Shit vad många kommentarer! Det var länge sedan jag kände ett sådant ”stöd”, eller vad man ska säga. Den senaste tiden har det kommit allt färre kommentarer och då är det lätt att glömma bort hur många det faktiskt är som läser bloggen och fortfarande uppskattar den. Färre kommentarer behöver bevisligen inte innebära en mindre omtyckt blogg, även om det är så det känns när responsen falnar. Jag behöver nog inte ens berätta hur glad jag blir för era ord, ni vet redan. Men tack iallafall! ♥

Jag uppskattar att ni gillar det jag skriver men det är ju inte direkt någon hemlighet att bilder gör det hela ännu lite bättre, så här kommer (för ovanlighetens skull) ett par från idag. Ser ni slingan som sticker fram? Jag diggar fjäder-trenden som varit nu ett tag, tycker det kan vara riktigt snyggt om det hålls lagom diskret. Kram på er!

Idag hade jag lust att göra mig i ordning lite extra, testa det nya stylingjärnet, lägga upp resultatet här med före- och efterbilder, kanske en dagens outfit och recension av ett ursnyggt läppstift som jag köpt alldeles nyligen. Ja, jag kände för att vara lite ytlig helt enkelt, ibland gör man ju det. Men så fick jag se nedan kommentar och nu känner jag bara blöööööhhhhh! Låt mig vara blek och tråkig då för fan! Gör mitt, enligt dig, tråkiga utseende orden jag skriver mindre viktiga? Du har förmodligen aldrig ens sett några ord. Bara yta. Du har rätt, min blogg är ingenting för dig.

Jag har nog aldrig varit mig själv så mycket som jag är nu, kanske har jag aldrig varit ”fulare” heller men än sen då, jag är ju som jag är. Jag är blek när jag inte steker sönder mig i solen eller använder brun-utan-sol och visst är det en ganska grådaskig tjej jag möter när jag ställer mig framför spegeln men det är ju bara för att jag är så jäkla van vid att göra om mig till något annat som jag inte riktigt är. Det är sanningen! Mycket som har med utseende och styling att göra tycker jag är spännande och kul så missförstå mig rätt men visst är det tråkigt när det gått så långt att man inte längre kan se det fina i att vara som man är, när kläder inte längre gör sig för att man inte har brun-utan-sol på kroppen, när folk i ens omgivning undrar om man är trött eller sjuk för att man kvällen innan skrubbat bort den. Vad svarar man på det? ”Eh, nej, det är så jag ser ut…” Haha! Jag har varit med om det flera gånger och varje gång påminner det mig om att man kanske man skulle ta och börja uppskatta det man föddes med och lära sig att framhäva det istället för att dölja det med något annat som i andras ögon är bättre. Den senaste tiden har jag sakta men säkert börjat förlika mig med mitt ”naturliga” jag (okej, det där lät löjligt) och nu tycker jag inte att den där spegelbilden ser så värst grå ut. Fortfarande kan jag känna mig fräschare när jag är brun (och ibland är det underbart att gå och spraytanna sig) men allvarligt nu, om jag får välja… Krypa ned i sängen nyduschad och ren eller halvt kladdig och illaluktande efter en insmorning brun-utan-sol? Länge valde jag det sistnämda, fråga mig inte varför. Jag såg bara morgondagen. Och imorgon måste man ju se bra ut.

”Jag gör det endast för min egen skull..” brukar det heta, men är det verkligen så?

Fan att allt ska vara så jävla ytligt. Tänk vad skönt det vore att på riktigt trivas med sig själv och få vara ifred med det utan att behöva motas in i omgivnings okulära besiktning med efterföljande kommentarer om huruvida man gick igenom eller inte, trots att det inte är något man bett om. Kan inte folk bara få vara som de är, om de vill? Det är en tuff tid vi lever i och att bara vara snygg är en underdrift och räcker icke. Det ska jämföras, presteras och tävlas till förbannelse för att man hela tiden ska komma högre upp och längre fram. Kan vi ens umgås normalt med varandra längre? Över vanliga triviala ting alltså, som skratt och lek, en enkel fika och detta utan några som helst krav. När jag var liten minns jag att väninnor till mamma hoppade in helt spontant och oanmält på en kaffe för att sedan åka vidare. Görtrevligt faktiskt. Nu ska det planeras i dagar innan en middagsbjudning, för att inte tala om hur dyrt det ska handlas inför den och hur noga det ska städas innan man ens vågar släppa någon in. Opersonligt och tråkigt!

Med risk för stavfel och konstiga meningsuppbyggnader skiter jag i att korrekturläsa denna text som blev längre än väntat. I just let it flow! Nu ska jag gå ut med hunden och en sak är säker och det är att varje gång jag gör det, när jag går där med honom längs grusvägen och andas in den friska luften, är jag aldrig någon annan än mig själv. Livet får helt andra dimensioner då.

Sjukt proffsigt inlägg jag skrev i måndags, haha, verkligen. En sak hade jag dock rätt i och det är vilka sköna människor som läser min blogg idag. Tack för kommentarerna! Oavsett om ni gillar det jag skriver eller inte så håller ni det, precis som jag alltid försöker göra, på en schysst nivå och tillsammans underviker vi sandlådan. Det uppskattas såklart. Hej och hå! Nu ska jag jobba vidare här, fick det försenade materialet igår så nu blir det till att packa som en åsna innan DHL dyker upp kring 13-tiden.

Nattade övertrött tvååring nyss, på tok för sent, somnade med henne men vaknade igen och bestämde mig för att gå upp och ta en nattamacka (och kanske borsta tänderna hehe), fastnade här och sitter nu och stör mig lite på hör och häpna BK. Fan alltså, aldrig att de skulle skriva ett gott ord om mig. Är det Mia eller Anna-Maria som ogillar mig mest tro? Jag kan inte riktigt skilja på dem. ”För några år sedan när Stina var superbloggare…” är något de gärna tar upp. Snark! Precis som att det inte var medvetet från min sida att minska läsarstatistiken, på dem låter det som att jag gråter stora tårar om kvällarna för att jag inte längre är där jag var då. Jag som är så glad för det, haha. Det har varit ett jobb i sig att gå från trettio tusen unika läsare om dagen till nu stadiga tio och samtidigt upprätthålla intresset hos den fina skara som valt att stanna (eller som jag valt att ha kvar) och inte liksom.. försvinna helt! Gränsen där är hårfin! Många elaka jävlar som varit ute endast efter yta och att störa sig på det har vi droppat på vägen och kvar är nu ni, ett friskt gäng som bidrar till trivsel och god stämning. Mission completed! Låter säkert hur konstigt som helst och jag begär inte att någon ska förstå. Hur kom jag in på detta nu då?

Den där sarkastiska tonen som genomsyrar alla (okej inte alla) inlägg, hur de slickar röv på vissa och hur de har börjat apa efter bästa spiderchick… ”Hövvöt” och grejer… Hallå?!

Fy fasen vad jag är löjlig nu, haha, inte särskilt smickrande men vissa dagar är man helt enkelt mer benägen att störa sig än andra. Nu är det nog bäst att jag går och lägger mig. Om ni vill störa er på något får ni gärna störa er på detta inlägg.

Hej hopp! Ny vecka och jag är fortfarande krasslig, visserligen mycket bättre men rethostan är fortfarande jobbig om nätterna. Inatt vaknade jag av världens attack och det kändes verkligen som att jag skulle hosta upp hela innanmätet, kämpade med hela min kropp att hålla tillbaka varje hostning men det är ju stört omöjligt när det väl satt igång. Så jag gick upp upp och drack vatten, brukar lindra, sedan hörde jag Bobby mumla något om tabletter i skåpet och visst fan, där längst in låg en karta med noskapin. De hjälpte nästan direkt faktiskt, så skönt. Träningsvärk idag? Japp!

Annars sitter jag här och mailar ljuvali-kunder som på grund av försening av packmaterial (bubbelplast, kraftpapper osv) fått vänta snart en vecka på sina saker. Tyvärr sådant som kan hända även den bäste men det är ju så trist och jag vägrar chansa och packa halvdant - inget är ju tråkigare än när något man beställt gått sönder i frakten. Då tror jag nog att de allra flesta väljer att vänta ett par dagar extra. Ni är de bästa kunderna som finns och svarar alltid lika trevligt och förstående när det är något som strular, känns så mycket bättre då och jag tror att har man en god kommunikation och satsar på att vara rak och ärlig mot sina kunder kan inget gå fel.

Nu ska jag plocka undan lite och sedan fixa lunch, har även en sak som jag skulle vilja visa er. Ett nytt stylingjärn! Efter sju år har min gamla GA.MA defintivt gjort sitt och det fick jag verkligen svart på vitt efter att ha testat den nya i fredags, vilket skillnad på resultat.

Min GA.MA har gjort sitt, i bakgrunden skymtar mitt nya stylingjärn.

Mayia tycker mycket om katter och fick passande nog den här skitsöta t-shirten från little PAUL & JOE i födelsedagspresent. Jag har tidigare spanat på deras vuxenkläder som faller mig helt i smaken (massa paisley i senaste kollektionen) men superkul att de nu även börjat med barnkläder. Jag älskar dessa coola katt-prins som verkar vara ett återkommande tema.

God morgon! Hoppas ni haft en bra helg. Här har sommaren gjort någon sorts comeback så vi har mest hängt ute och njutit av sol och sköna plusgrader. Våra cyklar som fått vila de senaste veckorna gick varma igår då vi trampade ett par mil, besökte tivoli, lekland och annat kul. Under lördagen spottade* jag tre kändisar på nära håll, hihihi alltid lika kul – ”Bobby!”, väser jag, med sammanbiten käke. ”KÄNDIS åt höger, titta iiiinte!”. ”Vart dååå” kontrar Bobby och tittar ändå fast åt helt fel håll samtidigt som personen ifråga försvinner runt hörnet. Och sedan är det hans tur ”Stina, kolla vänster, han den långe där, han känner jag igen, måste ju vara en kändis”. Jo men visst, i bästa fall en gammal lärare eller bekant men aldrig någon som jag känner igen. Killar… Haha! Kändisar är roligt men det bästa av allt hände på vägen hem då jag gick förbi en kvinnlig präst med frimärket (eller vad kallas den där vita fliken?) på och fick ögonkontakt, hon log mot mig och jag mot henne och jag kände mig typ… Helad! På riktigt! Haha, nog är det något visst med auktoriteter.

* Risk för missförstånd på grund av svengelska. Jag spottade alltså inte på tre kändisar på nära håll, haha, det hade varit något det.

Nämen titta, en spegelvänd tvåa… Alltid är det något!

Jag minns när jag var liten och låg på mitt rum, låtsades sova när det skramlade från nedervåningen och köket, det tisslades och tasslades och snart hördes de knarrande stegen i trappan i takt med ”med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan vi har den äran…” Samma sak varje år men alltid lika spännande. Det där pirret i magen, när dörren just skulle till att öppnas. Då gick det an att vakna tidigt minsann. Frukost på sängen, kall oboy och macka, en liten vas med blommor och så en present. Jag minns speciellt ett år då mamma och pappa halade upp en stor sketen bur på sängen. En bur med hönor i. HAHA! Halmstrån stack ut lite här och där och jag kunde ju inte göra annat än skaka på huvudet och le. Konstiga, knäppa, underbara familj. Sedan ställde fröken frågan ”Fick du någon fin present imorse då, Stina?” Eh ja, fyra hönor! Vissa önskade sig dockor, tv-spel och nya kläder. Jag var inte vissa.

Denna morgon fick mamma gå upp tidigt och skramla i köket igen, men inte för min skull utan för Mayias. Min lilla flicka, hennes barnbarn. Tillsammans tisslade och tasslade vi, skramlade i köket och sa ”shyyyy”, stekte pannkakor och gjorde pannkaksbakelse med grädde och sylt. Fram med brickan, mini-vas med blommor och levande ljus. Och så ett paket! (ett vanligt sådant, hönor och annat får vänta känner jag haha) ”Ja må hon leva, ja må hon leva…” Hon har nog inte förstått det där med att sova räv ännu eller så är det precis det hon har för det krävdes typ tre hela sånger för att hon skulle vakna. Seriös rävsovning kallar jag det, hihi. Magiskt! Grattis min älskade unge på din 2-årsdag, om du visste hur mycket lycka och sprudlande glädje du ger oss varje dag.

I samarbete med KidsBrandStore.se vill jag tipsa om deras alldeles färska webshop som slog upp sina dörrar den 1 september. De säljer 35 av världens mest eftertraktade klädesmärken (Diesel, Fred Perry, Gant, How to kiss a Frog etc) för barn och ungdomar mellan 0-16 år och flera av dessa exklusivt. I och med lanseringen bjuds det nu på förmånliga öppningserbjudanden, möjligheten att bli VIP-kund och väljer ni att dessutom signa upp er för nyhetsbreven väntar fler schyssta erbjudanden runt hörnet. Inte dumt alls!

Tack Helena för att du ville dela med dig av ditt hem och din mysiga studiehörna. Så fint du fått det! Där hade jag gärna suttit med näsan i skolboken… Eller ännu hellre i en av mina favorit-tidningar ”hembakat” (ligger farligt nära, haha) som jag tror mig skymta i den snygga tidningshållaren från ljuvali som hänger på väggen. Besök Helenas blogg här.