-
Personligt
25 år, sambo och småbarnsförälder. En gemytlig blogg om saker nära hjärtat.
2011
2010
2009
Försöker få rutin
Försöker få rutin på att skriva några rader varje morgon, när jag ändå har lite ledig tid vid datorn, men jag får fasen inte te’t. Jag skriver och suddar, skriver och suddar. Känner mig IQ-befriad. Hur jävla svårt ska det vara att skriva ett fjuttigt blogginlägg liksom? Det gick så lätt förut. Jag fick i uppdrag att skriva en debattartikel för en tidning för en tid sedan och jag satt fan uppe och rev mitt hår till dess att klockan var fyra på morgonen, och inte ens då hade jag lyckats få ihop något som jag ens kände mig liiite nöjd med. Jag har extremt svårt för deadlines, och att leverera när det förväntas av mig! Eller så är det bara jag som är duktigt självkritisk. Redan i skolan var det allt eller inget som gällde, hade jag inte läst på inför ett prov sket jag hellre i det än att få halvbra resultat. Det kändes på något vis bättre. Jag vet inte hur länge jag låg och grubblade över mina ord till den där nedrans artikeln, varför skrev jag så när jag borde ha skrivit så, hur kunde jag formulera mig så, hur hade jag kunnat gjort det annorlunda, tänk om det uppfattas fel, tänk om jag bara hade fått lite mer tid, tänk om, tänk om, tänk om. Jag hade sprängande huvudvärk när jag vaknade. Ja, och ni ser ju, jag grubblar än. Till vilken nytta? Det är därför det förmodligen aldrig kommer att bli något ”stort” av mig. Jag tänker och känner för mycket, istället för att bara släppa det jag just gjort – bra eller dåligt – och gå vidare till nästa. Någon som känner igen sig?
Jag känner precis igen mig, Stina! Det där med höga krav på sig själv är verkligen förskräckligt..
Du, förresten – tycker det var lite längesen du hade bikt i bloggen.. Jag känner att det hade jag mått bra av nu..
Massa kramar!
L: Jag vet inte vad det är för samtidigt som jag kan driva mig själv till vansinne med min självkritik
är jag ju väldigt ”mañana mañana” på många andra plan. En bikt ska bli! ♥
Oooojaaa vad jag känner igen mig!! Kan aldrig vara nöjd med något jag gjort utan måste tänka ”tänk om” hela tiden. Hur många nätter man har legat vaken har jag tappat räkningen på när jag gick i lågstadiet, haha. Det är hemskt. Försöker hela tiden när jag avslutar saker att tänka att ”NUU så släpper jag detta och går vidare med nästa” meen så ligger man där på natten sen och ”varför sa jag så och gjorde si?”
Åhh vad trött man kan bli på sig själv många gånger.
Lisabeth: Jag avundas människor som bara kan släppa och gå vidare, tänk vad mycket tid och kraft de spar.
Jag känner verkligen igen mig, i allt du precis skrev! Blir tokig på mig själv sådana stunder!
Men Stina, du VAR ju stor! Innan du fick Mayia var du den största på blogghimlen just då. Du vann ju för fasen pris!
Inte för att klanka ner på att du valde att ta några steg tillbaka, tvärtom. Men du ser, du kan bli stor om du vill. Inte bara inom bloggvärlden, herregud. Men du har ju redan bevisat att du kan!
Jag känner igen mig! Det är lätt att sätta för höga krav på sig själv. Jag försöker släppa det, men det är minsann inte det lättaste. Jag hörde ett citat en gång som passar på oss grubblare, så man får tänka till lite: ”The fear of suffering is worse than the suffering itself”
Jag känner igen mig! Inte bara skrivandet (får alltid den känslan när jag lämnar in hemtentor) men också i vardagliga situationer (men varför sa jag sådär..) inte för att jag säger något som sårar någon men jag känner att jag inte visar upp min bästa sida.. :/
Ja, jag känner verkligen igen mig! Det känns bättre när jag ser att jag inte är ensam om det. Oftast är det ju små tönt-detaljer som egentligen inte alls spelar roll, men som jag efteråt ältar i huvudet, typ: varför gjorde jag så? hur uppfattades det egentligen? osv osv Man vill ju att allt ska vara perfekt. Intressant ämne att ta upp i bloggen!
Jag känner igen mig i vart enda ord! Både när det gäller skrivandet, ridandet och framför allt på jobbet. Jag har nu börjat släppa det allra värsta, till och med göra fel med mening ibland för att se att det faktiskt inte var så himla farligt.
Men Stina, det är ju mig du skriver om! Haha
efter att ha varit ”mammaledig” i 2 år nu snart känner jag att jag måste hitta på något nytt. Vill studera till sjuksköterska och sedan till barnmorska men känner att fan, kommer jag klara det liksom?” eller kommer jag göra som jag alltid gjort.. Dock känns det nu som att jag inte får lov att misslyckas, med ett barn att tänka på. På gott och ont det där..
Jag skulle vilja ha en videoblogg, undrar hur du pratar nu när du bott i Skåne ett par år och så skulle det vara så roligt att se dig igen!!!
Och för övrigt känner jag verkligen igen mig, det blir aldrig nåt stort av mig haha, du däremot har ju haft en av Sveriges mest lästa bloggar, det är väl nånting att hänga i julgran? Kram!
Mmm.Här har vi en till av den sorten:) MOI!!
Men jag tror att man är för mycket perfektionist. Det är bra det man skriver och gör.. vi får sänka garden lite. Var inte så hård mot digsjälv Stina. Du äger!
PS. Nu har jag tryckt upp några ex av mina Rosa Prinsessor. Än sålänge finns bara Blinka Lilla Stjärna ute för 250 kr inkl frakt. Underbart roligt!!!!!!! Bara början.. Sen jägarns tar vi steg 2!
Kram på dig !!!
Stina är jag efter eller vad har hänt med ljuvali? du hade ju alldeles underbara saker där
Du bör nog inte fundera så mycket, tycker alltid dina texter är bra och inspirerande. Även om det bara är några rader<3
Tack Moa! ♥
Hej!
Jag hade lika gärna skrivit det där! Man blir fan galen på sig själv. Jag är lite utav den sorten som kan strunta i möjligheter just för att jag anser att jag inte kommer kunna genomföra det tillräckligt bra! Hua, man måste bli bättre på att bara köra på och sluta analysera allt till den minsta beståndsdel.
Så kort och gott, nej Stina du är långt ifrån ensam!
Jag känner med dig! Jag kan t.o.m känna så när jag t.ex. ska kommentera här. Det är många gånger jag suttit och försökt formulera en bra kommentar som suddats fram o tillbaka och sedan bara kryssat ner hela skiten istället. haha!
gud vad jag känner igen mig, skriva sudda skriva sudda
är nog inte så svårt att skriva ett blogginlägg för dig med tanke på att du har en familj samt ett barn som jag förmodar gör ganska mycket hyss? Det kan du alltid skriva om och är det som är det roligaste att läsa om , dem flesta håller nog med mig om detta. Så skriv vad som händer i vardagen för guds skull!
Känner igen mig fruktansvärt mycket! Fick extrajobb på en tidning för ungefär ett halvår sedan, men jag insåg att det aldrig skulle funka för att jag inte klarar av deadlines. Pressen blir för stor. Jag älskar att skriva men det går inte att tvinga fram ord som ska kännas rätt och äkta – det måste ju komma av sig självt!
För övrigt – superduperbra blogg som jag följt lite då och då under ett par års tid, men aldrig kommenterat eller så. Jag fastnade nog för att jag älskar ditt sätt att skriva, faktiskt.
Ha det bra, kram på dig Stina!
Har du lagt ner Ljuvali eller är det bara vajsing med länken????????
Känner ingen mig!
Jaaa du! Men just nu har vi så himla stressigt med flera inlämningar i rad, så vi tvingas skriva nytt och släppa det gamla lite, även om det inte känns bra. Jag tror ändå att en kännande ådra är en värdefull egenskap på många andra plan. Vi kan ju inte vara bra på allt (även fast vi vill!)
Men vi tycker om dig även om du inte skriver ett inlägg varje morgon! Du är bäst!
Du är inte ensam om det dära, jag är med en tänkande,kännande,känslig människa som kan tänka om och tänka som du.. Men försöker lära om min hjärna att inte gå och grubbla för gjort är gjort och sagt är sagt det var då nu är nu lixom.. Man kan alltid göra saker bättre nästa gång eller vara förbered men inte alltid man kan vara det men som sagt lev nu och inte i dåtiden =) Och du är verkligen något stort du har ju fått barn
Det är väl det största man kan få uppleva i sitt liv och vara stolt över, väntar själv en liten krabat till augusti 
Ha en super bra dag! Kram
Blogga när du har inspiration, vet ja:) Vi vet alla hur livet är med småbarn och allt annat. Jag väntar gärna på dina mysiga inlägg även om det tar lite tid ibland:) Kram
Är det dina systrar som hänger på plancherna i Åhléns affärerna?
Åh vad jag känner igen mig! Eller inte det där med deadlines. Jag ÄLSKAR deadlines! För då måste jag ju faktiskt lämna ifrån mig något. Men det är fruktansvärt ångestladdat för mig.
Jag har som dröm att arbeta heltid med skrivandet (copywriter tack!) och på jobbet nu får jag fruktansvärt mycket övning på att lämna ifrån mig texter i halvfärdigt tillstånd. Och vet du vad? De är visst inte så pjåkiga ändå!
Gjorde praktik på en reklambyrå för ett par år sedan (typ 2 eller 3?) där min handledare sa en himla bra sak (bland många):
Du kan aldrig bli fullärd som skribent!
Det kan vara bra att ha med sig ibland. Att ingen någonsin blir färdig att utvecklas, och har man lite prestationsångest innebär ju det att man faktiskt arbetar lite hårdare för att utvecklas och bli bättre. Enligt mig i alla fall.
Och så får man ju säga till sig själv ibland:
Nä! Jag duger fan! Mina texter är jävligt bra och det här kan jag! Mina medelmåttiga texter är ändå bättre än mångas bästa.
Och sluta ursäkta sina texter! (Det gav förövrigt min handledare mig en utskällning för…)
Nu blev det här superlångt känns det som, och antagligen blev det inget vettigt ändå. Men jag håller med dig
Det är jobbigt att släppa ifrån sig saker man inte är nöjd med. Men kom ihåg – du duger! 
I know the feeling!
ååh så härliga inlägg sedan sist !!!
varför är din webshop nere? skickade flera mail till dig angående IB laursen knopparna när du hade bloppis, men fick inget svar. tråkigt! skulle väldigt gärna vilja ha de knopparna, verkar svåra att hitta. men men…..
Skriv det du känner. Det brukar bli bäst så. Annars – skriv så mycket du bara kan – sen gå tillbaka och redigera.
Känner också som du, det gäller att försöka träna på att oavsett vad man tänker och känner så duger man precis som man är! Det är svårt men man måste försöka att sluta älta och gå vidare med livet. För livet fortsätter alltid och tiden går så man får passa på att njuta gav och göra sitt bästa i livet. Det är inget fel med att känna och tänka mycket och starkt för saker, det gäller bara att kunna släppa taget när det är dags! Det är nog något som man tränar på hela livet men får man väl till det så så tror jag att man är en lyckligare människa!
Hahahaha! Gulligt