Att leva i varje ögonblick
Fem dagar har gått sedan jag skrev sist. Jag tänker tillbaka ett par år och minns hur jag kunde få ångest när det gick för lång tid mellan uppdateringarna. Då var det verkligen inte tal om några dagar, utan timmar. Jag minns hur jag som besatt kunde smita iväg för att godkänna era kommentarer när jag hade goda vänner hemma på middag. "Men vart tog Stina vägen.. Ja, gissa tre gånger.." Jag tror vi kan konstatera att jag inte var något vidare sällskap på den tiden, haha. Någon sann lycka kände jag nog inte heller.
Det för tanken vidare. Någon som känner igen känslan av att ständigt vara någon annanstans än just här? Tidigare tog jag sällan vara på stunder som gavs. Jag levde oftast i det förflutna - funderandes och ältandes - eller för morgondagen i väntan på bättre dagar. En mysig utflykt med familjen blev till ett underhållande bildspel på bloggen och andra speciella tillfällen i livet var sällan något jag upplevde där och då eftersom jag ständigt lät mig hindras av tankar som "vad ska jag hitta på sen?" eller "oh, potentiellt bloggmaterial på g", varpå kameran åkte fram. Snacka om att förlora betydelsefull tid här på jorden som borde upplevas här och nu från första parkett, och inte genom någon sabla kameralins! Snart hade ögonblicket gått mig förbi, det spontana ögonblick i nuet som hade gett mig möjligheten att på riktigt komma i kontakt med mig själv så som jag är. Men jag var inte i ögonblicket, utan någon annanstans.
Ibland kan jag känna mig lite som en robot när det kommer till mitt sätt att tänka, känna och handla. En förprogrammerad robot som dag ut och dag in följer ett och samma mönster, omedveten om vad jag sker just i denna stund, oförmögen att påverka och förändra. Jag refererar mycket till mitt tidigare bloggande men det finns ju så mycket annat här i livet och allra främst inom oss som gör att vi kan känna oss frihetsberövade, inlåsta i våra egenbyggda fängelsen där vi inte kan vara oss själva fullt ut vilket gör det omöjligt att på riktigt leva i dessa spontana ögonblick. Jag tänker på invanda mönster, våra egna och andras krav, vanor, känslor och inte minst rädslor som begränsar oss i vårt vardagliga liv.
Jag tar ett färskt exempel. Igår när jag satt på den fullsatta bussen in till stan registrerade jag en kille komma gåendes med fingrarna i plånboken efter att ha betalat för sin biljett. Rätt som det var hörde jag ett klirr från golvet varpå jag såg en guldtia rulla iväg. Killen tittade ned men gick snart vidare. Ingen annan än jag verkade uppfatta vad som hände och min första tanke var naturligtvis att snabbt resa mig upp, ta guldtian, ropa efter killen och sedan ge den till honom. Men något hejdade mig och jag satt kvar, blickandes på pengen som låg och glänste under grannens stol. Nu kändes det som att det var för sent att göra något åt saken för tänk hur dumt det hade sett ut om jag började krypa där på golvet för att sedan gå längst bak i bussen och ge tillbaka denna främmande människa hans tappade peng. Innerst inne visste jag att det enbart skulle ha uppskattats men trots det valde jag att inget göra. Sedan kom min hållplats och jag, med mitt något dåliga samvete, steg av.
Ett liknande scenario kan vara att det kommer en tant som behöver hjälp med att komma upp med sin rollator. Jag som är en ganska snäll och ödmjuk person vill inget hellre än att hjälpa men ändå väntar jag för att se om någon annan hinner dit före mig, istället för att snabbt och lätt hoppa upp ur sätet och hjälpa denna människa och i samma stund berika mitt eget liv. Skitsamma om jag gör fel för vad är det värsta som kan hända? Egentligen? Och ja, oftast är det ju någon hjälpsam person som hinner dit före mig, trots att jag satt närmare och ännu en gång har min osäkerhet på min egna förmåga fått vatten på sin kvarn. Det handlar sällan om lathet eller arrogans, utan snarare om inre rädslor och mentala blockeringar som tar allt för stor plats i mitt, och kanske ditt liv också. Det gör det svårt för oss att verkligen få ut maximalt av våra liv, kanske har ni själva funderat över det? Det må låta konstigt för er som inte alls har dessa "besvär" men jag är helt säker på att det är många där ute som känner igen sig.
Jag beundrar er som bara kör på utan att tänka allt för mycket - Du kvinna som inte tvekade en sekund på att springa fram och hjälpa med mig barnvagnen häromdagen när jag skulle ta mig in i bussen. Och du som inte var rädd för att visa alla din glädje inne på ICA i fredags. Han nynnade som aldrig förr och såg allmänt lycklig ut - Det var ju fredag! Min första tanke var "men vad är det där för en tok?". Lika fort slog det mig att hans glädje just hade smittat av sig och på vägen hem gick jag och nynnade på samma låt, haha. Vem vet, karln kanske var lite tokig men vem orkar bry sig om det när det bara är så härligt med människor som går lite utanför den osynliga mall av normer som vårt samhälle består av. Jag tror att de som gör det, de som går sin egna väg utan att låta sig påverkas för mycket av omgivningen lever ett rikare liv, just för att de verkligen befinner sig i ögonblicket utan störningsmoment. Men å andra sidan så ska inte jag sitta här och tro, vi är alla olika och vi har alla olika världar där vi värderar olika. Det som innebär ett rikare liv för mig behöver inte göra det för någon annan. Allt är inte heller svart eller vitt, den ena dagen behöver inte vara den andra lik. Men ni förstår poängen.
Nu har jag kommit in på flera olika spår som säkert gör denna text svår att läsa och förstå. Jag brainstormar som vanligt om något som jag funderat mycket på senaste tiden. Detta med att ta vara på livet, att leva fullt ut och i varje ögonblick. Att inte låta det förgångna styra och inte heller framtiden då vi inte vet något alls om den. Jo, en sak vet vi och det är att vi alla en dag ska dö. Med den vetskapen borde vi förstå att nuet är det enda vi kan påverka, det är där vår fulla potential finns och där är nyckeln till all förändring, balans och harmoni. Att leva i nuet är en konst men låt detta inlägg bli som en liten påminnelse om att det är idag som räknas. Att vi därmed ska glömma det som varit eller sluta drömma om det som komma skall är inte sagt men det ska inte behöva påverka oss så till den grad att vi slutar leva i ögonblicket. Det är som sagt då och bara då vi har möjlighet att på riktigt komma i kontakt med oss själva precis så som vi är och när vi väl har gjort det, det är då vi har chansen att påverka våra liv och vår framtid precis så som vi vill. Morgondagen är ett oskrivet blad, men nuet bestämmer vi själva över!
Sedan jag blev mamma är jag bättre på att leva i stunden. Jag har väl egentligen inte så mycket till val. Mayia har protesterat otaliga gånger under tiden som jag skrivit detta inlägg och när hon gör det funkar det inte att säga "Mayia, sluta nu, mamma måste blogga" utan man får helt enkelt ta ett djupt andetag, lägga bort allt man sysslar med för en tid, stänga ned datorn och sedan ägna all tid åt henne, här och nu just i denna stund. För att sedan återuppta det jag gjorde när det passar. Det kan kännas frustrerande ibland men med lite extra eftertanke inser jag att det bara är positivt. När det gäller mina egna inre begränsningar och mentala blockeringar så kämpar jag dagligen med dessa och varje litet framsteg är en vinst. Livet är en gåva, vi har bara ett och det är alltför kort. Låt oss göra det bästa av det, idag!
Vill ni göra en liten övning tillsammans med mig?
Okej, då kör vi.
♥Tänk på tre saker som du ser just nu (jag ser min lila orkidé på bordet)
♥Uppmärksamma tre saker du hör just nu (jag hör att regnet smattrar mot fönstret)
♥Registrera tre saker du känner just nu (jag känner tangentbordet mot mina fingrar)
-När du gjort detta, börja om med två saker du ser, hör och känner. Sluta upp med en sak av varje. Därefter kommer du förhoppningsvis märka av ett inre lugn och att du faktiskt blivit mer medveten om nuet. En enkel men effektiv övning som jag brukar göra så ofta jag kan för att lugna mitt inre och bli mer närvarande och fokuserad på det som händer precis just nu, i min närmaste omgivning. Släng iväg en kommentar när ni har testat och berätta hur det känns. Många kramar från mig.
Du skriver förbannat bra och på något sätt lyckas du alltid sätta fart på mina tankar! Skit i vad andra tycker om att du inte bloggar som tidigare, det finns de som uppskattar dina inlägg hur få de än är och jag är en av dem. Tack!
skönt att du kan släppa bloggen och bara njuta istället
Det är ju charmen med din blogg, att du skriver så sällan. Älskar dina inlägg.
Va kul att du tog upp detta just idag! Själv funderara jag över detta många gånger i veckan och jag är den förste som frågar om barnvagnshjälp, rullatorproblem eller springer ikapp med förlorad plånbok, men det har dock inte alltid varit så. Jag tror det är en slags mognadprocess om man kan uttrycka sig så. Det tar olika tid för alla. Att ta vara på nuet har blivit en vardaglig sak för mig och min sambo (om ska bli föräldrar om fem veckor:) ) just för att man GÖR DET till en vardaglig sak. Att njuta av det lilla är extra viktigt vilket jag tolkade att din text handlade lite om:)Le för att solen kikar fram en halvtimme istället för att vara bitter över att det är isigt ute;) haha Du är enormt duktig på att ta upp de små saker som behövs nämnas, så ännu en gång Stina, tack för en jordnära blogg med många bra tankar:) Kramar ida
Verkar fungera på mig också
underbart! du är underbar!
Otroligt fin inlägg Stina. Lev och njut av nuet, det kommer aldrig tillbaka : )
Antingen har du det i dig eller så känns det som du verkligen lärt dig tänka "djupare" efter omvårdnad i lidköping^^
Precis de där tankarna hade jag för ca 1 ½ år sedan. Jag lärde mig leva i stunden, har verkligen blivit mycket bättre på det. Men det går alltid att bli ännu bättre!
Bra inlägg Stina.
så sant, allt du säger :)
Din blogg var mkt bättre förrut. Nu är det mest strunt inlägg.
Eller så är det precis tvärtom! Det är nu det börjar likna något! Svar till anonym...
Att du inte börjar skriva för någon tidning? Typ ha en egen sida eller kolumn varje vecka där du skriver sånt som det här eller andra roliga ämnen som ibland dyker upp här titt som tätt. Tror det skulle passa dig :) du skriver så förbannat bra när du väl skriver om lite djupare saker.
Jättebra skrivet! Självklart tycker alla dina trogna bloggläsare att det är tråkigt att du inte bloggar lika ofta, inte tar lika mycket egobilder & sånt men det viktigaste är att du tänker på dig själv & inte vad någon bloggläsare tycker.
Det finns andra saker i livet än att blogga, jag gör det som en hobby, ibland blir det 8 inlägg på en dag & när jag t ex är med Adis blir det ibland inga inlägg på 2-3 dagar. Det gäller att prioritera & alla som läser din, min eller någon annans blogg & inte kan acceptera lite dålig uppdatering behöver inte heller läsa bloggar som prioriterar sitt liv framför att underhålla andra med sina inlägg..
Sen är det väldigt kul det du skriver om spärrar, att man kanske väntar på att någon annan går fram, jag såg en äldre kvinna i Lidköping som hade en massa kassar ramla utanför De la Gardie, jag gick ganska långt bak men skyndade på och var påväg att hjälpa henne när jag såg andra komma fram, jag är nog en sån person som går fram om det behövs men kan känna att andra i mitt sällskap tycker att det är lite pinsamt, haha ja vad ska man säga.. men jag förstår att man drar sig för att gå fram till folk som man inte känner..
hoppas allt är bra med dig & familjen! :)
Grymt bra inlägg Stina!
Länkade det från min blogg, hoppas det är ok!
Du är grym!!
övningen var avslappnande :P
övningen var avslappnande :P
Din blogg är så lugn och harmonisk på något sätt. Har följt dig ett tag, och du har verkligen utvecklats. Hoppas du får en bra resterande vecka och kommande helg!
Hälsa bebisen! Kramar
Fint och tänkvärt inlägg. Gjorde faktiskt övningen men kunde inte registrera tre saker jag kände...får göra om den ikväll och verkligen koncentrera mig - inte lätt med barn som pratar och hundar som buffar!
Har tänkt precis likadant! Men har börjat strunta i att det kanske blir "pinsamt" om man går fram först.
Träffade på en tant på 94 år i förra veckan. Hon gick vingligt på trottoaren helt blodig i ansiktet (!!). Hon hade snubblat på en snödriva rakt ner i asfalten. Min tanke var självklart- varför har ingen hjälpt henne?? Det fanns en massa människor runt om mig som MÅSTE ha sett henne tidigare än jag gjorde. Självklart sprang jag fram till henne och hjälpte henne, väntade nästan 45 (!) minuter på ambulansen med medan jag hade en skrikande busunge i barnvagnen. Men förstår inte varför folk tror att andra löser allt. Hjälp folk som ser ut att behöva hjälp, behöver de ingen hjälp uppskattar de åtminstone att du erbjuder dig! Någon måste våga först!
Fint skrivet Stina!
Kram på dig!
Flummigt? Det var det sista det här inlägget är! Det är såå välskrivet och klockrent!! Tror vi ALLA som är "lite mer medvetna" känner igen oss i detta. Kanske någon som inte blivit mogen än kommer se det som flum och skitsnack, men nej Stina, detta är VERKLIGEN sanning!! Tror det är OTROLIGT många som har svårt att "fånga dagen" eller vad vi nu ska kalla det. Jag är verkligen HELT värdelös på det. Dagarna går och går liksom ... :/
Grymt bra skrivet, MER sånt absolut!!
Jättebra skrivet, jag känner igen mig sååå väl. Jag har extremt svårt att leva i nuet på grund av min ångest, tvångstankar och annat. Jag är alltid rädd för att dåliga och jobbiga saker och vågar knappt njuta när bra saker händer..
Du skriver verkligen underbart bra och man blir så harmonisk av dina texter. Och ja, jag känner samma rädsla och ångest så fort jag vill hjälpa någon men inte "vågar"... :/
Stina-Lee, det var ett riktigt fint inlägg, som jag kände igen mig själv jätte mycket i
Det är första gången jag kommenterar din blogg någonsin. Trots det så har jag följt dig i flera år. Det är inte förens nu som din blogg blivit alldeles fantastiskt, trots att du inte uppdaterar dagligen. De har det lilla extra, som får en att längta efter mer. Det finns ett djup, en mognad. Nu är det en inre människa som pratar och inte längre det yttre, med dagens outfit och allt det där. Dina inlägg är sagolika, fängslande och alldeles fantastiska. Du sätter pricken över i:et varje gång.
Tack för ett tänkvärt inlägg idag. Brukar ofta gå runt och tänka på att leva nu, idag. Det var mitt nyårslöfte efter år med datorsittande. Har mycket att jobba på, men jag försöker nå dit. Jag kämpar. Jag vill.
Jag känner verkligen igen mig, speciellt i det med damen med rollatorn!
Du borde läsa Åsa Nilsonne's bok "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" Den handlar om just medveten närvaro och om hur man kan lära sig att leva mer i nuet. Superbra och lättläst! Inte lång heller.
Älskar din blogg, trots att du bloggar mycket mera sällan nu! Tittar ändå in varje dag IFALL det hänt något :) Du verkar så himla mysig.
kram Sanna
Bra skrivet, jag håller verkligen med.
Den där övningen läste jag om i en tidning för några månader sedan medan jag satt på ett tåg. Jag kände mig stressad och upprymd och jag gjorde den övningen och den gjorde mig lugn.
Jag hade glömt bort den, men nu påminde du mig om den. Dock undrar jag om man måste säga tre saker man hör, sedan två NYA saker, sedan en ny sak? Det blir ju sex saker man ser, hör, och känner. Finns det så många tro? :-)
Tack Stina! jag är 26 år, och vill nu oxå försöka leva i nuet.
Hej Stina, alltså du är ju så otroligt positiv och du skriver grymt bra.
Jag är ofta en ganska negativ människa, jag ser ofta svart och ser alla nackdelar i stället för fördelar.
Jag behöver verkligen bli en mer positiv människa! Vet bara inte hur ..
Hellre skriva få men betydelsefulla inlägg än inlägg varje dag om allmänt strunt prat som tex ''idag köpte jag dom här skorna'', sånt snack har bara blivit tröttsamt.
Efter varje gång jag läst din blogg så får jag en kick av optimism och självkänsla .. Tyvärr så sjunker ju ofta alltid allting sånt där till räva för mig och jag glömmer fort av att försöka vara positiv. Jag tror inte du vet vem jag är, men jag vet vem du är sen tidigare, vi gick på samma skola, jag heter Caroline Nikula och har en tvillingsyster, men vi var väl mer kända som b1 och b2. Numera hatar jag Lidköping, den staden har bara ärrat min själ.
Hoppas du har det bra, du är toppen.
Har för mig att du sagt att du inte riktigt trivdes på gymnasiet.. Vad synd att du inte gick samhällsprogrammet! Du hade passat perfekt där. Du gillar att skriva, uttrycka dina åsikter och är eftertänksam. Vet inte om du har läst psykologi (vilket vi har gjort på sh) men du tog upp en väldigt specifik grej, nämligen det med att hjälpa någon på t.ex. bussen. Det funkar så i praktiken, så fort man är flera på en allmän plats så fördelar man automatiskt "ansvaret" och är alltså mindre benägen att gripa in. Man löper därmed dessvärre större risk att inte få den hjälp man behöver på t.ex. ett fullsmockat torg. Vet inte riktigt varför jag skriver detta men det är kul att du tog upp just det utan att (kanske) ens ha läst om det tidigare. Och du är inte ensam om att känna som du gör! Jag gillar dina "läsvärda inlägg".
Du skriver den enda bloggen jag verkligen LÄSER. Andra bloggar kan man förströ lite dötid med genom att kolla på bilder och rubriker.. Men din blogg har verkligen berikande, fina och innehållsrika texter. Vill egentligen bara säga, tack för det! :)
Du skriver så fantastiskt fint! Jag såg just en film på samma tema, Love in Manhattan. Se den :)
kannas javligt fanigt
Fina Stina. Här har jag under flera dagar nu suttit och bara gråtit ögonen ur mig. Skrev ett inlägg precis om hur ledsen jag är över situationen..Så klickar jag in här och läser precis det jag behövde "höra".. man kan inte påverka det som varit, och heller inte ska man oroa sig varje vaken sekund för framtiden.. något som jag gjort allt för mycket i det sista. Jag oroar mig så mycket att det håller på att ta kål på mig. Det har begränsat mitt sätt att leva den sista tiden. Enormt. Jag vet ju det redan, men att läsa det i din harmoniska text var verkligen bra för mig. Du har absolut en gåva stina att förmedla dina texter på ett sätt som berör. Ta hand om dig, bobby och lill flickan. kram ifrån mig, elias och bebis.
Det bästa du skrivit! Verkligen! Blir så lugn när du skriver och längtar till nästa text du lägger upp om känslor!
Jag känner precis samma sak som du, fast...
Jag jobbar i butik och jag är som han som gick och nynnade, samt hon som hjälper damen på bussen.
Du är bäst..Många kramar
Jag funderade på det tidigare idag, faktiskt.
Jag har GRYMT svårt för att leva i nuet. Jag går ständigt och orar mig för morgondagen, framtiden, ja allt helt enkelt :/ Jag känner ständigt en stor klump i magen.
Som du säger - Jag känner mig otillräcklig och har alla dessa spärra som hindrar mig från allt möjlit.. åhh, det är jobbigt.. vill oxå kunna njuta av nuet..
Hej Stina! Jag är en 23 årig tjej från Uppsala som började följa din blogg nu i veckan. Dina inredningsinlägg är verkligen inspirerande och jag tycker det är fantastiskt att du är en mamma. Pluspoäng för din sköna stil också :) Varför började jag inte läsa din blogg tidigare för?!
Din blogg är grym ! :D
Du har så rätt i det du skriver! Jag kan verkligen relatera till stycket där du skriver om att vara mamma. Blev själv mamma för 2 månader sedan och känner precis likadant, att återuppta sina egna personliga ting "när det passar" och att leva i nuet.
Din blogg är så inspirerande!
Underbart inlägg:) kramar
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver!så lätt att tänka på framtiden,vad man skall göra sen om två timmar,en månad eller om ett år,grubblar och går omkring och ältar saker som vart, istället för att bara vara här och nu...nej man måste bli bättre på det!allt löser sig man skall inte fundera FÖR mycket..Känner också igen det där om att hjälpa andra på bussen,tänker speciellt om någon skall gå av och dörrarna inte öppnas och bussen börjar rulla, vill så gärna ropa på chaffisen att stanna men nej..jag kan inte förmå mig att göra det,och känner mig sedan som en sån dålig människa!...Bra inlägg Stina..Ha en fin dag!
Du skriver så fruktansvärt fint Stina.
Du är en av dom som uppfattat poängen med att blogga, det lilla extra är alltid det som sätter sig fast hos andra!
Hej Stina.
Jag måste bara säga att du behärskar skrivandets konst. Du gjorde verkligen min onsdag denna morgon! Jag känner precis sådana känslor och tankar som du säger att du gjorde förut. Jag funderar ofta på det förflutna men samtidigt så drömmer jag mig bort till framtiden. Vad gjorde jag fel då och vad kommer hända om ett tag framöver? Det är ruskigt förvirrande må jag säga!
Det är förvirrande då jag står mellan barndomens kant och är precis på att kliva in till vuxenlivet för alltid. Jag tar studenten till våren och mina tankar och funderingar tar död på mig. Genom ditt inlägg så känns det dock mycket bättre. Det känns som att det inte endast är jag som lever denna fundersamma värld. Jag vet nu att jag inte är ensam om att känna mig " bortkopplad" och frånvarande omgivningen.
Det är så svårt men nu ska jag verkligen försöka ta vara på den lilla tid jag har kvar av tiden här på gymnasiet, innan jag kliver ut till arbetsvärlden och att det faktiskt är dags nu att ta varje ögonblick till sig.
Tack för ditt inspirerande inlägg och för din supergoa blogg! En riktig förebild är precis vad du är!
Många kramar, Mathilda.
fint skrivet stina! skönt att få läsa ett inlägg av dig (jag är inte en stalker haha) men du skriver så bra och man får sig en funderare :)
Ditt inlägg kändes verkligen peppande just nu, efter att ha suttit och haft dåligt samvete över att jag inte satt igång och pluggat än, jag kände mig dum som fräste åt den personen jag älskar mest igår. Men efter att ha läst ditt inlägg insåg jag att strunta i det som ligger och gnager.
Herregud kvinna...hur gammal är du? och ändå så klok och förståndig...
Själv är jag 40år och har först nu blivit medveten om hur viktigt det är att känna och tänka efter och försöka leva så mycket som möjligt i nuet. Visst har jag haft mina stunder och jag försöker alltid ta mig tid för mina barn. Men av någon anledning tycks tankarna ändå ofta vara på det som har hänt och det som hända skall...
Jag känner igen mig i dina berättelser om han på bussen och damen med rullatorn. Man vill men hejdar sig ändå. Varför??? Själv är jag oftast ganska osäker i sådana situationer och vill inte dra uppmärksamhet till mig i onödan. Dumt va?
Ibland kommer du med sådana här underbart kloka och meningsfulla inlägg. Det är sådana här grundläggande värderingar som du skriver om ibland som jag vill ge till mina barn. Dina föräldrar måste vara oerhört stolta...
jag håller med dig, lev idag! :') Vi vet aldrig om vi får leva morgondagen också... <3
Du är så fantastisk! Känner precis igen mig i det du skriver, och håller med till punkt och pricka. Många människor är nog något de inte vill vara. Kram!
har du läst Kay Pollaks Att välja glädje? :)
Hoppas du får en bra dag! :)
kram, http://lenakarlsen.blogg.se ღ
Du är så underbar Stina! Tycker som en annan person skrev, börja skriva för en tidning! =) Finns så många som skulle älska det!
Bra inlägg :)
Den där övningen tar jag med mig, den kommer jag ta fram lite då och då. Det gjorde mycket.. Jag tänkte när jag gjorde den, men jag hör väl inte 3 saker, jo då.. jag hör mer.. datorns sus, tv:n, bilarna utanför, fåglarnas kvitter.. Konstig men det var en härlig känsla om att leva i nuet!
Att du bloggar mer sällan gör det bara roligare att komma in på din blogg. Dina inlägg är aldrig så intressanta som nu! DU skriver otroligt bra.
Ha en härlig dag.
Kan inte annat än hålla med dig. Det är fruktansvärt när man märker att man aldrig lever i nuet. Utan alltid tänker på vad som komma skall eller vad man gjort.
Fick faktiskt en.. otrolig underlig känsla i kroppen när jag gjorde den övningen =)
Förövrigt satt jag och kickade igenom HELA ditt arkiv igår :) Kram
Du skriver så otroligt bra Stina! Jag har önskat så många gånger att du var min vän. Du skriver ju er MINA tankar. Jag är inte alls lika bra på att formulera mig. Är rätt dålig på att få ner mina tankar i text.
Undrar om fler känner som jag? Att man tror att man känner den personen vars blogg man läser?
Varje gång jag kikar in i din blogg så har du något förnuftigt att säga. Och det finns inte många som dig. Du är unik, och för det gillar jag dig, "Stinalee".
Lycka till i framtiden, ha en bra dag och tack för att du förgyllde några minuter i mitt liv med en bra och tankfylld text. Kram Liane
Hej Stina.
Vill först säga att du har en jättemysig blogg som jag dagligen besöker, och hoppas det är bra med lilla tjejen.
Undrar om du kan ge mig lite bra tips och stöttande ord. Det är så att mitt liv känns sååå tråkigt just nu och som att det har stannat upp. Jag bor i en liten stad som de flesta av mina kompisar har flyttat ifrån. Jag är aldrig ute och festar som jag var förr. (Ska jag gå ut själv lixom?) Jobbar massa. Och jobbigast av allt, jag är strax över 20 och har ingen kille (har såklart haft, men var längesen). Känner mig typ ensamast i världen, och känns som jag kommer vara det resten av mitt liv. (Jag som redan har en stark längtan efter barn). Känns som jag bara sover, äter, jobbar... Inget händer. Livsgläje, kom tillbaka!
Vad skulle du gjort? :)
Detta inlägget var riktigt bra! Jag lever själv i nuet och mediterar ofta. :) Jag delar också med mig av positiv energi på min blogg. Härligt att uppmärksamma fler som gör det!
Ha en bra dag
så sant, så sant, Stina. Är du intresserad kan du googla medvetennärvaro eller mindfullness.
så RÄTT stina, så Rätt. Känner mig träffad på många punkter o du har fått mig att fundera på vad som eg. är betydelsefullt. Kameran tex. den jävla kameran som man alltid vill ha med för att de skulle kunna bli en bra bloggbild osv. Vad har de för värde? bättre att njuta av den stunden än att fumla efter kameran.
Du e go du stina
kram
Du skriver rakt in i mitt hjärta. Du har gjort min dag. Tack
Hej! Vad bra du skriver. Du har jätte fina hundar. Jag har nu 2 st chihuahua hanar till salu, helt underbara. Blir 8 veckor i helgen. Du är inte intresserad av en till? ;) Eller kanske vet du någon som vill ha en go liten hane?
Ha det gott!
Kram Linda
Hej stina, jag vet inte om du läser kommentarerna men jag har några frågor som du gärna får svara på om du har en stund över =)
Jag har blivit ganska blek nu under vintern som många andra. Men jag har ganska svårt för att bli brun (förutom spraytan som jag gjorde här i malmö förra sommaren precis till studenten. Det blev superbra och jag var jätte nöjd.) Har du några tips på hur man kan göra för att lättare bli brun? eller har du någon brun utan sol tips? Dock brukar det aldrig bli bra med brun utan sol. Men du kanske har något tips?
Sen undrar jag och har länge undrat. Gör det så ont som man hör andra berätta när man ska föda barn? Det är något som skrämmer mig till att vänta väldigt länge. Att det ska göra så satans ont? stämmer detta?
Och sedan min sista fråga, nu när de fina vädret börjar titta fram, har du något tips på någon hemsida där dem har fina/sommriga klänningar eller tunikor? Vad är ett måste i sommar?
Hoppas du får en superdag! :)
Vilket bra inlägg. Fast som du säger spretar det lite och jag tycker det är två helt olika saker att leva i nuet och att vara den som vågar sticka ut genom att t.ex. hjälpa någon annan.
Att leva i nuet är inte alltid så lätt, men ju mer man övar sig på det, dessto bättre blir man. Man glömmer ju inte de långsiktiga planerna för det, men man kan hitta mer glädje i de små sakerna. En sådan enkel sak som att solen skiner in genom fönstret är faktiskt värd att vara glad över.
Att hjälpa andra tror jag också handlar om självförtroende och att våga ta risken att sticka ut. Våga slåss mot jante, helt enkelt.
Vilken bra övning! Ska minsann försöka komma ihåg att göra den lite oftare..... En liten stunds eftertanke varje dag är bra för själen!
Tusen tack för alla härliga kommentarer!
När jag ändå är här och skriver -
Ever: Jag förstår att det verkar spretigt, det är inte helt lätt att få ned sina tankar på pränt men i mitt huvud har allt en samband när det kommer till att verkligen kunna leva i nuet, och fullt ut.
Ha en jättfin dag allihop,
många kramar från mig.
Alltså, förlåt; MEn sluuuta skriv så extremt långa inlägg. Man orkar fan inte läsa dom!
Jättebra skrivet :)
ett väldigt bra skrivet inlägg! TUMMEN UPP
du kunde inte skriva ett lite längre inlägg så man verkligen somnar framför datorn? :-)
Riktigt bra skrivet :)
Jag känner igen mig väldigt mycket! Försöker också träna på att bli lite mer spontan.. :-/
Du är riktigt duktig på att beskriva saker och ting! Du skriver helt fantastiskt. Jag känner igen mig i varenda ord du skriver!
man slutar aldrig förvånas, din blogg är verkligen underbar!
haha nu känner jag att jag måste sluta blogg & leva livet >.<
Din blogg är fantastiskt underbar! Så personlig och jordnära. Och övningen hjälpte otroligt nog, jag som kände mig rätt stressad innan! Tack så mycket :)<3
Shit vad du skriver bra tjejen! Du funderar inte på att skriva en bok? I så fall skulle jag läsa den på stört!
Det kändes konstigt att bara fokusera på en sak: ljudet av min lillasysters gång mellan köket och vardagsrummet på nedervåningen. Ofta tänker jag på tusen saker samtidigt och kan aldrig riktigt njuta av en situation som jag trivs i eftersom det alltid är något annat som ligger och skaver i mitt huvud, vilket gör att jag aldrig riktigt kan slappna av. Tack för att du skriver om sånt som vi alla behöver läsa och tänka på! Sånt som jag aldrig tänker på men som faktiskt är helt självklart när man väl börja tänka på det efter att ha läst det du skriver.
Ha det bra. Kramar från mig
Man slutar aldrig förvånas över hur klok och djup du är. Skrattar lite åt kommentaren om att din blogg är trams... det är den inte alls.
Jag gjorde övningen och kommer att göra detta dagligen. Att bli mer medveten om nuet är viktigt.
Jättebra skrivet!!
Jag känner verkligen igen mig själv i det där. Har också det problemet att jag inte riktigt vågar hjälpa främmande människor trots att jag hemskt gärna hade gjort det. Jag väntar hellre av någon dum anledning på att någon annan ska göra det... Måste verkligen göra något åt det här!
DU borde skriva en bok!
Du är underbar. Så otroligt smart. Så underbar. Otroligt vilken mor du kommer vara till Maiya när hon blir äldre, och kan uppskatta din intelligens och vänlighet. TACK för ett underbart inlägg.
väldigt fint cch sant, tog allt till mig!
jag känner mitt hjärta slå.
man märker verkligen på det du skriver att du är en smart tjej. jag känner igen mig i de där situationerna när man tänker att man VILL, men något stoppar en.
jag prövade övningen, och visst känner jag mig lite lugnare nu när jag samlat mig lite. bra övning! dock insåg jag att här vid datorn, där jag för övrigt sitter för länge varje dag, är det väldigt instängt. och när jag tänkte på det kändes det obehagligt. nu vill jag bara ut på en promenad, haha. jag ska pröva övningen fler gånger också.
Ett otroligt bra inlägg, och en bra övning också ;)
Du skriver på ett sådant vackert sätt, och jag känner igen mig på många punkter. Jag var en person som fastnat med livet -- istället för att leva gick jag runt och tänkte på vad som var fel med mitt liv. Nu bryr jag mig inte så mycket om det -- det som saknas i mitt liv nu kommer jag ha om några år, och om jag fortfarande inte har det är det bara att vänta lite längre. Nu är jag den person som hjälper kvinnor med barnvagnar på bussen, den som visslar till en låt på ICA eller som svänger med huvudet i takt med musiken när jag går till skolan.
Oj, jag kom av mig och det blir en väldigt lång kommentar. Min poäng är i alla fall att du skriver så otroligt vackert, och det blir träffsäkert. Det har jag alltid tyckt om dina inlägg, och oavsett om du bloggar eller inte bör du satsa på skrivningen ^^
Jag blir alltid glad när du uppdaterar, och jag hoppas att du inte känner dig pressad att uppdatera för vår skull -- det handlar trots allt om vad du vill...
Massor av kramar!!!
Du är så inspirerande, på ett BRA sätt! Du har så rätt hela tiden. Skriv en bok, jag köper!
Jättebra blogg du driver, tycker det är jättekul att läsa den. Jag är men en mamma i din ålder som bloggar lite, fast jag har tvillingar istället. Gå gärna in o kika en sväng
Jättebra blogg du driver, tycker det är jättekul att läsa den. Jag är men en mamma i din ålder som bloggar lite, fast jag har tvillingar istället. Gå gärna in o kika en sväng
De verkar inte fungera på mig! Ganske för att det från början var så tyst att jag knappt hörde någonting förutom mitt ständiga pip i örat? Hum.. jag vet inte!
Jättebra skrivet, håller fullständigt med. Härligt att se någon som tar upp något äkta och som verkar så otroligt enkelt, men är så svårt.
Jag finner det intressant att läsa dina inlägg, särskilt de om de djupare livsfrågorna. Är nyfiken på om du tänker du mycket på livet och dess komplexitet och varför tror du att du är den du är idag? :)
Vet ett citat som summerar ditt inlägg rätt bra:
"A man who dares to waste one hour of time has not discovered the value of life." - Charles Darwin
Ha det bra! /Isabelle
Hehe :D okej.. bra skrivet
Sjukt bra skrivet! :)
Du kanske skulle skriva lite kortare inlägg nu när du är mamma. Om bebisen protesterar menar jag. Inlägen måste inte vara milslånga. Kort och koncist funkar oftast bäst.
Kände verkligen igen mig! Om allting i princip. Och övningen funkade jättebra tycker jag, du lyckas alltid skriva om sånt man tänker på i sitt undermedvetna men kanske inte säger/skriver =)
Det var ett väldigt fint och bra inlägg som du skrivit Stina! Jag fällde faktiskt en och annan tår också.. Jag känner igen mig väldigt bra och har väldigt svårt att leva i nuet. Jag har ofta bråttom med att tänka "vad händer senare, efter att jag/vi gjort det här idag".. Jag har många tankar och funderingar som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Så det här inlägget fick mig att bli lugn (även om det kanske bara är för en liten stund) så blev jag iallafall lugn. Din lilla "övning" var väldigt bra!
Tack för en underbar blogg Stina!
Kram
Ta inte illa upp, det kan vara så att jag är avundsjuk. Men. Många av mina vänner har fått barn och jag upplever att de alla kommer med stora insikter om livet när de fått sitt barn och flera gånger får man höra. "när du får barn förstår du", "så tänkte jag innan jag fick barn". Jag förstår att man är erfarenheter rikare när man får barn, man ser världen på ett annat sätt och jag längtar till den tiden. Samtidigt som jag känner att jag är en god, empatisk människa som har gör många inskter om livet ändå, med eller utan barn. Behövde bara skriva av mig. :)
Du är helt fantaskisk. Jag ryser av dina inlägg, de är så intelligenta, insiktsfulla och ödmjuka. Som den sanna drömmaren jag är, känner jag så väl igen mig i att ha svårt att leva i nuet. Jag är alltid någon annanstans, och det har börjat bli frustrerande. Jag testade din övning och det kändes underbart! Jag säger keep up the good work! Och lycka till med allt, jag slår vad om att du är och kommer vara en underbar mamma till Mayia. Kramar
Bra text, du är en klok liten dam... Jag är stolt över att ha dig som syster;)
Så j-vla sant, jag håller med. Du är grym på att skriva !
När jag "bloggar runt" och läser diverse olika bloggar blir jag alltid lika lugn av att läsa din blogg. Du skriver verkligen jordnära och man känner trygghet lixom som hos en mamma eller en mentor eller liknande =) Tänkvärd text som stämmer väldigt bra in på mig, måste lära mig ta vara på nuet! Tack
det kändes bra!! Har själv väldigt svårt att leva i nuet, eftersom jag varje dag oroar mig över framtiden. "Är min pojkvän den rätta? kommer jag att få några barn? hur skulle jag kunna bli lycklig? Är det här den rätta utbildningen för mig? Vad tycker mina släktingar om mina val jag gör?" osv. Väldigt frustrerande! Att bara sätta sig ner och tänka vad som sker just nu känns bra, och din övning fungerade perfekt!! :) kram <3
du skriver väldigt bra stina och exakt det här tänker jag på varje dag sen jag sluta gymnasiet för snart 3 årsen. det var mycket av dem tankarna. Jag vill hjälpa men tänk om ja klantar mig inflör alla. eller vågar jag ta steget först?.. Blev trött på sånna tankar som handla om (va tycker de andra) så efter jag sluta gymnasiet har jag försökt och försöker alltid att tänka possitivt på allt i stället. Och jag kan se själv hur stor förändring man är som person som för 3 års sedan tex.
Älskar människor med possitivt tänkande!
Så bra skrivet... =) Jag känner precis som du beskrev det.. Nu som först när jag fått min underbara dotter så känner jag att jag verkligen lever i nuet & njuter av varje dag tillsammans med henne.
jag känner verkligen igen mig om det du berättar. förresten, hade vart kul med en videoblogg nu! kram
Åh, jag älskar de här inläggen där du skriver om mer seriös saker! Din blogg har blivit så mycket bättre nu, än innan du fick Mayia. Jag gillar att du inte längre prioriterar bloggen, för det är inte så man ska leva sitt liv (enligt mig). Familjen/vännerna kommer först! :)
Tack för en otroligt bra blogg :)
Hej Stina!
Ditt inlägg satte verkligen fart på mina tankar, jag lever på tok för mycket i de förflutna, i mina tankar, vad som kan hända.. Det är sjukt jobbigt och jag känner mig nere och trött. Ska verkligen försöka leva mer i nuet, inte vara rädd för saker som kan ske. Kram till dig! Tack för en bra blogg.
Du är grym!
Du är så inspirerande. Inlägget är underbart, och träffar så rätt. Dessutom är du helt otrolig på att skriva.
Sjukt inspirerande inlägg. Du skriver oerhört bra.
Man känner igen sig i det där allt.
Det är helt klart att man borde ändra sin inställning till saker o ting.
Kram
brukar inte kommentera men du satt huvudet på spiken och jag beundrar dig enormt! härlig tjej du verkar va, vem vet, kanske springer man på dig i Malmö i vår?=)
Du lyckas alltid fånga en med dina funderingar! Helt underbart. Övningen hjälpte mig till det positiva, stressen försvann och man kände att man verkligen levde för en stund. Du är toppen och du dina tankar och funderingar får mig alltid att känna mig mindre ensam!
Så jäkla bra skriver Stina! Sitter bara och förundras över hur bra du får formulerat såna här viktiga saker! :] Saker som man egentligen inte tänker på. Men nu fick jag mig en liten tankeställare, för det där med att man har nåt slags stop i sig som gör att man inte gör saker direkt känner jag igen. Det finns gånger som jag ser något hända och skulle kunna hjälpa till direkt, men på nåt sätt så tar det några sekunder innan jag reagerar. Som att jag väntar på att nån annan skall hjälpa istället. Jag VILL hjälpa men det är nåt som gör att man inte far fram direkt. Men om då någon annan hinner före så ångrar jag mig och tänker typ "varför for jag inte direkt? vad är det för fel på mig". Sen finns det gånger man reagerar direkt och då är man lite stolt över sig själv! :) Har försökat nuförtiden att bli bättre på det.
Men iallafall, tack för fina ord och ha det bra.
P.s Du borde skriva krönikor i nån tidning! :)
Kram/ Pernilla
Bra innlegg Stina. Mye her som vi alle burde tenke over.
jag älskar hur du skriver- Älskar!
Känner verkligen igen mig. Älskar såna här inlägg!
Tusen tack för ett fint inlägg! Hoppas du fortsätter att leva i nuet och att alla som läser ditt inlägg får med sig mod att också göra det, idag!
Har aldrig kommenterat förut, men känner att åh jag vill bara säga att jag känner igen mig så i ditt inlägg. Jag vill också ha modet att vara den som t.ex. först hjälper till på bussen eller vara den som sprider glädje genom att le till nån på bussen, åh vilken glad värld vi då skulle leva i!
Tack för ett inspirerande inlägg! Och för en mysig blogg!
...och så vill jag bara dela med mig av ett av mina favoritcitat som får mig att leva lite mer i nuet:
"Yesterday is history.
Tomorrow is a mystery.
Today is a gift.
That's why they call it the present."
(Kung Fu Panda)
Kramar i stora lass!
/Madde
Stina Stina, du är otrolig. Du skriver något så fruktansvärt bra och man blir helt tagen av vad du förmedlar. Jag är precis som du, en djupt tänkande ung tjej och jag tror att vi skulle passa bra ihop. Jag är bara 16, men ända sedan 14-års ålder har jag försökt leva i nuet hela tiden. Att tänka "snart är det vår, villet innebär att det snart är sommar" är inte något jag ägnar mig åt, till skillnad från mina vänner. Ska man bara förbi se den underbara våren i hopp om att ett sommarlov väntar? Dina texter och din vackra personlighet ligger mig varmt om hjärtat. Tack för allt Stina!
Det var som en tant i en affär när jag var hemma i Helsingborg, hon var verkligen inte blyg, kom fram och gav Alva jättefina komplimanger om hur fin hon var osv :) vad roligt när folk vågar & vad glad man blir!
Jag var i Malmö för någon vecka sen förresten, kommer ner snart igen till hemtrakterna (Helsingborg) om du vill kan vi fika då jag vet att du bor i Malmö :) om du gillar bloggfikor! & Mayia kanske vill ha en till lekkamrat, haha :P hon och Alva är jämngamla :) tror det skiljer en dag för att vara exakt!
Kram!
Du Stina, jag skulle vilja skriva om en sak som du kanske kan ta upp i bloggen (om du nu överhuvudtaget skulle läsa denna kommentar) Genom att använda parfym under en tid i livet, skapar man en "period" i sitt liv under tiden man använde parfymen, och när man efter något år luktar på parfymen igen vilket man kanske inte gjort på ett tag, i och med att man kanske inte använder den längre eller att man använder en ny parfym, så minns man allt kring den tiden man använde parfymen, perfekt om man inte vill att livet ska passera utan minnas allt härligt/sorgligt/fantastiskt.
Bra :)
Själv började jag nästan gråta här bort apå andra sidan internetkabeln. Hela ditt inlägg var så fasligt intressant och jag kände igen mig på varenda rad du skrivit. Så konstigt att man bara inte kan släppa loss och skita i kameran på kusinens konfirmation ( i mitt fall) utan måste ta massa bilder för att lägga ut på bloggen/facebook osv, när man istället borde spänna av och bara njuta av den härliga dagen. Eller sååååå många gånger när jag inte hjälpt tanter/handikappade/barn osv... med mindre saker för att jag tänkt att "säkert någon annan gör det", även fast jag vetat hela tiden att dem skulle uppskattat det till tusen , om jag ställt mig upp och agerat istället för att bara sitta i mina tankar & virra. Äh jag vet inte.. NU spårar jag också ur här och börja brainstorma galet, men intressant är det. Och sista övningen var nästan lite obehaglig när det slutade med att jag såg mina skidbyxor på stolen, kände trötthet och hörde mina egna andetag. Det var verkligen nuet... NU...
Ja...
Sov gott & ha det megafint Stina Lee :)
Väldigt bra skrivet!
TACK! Nu ska jag slänga undan dammtrasan och istället ta en lång promenad med vovven! Gäller ju trots allt att njuta av lördagen! :)
Läsvärt! Tack så mycket, jag kände att jag tog åt mig väldigt mycket och blev lite ångestfylld över alla dessa mentala blockeringar. Du gav mig något att grubbla över. Du är en riktig förebild!
Kram och en fortsatt trevilg helg! :)
Vilket bra inlägg ! I totally agree :)
Jag har testat, och det funkade som du skrev.
Din blogg är verkligen fantastisk, för du skriver så otroligt bra!
Tack för en bra blogg!
jättefin övning, stina! mer sånt här, för det funkade faktiskt. jag gillar "ditt nya jag", som är djup och tar upp de här viktiga sakerna :)
Jises vad bra du skriver. Jag fick mig en tankeställare.
Tack Stina, du är förjäkla bra :D!
Fy farao vad bra skrivet Stina!! :D <3
Fantastiskt skrivet,känns alltid som jag trillar in på dina inlägg precis när jag behöver dem som mest,precis som om jag känner på mig att du ska ha skrivit något som träffar rätt:) Hjälpte min tentaångest lite!
jag är för rastlös för att ens försöka med den där övningen, hur illa är det inte då? :S
Riktigt bra skrivit Stina :) Men lev ditt liv och bara va lycklig. Hopppas man ser både dig och Mayia i Malmö someday!
Vilket fint inlägg! Många kramar till dig! :-)
Du är så nedrans klok och bra! Jag bara älskar att läsa här! Du är som en vis gammal dam fast du är så pass ung :)
Jag tycker det är jätte svårt att få tiden att räcka till för mina intressen och min son, det känns som om tiden rinner ut i sanden.
Men man ska nog göra som du säger och leva i nuet
Jätte bra skrivet! (: Väldigt fin blogg, denna kommer jag definitivt läsa fler ggr :)!!
Du har så bra blogg!
Kom in till mig och var med i "dagens blogg" tävlingen, jag tar fram vinnaren på fredag 19.00! :)
stina, jag kände igen mig... : (
tex när man på semestern bor tillsammans med sambon och hans släkt och har ätit, så kommer stunden när alla har ätit, jag är hjälpsam men har svårt för att resa mig och säga "jag tar disken"! så det slutat med att någon annan hinner före och så sitter man där med dåligt samvete, jag ville ju hjälpa till.... : ( känner du igen dig??
tips?
kram
Väldigt fint och tänkvärt inlägg!
Så bra skrivit..just så är det!!!
Tycker dina inlägg är BÄTTRE nu än ever... U go girl
Jättefint skrivet!! <3
Vilket härligt och inspirerande inlägg!
Jag kämpar med det varje dag, att låta bli att svepas med i alla planer, drömmar, effektivitet och görmål, utan att istället försöa göra allting som görs helhjärtat och här och nu, oavsett om jag dricker en kopp té, tar en promenad eller sitter och pluggar. Din lilla övning ska jag ta vara på, och använda mig av de gånger då jag behöver vakna upp och landa i stunden :)
Tack för ett helt underbart inlägg! Detta är något som jag själv funderat på och din positiva spinn var precis vad jag behövde idag.
Tack åter igen!
Hoppas du får en helt underbar dag!
//Sofie
jag tycker det är fel att du säger att man inte lever här och nu för att man bloggar, själv lever jag och brinenr för bloggande, det är mitt liv, det gör mig lycklig. Ett liv blir vad man gör det till, inte vad man kunnat göra..
Lite missvisande artikel om dig på Blogg.se idag på förstasidan. Jag läste inlägget innan och det känns som dom har skrivit om dig som om Mayia är ivägen för ditt bloggande. Jag hade nog blivit lite stött om dom hade skrivit så om mig =P
Det var det bästa jag har hört på länge!! Mina tre saker blev. Ett glas med vatten som står brevid en blomma. Jag hör plastlådor som bankas mot varandra. Och jag känner hur min son pillar mig på smalbenet eftersom jag hade en fläck på jeansen. Bra grej.. SKA jag köra fler gånger!!!
Eftersom jag har ADHD har jag alltid hjärnan på högvarv och tänker typ hundra tankar samtidigt, har alltid svårt att slappna av. Tror ingen medicin i världen kommer kunna ta bort det, eller mjuka upp mina spända käkar och axlar.. Skulle behöva en rejäl avslappningscoach! ^^
Kände igen mig mycket i din text! Det här med att alltid leva i det förflutna och älta en massa saker. Jag har visserligen varit med om många hemska saker som har format mig till den jag är, och samtidigt som det alltid kommer att vara jobbigt att tänka på det och undra "VARFÖR?" så har jag blivit mycket starkare av det. Fast när det väl kommer en ny grej så känns det som om man är svagare.. Det är inte lätt att ha "den här sjukdomen" och behöva vara med om såna saker, och även separationsångest som gör det svårt att släppa både gamla tankar och mönster, och t.o.m att slänga ett gammalt urväxt klädesplagg från förr. It's all those little things!
Kameran är alltid med - check! Mina nära & kära säger ofta åt mig att fotografera mindre och uppleva mer. Men jag älskar att kunna se tillbaka på mina bilder och minnas... ♥
You might not read this, men tack för morgonens tankeställare! : ) Kram till dig och Mayia!
Hello Stina !
Jag läser med stort nöje din blogg som jag tycker har blivit ännu bättre sedan du blev mamma !
Du bevisar att man kan vara en storbloggare och ändå inte lägga upp femtioelva inlägg per dag bara för att synas.
Blogg har vi alla blivit beroende av...
Vissa av att sitta och skriva inlägg och vissa av att gå in varje dag och läsa vissa bloggar...
Keep up the beautiful words...
Julia
Men gud vad bra skrivet! Aningen långt inlägg, men det gör inget för det var så fantastiskt och intressant att läsa :)
tror jag skrivit det förut men du verkar så klok!
du har sådan insikt i så mycket och skriver riktigt bra, så att man förstår och får tankarna att snurra innan de sedan återvänder till nuet, en gnutta klarare!
tack för en bra blogg :)<3
TÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT
Ett så himla klokt inlägg.
Är inte det där lite typiskt svensk att tänk att någon är knäpp bara för att de sjunger högt? Och nästa gång, ta upp guldtian! Svenskar behöver ta bort sina skygglappar ;-)
Ett riktigt bra inlägg! Tack för din kloka ord. Jag gillar hur du ser på saken. Jag kan bara hålla med.
Och jag känner verligen igen mig, när du beättar om mannen som tappade ett mynt. Jag känner samma sak; skam.
Återigen; tack. :)
Kramar
riktigt bra skrivet!
Jag kanner igen mig i det du sager om att leva da eller sen, och inte nu. Det ar latt att fastna i tankar om hur saker var eller hur de hade kunnat vara och jag, personligen, jobbar verkligen pa att forsoka ta mig an precis just nu istallet. Tack for ett bra och viktigt inlagg!
underbart skrivet stina, som alltid!! du har en gåva:) övningen var jätte bra, den fick mej faktiskt att känna mig salig och I NUET. kramar!!
du är verkligen grym på att använda det svenska språket och dessutom så har du lyckats få med väldigt viktiga saker som är bra att tänka på! jag är imponerad!
I feeel you, du är verkligen inte ensam om detta ;)
Bra skrivet!
Är inte speciellt ofta här - eller på någon av "De stora bloggsidorna" men i dag blev jag nyfiken och tittade hit. Verkligen bra tankar du har fått på pränt. Jag kom genast att tänka på en historia jag har hört för länge sedan, jag tycker den överensstämmer med det du har skrivit här. Jag har den sparad på min dator och kopierar den och klistrar in den här: (Den är värd tiden det tar att läsa...)
"Glasburken och två koppar kaffe
När saker och ting i ditt liv nästan har blivit för mycket för dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom då ihåg glasburken och två koppar kaffe.
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfta han under tystnad upp en mycket stor glasburk och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var full.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade burken lätt och småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden resten av tomrummet. Han frågade ännu en gång om burken var full och studenterna svarade med ett enhälligt ja.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fylld upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara detta återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar de andra sakerna som betyder något – som ett hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat – småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenarna. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något – prioritera, resten är bara ”sand”.
En av studenterna räckte upp handen och frågade vad kaffet representerar. Professorn log.
Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns så finns det alltid plats för en fika med en vän!"
bra skrivet :)
Mycket bra skrivet :)
Wow du slog verkligen upp ögonen på mig! Det hände mig på bussen en gång, en tjej som tappade sitt hårspänne tror jag att det var, fast jag var osäker på om tjejen tappa det eller om det var på annat vis, men hur som helst satt jag där och tänkte och vips hade tjejen gått förbi...
Wow, det fungerade verkligen. Blev sjukt lugn och dessutom fick jag faktiskt en stark känsla av att vilja sluta blogga för gott. :D
Tack snälla söta Stina-Lee!
Har skrivet ett inlägg inspirerat av det här i min blogg. När jag var i Sverige (bor annars i Thailand) vart jag väldigt förvånad över hur otrvliga folk var. Det krävs ju så lite för att göra någon glad, det räcker med ett litet leende.
Verkligen ett toppeninlägg!! En massa kloka ord!
ja och min kompis hjälpte en gammal tant att bära hennes matkassar till bilen förra veckan, först hade vi gått förbi men sen gick vi tillbaka och hjälpte henne, hon blev helt överlycklig, det kändes bra efteråt :)
jag provade och det det funkade så där med tanke på att min pojkvän spelar cs på högsta volym bredvid mig men tack för tipset :)
Tokbra blogg , många kloka ord där . Keep it up !
ÄNTLIGEN EN SOM TYCKER SAMMA SOM JAG!
VÄRLDENS UNDERBARASTE BLOGG(FAST DET TYCKTE JAG FÖRUT OCKSÅ OCH HÅLLER MED LOLA MAY, DET KRÄVS SÅ LITE FÖR ATT GÖRA NÅGON GLAD
Vilket jättebra inlägg, och bra övning på slutet! Den kanske jag testar fler gånger! :)
KRAM!
Jättebra inlägg och bloggen är ju inte det som ska gå först direkt så.. Bra övning dessutom :)
Jag har också funderat på det där. Jag är inte för lat eller för arrogant för att hjälpa kvinnan med barnvagnen upp på bussen men av någon anledning sitter jag ändå kvar och funderar tills det är försent. Det är någon slags mental blockering, som du säger, som man måste mota bort.
Idag hade jag min pälsjacka på mig och när jag steg på tunnelbanan blev en liten pojke helt lyrisk när han såg den. Han sa till sin mamma: "Titta mamma, leopard!" varpå hon sa "Ja, titta en päls!".
Nu ångrar jag så mycket att jag inte stannade kvar vid honom och lät honom känna på den eller titta närmare på den. Det hade ju gjort både mig och honom glad. Istället stressar man förbi, ler lite grann mot dem och sen är ögonblicket förstört.
Jag ska sluta upp att tänka för mycket och bara köra på. Man ska inte vara så tillbakadragen och rädd för att komma i kontakt med andra människor. För vad är det värsta som kan hända - egentligen?
Älskar dina småröriga inlägg, de är så fulla med tankar som jag också tänkt men inte riktigt kunnat sätta ord på. Det känns som att jag har skrivit dem. :)
Vilket underbart inlägg som är så sant. Vi alla borde tänka på det oftare. Du är en fin person Stina! Hoppas din dag blir toppen! Kram
DU GÖR MIG STARKARE!
så himla bra skrivet!
Jag tycker nog också att din blogg har blivit bättre sedan du blev mamma. Det märks att du uppskattar livets goda stunder nu, precis som du skrev, och det inspirerar oss andra att stanna upp i nuet, precis vad vi behöver!
Tack för en underbar blogg :)
Oanvnäda väskor under hundralappen! Välkomna brudar:D
Allt finns i Karlstad.
StinaLee Din blogg är så jävlaaaa vackeeer!!!!
Och du själv är vacker som en måne!! =D Puss!!
oh så bra du skriver! håller med det där med att hjälpa rullatorerna, dock har ja struntat i att tänka så svenskt längre, bättre att bara gå fram och ge dem en hand ;)
Å stina, du borde bli filosof!
Dina inlägg lyser upp i mörkret
Puss
Att du inte jobbar på en tidning eller liknande, du skriver jättebra och har gett mig tankeställare mer än en gång!
DU skriver verkligen bra!
gud så bra inlägg! älskar hur du skriver:D du får verkligen kontakt med alla människor som läser din blogg! kram till dig Stina, hare gött!
Oh vad du är duktig och skriva! Ser dig som en författare eller kurator i framtiden. Tänk att du och jag nästan är lika gamla, men att du är så klok och inspirerande. Jag önskar att jag kunde skriva mina tankar och känslor på det vis du gör. Du är så genuin och varmhjärtad. Jag mår bra av din blogg.
Så tack för att du fortsätter skriva trots ett fullspäckat familjeliv!
Glad Påsk på dig och din familj!
Goda hälsningar från Caroline.
Du är verkligen begåvad må jag säga! En riktig toppenmänniska är vad du verkar vara. Det ska du veta! :) Kram
fint inlägg. :)
Jag avgudar din förmåga att klä dina känslor i ord sådär. Jag kände verkligen igen mig i din text, speciellt angående det där med att man vill fotografera ett ögonblick istället för att njuta av det. Så sant. Och jag blev förvånad för jag trodde inte att det fanns någon annan som tänkte samma sak. Förresten, övningen fungerade verkligen på mig :) Jag blev genast mer närvarande och jordnära. Du verkar som en riktigt tankspridd och härlig person. Gillar din blogg. Kramar
Så bra skrivet! förstår helt hur du känner, det där med invanda mönster är både på gott å ont.. Livet är till för att levas <3 men det är allt för ofta jag undrar om jag verkligen gör det, för min eller någon annans skull.. Tack för tippset med övningen, toppen! kramkram
