Tack älskling!

Mayia har börjat visa intresse för släktband. Hon vet ju vem hennes mamma och pappa är, men vem är till exempel pappas mamma, och mammas pappa? Hon börjar förstå sambanden, att hennes farmor även är pappas mamma och så vidare. Detta har gjort att vi naturligt har börjat prata mer om min pappa, hennes morfar. Vad säger man egentligen? När någon är död. Kanske bara just det. Att morfar är död, precis som spindeln vi hittade och begravde i förra veckan. Tids nog kommer hon att lära sig mer om vad det faktiskt betyder. Jag frågade henne förut, när det kom på tals, var hon tror att min pappa är någonstans och då svarade hon så fint: ”Han är inte här, han är hemma tjoooj jag. Men mamma, du kan få låna min!”.

Emma skriver:

Min systersons morfar (dvs min pappa) gick bort 2010 och min syster och jag har inte samma pappa så hennes son har två morfar så då säger han morfar i Filipstad och sedan morfar i himlen. Men som sagt det är svårt och veta vad man ska säga och hur mycket de egentligen förstår. :)

Tack för en underbar blogg!

Fanny skriver:

Åh vilken goding! <3

Andrea skriver:

Vad fint sagt! Du verkar ha en klok dotter :)

Annster skriver:

Vad gulligt :)

alexandra, begravningsentreprenör skriver:

Hej Stina!
Jag rekommenderar verkligen de underbara banböcker som finns i ämnet! Vi vuxna har en förmåga att komplicera döden lite i onödan ibland. Min personliga favorit är Dödenboken men det finns andra bra, bibliotekspersonal brukar ha en ordentlig samling :) Kram!

Mari skriver:

Men gud så sött. Nästan så att jag får en tår i ögat….

Mella skriver:

Vad go hon är. Jag funderar också mycket på hur jag ska förklara för mina framtida barn var deras morfar är. Ja, vad säger man egentligen? Ska man säga att han är i himlen fastän man själv inte tror att det är så? Det är svåra frågor.

Stina skriver:

Mella: Ja, just detta med himlen är ju fint och något man ofta säger, automatiskt, och kanske utan att tänka efter. Jag har själv gjort det men insett att det nog lätt kan bli fel att i vårt fall säga att morfar är död och att han är i himlen, för vi är ju i himlen även när vi flyger, är vi också döda då? Jag ska exempelvis ut och flyga ensam snart, utan familjen, och det vore ju hemskt om min dotter oroade sig över det just för att jag ska upp till himlen, vilket hon först och främst sätter samman med flygplan, kanske kommer jag inte tillbaka? Precis som morfar. Ja, det är verkligen inte lätt men vad vi än väljer att säga så ger det sig tids nog. Kram!

Jenny skriver:

Tycker du gör rätt nu. Pratar öppet om det samtidigt som hon kan ställa frågor om det är något som känns märkligt men att hon själv resonerar fram ett svar.

Har hört att det finns en fin bok i ämnet som heter ”adjö herr muffin” eller något liknande. ^^ Ska tydligen vara väldigt pedagogisk.

Amanda skriver:

Så fint <3

M. skriver:

Så länge man inte säger att någon har somnat in eller gått bort så förstår barn enklare. Annars kan det hända att de tror att den döda kan komma efter att den har ”gått bort”(dvs kommmer tillbaka igen) :)

Sofia skriver:

Vilken goding hon är!:)

Dragana skriver:

Hej!

Det här känns väldigt konstigt att fråga dig… men du har varit i ditt förhållande ett bra tag nu, så jag behöver omedelbar tips och hjälp!!

Jag och min kille firar 4 år tillsammans om två veckor och jag kan inte komma på något att ge honom i present. Jag vet inte ens vad som är bra att ge som kan ha något med oss att göra som par… Han ska köpa en resa till mig och som grädde på moset misstänker jag att han kommer att fria då… (eller ja, jag hoppas i alla fall!). Så det måste bli något bra! Vad brukar du och din kille ge varandra??

HJÄLP!!!!!!!!

johanna skriver:

åh adjö mr muffin är världens sorgligaste bok. oj oj oj.

men stina, på riktigt, GUD jag go och mysig du verkar vara! önskar liksom att jag kände dig så att jag hade en sån härlig person i mitt liv :) massa kramar!

Pernilla skriver:

ÅH jag ryser! :)

Underbara lilla människa. Så fint sagt:)

Melina skriver:

Åhhh det var det gulligaste!! Blev typ lite rörd :’)

Caysa skriver:

Min dotter som nu är fyra år hann aldrig träffa sin morfar som gick bort strax innan jag blev gravid. Hon undrade dock ganska tidigt var hennes mojfar är så i början sa jag att han är uppe i himmelen och tittar ner på oss. Senare dog mormors hund och då la hon ihop det med att hunden kom till mojfar i himmelen. Nu är hon så pass stor att hon undrar mer över himmelen så vi har varit vid hans grav och hälsat på. Han har blivit hennes låtsaskompis och hon pratar om honom ofta. Bara man tar det på barnets nivå så gör det nog ingen skada att prata om döden.

Frida skriver:

Viktigt att man säger precis som det är, barn är inte dumma :)
Fick försöka förklara för min dotter vad död innebar när vi hittade döda fågelungar, hon tog det hela med ro.
Nästa dag ville hon gå ut och se om de vaknat igen, men fick försöka förklara att man inte kan komma tillbaka när man är död.
Och som någon skrev ska man aldrig säga ”somnat in” eller ”gått bort” till ett barn, då de kan bli rädda för att somna eller att mamma/pappa inte ska komma tillbaka när de ”går bort”.

Marie skriver:

Det är så svårt det där. Olika barn hanterar det på olika sätt.

Jag har en blivande femåring här hemma som alltid stått sin gammel-mormor otroligt nära. De hade det där bandet som man kunde känna såfort de var i samma rum.
Hon gick tyvärr bort för snart ett år sedan, och vi var ärliga och sa att bestemor nu bodde i himlen. Min fina dotter har dagligen sedan dess pratat om ”bestemor”.
En kväll satt vi hemma hos mina föräldrar när dottern plötsligt lutar sig mot fönstret och håller fram en kanelbulle som vi bakat. Jag frågar vad hon gör och hon svarar alldeles lugnt-

Jag visar bestemor vad jag har bakat, hon kanske blir sugen!

Vem vet, hon kanske sitter där bland molnen och smaskar nybakt! =)

M skriver:

Jag tror också att det är bäst att vara ärlig, men hålla det okomplicerat. Att försöka författa ihop någonting som inte stämmer kommer bara tillbaka och daskar en i ändan senare när barnet blir äldre.

☆ m a l i n . skriver:

Naw vad kärt ッ

Anna Lovisa skriver:

En klok mor och en klok dotter! Och vad sött att ni begravde en spindel! :D

Emma skriver:

Så sött sagt!
Till våra barn säger vi helt enkelt att de som inte finns bland oss på jorden finns i himlen, att de är döda, och att man åker dit när man är gammal (inte helt sant alltid iofs).

Johanna skriver:

Jag har funderat mkt på det där, eftersom min sambos pappa gick bort för några år sedan. Vad hur och när ska man säga något till våra barn när de väl kommer. Men jag antar att det kommer när det kommer och då får man ta det som det blir.

Emelie skriver:

Åh så fint hon svarade. Gullunge :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

/

/

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>