”Din bebis är nu helt fullgången och redo att födas”. Eh, VA? Och när hände detta? Ungefär så känns det just nu, haha. Första halvan med trötthet och illamående sniglade fram, kändes som år, men nånstans runt vecka 20 rasslade det minsann till! Och nu sitter jag här, långt senare, med ilningar mellan benen (liten som borrar sig ned) och förvärkar som liknar svag mensvärk. Plötsligt är allt så påtagligt – jag ska verkligen föda snart. Jihooo! I’m ready for smääärta! Inget namn kirrat ännu, tänk så svårt det ska vara.