Minns ni att jag bokade tid för cellprov? Som sagt – när jag fick hem min första kallelse, för två år sedan, stod det klart och tydligt ”om du varit gravid och inte fått tillbaka menstration efter förlossning kan provtagning ej göras”. Inte hundra på formuleringen där men innebörden var iallafall densamma. Och ja, eftersom jag hade varit gravid och inte fått tillbaka den kära menstrationen efter förlossningen blev det inget cellprov, och inte lipade jag över det, tvärtom kändes det skönt att slippa. Det skulle dröja innan indianerna återtog vassen och det vore ju synd och säga att jag slängde mig på telefonen när det hände, någon påminnelse eller ny kallelse kom inte heller. Tiden gick, och någonstans vet ju tillochmed jag att ansvaret för min hälsa är mitt eget så för några veckor sedan tog jag tjuren vid hornen och bokade en tid.

Eventuell smärta oroar mig inte särskilt mycket, det är hela grejen med att lägga sig där som jag finner jädrigt olustig. Utsatt situation helt enkelt, och att det är deras jobb och att de redan sett allt skiter väl jag i, det rör inte mig och det faktum att jag tycker att det är lite…småjobbigt!

Aja… You gotta do what you gotta do! Av med paltorna och upp i gynstolen, hoppsan, hamnade visst för högt upp varpå sköterskan säger ”kan du kana ned lite tack”. Jo men visst, jag kanar hemskt gärna ned en bit till, naken som jag är – tänker jag, och drar lite genant i linnet. Det går nog bra detta. Undersökningen startar. Lalala. Hittar du nåt, frågar jag? Allt såg tydligen normalt ut. Phjuuuuu! Eller… där var visst något!

What? VADÅ NÅGOT? (Vid det här laget hade jag redan målat upp värsta tänkbara scenario)

Tystnad, tystnad, följt av tystnad.

”Nej jag vet faktiskt inte vad det är för något, ser ut som en blåsa ungefär, hmmmmmmmmmm, är det okej att jag hämtar en kollega?”

Ja, jo, okej då. Sjunker genom jorden.

In kommer kollegan, tittar, hummar, ”ingen polyp för då hade det varit rödare, hmm…” Lyssna nu! ”Sivan Siversson är ju enormt duktig på detta, expert på gynekologiska tumörsjukdomar (!), hon är på plats idag, är det okej för dig om vi tar in en kollega till?”

JA MEN FAN HUR VORE DET ATT HÄMTA IN HELA JÄVLA LÄKARKÅREN SÅ KAN VI PASSA PÅ ATT TA EN FIKA KRING GYNSTOLEN NÄR VI ÄNDÅ ÄR SAMLADE, tänker jag men svarar – ”jaaa, jooo, okeeeej då…” och sjunker om möjligt ännu djupare ned i jorden. FA-AN! Här får man för att man tyckte det var jobbigt att blotta sig för EN! Samtidigt var jag redigt nervös såklart. Sivan Siversson, expert på gynekologiska tumörsjukdomar, måtte du ha något gott att säga.

In kommer Sivan och utbrister nästan direkt – ”Nej men detta är inget att oroa sig för”. Eh!? Nog för att man blivit lite slappare efter barnafödandet men att från en meters håll se ända in till livmodertappen var ju ytterst proffsigt, det måste jag ju säga. Haha! Eller sitter det en liten tv-skärm på den där undersökningssaken? Ja, jag vet inte. Hon tittar närmare och börjar humma (vill du möjligtvis ta in en liten kollega???? Eller kanske ringa en vän??? Ville jag bittert fråga) men fortsätter sedan ”som på vilken slemhinna som helst är det sådant som kan bli blablabla läkartermer blablabla läkartermer, polyp är det inte och förändringar bruuukar ofta vara knottriga, mörkbruna eller vitskimriga, inte alls såhär. Oroa dig inte! Nu har du gjort cellprovet och det är ju strålande, nu inväntar vi provsvaret och tar det från där. Förhoppningsvis är allt som det ska och skulle det mot förmodan inte vara det så är du på helt rätt plats, sa hon med ett leende varmt som den finaste sommardag.” Jag kände mig lugnare nu. Sivan alltså, sicken stjärna. Hopp ned från stolen och på med kläderna. Undersökning completed!

Tidigare i veckan damp ett brev från Labmedicin Skåne ned i brevlådan. Jag behöver antagligen inte skriva hur nervös jag var när jag öppnade det.

Ljuvliga lättnad! Gå och gör era cellprov, det kommer jag (nästan med glädje) att göra i fortsättningen. Livmoderhalscancer är faktiskt den näst vanligaste cancerformen bland unga kvinnor i åldrarna 15–44 år. Genom att sköta sina kallelser eller ringa själv om man känner att något inte är som det ska är chansen enormt stor att upptäcka förändringarna i tid, och därmed minimera risken för att drabbas. Låt er inte luras av gamla regler, det är helt okej att göra undersökningen, mensfri or not. Ansvaret för din hälsa är ditt eget, så ta det! Förhoppningsvis slipper ni fika med läkarkåren