Mayia har aldrig varit i direkt behov av ett eget rum tidigare, så som jag har uppfattat det. Det inte förrän nu som hon börjat visa intresse för att kunna ”stänga” om sig och vara ensam i sin lek. Jag har undrat så hur det ska gå när lillebror kommer, med tanke på att vi fortfarande samsover. Kommer de störa varandras sömn? I min värld vill jag gärna tro att vi ska kunna fortsätta sova alla tillsammans, det finns inget mysigare och det sista jag vill är att Mayia ska känna sig… ja, utkastad! Kanske känner hon sig redo för ett eget rum nu? Ett naturligt steg i utvecklingen sägs det, personligen vet jag faktiskt inte om jag tycker det. Hon har fått en ny säng med nya sängkläder som hon själv valt ut, i natt skulle hon bestämt sova där. Aja, tänkte jag. Jag lägger väl henne i sin säng då, så får hon komma in till oss sedan. Vi låg vakna länge både jag och Bobby, kändes konstigt. Varför ligger vi här och hon där liksom? Inte naturligt! Så kändes det. Jag var säker på att hon skulle vakna och skrika efter oss. Det gjorde hon också, varpå jag skyndade mig dit, bar upp henne, sa ”kom så lägger vi oss i mammas och pappas säng” och gick mot vårt sovrum. ”Neeej, jag vill inte!”, skrek hon. Nu yrar hon i drömmarnas värld, tänkte jag, och sa att hon kan vara lugn och att hon ligger inne med oss nu, i stora sängen. ”Neeej!”, skrek hon återigen. ”Jag vill sova i mitt rum, i min säng”. Haha, detta gjorde mig riktigt förvånad, men okej då. ”Vill du sova i ditt rum?”, frågade jag för att försäkra mig om att jag hört rätt. Det hade jag! Visserligen somnade jag där hos henne, vilket säkert gjorde henne nöjd, men ändå kul att hon valde sitt rum när hon kunde välja vårt, där vi vet att hon känner sig väldigt trygg. Kanske är det nyhetens behag, hon verkar minst sagt stolt över sitt alldeles egna krypin som nu börjar ta form. Nu har hon i alla fall ett eget rum och möjligheten att vara där, vill hon ändå vara hos oss är det okej.

Det jag tycker är viktigt är att hon känner någon slags vinst i att bli storasyster, att hon får något som bebisen inte får. Ett eget rum! Och kanske andra fördelar. Att lägga positiv vikt vid det faktum att hon är äldre och inte det typiska ”Men Mayia, du som är en sådan stor tjej blablabla” som lätt blir att man tar till i mindre bra sammanhang. Stor, det är hon inte. Hon har precis fyllt tre år och ska inte göras om till någon äldre bara för att en bebis kommer till familjen. Nu svävar jag iväg här men det jag vill komma till är kort och gott att jag vill att hon ska känna något positivt med sitt egna rum, att det är något roligt och bra och inte något hon fick bara för att en lillebror kom in i våra liv och stal hennes plats, i mammas och pappas säng, för så är det inte.

Rummet är under konstruktion och ser måhända lite kallt och avskalat ut på bilderna, men det är en kreativ plats med musikdel på ena sidan och en rit- och pysseldel på den andra. Härliga tapeter från Boråstapeters barnkollektion ”Lilleby” är på väg upp! Att basfärgerna går i lugna toner som ljusgrått, dimgrönt och vitt tycker jag om. Det kan behövas mitt i allt leksakskaos för tro mig, här hemma är det inte som i inredningstidningarna där allt ständigt står prydligt uppradat och där minsta legobit är noga uttänkt att passa inredningen. Mitt senaste loppisfynd kan ni se på andra bilden, en söt liten kristallkrona som egentligen är tänkt till hallen men som gjorde sig himla bra även i barnrummet. Provisoriskt upphängd, får se var den slutligen hamnar.

Hur tänker ni kring detta med eget rum?