Jag har skrivit om detta tidigare men nu har problemet gjort sig påmint återigen. Mina stackars strump-par kan ju inte vara särskilt lyckliga tillsammans. Nu sitter jag här med tre gråa (!) strumpor med olika (!) ränder. Hur vore det om ett komplett par kunde försvinna någon gång? Det har nog aldrig hänt. Hur mår ni annars? Jag tog nya pärlan ner till havet förut. Så mysigt och rogivande! Pappan och lillan var också med, pappan brevid och lillan där bak. Åkte faktiskt till biltema det första vi gjorde imorse och köpte barnstol plus hjälm så nu har vi en härlig sommar på cykel framför oss, hela familjen. Charlie får sitta i korgen, alternativt springa efter, haha.

För att vara mig är dagens outfit en riktig färgklick, haha. Kul med lite variation! Ljusrosa chinos från Dr. Denim och en djupblå blus från Mango, fastnade för den höga knäppningen i halsen och de söta ärmarna som ser ut som små vingar.

Finfin sommardag och jag har blivit med cykel, en riktig pärla som bara är min. Oh vad det känns bra! En sadel och hjälm (biltema?) till minimänniskan bara och sedan kan hela familjen åka ut på tur. Gud så kul. Wrooom – här kommer vi! Haha…

Spiderchick skrev nyligen ett inlägg om hyss man gjorde som barn och självklart måste även jag dela med mig av några, mohaha. Bara för det fick jag helt plötsligt väldigt svårt att minnas här men hmm, det första som kommer upp är:

1. När jag som liten hittade min älskade Chinchilla ”Chilla” död i sin bur, den stora fina buren som pappa hade snickrat iordning under trappen. Jag vet inte varför men jag fick sådana hemska skuldkänslor att jag snabbt som fasen lade henne i en liten glasslåda som jag sedan gömde väl i sopcontainern utanför. Senare under kvällen när alla började fråga om vart Chilla tagit vägen sade jag ingenting, mer än att hon måste ha rymt. Så där gick alla, förgäves och letade, i flera dagar. Detta har jag gått och burit på i alla år, haha. Men nu vet ni, mamma och co, vad som egentligen hände med Chilla som så underligt gick upp i rök. Haha, nu minns jag att så fort det luktade unket hemma sa alltid pappa: det måste vara Chilla som krypit in någonstans och dött! Jo, jo…

2. Jag kunde väl ha varit en sisådär åtta år när detta hände. Jag hade en kompis hemma, Kim hette hon och heter fortfarande så vitt jag vet. Vi hade lite tråkigt där vi satt på mitt rum så då var jag lite påhittig och kläckte den goda idén att vi skulle gå ut på min balkong ett slag, berättade för Kim att min storasyster och hennes killkompisar minsann hade HOPPAT från den förra helgen, coolt. Vågar du? – sa jag. Det är inte ens högt. Jag kunde väl aldrig tro att hon var så lättpåverkad. Över staketet klättrade hon och ”ödmjuk” som jag var frågade jag om jag inte skulle slänga ned några täcken först, eller om hon åtminstone kunde sätta på sig mina tigertofflor. Allt för att dämpa nedslaget, så att säga. Men nej det ville hon inte och innan jag visste ordet av det så låg hon där nere på marken och jämrade sig. Shyyyy – sa jag, skrik inte så någon hör. Då skrek hon såklart ännu högre, sicken mes tänkte jag och anade att stora problem var nära. Sprang således till toaletten och låste in mig, där satt jag sedan i flera timmar. Stina! N U  Ö P P N A R  D U! Sådär snällt men bestämt att man riktigt känner i luften hur mycket skäll man ska få när man kommer ut. Skäll fick jag och Kim kom inte till skolan den närmaste veckan för hon hade fått en spricka i benet. Oops! Varenda lärare tittade surt på mig efter den dagen, för att inte tala om föräldrarna. Inga barn fick komma och leka hos dendäringa Stina. Några dagar senare åkte mamma och jag till affären för att köpa en krya-på-dig-present till Kim. Barbietidningar och annat. Jag räckte över den välfyllda kassen till henne och tillbaka fick jag snällt nog en… Femma! Haha, varför då liksom? Slutet gott, allting gott. Hoppas du har det bra idag, Kim!

3. Jag älskade djur när jag var liten, det gör jag fortfarande. Ett år reste vi till Grekland hela familjen och jag hade en alldeles egen liten resväska med mig. Det bästa med Grekland var helt klart de sjukt stora sniglarna med ”hus” som satt på stenmuren utanför vårt hotell. Sista dagen kände jag en sådan sorg över att lämna dessa vackra djur, att jag helt enkelt hämtade min röda lilla resväska med klistermärken på och fyllde den med dem. Väl hemma gick det faktiskt ett par dagar innan vi fick njuta av mammas gälla röst - Hjsdfhdsjfshudhd!! Stiiiiiiiiiiiiiiiiiina!! Ut på trappen gick jag och vad låg där på vid gavel om inte min resväska. På husväggen intill hade våra nya husdjur gjort sig väl hemmastadda. De var många och överallt. Hahaha! Så jädra kul!

Hej fina! Äntligen fick jag tummen ur att gå till Sugarskin och spraytanna mig, hade nästan glömt bort hur jäkla bra det känns efteråt. Underbart! Sedan jag blev mamma tar jag mig sällan tiden att åka dit vilket är synd egentligen för det går ju på ett kick, fem minuter och sedan har man värsta brännan som är omöjlig (för mig) att få på annat vis. Och sicken lyx att bli brun på ryggen, haha. ”Förr” var jag löjligt noga med att smörja brun-utan-sol över precis hela kroppen men som sagt, sedan det lilla livet kom till världen är jag glad om jag pallar smörja in det som syns det vill säga ansiktet, armarna och händerna. Ett projekt är vad det är.

Det har nu gått sju-åtta timmar sedan sprayningen vilket betyder att det är fritt fram att duscha av sig så det är precis vad jag ska göra. Sedan blir det sängen, gick upp kvart över fem imorse så att somna lär inte bli några problem för mig. Natti!

Nytt i lilla garderoben. Prickiga strumpbyxor från Norlie, söt blommig t-shirt från Petit Bateau och tunika med spets i kragen och knapp i nacken från Wheat. Norlie och Wheat är nya märken för mig jag fullkomligt älskar deras barnkläder.

Hej Sandra,

Vi känner inte varandra och jag kan omöjligtvis råda dig till det ena eller andra men din osäkerhet och oro, den kan jag verkligen förstå. Det är inget lätt beslut ni har framför er! Men å andra sidan är det aldrig ett lätt beslut, och tiden är sällan den rätta men på något vänster brukar det ordna sig till det bästa ändå. Sluta tänk på vad andra kommer att tycka -folk kommer alltid att tycka. Vad vill DU? Om du känner dig redo att bli mamma rent mentalt är pengafrågan mindre viktig, tycker jag. Att välja bort ett barn av ekonomiska skäl kanske verkar klokt i nuet och om man tänker med hjärnan, men hjärtat -om du gör något mot din vilja- kommer nog aldrig att glömma.

Men du, kan ni inte göra upp en plan? Sätt er tillsammans och titta över er nuvarande situation som den ser ut i helhet, era möjligheter som föräldrar, era känslor inför det kommande barnet eller den eventuella aborten. Glöm inte att känslor är lika verkliga som pengar och kan ställa till med minst lika mycket problem. Ni har svaret inom er, du har det. Bara lyssna!

Hur man ser på vad som är ett drägligt leverne och hur man värdesätter det är individuellt så utgå från er själva. Oftast handlar det om att prioritera. Räkna med ett tufft år där ni helt enkelt får leva snålt och kom ihåg att det lilla barnet skiter fullständigt i om det bor i ett slott eller en etta, om det ligger i en oanvänd vagn eller en vagn från blocket. Det enda barnet behöver är sina föräldrar, och mat. Förhoppningsvis kan du amma, det är så gott som gratis.

Er nuvarande situation är inte statisk utan går att förändra. Ännu dröjer det ett tag tills bebisen kommer och mycket kan hända innan dess, inte har ni tänkt att gå arbetslösa hela livet? Nej, det där löser sig. Kämpa bara på! Den lägsta föräldrapenningen ligger på 180 kr per dag vilket ger cirka 4000 kr ut plus barnbidraget som ligger på 1050 kr, med det kommer ni en bra bit på vägen och sedan finns ju bostadsbidraget att titta närmare på. Det tillsammans med ett extrajobb är ju strålande!

Har man tur är man arbetslös bara under en tid, har man otur kan man vara barnlös för alltid.

Vilket beslut du än fattar så är det rätt beslut. Jag önskar er all lycka!

Nu doftar det gott här hemma. ♥

Frukost är något jag uppskattar allt mer. Idag blev det müsli på havregryn, dinkelflingor, hallon, persika och russin med hallonyoghurt och lite honung till. Mums! Två kokta ägg och en apelsin fick jag i mig också, känns som en helt okej start på dagen.

Jag hann precis stänga ned datorn och få på mig en tröja innan ovädret slog till så vi fick minsann stanna inne och lyssna till när åskan gick loss. Jädrar alltså, den var inte nådig. Jag har aldrig haft särskilt ont av åska men igår kände jag mig inte större än en myrskit på jorden. Visst är det läskigt när man börjar tänka, på hur små och maktlösa vi faktiskt är? Inför naturens krafter är vi alla lika.

PS: Bloglovin har varit lite knas de senaste dagarna i och med flytten men nu ska allt vara i sin ordning igen.