett steg på vägen…

  4. testa utesluta mjölkprodukter och gluten… ät så naturligt som möjligt, dvs inte köpa färdigt för det är enkelt. Detta är förmodligen råd du inte kommer få utav doktorn men jag rekomederar dig STARKT till att googla på glutenfri samt mjölkfri kost.. och läsa om hur dessa produkter påverkar oss..
    kram

  5. Jag tänker direkt på MS. Har de utrett om det kan vara det? I vilket fall som helst hoppas jag att du får hjälp. Kram

  6. Be läkaren ta prover på sköldkörteln, TSH & T4 om de inte redan gjort det. Inte helt ovanligt att man får hypotyreos efter en graviditet. Jag fick det. Har haft liknande symtom som du beskriver. Lycka till!

  7. Gluten och sköldkörtel kollad. Orolig för MS men ännu mer för ALS vars symptom stämmer in klockrent på mina, fy, hemska tanke… Jag försöker att alltid tänka positivt, att jag är FRISK, men det är så svårt när symptomen gör sig påminda… Aja!! Jag är glad ändå sådeså 🙂

  8. Stackare, hoppas du kan få lite klarhet i varför du mår sådär efter nästa läkarbesök! Sen måste jag också få säga att du verkar vara en helt fantastik person och jag är grymt imponerad att du ”tagit tag” och själv gjort allt du kan för att utesluta och försöka finna svaren på vad som fattas dig. Du är grym! <3

  9. Sköldkörteln säger jag med. Det syns inte alltid på tester, man kan ligga bra enligt prover men ändå ha problem. Googla lite så får du se om det stämmer in trots att du kollat upp det redan.

    Jag äter levaxin men mår ändå inte bra. Vissa dagar orkar jag knappt upp ur sängen, det värker i kroppen och ihuvudet. Jag orkar inte tänka, det gör för ont. Jag kan knappt klä min dotter eller borsta tänderna för det värker så i kroppen. Jag är så trött så trött, vill bara sova. Orkar inte tänka och måste jag tänka ändå blir jag utmattad.

    Jag går inte ner i vikt, jag står still eller lägger på mig (vilket verkligen inte behövs). Jag har att ta av, men det går inte att gå ner. Vi började äta bättre och träna mer, jag har gått ner 1-2 kg, min sambo 29 kg.. Känns så tråkigt och otacksamt att kämpa och det märks inte ens.

    Hoppas du får hjälp snart än vad det är.
    Kramar

  10. Fy att må dåligt, speciellt när det inte syns utanpå kan verkligen vara ett helvete 🙁
    Va me om en bilolycka för flera år sedan och började med whiplash men som ökade med fler och fler symptom och värk på andra ställen med tiden, mkt som du beskriver och ofta en förlamande trötthet som kan komma som en blixt.. Svårt för folk att förstå hur det är, även närmsta som vet och ser! Har försökt tänka ut själv varför jag mår som jag gör precis som du (efter dålig/noll hjälp av vården) och hittat fibromyalgi som stämmer in galet mkt på hur jag känner mig, kan uppkomma av flera anledningar bl.a. efter långvarig värk eller trauma..

    Annars så snubblade jag över kopparförgiftning när jag googlade kopparspiral efter grav då jag ville veta mer efter att ha hört så bra av en kompis. Hittade dessvärre mindre rolig läsning.. Kopparförgiftning är svår att upptäcka med prover dock! Men stämmer mkt in på dina symptom.. Har du spiral skulle jag råda dig ta ut den så snabbt det bara går..eller gå in och läs iaf, behöver ju inte ha det men jag skulle aldrig våga ha en efter vad jag hittat! Inte värt risken och skulle aldrig önska någon att må som jag gör..

    Hoppas du får bukt med skiten vad det nu är

  11. Det kan inte vara sömnbrist då? Sömn är ju mäktiga grejer och om man inte får tillräckligt (vilket man ju sällan gör som småbarnsförälder) så rubbas hela balansen i kroppen.

  12. Jag tycker att alla som har kommenterat har haft saker som ”stämmer in” med det du beskriver, men jag är ingen läkare, och antagligen inte de andra heller så jag hoppas inte att du blir skrämd.
    Det låter bra att du ska gå till läkaren, och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt!

  13. Tycker att vissa av symptomen stämmer in på utbrändhet! Hoppas du snart får en förklaring fina du! Kram

  14. Jag hoppas ni hittar ett svar på vad som kan vara fel… Förstår att det måste vara olidligt att inte få svar. Heja dig! Kram

  15. Min svärmor som har en svår whiplashskada beskriver ofta sina symtom som du gör, just kring fokusering, dimmighet. Annars tänker jag också obehandlad borrelia. Jag arbetar inom vården och får ofta höra om väldigt diffusa symtom vilket visar sig vara borrelia. Neurologen kan utreda det med blodprov samt ryggmärgsprov.

    Hoppas du får svar på vad det är snart! /Lina

  16. Min svärmor som har en svår whiplashskada beskriver ofta sina symtom som du gör, just kring fokusering, dimmighet. Annars tänker jag också obehandlad borrelia. Jag arbetar inom vården och får ofta höra om väldigt diffusa symtom vilket visar sig vara borrelia. Neurologen kan utreda det med blodprov samt ryggmärgsprov.

    Hoppas du får svar på vad det är snart! /Lina

  17. Team Hälsa är ett nystartat företag som ska börja föreläsa i höst med fokus på inre hälsa, välmående och god självbild.
    Vår vision är att ändra på dagens hälsotrender och kroppsideal.

    Titta gärna in på vår hemsida teamhalsa.blogg.se
    eller instagram Teamhalsa

    Sprid gärna detta vidare, alla ska få må bra i sig själva!

    Varma Kramar Team Hälsa

  18. Jag är sjuksköterka och min spontan tanke är MS, det börjar ofta med symtom som dimsyn och liknande. Trötthet. Hoppas att de hittar vad som är fel och att du får hjälp man känner ju sin kropp bäst själv och när det är ngt fel. Krya på dig. Kram

  19. Åh, jag hoppas verkligen att de hittar problemet. Det är ofta det värsta tycker jag, inte att ha ett problem och få en diagnos, utan att verka frisk när man i själva verket inte alls mår bra. Det du beskriver är diffusa men samtidigt tydliga symptom – sådär ska man inte må! Jag som är något av en näringsnörd undrar om du får i dig det du ska, först och främst. Näringsbrist kan ge samtliga av dina symptom. Samtidigt tror jag att det är bra att du fortsätter kämpa med att få dina besvär utredda. Om det är någonting mer allvarligt så blir ju utsikterna bättre ju tidigare man kan diagnosticera och behandla.

    Stor kram till dig, Stina, du är så jäkla fantastisk.

  20. Be dom kolla sköldkörteln igen!!
    Min storasyster missade dom, gick så långt att hon fick ta bort en bit av den sen. Och nu äter hon medicin. Hon fick alltså tjata sig till en remiss på sjukhuset innan dom hittade det.
    Samma sak med min kollega (detta bara för 1 månad sedan) varit flera ggr och tagit sköldkörtelprover. Sista gången krävde hon remiss, och samma där, hon hade dåliga värden trots att tidigare prover på vc visade ok.

  21. Åh, Stina!
    Du skriver så fantastiskt, även i sådana här stunder.
    Älskar din blogg! Så… äkta, så på riktigt.
    Hoppas att det ordnar sig för dig, helst på bumsen!

    Kram

  22. Om det är så att en oroar sig för en specifik sjukdom – glöm inte bort att det alltid går att remittera sig själv. Jag hade ingen aning om att det faktiskt går att göra så, men när vi upplevde att sonens mage strulade ovanligt mycket fick vi tipset av en sjuksköterska i Lund att remittera honom själva. Kanske tar emot att göra, men när väntetiden är så pass lång som den verkar vara på vissa vårdcentraler kanske det kan vara skönt att kunna ”hoppa över ett steg”. Sen bör en ju inte göra detta i onödan, men är du orolig och har dina aningar om vad det kan vara så varför inte.

  23. Puh, kram til dig! Jeg blev diagnosticeret med MS for en måned siden, så jeg kan virkelig forstå, hvor udmattende det er med alle lægebesøg, hospitalsundersøgelser, etc. Præcis som dig blev jeg også til sidst nervøs for ALS, kunne vågne op midt om natten overbevist om at jeg skulle dø, men man må bare minde sig om, at ALS er en meget sjælden sygdom OG desuden oftest rammer mænd over 50 år.

    Anyway, jeg ville ikke sige så meget andet end, at jeg føler med dig, tænker på dig og sender dig en masse varme tanker!

  24. Oj, skrämmande att sjuksyrror kommenterar med diagnoser, sånt brukar legitimerad personal vara väldigt återhållsamma med då det omöjligt går att säga varken ms eller ALS baserat på vad du beskrivit. Jag var övertygad om att jag hade en allvarlig sjukdom, hade synrubbningar, känselbortfall, extrem trötthet mm. Det var stress. Just saying.

  25. exakt dem symtomen du har har jag också, har haft dem något år nu och förvisså så är jag psykiskt sjuk, i anorexia, men inte direkt jätteallvarligt nu då jag kämpar på men jag vet att dessa symtomen inte har med det psykiska att göra vilket många säger. Det värsta för mig är när jag faktiskt kör bil, är 18 år och fick körkort för inte allt för längesedan och jag ser ju vägen men ändå ser jag inte den, kollar förbi den och ser som en dimma. Jag ser personerna jag pratar med men jag ser igenom dem, förstår precis vad du menar, trodde jag var ensam om det. Ingen kommer fram till vad det är, har provat allt från massager till att knäcka ryggen för spänningar men ingenting hjälper. säg gärna till här i bloggen om dem hittar vad det kan bero på! Upplever också dem symtomen du beskriver, trötthet osv. Hopas du blir bättre!

  26. Hej Stina!
    Hoppas du mår bättre snart. Nu vet inte jag om du har upplevt fler av symptomen men har du läst/kollat om det eventuellt kan vara fibromyalgi? Har själv det sedan 2008 och känner igen det du skriver..yrsel, känsliga ögon, dimsyn, värk, överdriven trötthet. OM det skulle handla om fibromyalgi så kommer blodprov visa på inflammation och den enda som kan ställa diagnosen är en reumatalog. Gå gärna in på http://www.fibromyalgi.se och läs mer. Hoppas du får veta snart vad det handlar om!

  27. Förstår hur du känner… Jag lever också med denna oro och går just nu ”under utredning”. Blir skickad hit och dit och till olika mottagningar. Remisser ska skickas och kallelser ska väntas på, allt tar sån tid och vissa dagar vill jag bara skita i allt. Speciellt de dagar man mår okej, tänker strunt samma medans det nästa dag kan vända lika fort.
    Ville egentligen bara säga att jag lider med dig, hoppas du blir bättre snart! Kram

  28. Inte bra att skrämmas med kommentarer om att det kan vara ms eller als eller liknande. En legitimerad person skulle aldrig föreslå något sådant förrän prover tagits och en riktig utredning gjorts. Kroppen är ett mysterium. Stress, sömnbrist, fel näring och allt möjligt kan ju orsaka alla möjliga symptom också.
    Hoppas att du får bukt med dina problem Stina. Sluta aldrig kämpa för din rätt att få må bra!
    Stor kram

  29. Fina Stina, jag upplevde liknande symptom efter min förlossning. Tog lång tid för mig att förstå att dimmigheten, viktnedgången och oron berodde på stress. Stress över att inte räcka till, att bli knäpp (tittade för mycket på Malou :P), att förlora allt som var så stort och fint, att stressa för mycket (ironiskt men ack så vanligt) och allt annat som kan gå fel. Det blev inte bättre förrän jag slutade ta mina tankar på för stort allvar, slutade hata känslor som behövde få komma och slutade ta allt så vansinnigt personligt. Jag vill inte på något sätt framstå som arrogant, eller bagatellisera det du beskriver här ovan. Tvärtom! Att vara människa är en ängslig resa så länge vi uteslutande identifierar oss med tankar och känslor! Självklart kan det röra sig om något som kräver läkarvård, men jag tror att det i oändligt många fall med liknande symptom rör sig om stress/ängslan/oro. Och det handlar inte om att vara psykiskt sjuk, utan ”the human condition”. Vill tipsa om att lyssna några minuter på vad Eckhart Tolle och Mooji har att säga om det hela, de finns på Youtube. Stora kramar till dig och lycka till på resan mot inre ro!

  30. Jag känner igen mig i det du beskriver. Ofta är det en tjock dimma, man är närvarande men man känner sig inte närvarande alls. När jag pratar med folk så känns det som man är någon annan stans, men man svarar precis som vanligt och får efteråt tänka ”vad sa personen egentligen”. Det är som att facket ”information” i hjärnan är fullt, att man får i efterhand sortera på så vis som hjärnan alltid skött tidigare på egen hand. Men jag kan bara prata utifrån mig själv, det är att jag känner sån stress hela tiden. Känner mig som en dator i hjärnan endast. Det enda som får mitt riktiga fokus är mina barn och min sambo, allt annat är som en stor portion med gröt. Det kom efter mina andra förlossning. Med mitt första barn kände jag mig precis som vanligt. Men med nummer två så har mycket jag gjort bara skett av ren rutin, som att man har en stålmannen dräkt på sig där saker bara ska göras. Svårt att förklara känslan. Men det är inte lätt att undanskuffa saker i flera år, alltid ha måsten, stress, krav osv som bara byggs på och byggs på under en lång tid där en själv aldrig ”bearbetade” vissa saker. Det hetsiga samhället vi har idag är inte gjort för oss med småbarn känns det som :/

  31. Precis så mådde jag när det visade sig att jag hade grav brist på flera sorters B-vitaminer samt järn och D-vitamin!

    Hoppas du träffar bra läkare som lyckas klura ut vad du lider av.

  32. Stina, du fina. Det är klart att det är nåt?!?ge aldrig
    Upp. Troligen blir du inte helt dig själv innan du får
    Rätt hjälp och behandling. För högst troligt är ju att
    Det är nånting som på nåt sätt ändå går att behandla.
    Stå på dig och allt det bästa till dig.
    Mary

  33. Hej Stina, förstår att du är orolig för så ska man ju inte behöva må. Det kan ju vara vad som helst och det är svårt att gissa sig fram. Prata med läkaren och var noga med att uttrycka att du verkligen vill göra en ordentlig undersökning. Kolla upp alla vitaminer och mineraler så du inte har brist av dem. Kolla sköldkörteln och kanske kan det vara en idé att kolla gluten? Vet att du har gjort gastroskopi för celiaki tidigare men jag har också gjort det två gånger och andra gången hittade dom det. Jag gjorde den andra undersökningen i Trelleborg. Nu har jag ätit glutenfritt i tre veckor och börjar må bättre 🙂

    Stå på dig.
    Styrkekramar,
    Michelle

  34. Jag känner så väl igen mig i dina symptom. Jag har också som skov. De har utrett mig för allt möjligt. De hittade inget. Jag har ångest inombords m så höga krav på mig själv, vill alltid vara till lags och har obearbetade händelser som tynger. Det tar sig kroppsliga uttryck till slut. Stress ger även symptom som dimsyn när kroppen känner sog utbränd. Det räcker m att ha småbarn för det, man är alltid på sin vakt. Tror inte att du har ms.

  35. Jag tänker direkt på ms när jag läser ditt inlägg. Skönt du har en läkartid.

  36. MS – NEJ! Börjar i de flesta fall med inflammation på synnerven eller extrema känselbortfall.. Jag tror verkligen inte det är vad du lider av.

    Jag känner igen mig väldigt mycket i dina symtom. Jag har ångest. Panikångest – vanlig ångest. Jag är en positiv, social människa men detta drabbade mig när jag var 19 och har gjort mitt liv svårare.

    Det började med yrsel, typ som i attacker, kändes som jag skulle svimma. Också en konstig trötthet och matthet. Känsla av att inte vara närvarande.

    Mitt mående går verkligen upp och ner, vissa perioder nästan HELT bra och andra perioder skit. Jag har fortfarande svårt att acceptera att det är ”psykiskt” då jag verkligen inte ser mig som en person med psykiska besvär. Men men!

    Lycka till, hoppas du får svar snart. Kram

  37. har du testat att lägga in fysisk och psykisk träning också? (löpning, styrketräning och meditation, yoga eller avslappning?) : ) och multivitamintabletter? och dricker du minst 1-2 liter vatten per dag? kram anna

  38. Gick med liknande symtom och fick rådet ”ät frukt och klä dig varmt” av läkaren. Efter några månader gick jag tillbaka och fick en ny läkare som tog mig på allvar. Jag hade en infektion i tarmen som gjorde mig trött, yr och sjuk. Sedan dess har jag försökt bli av med den med hjälp av stark antibiotika vilket än så länge inte har bitit. Varje gång säger läkarna att ”det är borta nu” och varje gång överbevisar jag dem genom tjat och nya prover som visar att jag visst kände min kropp bättre än dom. Fortsätt slåss för att bli tagen på allvar Stina, något är fel, även om det kanske inte är dödsfarligt är alla värda att få den hjälp som krävs!!

  39. Troligen är det bara av välmening, men att kommentera och skriva att det låter som MS, obalans i sköldkörteln osv. och att ge råd om att prova att ta bort olika delar av kosten tror inte jag gör någonting bättre. Det gör bara att man fokuserar mer på de symptom man upplever att man har.

    Stina, jag tvivlar inte för en sekund att de symptom du har är verkliga. Men bara för att de är ”på riktigt” behöver det absolut inte innebära att de är farliga.

    Jag började läsa till läkare för ett år sedan (och är därmed långt ifrån legitimerad, så ta det jag skriver med en nypa salt) och har under det här året känt av både det ena och det andra, bl.a. att jag var trött, stundtals yr, hade myrkryp i benen, upplevde att jag började se suddigt och jag var SÅ säker på att jag hade fått MS.

    Efter två besök på vårdcentralen blev jag remitterad till en neurolog (läkarna på VC trodde inte alls på något neurologiskt, men skickade en remiss för att jag skulle bli lugn). Neurologen utförde en noggrann neurologisk undersökning + frågade om vilka symptom jag upplevde. I sitt sammanhang tydde inget på att det skulle vara MS, trots att jag tyckte att symptomen med sjukdomen var identiska (läs för guds skull inte om en sjukdom på internet. Man blir helt knäpp av det.)

    Neurologen förklarade det såhär: Kroppen får hela tiden ett enormt flöde av input i form av känselintryck, synintryck, hörselintryck osv och för att inte bli totalt bombaderad av alla intryck så har vi en del i hjärnan (mitthjärnan/mesencephalon) som sorterar bort bl.a. irrelevanta och ofarliga intryck. Dessa intryck når inte vårt medvetande och vi uppfattar dem inte. Om vi då börjar känna av ett symptom (säg att vi blir onormalt trötta som beror på t.ex. stress i grunden) och börjar tro att vi är sjuka så kommer vi troligen att börja googla på sjukdomar med onormal trötthet och så kommer t.ex. MS upp. Vi läser då om övriga symptom, säg tillfällig synnedsättnig och ju mer vi läser, desto fler intryck liknande sjukdomssymptom kommer inte längre att uppfattas som ”ofarliga” och kommer därmed inte sorteras bort. Det här intrycket går då till medvetandet (en evolutionär skyddsmekanism – potentiellt farliga stimuli måste uppmärksammas) och vi blir oroliga över att vi har fått ännu ett symptom som karaktäriserar sjukdomen.

    Det hela blir en förstärkningsreaktion och det resulterar i att intryck som tidigare uppfattats som ofarliga och därmed inte nått medvetandet, nu tros vara farliga och därmed når medvetandet och vi uppmärksammar dem. Om man då får ett stensäkert besked från läkaren som säger t.ex. att ingenting tyder på MS så kommer intrycken så småningom att börja sorteras bort igen. För mig tog det några veckor innan symptomen var så gott som borta.

    Mitt tips är alltså: Försök att få en tid hos en neurolog, berätta att du är orolig för att du har MS, alt. ALS alt. någon annan sjukdom, se till att du får en ordentlig neurologisk undersökning och LITA PÅ LÄKAREN om hen sedan säger att du är frisk. Så länge du inte litar på det kommer troligen symptomen inte att försvinna då din hjärna inte kommer att sluta filtrera bort dessa intryck.

    Sedan säger jag inte att det inte är något. Det kan inte jag bedöma, lika lite som de som kommenterar att det kan vara en viss sjukdom kan göra en korrekt och välgrundad bedömning av dina symptom.

    Det blev ett långt inlägg, men jag ville bara dela med mig av mina erfarenheter. Hoppas att det löser sig! <3

  40. Tack för kommentaren, Linda. Jag är helt med dig i ditt resonemang! Utöver alla ”känslor” har jag vissa konkreta symptom också så jag ska absolut se till att få en ordentlig neurologisk undersökning, visar det inget så litar jag självklart på det. Kram och tack igen för dina kloka ord!

  41. Jag känner igen nästan alla av dina symtom från när jag mådde ungefär som du. Då fick jag rådet att byta preventivmedel. O för mig hjälpte de. det är kanske inget som man tänker att de kunde bero på men alla mina symtom jag hade är borta. Hoppas dom kommer fram till vad det beror på o att du snart mår bättre. Ville bara ge dig de tipset.

  42. Hej Stina!
    Jag läste om dina symtom med bl.a. Ovanligt trött, overklighetskänsla, synkänslighet mm. Jag hade det under några månaders tid och blev plötsligt väldigt sjuk. Läkarna trodde då att jag hade virusbetingad hjärnhinneinflammation. Det kan uppkomma genom en längre tid stress. Kolla med läkaren en extra gång 🙂

Leave a comment