x

Mia på Grötö

21 januari, 2013

Förlossning – frågor och svar

21 januari, 2013

ODD

21 januari, 2013
empty image
empty image

Vi sitter i soffan allihop, det är snart läggdags. Mayia står upp och jag sitter brevid med Cornelis i knät. Jag böjer mig ned för att placera honom i babysittern framför mig och då hör jag bara hur Bobby drar efter andan, och strax efter hur Mayia skriker i panik. Från den ena sekunden till den andra har hon fallit handlöst bakåt och slagit huvudet i bordet. Även om det alltid är fruktansvärt när ens barn skadar sig tänker vi båda till en början att det nog inte är så farligt, mer än en ordentlig smäll och att hon nog blev väldigt rädd, men sedan ser vi blodet och när jag lyfter på håret verkligen sprutar (!) det från såret som jag inte riktigt kan lokalisera. Hjärtat rusar. Jag reagerar med att trycka henne mot mig och med handen hårt mot bakhuvudet känner jag snart hur det sipprar genom mina fingrar, hur det blir alldeles varmt. Jag tittar på min hand och arm, den är helt täckt av blod. För några sekunder får jag fullständig panik – ring 112!! Hon får syn på blodet och det i kombination med min rädsla gör henne så klart ännu mer rädd, stackars lilla älskling, så jag tar ett par djupa andetag och lugnar mig. Vi sätter oss ned och jag trycker en handduk mot huvudet, vågar inte riktigt titta efter men jag tror att vi får stopp på blodflödet ganska snabbt. Jag vet ju att det kan blöda rejält från huvudet, trots liten skada, så jag försöker tänka så. Vi pratar och hon är vid gott mod, men säger några gånger att hon mår illa och vill kräkas. Bobby har larmcentralen på tråden och efter vad som känns som en evighet kommer äntligen ambulansen, och med tanke på att hon mår illa och då de inte kan se hur djup skadan är för allt blod som är i vägen vill de att vi åker med in för vidare kontroll.

Väl på akuten gick allt relativt snabbt och smidigt. Vi blev så väl omhändertagna av ambulanspersonalen och doktorn som vi senare fick träffa var också helt underbar. I ambulansen fick Mayia en nalle – ”Vet du, nu ska du få en uppgift av oss, när vi är framme vid sjukhuset vill vi att du ska ha kommit på ett passande namn till den här lille killen, kan du göra det tror du?”. Mayia nickade och hade sin nya kompis i tryggt förvar i sitt knä under hela resan. Doktorn gjorde sedan alla undersökningar på Odd, ja så fick han heta, först och sedan på Mayia. Så bra! Jag ville bara krama om henne för att hon gjorde ett sådant bra jobb! Pedagogisk, lugn och trygg. Och mycket beröm hade hon att dela ut. Såret tvättades rent från koagulerat blod (vilket tog sin tid då lillans hår är lika långt som mitt) och kunde sedan limmas. Nu får hon inte duscha skallen på en hel vecka, haha, inte fy skam för någon som hatar att tvätta håret. Nåväl. Denna gången har jag enbart positivt att säga om den svenska vården. Skönt att det fungerar, speciellt när det gäller våra små skatter som betyder mest av allt.

 

Efter ett dramatiskt avslut på förra veckan ser vi nu, efter en lugn och skön helg i vilans tecken, fram emot en ny. Hej måndag! Morgonen började tidigt och med extra mysig frukost (det vill säga inga snabba huttar kaffe och halväten smörgås som det brukar bli på vardagarna då det oftast är bråttom iväg). Det vanliga brödet visade sig dessvärre vara mögligt och inte så lite heller så det fick bli knäckemackor istället, men inte mig emot! Det är ju skitgott med marmelad, ost och gurka.

Jag fotar det mesta som kommer i min väg, nya objektivet (Canon EF 50/1,4 USM) levererar och jag tycker mig märka en ganska stor skillnad mot ”lillebrorsan”, även om det är ett utmärkt objektiv det också och speciellt att börja med, då priset ligger under tusenlappen – mycket objektiv för pengarna! Hör av er om ni är intresserade av att köpa mitt.

Hur som helst. Min första tanke när jag öppnade förpackningen var att det var rejält byggt, inte alls så där plastigt som föregångaren, och efter ett snabbt test kunde jag konstatera att det var riktigt ljusstarkt samt gav grym skärpa. Kul! En sak funderar jag över, när är det egentligen dags att uppdatera kamerahuset? Jag har fortfarande min Canon EOS 500D och tycker att det fungerar väldigt bra, men jag vet ju heller inget annat. Vad skulle en uppdatering av kamera göra för bilderna och hur många snäpp bättre behöver den vara för att faktiskt göra någon synbar skillnad från det jag har i dag? Nu – Top model Sverige!

0

27 comments

  1. Oj så det kan gå, stackars liten. Vet själv hur det känns i mammahjärtat. Vi fick åka in till akuten inatt med våran ettåring och även att det inte var allvarligt känns det jobbigt. Hoppas hon mår bättre nu! Kram

  2. Va hemskt det måste varit för er. Jag blev hundbiten i ansiktet som 8 åring. Hade en röd tröja på mig och hela ansiktet var rött med blod. Kommer fortfarande ihåg mycket av den dagen även fast det var över 10 år sedan. Jag fick sy sammanlagt över 30 stygn. Hoppas att din dotter mår bra och att det inte ska upprepas igen 🙂

  3. I regel brukar jag säga att objektivet och personen bakom är viktigare än kameran. Det du får med en bättre kamera är tex. bättre ISO hantering (dvs det blir enklare att fotografera i dunkel/mörker/inomhus utan att bilderna blir jättekorniga. Går du upp så långt som till en fullformatskamera (tex en Canon EOS 5D Mark II) så är sensorn i kameran större. Det innebär att bilden du ”får ut” är större och håller högre kvalitet. Det innebär också att dina objektiv kommer att ”bete sig annorlunda”, och upplevas mer utzoomade.

    Oj va mycket det blev.. fråga gärna om du vill veta mer :p

  4. Lilla vännen då 🙁 vilken hemsk upplevelse det måste varit för er alla. Men så tapper det låter som att hon var <3

  5. Oj vad jag fick hjärtat i halsgropen men skönt att allt gick bra till slut <3

    Är också sugen på ett nytt objektiv till kameran (canon eos 550D) just för att förbättra bilderna men jag är ju så jädra kass på sånt. kan ju egentligen inte ens fota ordentligt eftersom jag bara kör manuellt. Borde gå en kurs hehe 🙂
    kram på dig

  6. Usch vad otäckt med olyckan, men det händer ju så lätt. Skönt att allt gick bra!! Jag var själv i chock härom dagen när jag lyckades fånga Wilson som i full fart for ner för trappan på mage med huvudet före. Jag grät länge när jag tänkte på vad som hade kunnat hända om han åkte hela vägen ner i betonggolvet.
    Kram

  7. Men hu! Vilken tur att allt gick bra. Jag vet den fruktansvärda känslan innan man lyckats lokalisera vart ifrån det blöder och hur illa det är… Krama lillan 🙂 kram!

  8. Åh så skönt att det gick bra! Man hinner tänka många hemska tankar när sånt här händer… Kramar till familjen.

  9. Fy jag började nästan gråta där i början innan jag hann läsa att allt ordnade sig. Fy vilken hemsk upplevelse! Hur gammal är hon?

  10. usch vad läskigt!
    man vet aldrig när barn ramlar från stolar och soffor, helt plötsligt så händer det bara vilket är väldigt olyckligt!
    Tur att det gick bra för dottern din och att Odd också klarade av testerna som doktorn gjorde!
    Kram kram

  11. Usch fick tårar i ögonen… Min dotter är i samma ålder, och deras skrik, när dom har ont, hjärtskärande!
    Btw, en gång när jag var på Ica så kom det fram en kvinna och tittade på mig och min lilla tjej och sa: är det Maiya? Undrar än idag om
    Hon blandade ihop mig med dig eller det bara var en slump? Vi påminde nog lite om varandra där ett tag;)
    Kramisar till er, hoppas mayia mår bra!

  12. Pingback: Helgen | Stina-Lee
  13. Usch vad hemskt 🙁 Tur det gick hyffsat bra iaf! Hon får krya <3

    Vi har som sträng regel här hemma att man endast får sitta eller ligga i soffar/sängar/fotöljer osv. Är livrädd för att dottern ska ramla och typ slå huvudet i hörnet på soffbordet eller nåt.. :/

  14. Hej!
    Jag är intresserad av att köpa ditt gamla objektiv. Eller, det beror på hur mycket den kostar.. 🙂 Tror du den passar på en EOS 1000D? Hör av dig till min mejl om du fortfarande har lust att sälja den.
    Tack för en bra blogg! Kram

Leave a comment