x

ODD

23 januari, 2013

A little baby boy

23 januari, 2013

Förlossning – frågor och svar

23 januari, 2013
empty image
empty image

Bättre sent än aldrig, hihi. Många frågor var ungefär likadana så för att förhindra en massa upprepningar valde jag att inte ta med alla. Jag hoppas att ni känner er nöjda med mina svar, även om er personliga fråga kanske inte står med. 

Gör epiduralen ont att få?

Första gången upplevede jag epiduralen som… inte smärtsam, men ganska obehaglig att få. Läkaren behövde några försök på sig innan slangen satt där den skulle, och ”knäppet” när hon snabbt tryckte nålen genom huden var lite läskig. Detta upplevde jag inte alls nu senast. Det gick snabbt och smidigt, varken smärtsamt eller obehagligt. För mig tog det cirka en halvtimma innan jag kände full effekt av smärtlindringen. Jag har sedan kunnat gå och röra mig precis som jag velat, även om det inte fanns så mycket tid till det under andra förlossningen.

En bild från en förlossning där jag närvarade som doula/fotograf. Här är den blivande mamman just i färd med att få epidural, allt gick som det skulle och hon fick god smärtlindring.

Gjorde det mer eller mindre ont andra gången?

Allt gick snabbare andra gången, värkarna var starkare och gjorde mer ont från första stund – förra gången gick jag runt och hade molande värk under många timmar som sakta men säkert blev allt starkare. Jag fick en fin upplevelse när jag födde första barnet och blir det i närheten av lika bra andra gången är jag nöjd, tänkte jag, men inte kan man väl ha en sådan tur? Det kan man. Andra förlossningen blev inte lika bra, den blev ännu bättre! Krystskedet som jag tyckte var det värsta första gången gick otroligt bra, snabbt och var inte alls lika smärtsamt.

Hej! Jag är så fascinerad av de som föder barn precis som om det inte vore något märkvärdigt. Jag och min sambo planerar att försöka skaffa barn nästa år, jag är redan lite rädd för förlossningen, kanske just pga okunskap. Vad skulle du säga till en som mig som är rädd för förlossningen?

För min egen del har det varit viktigt att känna min egen kropp och veta vad som händer rent fysiologiskt under en förlossning. Att förstå smärtan, varför den finns och vad den gör, har hjälpt mig att också hantera den. Läs och förbered dig… på att allt kan gå precis hur som helst, men att det allt som oftast går väldigt bra hur det än blir 🙂 Jag kan rekommendera ”Föda utan rädsla” av Susanna Heli (min favorit) och ”Att föda” av Gudrun Abascal. Läs på om dyktekniken. Om du är väldigt rädd finns extra hjälp att få, prata med din barnmorska om att få träffa en så kallad Aurora, eller varför inte en doula? Personligen har jag känt att man mognat med tanken på att barnet ska ut, under graviditetens gång, och att man ofta kommer till en punkt där man känner att nu, nu är jag redo. Lycka till!

Först och främst vill jag börja med att säga att jag älskar din blogg, har läst den sedan start, och du verkar som en sån underbar och jordnära person! Är gravid med mitt första barn, lillen kommer i slutet av april. Jag är inte rädd för själva förlossningen eller smärtan, men det jag går och grubblar lite på är ju det här med att spricka. Ett stygn här eller där är ju självklart ingen fara, men man har ju hört skräckhistorier om så kallade sfinxter rapturer och liknande… Hjälper det att man får hjälp med att hålla en blöt, varm handduk mot mellangården tror du? Vaselin, är det något man kan smörja med innan för att motverka? Är sjukhuspersonalen oftast förstående när man förklarar att man vill ha hjälp med att spricka så lite som möjligt?

Tack snälla du för så fina ord, och grattis till lilln i magen! Just perinealskyddet, att hålla emot i mellangården under utdrivningsskedet, är en viktig del i barnmorskans jobb. De är duktiga på detta och gör allt vad de kan för att du ska få en så bra upplevelse som möjligt. Läs gärna mitt inlägg ”utdrivningsskedet och om att spricka” här.

Hej fina Stina! Jag undrar varför du valde den smärtlindring du valde. Kram!

Jag har enbart goda erfarenheter av epiduralen sedan tidigare, och även om jag är väl medveten om att den ena förlossningen i många fall inte är den andra lik, ville jag gärna ha en förlossning så lik min första som möjligt. Och det fick jag! Lustgasen upplevde jag som en mycket bättre hjälp andra gången, inget illamående eller så.

Upplevde du tiden efter första förlossningen som jobbigare än tiden efter den här förlossningen? (Återhämtandet, läkandet, gå på toa helt ”som vanligt” osv).

Jag upplever att jag återhämtade mig snabbare efter andra förlossningen. Inte alls lika öm efter andra förlossningen som efter den första. Att gå på toaletten har inte varit några problem efteråt, även om jag båda gångerna har varit galet nervös inför första bajsningen, haha. Jag upplever att kroppen sköter det där ganska bra själv, att man inte är hård i magen utan snarare tvärt om, och så vidare. Tips: Håll toapapper mot mellangården eller där du sprack, det brukar kännas bättre då.

Hej! Tack så mycket för den underbart berättade förlossningsstoryn! Hur ser magen ut efter en graviditet? Får man inte bristningar? Och hur lång tid tar det innan magen ”sjunker” tillbaks till utgångsläget igen efter förlossningen?

Det är högst individuellt! Min mage har gått tillbaka nästan helt så snart bebisarna har varit ute. ”Gud sicken lyckans ost”, tänker ni. Men njae… Som många av er vet kämpar jag med vikten och varje uns fett som försvinner från min kropp sörjer jag verkligen! Vanligast är nog att man går en tid med putande degmage à la gravid i sjätte månaden, vilket är bra, för då får magen chansen att i egen takt dra ihop och återställa sig vilket ger ett finare resultat, om man nu får lov vara lite ytligt. Min mage, som försvinner direkt, blir gärna som ett dragspel på grund av huden inte alls hinner med. Inte gör-sexigt, men jag hade inte kunnat bry mig mindre ärligt talat, inte om mina bristningar längst ned på magen heller. De syns inte så jättemycket.

En vecka före. Fina, fina magen. Tänk att Cornelis låg där inne!

En vecka efter:

Japp, det var den magen det! Helt stört vad kroppen kan återhämta sig fort, och är det inte märkligt hur man kan faktiskt gå igenom en sådan sak som en förlossning, krysta ut ett barn, men efteråt vara i stort sett som vanligt?

Är det bättre för kroppen på lång sikt att låta bli smärtlindring under förlossningen?

Nej, det kan jag inte tänka mig. Epiduralen kan ge besvärande biverkningar strax efter förlossning men bestående men som nervpåverkan och liknande är mycket sällsynt.

Hur ont gör det egentligen att föda? Är det som mensvärk x 1000?

Mycket handlar om hur vi upplever och ser på smärta, det är ju så himla olika.

Sprack du någonsin denna gång? Fick du sy? Och hur har du märkt att det inte riktigt läkte sist, har du ont?

Som jag misstänkte att jag kanske skulle göra sprack jag lite i ärret från min tidigare bristning, men det var ingen fara alls, tvärtom för då fick jag möjlighet att rätta till det som blev ”fel” sist. Det gjorde inte ont och nu tre månader senare är jag helt läkt! Jag vet inte riktigt vad som blev fel sist eller om jag helt enkelt inte läkte riktigt som jag skulle, har bara känt mig ”konstig” där jag sprack (efter första förlossningen alltså), lite som att det syddes med för få stygn och lämnade efter sig en glipa. Jag hade dessutom en hudflik som bara hängde där och slängde, haha. Svårt att förklara men allt är i alla fall bra nu och några stora problem har jag väl egentligen aldrig haft. Gå på efterkontrollen, om det är något som inte känns riktigt som det ska har du rätt att få det åtgärdat och det underlättar så klart om det görs i tid och inte flera år efter.

Varför erbjuds man lavemang och varför valde du bort det denna gång?

Jag tror att lavemang gjordes rutinmässigt förr men inte längre, här i Malmö erbjuds det dock fortfarande, vad jag har förstått. Vissa kvinnor kan lättare slappna av och ge sig hän då de vet att tarmen är tömd och det sägs även kunna påskynda värkarbetet. Några andra fördelar känner jag faktiskt inte till. Innan min andra förlossning skötte kroppen det själv, hade världens ränneskita som rensade systemet dagarna innan så ett lavemang kändes således rätt onödig, sedan tänkte jag att vad fan, kommer det skit så gör det. Det är inget konstigt alls! Jag tyckte dessutom att det var ganska obehagligt att få lavemanget sist, inte så lite vatten som sprutades upp där och att sitta på toa med värkar ligger inte etta på skojtoppen precis. Usch! Det sägs ju även vara bra för bebisen att komma i kontakt med lite avföring och allt annat gojsigt där inne i kanalen för att utveckla en egen bakterieflora. Känn efter och gör det som ni tror passar bäst för er!

Blir man någonsin ”som förr” där nere efter en förlossning?

Det sägs att man aldrig blir precis som förr där nere efter en vaginal förlossning men äh, det är nog högst individuellt det med. Ni som läser och har erfarenhet, hur upplever ni ert underliv efter förlossningen?

Min fråga är om du spruckit mycket/lite/inget vid någon av dina förlossningar?

Jag har spruckit lite grann vid båda mina förlossningar. Det är inget jag har känt av där och då och att bli sydd har inte heller varit någon fara. Bebisen är ju äntligen ute!!!

Jag har en väldigt privat fråga, men som jag grämer mig över och funderar kring. Är det verkligen sant att alla gör på sig mer eller mindre under förlossningen?

Jag har aldrig upplevt att jag gjort det, varken på första (då jag tog lavemang) eller på andra då jag avstod lavemang, och jag bryr mig faktiskt inte heller. Det är vanligt och inget personalen reagerar på över huvud taget, de torkar bort lite diskret och så är det inget mer med det. Även om man får lavemang kan det hända att det kommer lite avföring, inget konstigt alls då barnet trycker på från alla håll och tarmen är sällan helt tom. Båda gångerna när det varit dags att krysta för min del har jag sagt att ”jag måste skiiiita”, haha. Det har barnmorskan tagit som något väldigt positivt för då brukar det snart vara dags. Om det tittade ut någon liten korv eller inte kan jag faktiskt inte säga säkert, men bebis på magen fick jag. Båda gångerna!

Ni har sett den förr, en något beskuren favoritbild från ögonblicket då en mamma får upp sin son på bröstet. Åh, vad jag önskar att jag hade sådana bilder från min egen förlossning. Jag har nästan inga, tyvärr.

Efter förlossningen, vad händer då? Alltså minuterna efter att bebisen kommit ut? Ligger man där med massa slem och grejs mellan benen eller går man upp och tvättar av sig? Det klarar man väl inte om man brustit och sånt? Kommer det ut mer grejer mellan benen efteråt? Hur länge? Lite läskigt det där med att föda barn tycker jag.

För mig har det gått till som följer:

Bebis kommer upp på magen.

Navelsträngen klipps (om ni är intresserade – läs gärna om sen avnavling).

Moderkakan kommer ut med hjälp av att barnmorskan klämmer lite på magen samt drar lite lätt i navelsträngen. Inget som jag har upplevt som särskilt jobbigt alls. Moderkakan undersöks. Min var stor nu andra gången och vägde strax under ett kilo!

Undersökning av underlivet, finns bristningar som behöver åtgärdas görs detta nu. Ingen fara! Jag passade på att andas lite lustgas under tiden.

Jag får hjälp med att lägga till bebisen vid bröstet, första amningen – som är så viktig. Låt inget/ingen störa här, om möjligt.

Vi blir lämnade ensamma. Myser, pratar och ler, alldeles höga på ”den där” känslan som är svår att beskriva. Så mycket att utforska! Först nu får vi tillfälle att verkligen göra det, titta lite närmare på hur hon/han faktiskt ser ut. De där små fossingarna, åh!!! Och titta, där har vi en liten snopp också. Och en pung, haha. Jag har precis börjat vänja mig vid det för övrigt, så himla van vid den andra varianten.

Det bjuds på gudomliga smörgåsar/kaffe/varm choklad/cider.

Jag försöker resa på mig och gå lite och precis som förra gången känns det väldigt underligt. Jag böjer mig framåt och vill inte riktigt sträcka på mig, känner mig liksom lite… ”utsugen”, vilket egentligen inte är så konstigt då alla organ har blivit undantryckta under så lång tid. Det är som att de behöver lite tid på sig att falla på plats igen. Någon som känner igen det?

Vägning, mätning och på med blöja, kanske lite egna kläder. Men ingen stress med det. Sedan bär det av till BB-avdelningen (fan vad stolt man känner sig när man går där längs korridoren, förbi alla som ännu inte fött, med bebisen i plastbalja på hjul framför sig hihi), där man kan duscha om man vill/kan/orkar, rätt skönt att bara skölja av sig lite.

Bli inte chockade vid första blöjbytet! Det är alldeles normalt med svart helt sjukt kletigt bajs som är näst intill omöjligt att få bort, haha. Det kallas mekonium.

Tiden efter förlossningen har man så kallat avslag, en blodig flytning som kommer från såret där moderkakan suttit i livmodern. Denna är först riklig och blodfärgad för att sedan bli allt mer brunaktig och till slut helt ljus. Avslaget upphör oftast efter 6-10 veckor. Jag slutade blöda väldigt snabbt denna gången, däremot har jag haft kvar en genomskinlig sårvätska fram till alldeles nyligen. Det är normalt så länge man inte får feber och väldigt ont i magen, det kan vara tecken på infektion och bör kollas upp.

0

47 comments

  1. Fina, fina Stina.. Du är så underbar som sitter och tar dig tid att svara på alla dessa frågor från oss rädda stackare. Du borde skriva en bok om det här ämnet! Tycker du är helt fantastisk och inspirerande! Stor kram

  2. Älskar att läsa om hur andra upplever det. Jag har också två men vill gärna ha fler. Jag minns när minstingen var bara någon vecka, jag satt där och ammade och tänkte att ”Nej, det här får inte vara sista gången…”
    Det finaste, finaste i hela världen är att få upp sin lilla/lille på bröstet.

    Igår umgicks vi hos en familj med elva barn (som reser runt i husvagn som vi, lol!) och det verkar så himla mysigt. Alltid en lekkamrat och de är så snälla och förstående mot varandra och andra barn.

    Ja, hade jag pengar och tid skulle jag vilja ha många 🙂

  3. Tusen tack för ett jättebra inlägg. Vi väntar vårt första barn i mars och det är alltid skönt att få höra lite ”positiva” erfarenheter av förlossningar, tycker att det haglar av skräckhistorier annars… Kram!!

  4. Jätteskönt att läsa för mig som är gravid i v 23 med första barnet. Jag har hört att vissa som bor i Malmö får välja att föda i Malmö eller Lund. Fick även du det? Hur resonerade du när du i så fall valde Malmö framför Lund? Endast avståndet?

  5. Hej! Måste bara kommentera här nu 🙂 Jag har en dotter på 1 år och som alla andra var jag livrädd för att spricka under förlossning – och gjorde det, big time! En djup vaginalruptur på 2 cm och en perinealruptur grad 3, total sfinkerruptur (jag märkte inte ens att jag sprack). Jag vet inte om det anses som en dålig förlossning gjord av barnmorskan. Men! Jag måste säga att jag har inte känt av någon smärta, jag har inte haft besvär där nerifrån, jag var ute på promenad 3 dagar efter förlossningen, visst det skavde lite då och jag fick inte sitta upp helt på 2 veckor (men det struntade jag lite i, man kan väl inte åka tunnelbana liggandes liksom ;)) Idag, 1 år senare är mitt underliv som det var innan, fast med ett litet ärr.

    Så jag måste säga att trots min bristning så är jag inte rädd för att vi nästa barn spricka likadant igen – för att jag inte har haft några besvär alls.

  6. idag har jag nio dagar kvar till beräknad förlossning. lånade hem föda utan rädsla igår. läste den sist det begav sig och den gav mig så mycket och jag hade verkligen med hennes tips under hela förlossningen. säker på att den hjälpte mig få en så fin och positiv upplevese. så bra tips till andra preggos! och jätteintressant att läsa dina svar!

  7. Der verkligen osar feel-good känsla över doin blogg! Har hängt med här i många många år och blir så berörd av dina inlägg som i dagsläget kanske inte kommer lika ofta, men vad sjutton gör de när de är så mycket bättre än många andra bloggares! Tänkte bara hälsa och säga att jag verkligen tycker att du verkar ha en härlig och sund syn på livet. Hoppas att allt är bra med lilla familjen och att Maya snart är helt återställd!

  8. Åh här sitter man med den stora magen med nr två och väntar på att det ska kicka igång! Beräknad tills Fredag… Blev så peppad av detta inlägg även om jag redan haft en helt underbar förlossning. Fan vad kul det är att föda barn. Och hormonell som man är får dina bilder en att gråta av lycka… Av att veta att jag när som helst får uppleva just det där!

    Ha det bra 🙂

  9. Härligt o läsa hur andra upplever sina förlossningar. Har själv fött 4 barn och ingen av förlossinngarna har varit lik de andra.

  10. Jag måste hålla med många av dom som skriver att du verkar så otroligt jordnära! Jag minns att jag kollade din blogg ibland när du fortfarande bodde i Göteborg men fastnade aldrig, antagligen för att jag var så långt ifrån jordnära som man kunde bli. Idag är jag fortfarande lite crazy men börjar bli nyfiken på de där med barn (dock många många år kvar) men jaa, din blogg ger mig en riktig mysig energi. Tack för att du alltid delar med dig av så mycket fina saker Stina!

  11. Underbara du Stina! Tack tack tack! Du är så öppen och underbar! Skriver så man förstår. Önskar det var du som hållt vår förberedande förlossningskurs. Det är ju sånt HÄR man vill veta! Sånthär som inget ”pratar” om. Är i v37 nu, snart v 38 och är så glad för all information du skrivit här idag! Tack 🙂

  12. Jag har BF om 16 dagar, & det är precis dom här frågorna som snurrar i huvudet.. Tack för ett bra inlägg, känns som att allt är lite mer ‘under kontroll’ just nu :}

  13. Älskar hur du skriver så ärligt, men ändå lugnande, om graviditet. Själv sitter jag här just nu med en enorm mensvärk och undrar hur sjutton man klarar en graviditet. Man gör nog bara det helt enkelt. Jag tror jag kommer vara rädd för smärtan, när den dagen kommer, eftersom jag varje månad blir påmind om hur äckligt ont bara min mensvärk gör. Men så läser man raderna vad som händer efter barnet är fött och så kommer där en liten tår i ögat och man tänker att, fasen vad värt det är ändå, och hur fantastiskt det faktiskt är. Ut kommer där en ny liten varelse, en liten bit av mig, en liten bit av den jag håller kär. Åh vad stor den dagen kommer att vara!

  14. Underbar läsning, som alltid 🙂 Jag uppskattar dina ärliga texter som faktiskt berättar hur saker är på riktigt, det är ju det man vill veta! Stort tack Stina! 🙂

  15. Åh, när man läser din text så kommer den där känslan tillbaka, helst det där hur man satt där efter förlossningen, helt stum av lycka över den där lilla krabaten som låg i ens famn. Härligt!

    Såg förresten att du tyckte att pojkkläder var så tråkiga, det finns jättefina, men man får söka lite mer! 🙂 Min stora favorit är det danska märket Albababy, kolla in deras härliga retrokläder på http://www.albababy.dk Dessutom är kläderna sådär härligt lekvänliga och gosiga.
    Livly clothing har också jättesöta bebiskläder till pojkar.

    Kram

  16. Åh Stina vad fint du avslutar detta inlägg, du får mig verkligen att längta efter att själv skaffa barn. Kul egentlige att ett favoritnamn på en flicka är just namnet Stina. Kram på dig!

  17. Vilket bra inlägg! 🙂 Inte för att jag själv är särskilt nervös (än så länge iallafall) inför min förlossning. Är beräknad om 20 dagar men har känningar på att det blir tidigare än så. Men väldigt uppskattat med såna här inlägg och det lugnar mig lite extra måste jag säga! 🙂

  18. Väntar mitt andra barn nu, och jag kunde inte låta bli att låta en liten glädjetår komma 🙂 där du skrivit hur det går till träffar en rakt in i hjärtat, bättre beskrivning är svår att hitta!
    Din text fick mig att längta något så otroligt mycket tills nästa förlossning! Det är verkligen det bästa man kan få uppleva 🙂

  19. Tack för ett mycket bra inlägg, mycket bra som jag vill veta nu när det bara är 2 månader kvar till BF med första barnet. Liiite smått nervös…

  20. Tack för ett fint inlägg och för att du delar med dig av dina erfarenheter! 🙂 För min del är inte barn aktuellt än på några år men trots det är det så roligt att få läsa om hur det går till ”på riktigt”. Jag hoppas innerligt att din blogg finns kvar den dag jag själv blir gravid för då ska jag absolut läsa om alla dina härliga gravidinlägg!

  21. Tack för att du delar med dig av detta! Verkligen givande! Jag väntar mitt första barn och suger åt mig all info jag kan få. Detta var jätte intressant 🙂 Tack!

  22. Åh så kul att läsa dina svar. Jag ska föda min andra snart, BF 9 februari, och håller på att ladda mentalt. Skönt att läsa att du upplevde allting lite lättare andra gången. Tack för att du delar med dig till oss 🙂

  23. Åh läser och suger i mig det här som en svamp! Får vårt första barn i slutet av april och självklart funderar man mycket. Älskar din inställning till förlossningen, det ger mig hopp om att jag ska klara av den, visst kommer det göra ont, men jag vet att det kommer vara värt det! 🙂
    Säger ofta till min sambo ”ååååh jag önskar att Stina bodde i karlstad” Det vore en dröm att du fotade min förlossning. Har två vänner som vill göra det, men hade nog helst sett att någon som vi inte ”kände” fotade, då det är så himla ”personligt” och något som man vill ha för oss själva utan en vän brevid liksom. Kram!!

  24. Detta kan ha varit ett av de bästa blogginlägg jag läst. Och det är en hel del inlägg genom åren!
    Det är så härligt att du svarar på allt sånt som andra inte vågar prata om och du har lyckats få med allt som man funderar på som småsaker med hur moderkakan och sånt hår till.
    Jag har inga barn men planerar att skaffa inom ett år eller två. Jag är inte alls rädd för förlossning men man har såklart en miljon små saker man undrar och du får med massor i inlägget samtidigt som du gör det helt positivt och härligt och bra. Ett riktigt, riktigt bra inlägg och så härligt arter vågar dela med dig och bjuda på sig själv och dina upplevelser.

  25. Jag älskar att du är så öppen i dina inlägg=) Jag ska få min första bäbis i början av maj och tycker det är så inspererande att läsa din blogg!!

  26. Otroligt peppande/informativt inlägg! Väntar mitt första ,beräknad till början av april – Då ska jag också vagga in på MAS/SUS är det tänkt =)

  27. Tack för ett underbart inlägg, Stina! Det är verkligen så bra att du delar med dig av alla dina erfarenheter, för även om det är det naturligaste en kvinna får vara med om, så blir man ju lite rädd och det är mycket som man inte ens får veta innan i vanliga fall. Så tack, tack!

  28. Jag födde mitt första barn för ett halvår sen men tänkte ärligt talat inte så mycket på det där med att spricka. Det klart jag vetat att man kan gå sönder men hur mycket det faktiskt kan bli har jag, som tur är, inte läst om förrän efteråt. Jag fick höra av barnmorskan att man som förstföderska skulle förvänta sig något stygn eller två men jag hade en otrolig tur och sprack ingenting så jag slapp stygn helt. Efter kanske två månader kände jag mig precis som vanligt ”där nere”. Visst ska man vara medveten om att man kan spricka, samtidigt behöver man inte göra det utan det kan lika gärna gå hur bra som helst. Tack för en jättebra och mysig blogg!

  29. Kära Stina!
    Vad fantastiskt bra du skriver!
    Jag läser själv till sjuksköterska och vi går just in i vår kurs: förlossning. Allt du skriver är klockrent rätt! Det märks att du har koll 🙂 Jag rekommenderar dig varmt att läsa till sjuksköterska och sedan barnmorska. Det är ett fantastiskt jobb och du hade varit fantastisk! Utbildning är dessutom super kul.

    Kramar!

  30. Vilket underbart inlägg och det sista du beskriver fick mig att bli lite tårögd, verkligen fint. Min förlossning var långt ifrån normal och hoppas att jag kan få göra det där ni har gjort om det blir något syskon 🙂

  31. Tack för inlägget stina.. mkt intressant för en som väntar första barnet 🙂 Har många mån kvar men tänker redan på amningen och hoppas verkligen att jag får till det. Du verkar vara påläst kring amning. Min mamma hade det lite kämpigt med amningen men höll ut i några mån med varje barn. Jag hoppas jag får det lättare än så.

  32. Är det något jag ångrar från min förlossning så är det att jag inte tog lavemang. Ingen frågade, jag tänkte inte på det. Det här med att kroppen reglerar ”konsistensen” (haha) stämde inte på mig. Mindre än ett halvt dygn efter förlossningen så var jag tvungen att gå på toa. STENHÅRD. Det var vidrigt.

    Svar på frågan om underlivets återhämtning: Jag varken ser eller känner någon som helst skillnad från innan jag blev gravid. Jag sprack ganska lite för att vara första gången, men behövde ändå sy tre stygn. Jag skulle helt klart säga att jag är helt återställd.

  33. Har bara en fråga efter att ha läst detta inlägg: varför läser du inte till barnmorska?? Märks ju att detta är ett jättestort intresse för dig! Vet ju att du är doula men du verkar vara intresserad av det medicinska också? Gör det bara, 4,5 år går fort! Kram / snart färdig bm 🙂

  34. Jag fick 5 inre och 3 yttre stygn. Hade sex första gången efter 5 veckor, inte jätteskönt, En vecka senare var det bättre och nu 3,5 månad efter förlossning är det skönare än innan. Känns som om jag har mer känsel och är tajtare, men det är nog för att jag är mer noga med knipövningar nu än vad jag var innan vi fick barn 🙂

  35. tack för ett informativt inlägg för en som ska föda i juni! jag är inte rädd men det är mycket man undrar över och funderar kring så detta var ett nyttigt inlägg!

  36. Vad kul att läsa från föderskans/mammans perspektiv! Jobbar själv på förlossning. Precis som du skriver bryr bm sällan om föderskan ”gör på sig”. Det är en naturlig del av förlossningen ifall det händer. Babyn behöver plats att komma ut och trycker ut allt som är i vägen.
    Det är inget man fäster märke till egentligen. Man konsentrerar sig i att stöda mellangården och instruera mamman. (:

  37. Hej Stina!
    Du är verkligen inspirerande 🙂
    Och tack för att du tar dig tid och skriver så ingående! Jag och min fästman försöker skaffa barn, det går trögt.. men jag tänker att det ger oss mer tid att förbereda oss.
    Fråga till dig; hur har de funkat för er med försökandet? och har du några tips där med?
    och Grattis till bebisen 🙂

  38. Hej fina du. Då jag försöker ta reda på information angående graviditet, både förberedelser innan och efter, och frågor som jag ställer mig och undrar över.. hittar jag ingenting. Det är väldigt underligt att det som finns tillgängligt är samma information som står i biologiboken näst intill. Det måste vara fler än jag som undrar? Jag uppskattar verkligen att du berättar om dina härliga upplevelser. Du är fantastisk. Tack. Nu kanske till och med jag tänka mig att bli gravid och våga lägga full tillit till sjukhuspersonal under en förlossning.

Leave a comment