x

När orden inte räcker till

25 oktober, 2012

I detta ögonblick:

25 oktober, 2012

My name is Ööörnest, hehehe

25 oktober, 2012
empty image
empty image

Haha, var bara tvungen. Jag har teven på här intill och jag blir full i flin varje gång allas vår Ernst kommer på reklamen. Ööörnest!

Från botten av mitt hjärta, tack! Tack för alla kommentarer och gratulationer. Jag sitter här med vår lille gosse nu och bara njuter av stunden. Vardagen har inte riktigt hunnit ifatt oss ännu så vi lallar mest runt här i vår lilla bubbla, tar dagarna som de kommer, utan stress, utan måsten. Känslan av att vara nyförlöst är svår att beskriva, den där speciella känslan när allt är klaaart och man ligger där med världens vackraste resultat på magen, känslan att komma hem från BB med en ny liten människa att lära känna, känslan att få vara med när storasyster får träffa sin lillebror för allra första gången, magin att se dem tillsammans nu… Det är så stort att inget kan beskriva! Allt rullar på som det ska, vi får sova så pass att vi orkar med dagarna och amningen har fungerat från dag ett.

Mayia är fantastisk, vår älskade unge. Hur blev hon så kärleksfull? Vår enda utmaning just nu är att hon tycker om sin bebis lite väl mycket, haha. Det blir många pussar och kramar, oftast väldigt ömsint och försiktigt men det gäller att hålla ett ständigt öga. Lycka och dåligt samvete går sida vid sida, att se henne vara nära sin bror – som kommer att vara det för resten av livet, värmer något så otroligt. Det finns inget finare! Men att behöva ”gå emellan” och säga stopp när det ibland blir för mycket, gör lite ont. Vi försöker att göra det på rätt sätt, om det nu finns något sätt som är rätt. Vi ger henne all kärlek vi har (eller så gott vi bara kan ska jag säga) – hon är nog den som verkligen behöver den nu, lilleman också, men inte på samma sätt. Inte än. Hon får vara med och hjälpa till med det mesta, och även om jag försöker vara pedagogisk och mild i tonen blir det ibland att jag får fräsa ifrån och riktigt putta bort henne. Hon är extra känslig i och med allt det nya och blir ledsen så klart – aj, i hjärtat! Men jag hoppas att hon förstår, och att hon känner vår kärlek. Det är inte lätt att vara liten och stor samtidigt, att helt plötsligt behöva dela på mamma och pappa. Trots allt är syskon bland det största man kan få, och folk har fått syskon förr – och klarat sig med skinnet i behåll. Det ska nog gå bra! Förmodligen är det lite nyhetens behag nu i början, om ett tag är den skrikige lille bajsmannen säkert inte lika rolig längre, hihi.

Jag förstår att ni är nyfikna på att få höra om förlossningen och hur allt gick, ska försöka knåpa ihop något så fort tiden finns.
Kram på er, och tack ännu en gång för alla kommentarer.

0

25 comments

  1. Åh va mysigt att få komma hem med sin lilla bebis och som du skriver, det måste vara roligt för storasyster även om det är en omställning för henne oxå. spännande läsning då framöver. ser fram.emot det. Kram

  2. Det är så svårt i början att se till att alla får det dom behöver. Jag känner igen mej så väl i det du beskriver och det är otroligt tufft att ibland säga ifrån och puffa undan. Thelma var bara 20 mån nä rhennes lillebror kom och det var svårt för henne att förstå att man måste vara försiktig. Det ledde till lite konflikter men för varje dag blev det bättre och nu 6 månader senare är det så naturligt för oss alla. Avundsjukan är inte lika påtaglig längre och jag har funnit mitt sätt att ge dom båda allt jag kan-även om jag alltid önskar jag kunde ge dem mer. Du kommer bli toppen som tvåbarnsmamma och det är tur att minstingen inte lider av att syster får en massa extra uppmärksamhet 🙂 Lycka till med allt! Ser fram emot din förlossningshistoria. Kram

  3. Härligt att höra att allt verkar flyta på =) Du ska se att allt kommer falla på plats efterhand. Tills dess tycker jag att du fortsätter lulla runt i bubblan och njuta! Självklart ska det bli roligt att läsa sen men ingen stress, du har något så mycket viktigare att tänka på =)

  4. Fint att du tar dig tid att skriva. 🙂 Alltid lika välskrivet också. Mayia verkar vara en riktig liten stålunge med mycket skinn på näsan! Undrar hur lillebror kommer bli :)))

  5. hejhej, vi var också försiktiga med att inte säga nej och fy för mycket till vår ¨stora¨ han var bara 19 månader när vi fick nästa. Det gick sådär. Men han älskar sin bror som nu är fem månader. Han pussar och kramar honom och tröstar när han gråter. Han är ett jätte bra storebror som alltid pussar lillebror godnatt innan det är dags att lägga sig.

  6. Stort grattis till både dig och pappa och stolta storasyster! Första gången som jag fick träffa min lillebror, när han och mamma fortfarande var kvar på sjukhuset, hade jag med mig en nalle till honom och trodde att han skulle bli så glad så. Så fel jag kunde ha! Han gjorde inte alls några glädjetjut eller slog klackarna i taket, utan bara låg där. När mamma till slut kom hem med honom ville jag verkligen att hon och pappa skulle lämna tillbaka tråkmånsen på BB. Haha. Kram på er!

  7. Stort grattis till er nya familjmedlem, låter härligt att ni stannar kvar i bubblan 🙂 Du är duktig på att skriva också! Kram

  8. Mellan min lillebror och mig är det också va 3 år och vi har alltid haft otrolig glädje av varandra, tror det är en ganska lagom ålderskillnad. Jag var så glad i min lillebror även om avundsjukan smög på i bland när man var liten. Stor kram och lycka till!

  9. Tack för att du tar dig tid att skriva också! Välskrivet och fint, glad att att allt är bra med er. Kram.

  10. Vilken gåva ni gett Maiya! Någon som delar hennes ursprung, uppväxt och barndomsminnen! Finaste som finns.

    Försök involvera henne och låta henne hjälpa till, tex ” nej men nu skriker lillebror varför tror du det är?” ” jaha han är hungrig det har du ju rätt i” och fråga om hon vill hämta en blöja när det behövs byta.

  11. Åh, jag förstår ”problemet”, jag oroar mig lite för hur det ska gå för vår lilla dotter när hennes bror kommer om ett par månader. Kommer hon att känna sig åtsidosatt? Men jag tror ändå att hon kommer att älska bebisen, kanske lite för mycket som du skriver 🙂 Grattis igen.

  12. Hihi så mysigt :)men de går bra :))
    Hur går det med Charly ?e han glad med en liten minikille nu då ?:))
    Kram

  13. Vi valde att skaffa syskon väldigt tätt (14månader) och hade så klart ”turen” att få en kolikbebis. Första månaderna var det mest bara ångest och dåligt samvete gentemot storasyster. Men nu, när lillebror har blivit 6 månader (och tål lite mer), så kunde det inte ha blivit bättre. Att få se syskonkärleken mellan dom är helt underbart.

  14. Stort grattis!! Har följt din blogg i flera år, och det är så härligt att se hur det går. För mig är mina syskon bland det viktigaste i livet, och jag är så oerhört glad att jag har dem! Även om de såklart kan vara lite jobbiga ibland också. 😉 Men glädjen över dem är alltid 100 gånger större.

Leave a comment