Utdrivningsskedet och om att spricka
Vem har inte ägnat en tanke åt hur jäkla ont det borde göra att spricka vid en eventuell förlossning? Jag har gjort det och säkert du också. Skräckhistorier om hur man spricker från hål till hål, blod som sprutar på väggarna och hur man bajsar ned sig själv, sin partner och hela rummet - är också vanligt förekommande. Låt er inte skrämmas, säger jag! Jag läste mycket inför min förlossning och av majoriteten av mammor i min omgivning att dömma så skulle jag med största sannolikhet inte känna av om jag sprack, inte heller skulle jag bry mig så värst mycket om ifall jag sket ned mig, inte väl där i stundens hetta. De hade rätt, till viss del, och jag är glad för att jag inte lät mig skrämmas - då hade jag förmodligen inte vågat mig igenom förlossningen vilket hade varit som en smärre katastrof eftersom ungen faktiskt måste ut! Det är liksom end of no return.
Alla förlossningar ser olika ut och det är fullkomligt omöjligt att veta hur just ditt och ditt barns förlopp kommer att se ut innan du är där. Det man kan göra är att förbereda sig så gott det går, fysiskt sett vet kroppen i de flesta av fall vad som ska göras och det enda du egentligen kan göra då är att lyssna på den och surfa på vågen. Har man god kuskap om förlossningsskedet, vad som händer och i vilken ordning (och samtidigt är medveten om att det kan tillstöta komplikationer och därmed sluta upp på ett helt annat sätt än vad du väntat dig, och att det också är helt okej) tror jag på något sätt att det är lättare att ge sig hän och våga låta kroppen ta över och göra sitt. Åtminstone kände jag så.
Jag blev inte rädd (okej lite rädd blev jag) när det helt plötsligt, efter x antal timmars värkar, kändes som att jag skulle till att skita ned mig big time. Jag visste att jag nu var fullt öppen, med endast en liten kant kvar, och att det då är helt normalt att känna så eftersom öppningsfasen nått sitt slut och att bebis vid den tidpunkt tränger sig ned i förlossningskanalen, roterar och trycker bak mot ändtarmen med all sin kraft. Detta visste jag tack vare bra böcker ("Att föda" av Gudrun Abascal och "Innan du föder" av Anna Wilsby är två av mina favoriter), mina systrar som tidigare gjort samma resa och såklart mitt brinnande intresse för ämnet. Självklart var jag ändå nervös som en gnu och sa otaliga gånger till barnmorskan "ja nu känns det verkligen som att jag måste skiiiiiiiiiiiiita, då är det på g va? Eller är det något som inte riktigt stämmer? Jo men fan nu skiter jag nog på mig - bara så du vet!", varpå jag gav henne ett varnande öga. Neeesh, svarade hon med ett leende. Du har ju fått lavemang kära du. Och ja, nu är det på gång. Snart blir det bebis här! Spännande va? Och tro mig, det VAR spännande :D
Innan bajskänslorna kom kände jag mig supercool. Jag hade fått eda (ryggbedövning) och hade full kontroll över hela situationen, drack lite cola ur lyxigt sugrör och avnjöt tom. lite choklad. Jag var såpass bekväm att jag helt glömde bort alternativt förträngde att bebisen faktiskt skulle ut denna dag, vilket gjorde mig lite "neeej men vänta här nu" när barnmorskan väl kom in och sa att de skulle ta hål på hinnorna för att påskynda förloppet - Nu var det nära. "Va, vadå? Nära? Nej! Detta som går så braaa!", haha.
Hur som haver, hinnorna togs hål på och krystningskänslan kom den också. Det var lite läskigt tycker jag, men samtidigt urhäftigt. Först kom en värk som för mig kändes som ett tryck över magen och ned mot ändtarmen, ett tryck som sedan mynnade ut i en känsla av att bara ta iiiiii. Ni som har bevittnat ett djur födas fram - valpar, kattungar, lamm - ja vilka som helst, vet antagligen hur det ser ut när tiken/honan/tackan ska till att krysta. Det går liksom som en stor våg genom kroppen som inte går att stoppa och det ser nästan ut som att de är på väg att kräkas, men från fel ända.
Jag berättade att jag var lite orolig för själva krystandet och att jag hade skrivit detta i mitt förlossningsbrev som jag helt hade glömt när jag åkte hemifrån (det ligger fortfarande på datan, ej utskrivet, hehe) den morgonen. Sa till barnmorskan och undersköterskan att jag gärna ville ha hjälp genom krystvärkarna, att de skulle cocha mig och vara tydliga med när det var okej att krysta och inte samt att de skulle hålla emot så gott de kunde för att förhindra/minimera bristningar i underlivet. Detta är en mycket viktig del i utdrivningsskedet och något som kan påverka hur mycket du kommer att spricka (dumt ord!), om du ens gör det överhuvudtaget. En bra barnmorska ska instruera dig genom hela framfödandet och det är viktigt att du lyssnar och gör som hon säger, även om kroppen lever sitt egna lilla liv. Be om det innan! Säg att du vill att de ska vara tydliga med när det går bra att krysta och när de vill att du ska hålla igen lite - allt för att inte forcera (skynda på förloppet) utan ge tid till vävnaderna i slidan för att de ska att töjas ut ordentligt. Och ja, det låter faktiskt bra mycket värre än vad det är om ni frågar mig.
Personligen är jag mycket nöjd med personalen på univeristetssjukhuset MAS även om jag såhär i efterhand hade önskat att de berättade för mig att "nu är huvudet snart ute, nu krävs det bara en eller ett par krystningar till". Jag trodde nämligen att det var lååång väg kvar, när jag i själva verket bara var en enda liten krystning ifrån min lilla groda. Ibland kändes det som att jag krystade i onödan, att inget hände. Ibland kändes det därför som att jag lika gärna kunde ge upp och slänga in handduken här och nu och sade vid flertalet tillfällen "nej detta kommer aldrig gå!" (även om jag visste att det skulle gå behövde jag på något sätt deras bekräftelse, deras ord på att det visst skulle gå) varpå de svarade att jo detta går ju toppen, kom igen nu! Hade de bara sagt att huvudet faktiskt är ute så hade jag fått extra energi att krysta den där sista gången. Det kändes som ett brinnande helvete där nere så det var liksom lite svårt att veta hur nära det faktiskt var, sedan gjorde kanske edan (ryggbedövningen) sitt, vad vet jag.
Det var hur som helst en fantastisk upplevelse och nu till frågan om jag "sprack" eller inte. Ja, det gjorde jag men inte alls mycket. Två stygn krävdes. Att spricka kändes inte och inte att sy heller. Att lägga lokalbedövningen innan däremot sved en hel del men med tanke på att jag i samma stund var fullkomligt tagen av situationen och att jag just blivit mamma till världens mest underbara och friska dotter var det som en fis i rymden.
Vill även tillägga att begreppet "att spricka" enligt mig är lite klumpigt och onödigt dramatiskt. Det sägs att över 80% av alla försföderskor spricker vid förlossning och med tanke på att de flesta jag känner faktiskt har gjort det mer eller mindre stämmer antagligen siffrorna, som i mångas öron kan låta skrämmande höga. Jag ska inte säga att jag vet helt säkert men till denna statistik räknas antagligen också de som får ytliga små bristningar och skavsår som kräver inga eller få stygn. Rupturer (som inte alls är lika vanligt men nog de vi oroar oss mest över när folk säger att man minsann kan spricka från "hål till hål"), alltså djupa bristningar i muskel- och huvvävnaden är en helt annan sak och behandlas därefter. Statistiken kan därför vara något missvisande och skapa onödigt mycket rädsla. Tänk på det!
Som jag skrev i början av detta inlägg är allt så oerhört individuellt och du kan aldrig veta innan hur just din förlossning ska komma att bli. Jag kan heller inte komma här och säga hur saker och ting ÄR eftersom jag endast kan se det utifrån mina egna erfarenheter. Allt kan man inte styra över men personligen tror jag starkt på att man kan påverka mer än vad man tror genom att vara väl påläst och lita till sin egna förmåga samt genom ett gott samarbete med barnmorskan på förlossningen. Man får helt enkelt lita på att hon gör allt för att ge dig en så fin upplevelse som bara är möjligt, är du fortfarande rätt för att spricka - ta upp det i ditt förlossningsbrev och prata gärna med din barnmorska innan. Säg att du är orolig och att du vill att de ska vara extra noga med perinealskyddet*. Fundera på detta med förlossningsställningar, olika bedövningsmetoder och hur avslut med sugklocka och tång påverkar etc. Låt det sedan bli som det blir, det blir bra!
Förövrigt vill jag bara säga detta: Jag känner de som inte "spruckit" överhuvudtaget, men även de som fått total sfinkterruptur grad 3. Alla är återställda och har skaffat sig ett andra barn genom vaginal förlossning. Muttan har extremt bra läkekött, haha, det är ett faktum som är säkert! :p
Stort lycka till alla och tro mig, när ni ligger där och krystar och tror att det aldrig kommer att gå. Det gåååår! Och helt plötsligt har ni er skatt på magen ♥
Ni missade väl inte "barnmorskorna" när det gick på SVT?
*Att utföra ett gott perinealskydd innebär att barnmorskan sakta låter barnets huvud födas fram, låter det tänja ut vävnaden försiktigt. Barnmorskan håller emot i mellangården med en hand och den andra på barnets huvud samt guidar kvinnan i hur hon ska krysta om det behövs. När huvudet är framfött så bör även perinealskydd utföras på den bakre axeln så att det inte är den som skapar bristningen.
Åh det låter så hemskt, men det måste ju vara den bästa känslan som finns efteråt sen!!
Uppskattar verkligen att du skriver så ärligt och detaljerat. Är själv grymt rädd inför en potentiell framtida förlossning.
Underbart att du skriver så öppet och mycket om det här!
Vill ge dig lite cred för ditt sätt att skriva. Så skönt att läsa någon som faktiskt inte stavar fel i varannan mening. Intressant text också!
Att spricka var också något som jag var såå rädd för både med första och andra barnet. Jag sprack med båda, med första krävdes 3 stygn och 2 stygn med andra barnet. Men visst känns det inte att spricka, och att sy är inget! Jag har haft lite problem med mina stygn efteråt då jag fick mensen väldigt tidigt igen, men nu är det bra.
Det finns bra mycket värre saker som kan ske under en förlossning och en graviditet, som till exempel hemorrojder!
Kul att du skriver så bra om förlossningar och graviditet!
Grym läsning!
Hejsan!
Jag klarade knappt att läsa igenom texten, gör så ont i mig :P
Men som sagt någon gång kommer ma vara där lika bra att läsa om det.
Längtar så tills jag får barn, det är bara mina studier som sätter stopp :)
Jag älskar dina långa, detaljerade och så ärliga inlägg. Du får allt att låta så possitivt och det är svårt att hålla sig för skratt trots att det du skriver om igentligen inte är särksilt roligt. Jag har själv en liten skrutt som just nu ligger och sparkar som en karatemästare i min mage. Fortsätt med det du gör, du har blivit superduktig på att skriva och jag beundrar dig något enormt!
det låter läskigt O:
superbra blogg<3
Tack för mycket bra läsning, är det bara jag som anar en framtida barnmorska här? Haha! Satsa för sjutton =)
Jag är väldigt tacksam för att du är så öppen och ärlig om din förlossning och berättar om saker som många inte pratar om fastän det är vad många undrar! Tack Stina :)
du är så duktig på att skriva stina :)
jag sprack faktiskt inte men blev däremot klippt, vilket gav 4 stygn, märkte aldrig av det, mannen blev däremot lite chockad när han såg barnmorskan ta fram saxen och tänkte vad tusan ska hon göra med den hehe :P men själv var man ju så uppe i födandet så jag märkte liksom inte av någonting egentligen :S men bedövningen innan syningen var inte kul :P
hoppas iaf allt går bra med lillan och att ni haft en bra jul och nyår och får ett underbart 2010 :)
Så jävla bra skrivet!
Jag har tänkt på detta i flera år, och blir rädd av att bara höra ordet "spricka".
Men det du berättade nu fick mig att lugna ner mig inför framtiden ;p
Jag ääääälskar att läsa dina långa om dessa ämnen :) FORTSÄTT SÅ!
wow, jag är verkligen livrädd för att nånsin födda och speciellt "spricka" men du skriver väldigt bra och jag är fortfarande rädd men med mer insikt och kunskap nu. Lite lugnare alltså. du skriver väldigt bra, du borde skriva en bok om graviditet.
Är som du ganska besatt av ämnet och läser och läser, tittar och tittar. Jag mailade SVT och frågade om de skulle lägga upp Barnmorskorna på SVT Play igen, men icke. Jag såg det när det gick, men då var jag inte med barn än. Har lyckats hitta tre avsnitt, som jag har sett igen.
Det jag ville säga var att här i Canada föreslår barnmorskorna "perineum-massage". Att man börjar 6 veckor innan födelse och med olivolja masserar kanterna för att tänja ut dem lite innan. Det ska tydligen hjälpa lite mot att spricka.
Jag frågade vår doula på föräldrakursen i lördags, och hon tror absolut att det hjälper. Ska se om jag är tillräckligt motiverad att prova det.
Tack för dina långa texter, förresten! Mycket intressant läsning :) 21 mars är vår lilla flicka beräknad.
Förresten, visste ni innan om det var en flicka eller pojke?
Stina jag skrev för inte så länge sen att du skulle ta upp detta ämne för att jag själv känner en stor rädsla för kommande förlossning i framtiden.
jag vill nu tacka dig för detta inlägg, det kändes som att du skrev till mig HAHAHA men men, tack Stina för att du tog upp detta ämne, jag kände att lite styrka inom mig grodde... Helén.
När jag någon gång i framtiden (förhoppningsvis) är gravid så ska jag läsa alla dina berättelser och tips ännu en gång! Du har gett många svar på massor av funderingar som jag har som kvinna. Även om barn inte står på schemat nu så är det otroligt intressant. Men det är en sak jag är lite nyfiken på, förstår dock om det är för privat. Men hur är det med sexlivet efter en förlossning?
Hahah, du är så cool! Tack för att du delar med dig! ^^
Tycker det är fantastiskt att du skriver så detaljerat och utförligt! Jättefin läsning!
Vad modig du är som vågar dela med dig av dina erfarenheter! Själv är jag jätterädd för att födda barn i framtiden, är rädd över att man ska spricka & allt annat som du nämnde. På något sätt känner jag mig lugnare när jag fått ta del av din upplevelse.
Tack för läsningen. Jag ska göra kejsarsnitt så nu vet jag vad som hade väntat mig;)
Stina, det är fantastiskt att du skriver så öppet i din blogg. Du skriver om de där sakerna som kanske inte är så glamourösa i livet med en liten nyfödd knodd, men de sakerna som är SÅ viktiga!
Du är otroligt jordnära och det är vi så tacksamma för! Du är en perfekt guide i en blivande ung mammas värld!
Skriver ut de inlägganden som verkligen är innehållsrika, och sparar dem i en pärm!
Tex om vad som behövs i bb-väskan och så vidare!
Trots att det är långt kvar har har jag redan inhandlat ett mjukisställ som inte ska invigas förrän då, och lyxigt bodybutter!
Kan du inte skriva lite om din amning, haft problem med det? Kram kram!
VEM orkar läsa allt ? :O :O :O
Vad du är duktig på att skriva och att formulera dig! Sitter här och skall föda om si sådär 6 veckor och trots att det är mitt andra barn så blev jag faktiskt väldigt lugn och mycket var igenkännande men som man glömt bort!
Tack!
Stor kram Jessica
Jag sprack ingenting, men min BM var inte inne i rummet hela tiden haha, tänker på det du skrev om att man ska lyssna på BM, jag tycker man känner själv när man ska krysta och så... men jag tog ingen ryggbedövning.
Hej!
va skönt det är att läsa dina inlägg!
jag är ganska nygravid och det känns skönt att läsa någon som vart med om samma resa.
Men jisses va rädd jag blir i mellanåt,
men det finns ju inte så mkt val.
den lilla saken där inne ska ju faktiskt ut en dag, och hur ont det än kommer göra, längtar jag något fruktansvärt! Kram
Otroligt bra skrivet Stina! Du borde skriva en bok om graviditeten och förlossningen, den går nog hem =)
Allt du skriver är så ärligt och bra!!
Nej visst känns inte just själva sprickandet. Men jag kan jämföra mina 4 olika förlossningar, var jag bara sprack på de två första. En ordentliget och en bara lite granna.
Lite svidande stickande hade jag bara på de två första. Antar att det var själva sprickandet. Men man hade som sagt annat att tänka på. :-D
Skönt att du skriver väldigt detaljerat hur det går till. Men fan vad jag ryser haha känns som om det gör ont som fan ändå
Kan bli lite frustrerad över allas beskrivningar över sina förlossningar, ömma, nästintill kärleksfullt och jag själv, numer en gammal tanta på 41, måste säga att min upplevelse var total genomvidrig!
För mig gick det fort, alldeles för fort, lavemanget stressade på det hela, men jag ville inte bajsa ner mig så jag var väldigt noga med det :-) och sen när de stack hål på fosterhinnan så jädrar i mig, om jag inte minns helt fel så handlade det bara om 3 krystvärkar!!
Eftersom att jag var såpass öppen som jag var, 6 cm eller mer..hmm, minnet, så fanns där liksom inget att sticka i och jag var för sent ute för "ryggbedövningen" också så det blev en grym berg och dalbana med idel toppar :-(
Mina starkaste minnen är dödskräcken, jag trodde verkligen att nu, nu dör jag, och sen skulle jag hinna be om ursäkt mellan värkarna för jag är ju verkligen ingen som gnäller eller nån vekling och sen låg jag där och kämpade bokstavligen, eller ivf i min egen känsla, för mitt liv....
Det blev bara en dotter för mig, ALDRIG mer beslutade jag 23 år gammal och ja, kanske det är synd, det vet jag inte, men jag har min 18 åriga dotter som räcker till gott och väl och jag har väl kanske försökt nyansera mig lite i berättelserna om min upplevelse. På tal om att "spricka", jag fick veta att OM jag inte .."jobbade" mer så skulle de vara tvungna att klippa, gissa om mina ynka krystvärkar var för kung och fosterland då, och nä jag gick inte sönder mycket, var några ynka stygn som gjorde jätteont! Och sen kan man väl nämna att när moderkakan ska ut, ja då hamnar man i krystningar igen.. med skillnaden att livmodern är lite lagom sårig och öm efter förlossningen :-(
Är en upplevelse som både kan vara himmelsk, som en del ju beskriver det fast jag mest tror att det är "mammahormonerna" som skruvar till minnet, eller som för mig ett av de värsta upplevelserna jag varit med om. Förlossning och att operera bort halsmandlar är nog det absolut värsta jag gjort, fast sen fastnade jag i skotermattan med en fot vilket är gränsfall det samma ....
Tror att bedövning kan vara ett alternativ, ett bra hjälpmedel och nåt man inte ska vara rädd för, för att gå igenom det jag gjorde är inget jag rekommenderar...
Men ha det bäst trots min berättelse nu bara,
jag vill inte verka hur hemsk som helst, bara
visa lite av den "andra sidan" av en förlossning
också!
tack för all fin information, känner mig själv orolig inför folossning så känns bra att läsa din blogg:) vill bara höra om du tyckte de gjorde ont att få epudralen?
TACK för ett toppeninlägg!!! Intressant, ärligt och öppet. Och så ingav du lite hopp till en med förlossningsräddsla.
Vill du får du gärna skriva om vilja ställningar du provade vid förlossningen och hur du upplevde dem.
Hej! Vi är tre tjejer som har radioprogrammet Stiletto på radiostationen EastFm i Östergötland. Vi pratar om allt för tjejer, riktigt tjejsnack. Besök vår BLOGG och läs om vad som händer i våra liv!
Vi diggar dig Stina-Lee!!
Kram
Jises va långa texter du skriver! :)
Jag sitter här, rund som en boll, och ska vilken dag som helst genomgå en förlossning. Måste bara säga tack för detta inlägg! Du skriver så bra och det känns skönt att läsa det du skriver om graviditet, förlossning och föräldraskap :)
Riktigt bra och ärligt berättat :)
Är också mycket intresserad av barnfödande och allt som hör till, mer av de tack!
Ha det gos nu med bebis.
Hej hej..måste säga att de e rätt intressanta ämnen du tar upp även för en annan som inte e gravid ;) Men Måste fråga kanske lite för privat fråga men..man kan ju alltid fråga...
Hur reagera pappan ? När han fick reda på att nu är det dags att åka till sjukhuset ? när du ligger där i smärtor ? på att du va gravid ? m.m
Åh älskar dina texter!
Inte många som är så ärliga och berättar allt som du är, vissa vill gärna försköna det hela lite.. även om det är ett underbart ögonblick när allt väl är klart så kanske inte vägen dit är så underbar.
Allt det du skriver är så bra!!! Men kom ihåg att du hade andra intressen innan du blev gravis och mamma.
intressant att läsa om, låter inte riktigt lika farligt nu när du beskrivit det :)
Näe barnmorskarna var himla roligt när det gick på TV :)
Haha du är så jäkla rolig! ''Näe nu jävlar, nu skiter jag på mig!'' HAHAHA.
Jag bor på internat & bor tillsammans med en rumskompis, vi satt här helt knäppt tysta & så läste jag de meningarna & började flabba .. Något så in i h-vete!
Din blogg är så jäkla bra, du verkar vara en så positiv tjej som verkligen njuter av livet.
Jag skulle vilja veta hur du .. Hrm .. Hur ska man säga? Hur klarar du det? Att vara så positiv?
Din blogg är ÄKTA, till skillnad från Kenzaz & Kissies.
Jag förstår verkligen inte hur Kenza kunnat bli så poppis, hon verkar bara vara ytlig.
Men men .. Nu ska vi inte klaga.
Kram
Alltså jag måste bara säga att du är helt jävla superbäst! Blir så glad av att någon som är så stor bloggare, kan skriva på detta sätt. Du skriver om hur det är att bajsa efter födelsen och väldigt öppet om det mesta. Du går säkert inte hem hos alla, men hos mig gör du definitivt det.
Vill själv ha barn (snart) och blir så glad när jag läser det du skriver.
Du är supercool. Fortsätt så här!
Stor kram till dig.
2 stygn?! lyxigt.. vet int ehur många jag fick till slut men kände mig som ett lapptäcke där nere, tror hon sydde i en kvart nästan, men nu är det helt läkt så jag klagar absolut inte...
var helt beredd att ge upp mitt under krystandet, 1,5 h av den brännande smärtan var ingen höjdare
underbara inlägg, känns som du skriver ner allt jag själv funderar på.
själv sprack jag ingenting till min stora förvåning. men de va tack vare barnmorskan som mitt i en krystvärk sa STOPP, då undrade man va de var för fel på henne, snabbt efter förstod jag ;)
bra skrivet!
Bra inlägg. Jättebra skrivet. Det är nästan som jag känner mig redo redan nu, haha. Och jag är inte ens gravid än.
Åh! Precis vad jag behövde läsa!
Jag är inte gravid, men har alltid oroat mig för att spricka! Blev inte alls lika orolig nu! :)
är jätte rädd för att spricka , och tack till en bra blogg! :D
Jag älskade det här inlägget! Visserligen så kommer dt dröja mer än tio år innan jag kommer att få barn, men jag blev ändå lugnad, haha!
aj det gör så ont i mig där nere ;P
Just nu fattar jag inte hur fasen jag kommer kunna föda barn, men de blir nog en stor skillnad när man blir gravid
Sjukt bra inlägg!
tycker så mycket om att läsa dina otroligt bra och välformulerade "uppsatser"..
Tack för en bra och intressant blogg Stina.. Du tar upp mycket som jag tror många går och undrar över...
Jag måste bara säga att du verkar vara en super-mamma och jag Älskar verkligen din blogg! Kram
Åh, minnen, känns som hundra år sen, som en helt annan värl, ändå var det bara 14 månader sedan jag låg på BB och 'höll inne' min lilla flicka hehe.
Blev Förlöst av Lena från barnmorskorna, hon längst till höger där i bakgrunden. Helt underbar var hon och kom tillomed och hälsade på mig när jag fick komma tillbaks till sjukhuset efter nån dag att vi åkt ehm (pga komplikationer efter eda).
hela min historia finns under 'förlossningen' i min blogg =)
Tack snälla för att du delar med dig så i detalj av dina egna personlig upplevelser gällande graviditet och förlossning. Det uppskattas verkligen eftersom det säkert är många förstföderskor där ute som inte har någon att tala med så här i detalj.. :) du har en fin blogg! uppskattas verkligen! Kram
Jag tycker att det är lite tråkigt att denna blogg bara handlar om barn, graviditer och sådant nu för tiden, jag vet att du skriver om ditt liv, men för mig som inte har barn och mest troligt inte kommer att få det på ett par år, så har det resulterat i att jag inte läser din blogg lika ofta.. skummar mesta bara igenom. Dessutom är det tråkigt(tycker jag) att läsa så långa inlägg. men grattis till lilla och ha det så underbart.
Jag tycker så mycket om att läsa din blogg! du skriver så bra och så öppet om detta ämne:) Det är så hemskt att veta att det finns många kvinnor som väljer att göra kejsarsnitt endast för att de är rädda för att föda. kejsarsnitt är ju på något sätt en risk eftersom det kan skada barnet. Men jag tror att när du skriver om detta så gör det att kvinnor känner sig mindre rädda och faktiskt vågar föda den naturliga vägen! Det tänker i alla fall jag göra:) Jag längtar efter barn, fast jag bara är 19 år. min pojkvän och jag har varit ihop i 4 år så det skulle ju kännas ganska naturligt om vi skaffade barn, men jag känner dock att jag är för ung och vill vänta några år:) med det är ju inget fel med att längta eller hur? :)
Tack för en bra blogg! du uppskattas verkligen ska du veta. Kram på dig stina!
fina ord som behövs.Och ska skaffa mig de där böckerna du rekommenderade :)
Är i vecka 24 nu och börjar tänka mer och mer på förlossningen.. Jag tycker att det är såååå långt kvar, medan alla runt omkring säger att "snart är h*n här"
pirrigt :)
jag sydde 4 stygn och på mig hjälpte inte bedövningen riktigt. berodde tydligen på att jag sprack uppåt och inte neråt som är vanligare... jättekul att läsa din blogg och känna igen sig i det du skriver=)min pojk blir 4 månader imorgon. fattar inte vad tiden går fort! kramar
Även fast jag inte har planerat att bli mamma på några år, så är det spännande att läsa! Hur blir det med sexlivet efter en födsel? Tar det lång tid att återhämta sig?
Tack för en jättemysig blogg!
Stämmer som du skriver om känslan att behöva gå på toaletten när krystningsvärkarna börjar. Men vilken enorm kraft och känsla kroppen får, man tappar totalt kontrollen och det bara sköljer över en av sådana ur-kraft. Jättemäktig känsla.
Bra blogg!
Mvh Camilla
Hej Stina! Vad glad jag blev när jag läste ditt inlägg (läser din blogg då och då). Jag födde en underbar son för ca: nio månader sedan och förlossningen gick väldigt bra. 2 ½ dygn efter att vattnet gick kom han ut. Hade i mitt förlossningsbrev skrivit att jag ville undvika att spricka (så långt man kunde undvika det vill säga). Sprack bara lite. Undrat lite över saker så här i efterhand (saker som hände under förlossningen) och nu läser jag ditt inlägg och får med ord beskrivet och förklarat för mig precis hur jag hade det. Tack! och ordet perinealskydd, förklarar det precis =) Så med andra ord lyssnade BM på mig och läste mitt brev och tog det på allvar. Tack ännu en gång för din ärlighet det har iaf gett mig många svar och en trevlig lässtund =) Titta gärna in på min blogg. MVH Karin
Du är fantastisk. Det här är en jättestor hjälp <3
Stina, du är så jävla bra. Du skriver som en gud, jag är bara 17 och har ett par år kvar tills barn ens kommer på tal, men jag längtar! Och mycket tack vare dig, du ser så positivt på allting, och det smittar av sig! Min mamma är barnmorska och det är det roligaste hon vet. Man behöver ju inte alltid jobba med just förlossningar - min mamma jobbar just nu till exempel på en ungdomsmottagning och pratar med ungdomar om deras problem, och delar ut preventivmedel. Stina, jag tror du skulle passa SÅ bra som barnmorska. Du är ju så jordnära och positiv och verkar brinna för ämnet! Tack för en riktigt bra blogg. Hoppas vi får se mer av dig och dina fina långa inlägg! Ha det så fint med din lilla flicka :) Kramar
Hej Stina!
Här sitter en 42-årig 3 barnsmor som är stum av beundran! Du skriver då härligt och fritt om din förlossning och jag känner verkligen igen det där att man saknar att få reda på hur det ligger till, att få veta att huvudet snart är ute tex. Precis det saknade jag också vid min senaste förlossning som var för snart sju år sedan.
Fortsätt att skriva som du gör och ge ut en bok! Jag vet att dina ord skulle kunna hjälpa många yngre förstagångsföderskor!
Om du vill läsa en bra bok såhär efter förlossningenså kan jag rekommendera "Sedan du fött" av Maria Borelius. Den verkar inte finnas att köpa i någon butik på nätet men den kanske finns att låna på biblioteket.
Fortsätt att vara den undebara Stina du är!
Kram!
Hej Stina!
Din blogg hjälper mig ofantligt mycket intför min stundande förlossning. Är i vecka 38 nu och oron växer. Men att läsa det du skriver lugnar verkligen och peppar en samtidgt. Fast du skriver så ärligt blir man ändå lugnare. Tack för en underbar blogg
Just ordet "spricka" låter mycket hemskare än det är, det är väldigt vanligt och alla jag känner som fått har "spruckit" lite.
Själv sprack jag inte, men de fick klippa lite där nere (vilket inte kändes något) och sy 2 stygn. Men då hade man fullt upp med det lilla livet som låg på magen så man tänkte inte på det :-)
Det känns verkligen som man ska bajsa på sig, men jag lovar, barnmorskorna har sett och hört ALLT!
fint skrivet!
ja födde på huddinge där programmet spelades in. en som inte är med på bilden men som va med som heter astrid förlöste min bebis :D
vill att det ska börja gå igen...
Åh vad jag känner igen mig!
Gick med extrema värkar i 4 dygn, fick epidural - himmelsk uppfinning! De tog hål på hinnorna, 1 timme senare var min lillflicka ute. Det är över ett år sen nu men jag minns det som igår. Minns att jag var livrädd för hela förlossningsbiten, det kvittade hur mycket jag läste på. Men när jag väl befann mig på BB blev jag genast lugn, cred till barnmorskorna!
Lycka till med din lilla, fina stunder väntar.
Jag läste din blogg regelbundet innan lillan kom. På alla dina bilder ser du ut som att du har sålt smöret och tappat pengarna. Ska du inte vara en stol och glad mor som visar den lite roligare sidan av att vara förälder? Din blogg har sjunkit i mina ögon och jag tycker att du ska ändra på det! Vi gillar ju dig Stina! Släng upp lite mer bilder och mindre text, du är ju för tusan proffs!
tror barnmorskan sydde mina 7 stygn en timme. med bedövning ändå gjorde de bedrövligt ont. lustgasen gick för fulla muggar då med.
Okej Stina!
Omjag någonsin blir gravid (vilket jag hoppas) vill jag fan ha med dig på förlossningen hahahah!
Du berättar så lugnt och bra tycker jag.
hm...om du inte vill vara med (varför skulle du inte vilja det??? hahaha) på min förlossning får du spela in ett band där du berättar allt som jag kan lyssna på så jag blir lugn!
Åh Stina, tack för detta inlägg! =) Tack för att du så öppet, ärligt och utlämnande beskriver och förklarar. Det är konkreta och handfasta fakta som behövs för att få en medkvinna lugn, och inte fackspråk-snack. Jag säger som ovanstående "Annika" - att du ska vara med på min förlossning, OR spela in ett band eller ett youtube-klipp där du lugnar ned mej och peppar mej! Underbara Stina!
Wow, vad ärligt och bra du berättar Stina!
Även fast jag började läsa din blogg när den inte var gravidorienterad så har den blivit så mycket intressantare!
Det här är ju vad väldigt många kvinnor förr eller senare kommer gå igenom i livet och många skriver inte alls lika utförligt om det som dig, som tar med både ris och ros.
Jag är bara 19 år men känner mig redan lugnare inför en (förhoppningsvis) bebis i framtiden.
Hoppas att jag minns dina ord lika bra då! :)
kram!
Toppenbra inlägg :-)
Gillar din blogg jättemycket, och har hängt med sen du började i princip.
Ditt skrivande är superbra och fortsätt så! :)
Du är så klok att hälften blir över...
Åhhh vad jag älskar din blogg... Att läsa om din graviditet, om din förlossning och om din lilla skatt tar mig 9 år tillbaka i tiden då min prins föddes. Det finns verkligen ingenting som går att jämnföra med den känsla som man upplever då man får upp barnet på bröstet. Jag minns inte, men min fd sambo och min sons pappa har berättat hur jag bara tittade på honom och sa gång på gång. Han är här nu! Han är här nu! :) Ett "tips" som en vännina sa till mig innan förlossningen var: När du tror att det gör som ondast är det bara att förbereda dig på att det kommer att göra 100 ggr ondare... Hann tänka den tanken ett antal ggr kan jag säga, men inte tillräckligt många gånger för helt plötsligt var han ute :)Måste säga att det var jäkligt bra att tänka så, även om det låter korkat... Flertalet gånger fick jag ju uppleva att jag verkligen klarade av mer smärta än vad jag trodde :)Och sen så är det ju helt klart så som alla säger... All smärta är värd den lön man får sen. Stor kram och lycka till med din lilla familj...
Jättebra skrivet. Får en att känna sig lite lugnar inför framtiden :)
det är fint att du skriver det här, men jag saknar när din blogg var rolig :(
Bra skrivet, själv så födde jag min son utan någon bedövning alls, och jag kände allt, jag var även med på allting, jag kände huvudet och allting, det var en underbar upplevelse, jag sprack också, men det var inte mycket, knappt så att jag behövde sys, men dom gjorde ändå två stygn och det är jag glad för idag, har inga problem alls och inte rädd för att föda ett till barn :)
kramar
Haha, jag är verkligen livrädd för sånt här! Men det är otroligt intressant att läsa! Håller med Annika ovan, du får gärna följa med mig med! Haha!
Hoppas du och din familj har en bra dag!:) Kram L
Du har inte funderat på att läsa till barnmorska själv?? Kram
Mycket bra skrivet igen, Stina! Jag har beräknad BF i mitten av maj och börjar mer och mer tänka på min kommande förlossning- det är både skrämmande och spännande på samma gång. Dina inlägg ger mycket bra information på ett otvunget och peppande sätt! :)Ska kolla upp böckerna som du tagit upp för att kanske döda lite demoner som man har i nuläget och som förstföderska. Ha en fortsatt bra dag!
Fy fan i helvete vilken bra information till alla som väntar barn där ute!!! KRAM
Grymt bra skrivet tycker det är skitbra att du belyser dessa ämne och lika det med hur det är efteråt som ingen skriver om.men är a¨ndå väldigt skeptiskt til vaginalførlossning när jag ska skaffa barn så blir nog kejsarsnitt. Vet att det också är mer komplicerat och kan blir biverkningar men at ligga och kanske behøva plågas i te.x 30 timmar ør att sedna gøra akut snitt är inget jag vill. Så då blir det kejsarsnitt!
Tack! Nu släppte lite av oron som funnits där i bakhuvudet även om det inte är dags än på 4 månader. Men som sagt alla är vi olika men det är ändå skönt o höra dina ord från dina erfarenheter.
Mvh Anna
Visst är det en sak man oroar sig för? Vem vill spricka? Vem vill sy? Det låter så himla hemskt men det är säkert som du säger också, allt det där spelar ingen roll när man har sin lilla skatt på magen. Däremot så vill man väl göra allt för att inte spicka alls eller så lite som möjligt. Jag oroar mig för det nu då jag är gravid, rätt tidigt fortfarande och jag tror att min oro för just allt som har med förlossningen att göra kommer bli större ju närmare den kommer.
Jätte fint att du delar med dig och sitt sätt att berätta är underbart! Kramar.
långt och bra skrivit!
För mig blir det eventuellt ett planerat kejsarnsitt i och med att jag rätt nyligen (4 mån sen) opererat ryggen, nåt jag finner lite trist men jag har inget val då det handlar om min säkerhet (ryggen är inte tillräckligt stark). Oavsett så ser jag fram emot den dagen! Längtar efter min lilla "Fisis".
Kram fina du.
Hej!
Jag kommer att utföra ett test (på eget bevåg) i min blogg där jag testar en kräm som påstås bleka och ta bort bristningar.
Har själv bristningar efter min graviditet och vill alltså göra ett utförligt test med både bilder och utvärdering. Häng på vetja!
Det är inte alls ovanligt att man brister lite grann (inte spricker) på sin förlossning och oftast känner man inte av det. Under alla förlossningar ska barnmorskan hålla perinealskydd så gott det går, men oftast är det inte helt enkelt att undvika bristning trots det!
Hej, Nyhetsmorgon är intresserade av att ha en diskussion om föräldrar som bloggar om sina barn och om balansgången att inte utlämna sitt barn alltför mycket. Kan du mejla mig?
ÅH SÅ BRA SKRIVET. PRECIS SÅDÄR KÄNDE JAG UNDER MIN FÖRLOSSNING OXÅ!
Detta kanske låter sjukt, men nu längtar jag ännu mer! :)
Förresten, en personlig fråga, har ni haft sex efter födseln? ;)
Kram!
Hejsan.
Min fråga till dig är: hur får du textstilen i rubriken att synas samma hos alla utan att man behöver lägga in just den fonten på sin egen dator?
Jag har letat lite överallt men tyvärr inte hittat just den frågan :)
Ha det bra och lycka till med allt
Jättebra inlägg och ett viktigt ämne !!
Tack för att du delar med dig av historier som denna. Jag är beräknad till om en månad och älskar att läsa hur det varit för andra mammor.
Stina-Lee - The Next Barnmorska? :)
hej ! jag tycker att du verkar vara så snäll och söt! Jag har följt din blogg vääääääääldigt länge och efter att du fick barn blev du väldigt aonym , visst du skriver om dina tankar och funderingar, inköp osv men lixom det var så länge sen du videoblogga och pratade i den och lika så bild på dej osv... om du inte vill ha en bild på barnet kan man förstå men skriv det isf .. och sen vore det superkul med en vblogg där du pratar och så! Hoppas du tog detta på rätt sätt! Annars en super gullig blogg! Ha det bäst! Kram
Jag hade inte mycket att säga till om vad gällde "sprickning" då min son valde att komma ut med handen vid ansiktet. Jag "sprack" från hål till hål och fick även en sfinkterruptur men kan gladeligen berätta för alla som undrar att jag tack vare eda inte kände någon som helst smärta varken under förlossning eller när de sydde ihop mig. Jag läkte lika snabbt som kvinnor med mer "normala sprickningar" och mina muskler down there fungerar precis som dom ska (jag kissar med andra ord inte på mig och fisarna håller jag inne om jag vill) Så det är verkligen individuellt det där, hur man hanterar det och hur ens kropp fungerar i läkprocessen :)
Hej! Jag är en av de få som "lyckades" få en total sfinkterruptur grad 3 när jag födde vår son den 8e April 2009. Det var den värsta smärtan jag någonsin upplevt, inte just när jag "sprack", utan tiden efter. Det tog dagar innan jag ens kunde resa mig ur sängen, 2 veckor innan jag kunde gå på toaletten första gången. Det var ett rent helvete. Men som du säger så har vi ett enormt bra läkkött där nere, så trots att det känns som att man är totalt söndersprängd så går det faktiskt över...även fast det kan ta lång tid.
skulle vara JÄTTE SNÄLLT om du kunde skriva ett inlägg hur de är att gå på spray taning, en kompis till mig sa att du hade gjort de! hur sitter färgen? kan den bara rinna av man man spiller vatten ? och hu stor skillnad blir det?
SKULLE VARA TACKSAM FÖR SVAR !
Mer såna här inlägg! :D
nja, jag såg inte det!!!
Men det var en fanstastisk fin blogg;P
//jossan**
Det låter väldigt spännande och samtidigt väldigtläskigt, jag vill ha barn jag också någon gån i framtden, en fråga bara. Fick du bristningar på magen? Är det vanligt?
Hej Stina! :) Jag tycker att det är jättebra att du skriver så bra grejer om förlossning. Jag har ännu inga barn, men när jag pluggat klart vill jag verkligen skaffa! :) Längtar! Och det är jättebra att få läsa massa sånna här saker från någon som har upplevt det nyligen!!
Kramar Johanna
Huva, det spelar ingen roll att du beskriver så fint och förklarande. Läskigt låter det ändå. Blir nog inte några barn på ett bra tag känner jag (om ever). =)
Tack för att du vill och orkar ta dig tid att skriva om just de känsliga sakerna i en förlossning :)!
Jag e gravid i v 24 så det är en tid kvar men jag börjar redan drömma mycket om nätterna och tänka på det där med förlossningen , att spricka och skita ned sig och om bebisen kommer att komma ut hel och frisk.
Det är så sant det du skriver om att man inte ska tänka på de där med att skita ner sig o det e vanligt. Och det där med spricka. Och att det kommer stå folk där o titta en mella bena. Men endå det är det jag nog mest går o tänker på just nu iaf, jag tror jag skulle skämmas framför min pojkvän. Men när man väl ligger så kanske det inte är det man har tankarna i fokus på. Hoppas jag iallafall :) Hahaha gillade det du skrev om att "Muttan har ett bra läkekött!" :P :D Hahaha det lät så bra, det är nog så också. Kram Charlotte
åh stian du borde verkligen utbilda dig till barnmorska, det skulle nog passa dig!
fysatan säger jag bara. Nej, jag orkar inte läsa allt. snälla skriv mindre texter som kinza blondinbella :)
Är bara i fjärde månaden så har inte tänkt på förlossningen än då det känns som en evighet kvar dit, ändå sitter man här nervös och pirrig efter att ha läst ditt inlägg ^^ kram
du är så härlig du
Jag har sjuklig förlossningsfobi även om jag och killen inte planerar barn nu... Men som det känns så kommer jag kräva kjesarsnitt även om det också låter hemskt.. Min syster är sjuksköterska och har berättat om både förlossningar och snitt... ^^
Menmen, det jag tänkte fråga var om du fortfarande anordnar chihuahuaträffar?? Om jag inte minns helt galet så styrde du väl upp något sådant? :)
Jag bor iaf i Malmö, är 22 going 23 år och har en liten chihuahuaflicka på 6 månader som söker lite vänner i sin egen storlek.. Vore kul om du fann tid till det någon dag, vi hade dykt upp =)
/Sofi
Tack för detta inlägg. Jag är ganska nervös inför förlossningen, trots att det är 3 månader kvar så nojjar jag mig. Dock har jag redan bestämt att jag ska ha eda, lavemang, lustgas och gud vet allt ;) Jobbar själv inom vården (eller ja, läser t ssk) och finns det bra smärtstillande ska man få det. Helt klart. Iofs är min smärttröskel väldigt låg... Så jag behöver det.
Men tack igen för ett bra inlägg och lycka till med lilla familjen.
TACK! jag var hos barnmorskan i måndags och då sa hon att barnet var fixerad och att magen sjunkit trots att det är mer än en månad till bf. Men nu är det hips vips max 14 dagar kvar..
Jag är jätte glad att jag läste din blogg idag, för det du skrev i detta inlägg var exakt det jag funderade på mest.
ville bara säga tack, du har gjort min dag :)
jag hoppas verkligen din blogg finns kvar när jag är gravid, för du förklarar riktigt bra och det vore nog ett bra stöd att läsa det du skrivit då :)
hej. tack för detta inlägg. är i vecka 18 nu och nyfikenheten och rädslan för förlossningen början komma nu :-P
Du skriver bra, men samtidigt kan jag som är en av de där som sprack från hål till hål känna att efter min förlossning kände jag mig som den ensammaste människan på jorden just för att jag fått sån dålig info om såna här stora bristningar.
Jag var livrädd för att spricka och det värsta scenariot drabbade mig. Alla andra gnällde över sina två små stygn medan ingen ens räknade mina stygn, jag blev sydd i FLERA TIMMAR på operation och det tog ett år att bli återställd.
Jag önskar att jag hade varit inställd på att det faktiskt kan gå illa också, då hade jag antagligen inte känt mig så misslyckad efteråt. :(
Tycker verkligen att du är otroligt duktig på att uttrycka dig i skrift och du skriver väldigt detaljerat!
Jättebra skrivet :D! Grattis till din dotter!
Grymt inlägg! :)
STINA
gör något med det du har!!(efter mammaledigheten)
bli barnmorska
skriv en bok
lova??????!!
du fattar nog inte hur mkt du har att ge : )
och inte är det många av din målgrupp som läser denna bloggen heller! (Inte så många du förtjäänar)
bli rik! gör nåt! du vet innerst inne vad
följ och våga!!! du kommer lyckas! : ) du e värd det
kram anna
ps. kan du inte skriva ett inlägg om vad du anser om den första tiden (dagarna, veckorna/månaden) som mamma, "måste" man bjuda hem folk och visa upp bebisen? tycker du? alla tar ju nästan det för givet osv. men man vill ju vänja sig och finna sig själv i nya rollen först....
kram anna
haha bara så du vet så håller du alltid barnmorskan perinealskydd så det är inget patienerna behöver uppmana barnmoskorna. Det är sött skrivet av dig men ditt inlägg stämmer inte helt men det var gulligt skrivet:)
Åh, jag älskar dessa inlägg om graviditet, förlossning och barn.. (Har en helt underbar fyramånaders dotter här brevid).
Skönt att läsa om ämnet utan att det är "förfinat" liksom.
Jag hade tur med min förlossning, gick snabbt (3,5h från första svaga värken) Sprack väl en del, fick sy 4 stygn.. Inget jag ens tänkte på då. Efteråt var det ju lite jobbigt, särskilt när man skulle göra nr 2 på toaletten och så tyckte jag att stygnen skavde en del. Men inte alls så farligt.
Innan förlossningen var jag väldigt rädd för smärtan men fick ett bra tips från min syster som fött 3 barn innan mig. "Tänk på att ju ondare det gör, ju närmare bebis är du" Och det funkade skitbra för mig, jublade nästan när jag hade riktigt jävla ont! Låter kanske sjukt men men.. Och sen är det ju precis som du säger, att man ska lyssna och lita på barnmorskan, dom vet bäst. Och så ta vara på den stöd man får från sin partner. Ju starkare värk jag hade, ju hårdare kramade jag sambos hand.. Han hade världens nagelmärken, sår rent utav.. men han klagade inte :)
Sånt här gör mig glad, jag citerar ovanstående som kommenterat "du har gjort min dag", för ungefär så känns det!
Med 35 dagar kvar till Bf vill jag snappa åt mig minsta lilla detalj om allt, från allt och alla.. allt för att få lite mer skinn på näsan inför min förlossnig. Jag vet att jag inte kan förutse min förlossning alls, men däremot kan jag samla på mig andras erfarenheter vilket gör att jag ju vet vad som KAN hända och hur det KAN kännas och bli.
Det är underbart med människor som dig som delar med sig av sådana saker. Jag förutser inga smärtlindringar etc eftersom jag inte vet hur min förlossnin löper och därför inte vet vad jag kommer vilja ha, däremot har jag en liten rädsla och det är just det här med att spricka och i värsta fall bli klippt. Något jag pratat med min barnmorska om och skrivit ned i journalen.
Tack för dina peppande ord, du stöttar Stina!!
Kram på dig
Jag är nog knäpp, men jag längtar som bara den tills den dag jag får ligga med benen upp i vädret och skrika att det inte går :P Jag och min sambo har försökt ett halvår nu att bli med barn, men det går saaaakta minsann! Har vi tur kan det vara något pågång nu :)
Omg detta har inte lugnat mig något inför min förlossning om drygt 6 månader. Men tack ändå för informationen! Det är väl bättre att veta än att stoppa huvudet i sanden ; )
Jag tycker att du är en sån bra person Stina! Jag ser verkligen upp till dig och dina kloka tankar. Jag tycker det är lite synd att du har minskat ner rejält på din bloggning, men det har jag full förståelse för i och med din bebis.
Jag ville bara säga att du är en sån person denna värld behöver många fler utav. HA en bra dag!
hej stina! har läst din blogg nu i ett år ungefär, gillar den starkt! jag älskar att du är så öppen med saker,, t.ex som du skrivit om justnu. jag precis som du har fått barn, jag har en liten son på en månad. under förlossningen sprack jag nästan ingenting. det blev bara rispor som inte behövdes stygn .. visst var det ändå skönt att vara förstföderska och inte spricka? :) känns skönt att få det problemet ur världen. ha en fin dag, kram!
Tycker att det är jättekul och bra att du delar med dig så pass mycket om din förlossning! Det är sällan man verkligen får läsa om hur det går till på riktigt och hur det kändes och var för någon annan. Jätteglad för att du skriver så öppet om detta för det e ju något man vill veta om man själv ska gå igenom det.
Tycker du har rätt i det du säger, Visst var jag oxå rädd o tänkte hur fan ska ja klara de över allt man hört, Men när man väl va där, Så kände man inte ett skit, Jag kände inte att jag sprack, Visst gjorde de ont efteråt när dom skulle sy men de är ju inget man mår illa av. och skulle man bajsa ner sig så skulle man aldrig hinna fatta de. Jag säger bara en sak till alla som ska födda barn för första gången, Inget av de man oroar sig för kommer man bry sig om! Lovar!!:)
Du har en super blogg förresten
Hejsan :) Följde dig under din graviditet, väntar mitt första nu. Undra bara var man kan få tag på snygga mamma kläder? Tyckte du klädde dig så snyggt :) Om det inte är för jobbigt hade du kunnat svara på min mail? Svårt och hitta dtt svar bland alla kommentarer :) Kramis
fy vad hemskt.. men du har rätt.
Du är så klok alltid :)
Nu vill jag bara tipsa om våran nya blogg... Vi skriver om Samisk matkultur som för många är välldigt exotiskt och spännande. förutom att vi tillagar godsaker som renkött, älgkött, souvas, blodpalt och annat mumsigt så är det sköna nyttiga alternativ. Vi bjuder på härliga recept och bilder. Välkommen in!
Hej stina !
jag väntar mitt första barn och jag är så nervös. Jag undrar bara hur länge efter man har fött, tar dem bort stygnen när man sytt? och sedan undrar jag också hur det fungerar när man väl fött, kan man gå på toa lika lätt eller hur är det. vore tacksam för svar, för är så nerövs
Jag har tre barn, men fått alla med kejsarsnitt så jag kan inte uttala mig om att spricka eller inte, men alla förlossningsberättelser tycker jag är intressanta eftersom de alla är unika...
är strax i sjunde månaden och detta inlägg var behövligt! Inte för att jag är så rädd för att spricka eller så..men just den där känslan du beskrev med att "det gåååår inte"..hah jag kommer titta på min man och be han göra det eller be han dra åt hebvete kanske..vem vet?? Skulle gärna vilja, som många andra, att du skrev om vad du tycker om att bjuda hem alla släktingar och vad man kan göra för att underlätta osv..Du har ju varit där menar jag..Tusen tack för en underhållande blogg..och skit i dem so skriver att du blivit tråkig. Det bestämmer bara DU:) KRAM
Verkligen intressant att få läsa någon förlossningberättelse, det där med att spricka är något som skrämmer mig något fruktansvärt och har gjort det enda sedan gymnasiet då läraren tvingade oss att se en film av en förlossning där just det hände....
Hej! Jag är en utav dem som fått en sk sfinkterruptur grad 3-4 och detta är 3 månader sedan. Jag vill absolut ha mer barn. Eller ett till :)
Kram
Stina vi saknar DIIIIIIIIIIIG FAN. yo kan du inte visa duuu
Hej! Jag har precis fått reda på att jag väntar mitt första barn :) Det är väldigt intressant att läsa din blogg och jag känner mej väldigt lugn (än så länge) av det du skrev.
Tack för en öppen och ärlig blogg! Mvh Therese
fint skrivet =) jag har 24 dagar kvar till bf
Hej Stina! Dina berättelser är underabara, fortsätt o skriv. Kan man inte få se en liten bild på lilla dottern? Det kanske är olämpligt men jag frågar bara hehe. Puss o kram på er !
Säger som en annan här ovanför: Tack för lite "riktigt" läsning utan stavfel i var och varnnan mening. Tack för att du är så ärligt i dina texter, behövs mer sånna som du :)
Nu blev iaf jag lite lugnare inför blivande förlossningar haha :)
Kram Kajsa, Skövde
vad bra du skriver. intressant att läsa det du skrev! och vilken fin blogg du har:)
Jag är inte rädd för att föda men jag ÄR rädd för hur sexlivet blir sen! Mina vänner säger att det inte blir som innan, man har inte samma känsel och man är uttöjd.
Jag vill inte förlora ett bra sexliv! Hur egoistiskt det än låter så har jag lika mkt rätt till ett bra sexliv som min man. Hur ser du på saken?
tack för ett underbart inlägg!
Hej Stina!
Jag beundrar verkligen dig, och tycker du verkar vara en mycket godhjärtad människa!
Själv är jag 16 år, och läser din blogg haha :)
Jag har inga planer på att bli gravid på ett tag eller så, men tycker om hur och det du skriver.
Själv har jag en "fråga", eller jag bara känner för att skriva av mig lite till dig, och skulle bli så otroligt tacksam och glad om du svarade. Jag är som sagt 16 år, och har inte fått min första mens än. Jag vet att den kommer komma snart, även om det inte känns så, och jag känner mig så otroligt efter. Är inte heller bara efter med det, utan jag har inte fått bröst heller, utan fyller knappt en A-kupa. Tro mig... Vissa av mina kompisar har liksom redan blivit av med oskulden, vilken jag är så otroligt rädd för också. Jag försökt hitta svar men, ifall det skulle bli så att min mens inte kommer på ett tag, gör det ondare att ha sex för första gången när man inte fått sin första mens? Är så otroligt rädd för allt detdär, och jag längtar verkligen inte efter min första gång, men det känns skrämmande att veta att det är nu runt denna åldern man blir av med den, eller iaf många av mina kompisar... Lite nyfikenhet bara, hur var din första gång? Känns som om allt kommer bli jättefel första gången, skulle kännas bra med lite "tips" eller vad man ska kalla det haha... :)
Du kanske inte är van vid sånhär frågor, eftersom det är mer nyblivna eller kommande mammaor som läser din blogg, menmen... Hur som helst, vet inte riktigt varför jag skrek detta, men kände bara att skriva av mig lite till dig! :)
Beundrar dig, och tycker du är en toppen mamma! Din dotter är lycklig lottad! Ha det fint
Måste säga att detta var ett grymt bra inlägg stina! är jätte orolig och har funderat på i flera dagar att fråga om du kunde ta upp detta....och nu när jag tittar in så har du skrivit exakt den informationen jag var ute efter.
Tack så hemskt mycket...känner mig mycket lugnare nu!
Grymt bra blogg!
SKITKUL att läsa detta skrivet av dig. Fast önskar jag läst det innan min förlossning ägde rum den 1/1 haha! Hade varit skönt och sagt till barnmorskan att säga till mig när jag kunde krysta och inte. Nu är ju minnet ganska dåligt från den stunden, men har för mig att hon mest satt väldigt tyst. Det sista sa hon att det var högst tre krystvärkar kvar iaf, mycket bra. Jag sprack inte nu ändå, men önskar jag var mer påläst så BRA SKRIVET. Hoppas många läser och förstår att det gör skillnad att läsa på.
Ha det fint, och grattis igen till lilla tjejen
Helt underbart att du skriver det så öppet på din blogg. Gillar dig skarpt!
Jag tillhör ju den där gruppen som sprack lite mer som du vet. Men som du vet så är jag så fullt fungerande igen och har inga större problem. Nu när jag väntar vår nummer 4;a så är det klart att jag oroar mej lite hur det ska bli med en ev ny vaginal föloss, att ligga där och överösas med alla de starka krystimpulserna när man VET att och VART man sprack sist ;0§ Bra att dug upp detta i ditt inlägg. Hur vanligt är det med de här större skadorna?! Spännande när folk berättar om sina upplevelser. Jag ÄLSKAR verkligen att föda "vanliga vägen" och hoppas på att det ska kunna bli den vägen igen. Men riskerar jag att få samma skada el kanske värre, så vet jag inte om jag är vidare sugen längre. Det finns trots allt de människor som har väldiga problem efter dessa skador och både läcker avföring och urin. Oftast kan man nog hjälpa dessa kvinnor på ena el andra sättet, men tror oxå att många lider i det tysta, tyvärr ;0( Du BORDE bli Bm Stina. Du är som jag, har ett enormt intresse för detta!! kRamar från Oss som snart drar till Gbg för att njuta av lyx en hel helg ;0)
gaaah, det där inlägget vågade jag tyvär inte läsa nu när ja själv är där vilken dag som helst..
Skratta gått åt din beskrivning och kom plötsligt ihåg mina egan får 18 och 22 år sedan, var nästan exakt samma känsla. Du har en kul och bra blogg. kram
Vet du vad jag tror? Jag tror att DU hade blivit en utmärkt barnmorska. Jag vet ingen annan som har sånt brinnande intresse för barnafödande. Även nu, så pass långt i efterhand, skriver du om förlossningen och hjälper säkert tusentals nervösa gravida där ute. Du är varmhjärtad, men rak och ärlig. Dessutom väldigt, väldigt kunnig. Hade jag fått välja en barnmorska hade jag valt dig - med eller utan utbildning ;)
Jag tycker det är ett självklart yrkesval för dig. Tycker inte du det?
Sannerligen uppskattat att du så öppenhjärtat kan dela med dig om dina upplevelser, insikter, information... känns lugnande att VETA än att inte veta, när det väl är dags någon dag i framtiden... :D
Tack!
Min förlossning gick snabbt, när jag kom in till förlossningen efter 2 timmars värkar hemma så var jag öppen 4 cm. Därefter tog det 45 minuter innan min son var ute. Med det sagt hann jag aldrig få någon bedövning och aldrig heller hann barnmorskan töja ut mig (sonen kom på 3 krystvärkar på sammanlagt 10 minuter) men hon gjorde så gott hon kunde och jag sprack inte alls mycket. Fick sy 5 stygn, 2 invärtes och 3 utvärtes. Efter en vecka hade det läkt.
Jag känner mig inte orolig inför min kommande förlossning (ska föda om lite mindre än 3 månader) utan har fullt förtroende för barnmorskorna.
Jag har precis fött barn och förlossningen blev riktigt jobbig. Jag sprack och fick 4 gradens bristningar som fick sys på operation. Det värsta är nog att inte känna mig bekväm at berätta om detta för alla vänner och bekanta, eftersom det är en sån skräck att spricka "hela vägen". Det är en dubbel börda för mig..
Någon som känner för att fixa till min blogg? :)
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
GÖR EN BOK STINA SNÄLLA, OM FÖRLOSSNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!
måste ta och berömma dig för din blogg, och att du fortfarande skriver. trots ditt barn. din texter, shit stina! du skriver hur bra som helst!
jag är 15 år och vill ha barn nån dag. (inte än såklart). men det är fortfarande roligt och intressant att läsa dina texter om förlossning och barn.
all lycka till dig stina!
Min lilla flicka föddes den 15 oktober förra året. Det var det absolut mest fantastiska jag varit med om! Men, jag är en av dom som spruckit från hål till hål. Aj.
Bra skrivet! Fick min dotter för nio månader sen och sa precis sådär.. Nä nu skiter jag på mig!Men jävlar vilket tryck alltså =P
Tack för detaljerna!
Fick i fredags reda på att jag är gravid i sjätte veckan och jag känner mig helt överväldigad över att det ska komma en liten bebis ur... min mutta :)
Men dina ord hjälpte mig lite, visste inte ens att man kunde skriva ett förlossningsbrev.
Ha det bra!
Innan du fick Mayia så var jag 100% säker på att jag inte ville ha barn. Först och främst pågrund av all smärta jag hört om, precis som du säger. Jag fick höra om "att spricka", man bajsar på sig och man kräks av eftervärkarna. Jag har alltid tyckt att det inte varit värt det. Men i dina ord så känner jag mig säker. Du berättar så underbart bra och "tryggt" så en våg av "men det här borde jag väll klara av, det låter inte så hemskt" sköljer över mig. Och efter att ha läst den texten så nästan längtar jag lite tills det är min tur. Jag känner mig inte rädd längre. Tack <3
Jag är inte gravid, inte ens i närheten av det, men har alltid varit lite orolig för just det där med att "spricka". Det är ju lite "tabu" också, inte direkt något man pratar om.
Jag är sjukt tacksam över det du skrev, håller med en person här uppe: du borde bli barnmorska! jag hade känt mig så lugn om du var där och tog hand om mig :)
tack för att du är cool, skriver bra och vettiga saker. Du verkar vara en fantastisk person! :)
ha det bra! :)
Jag har alltid varit livrädd för just allt detta du skriver om, men du får mig verkligen att se på ett annat sätt på det och det kanske inte är så farligt ändå. Älskar verkligen din blogg o fortsätt skriva så fantastiskt som du gör! Kram o TACK! :)
jo visst att man blir återställd förr eller senare men jag vill veta hur det funkar med sexet efteråt. fått känslan av att man blir så uttöjd efteråt. är det nåt killen märker av? tycker han att man är "slaffsig"? hur lång tid tar det efteråt innan man känner sig bekväm och återställd för att ens ha sex? KAN DU INTE SKRIVA OM DET???
Wow vilken berättelse! :) tänkte bara på det vad du använde dig av för förlossningsställning? traditionellt liggande på rygg eller vad?
Känns häftigt att läsa om din förlossning, speciellt eftersom jag själv blev mamma för två veckor sedan.
Hade precis som du pluggat på som bara den och kände mig både förväntansfull och såklart pirrig inför situationen...
Dock blev det inte alls som jag planerat:; hade ett extremt snabbt förlossningsförlopp och fick förlösa mitt barn själv hemma i badrummet.
Hade också varit rädd för att spricka och allt det där, men som du säger är det som att kroppen "vet vad den ska göra", och min grabb kom ut på en krystvärk och jag sprack knappt något alls. men nästa gång föder jag hellre på BB trots allt, känns betydligt skönare med den tryggheten "ifall något skulle hända" :)
det är min mamma längst till vänster på bloggen :D din syster malin skrev lite till mamma på hennes blogg, som hon tyvärr inte var så bra på att uppdatera... hon förlösta iallafall en som inte kunde svenska och tvillingar :) åsa frisk!
Känner igen mig precis i det du skriver. Födde för 9 dagar sen världens finaste pojke :) Helt fantastisk upplevelse med förlossning och allt !! Riktig lycka får man uppleva <3
Bra skrivet :) Det är sånt här som är viktigt att veta innan en förlossning. Det är så mycket som man inte får reda på innan.
Har själv ett barn nu och jag önskar att jag hade fått reda på mer saker tex hur det kan kännas efteråt med blödningar etc.
jag utbildar mig till barnundersköterska och har varit med på 8 förlossningar. Varav ett kejsarsnitt.
Alla 7 som födde bajsade lite, men barnmorskan torkar snabbt bort det innan någon hinner reagera. De är vana vid detta och tillhör själva förlossningsbiten.
En servett doppat i jättevarmt vatten som hålles mot underlivet vid utdrivningsskedet hjälper bra och gör att det inte gör lika ont, det bedövar liksom lite.
För att undvika sprickor bak mot ändtarmen som klipper de ofta upp.
Jag har sett en spricka bak mot ändtarmen där mamman fick föras till op, ser inte roligt ut. Mamman sövs ner ock pappan får ta hand om bebisen.
Har sett hur de har sytt 3-4 mammor, det är väldigt vanligt att kvinnan spricker lite.
De flesta väljer att ligga på sidan med ena benet upp på fotstöd eller på rygg med benen isär.
vill även påpeka att det är obehagligt för mamman när moderkakan ska ut och även när barnmorskan ska känna efter sprickor. Då vill de gärna andas i lusgasen :-).
Moderkakan kan även fastna ibland, det kan blöda en hel del..men då åker de till operation och sövs ner. Moderkakan skrapas ut.
Stina, vad härlig du är! Jag älskar att läsa dina inlägg om graviditet, förlossning och föräldraskap - både när jag var gravid & nu när jag har världens underbaraste dotter Freija! Ibland sitter man och tänker att "fan, precis sådär var det!" och andra gånger levererar du totala aha-upplevelser - tack!
Jag skrattade lite när du skrev att det är viktigt att göra som barnmorskan sa även om kroppen lever sitt eget liv. Jag trodde, innan min egen förlossning, att det var väl bara att lyda? Lätt som en plätt! Men det visade sig vara näst intill omöjligt, haha! Jag hade enormt starka krystvärkar och kämpade som ett djur när barnmorskan sa åt mig att inte krysta. Jag andades och försökte att hålla tillbaka men kroppen ville bara trycka på och det var nära att jag kräktes, så svårt var det att inte krysta med. Jag hade ingen EDA eller annan bedövning, vet inte om det påverkade förloppet. Sen kom min dotter ut med ena handen mot kinden, vilket inte underlättade. Så ja, jag sprack på två ställen och fick sy, tre stygn på varje ställe. I det ena fallet handlade det tydligen om "skönhetsstygn" och barnmorskorna försäkrade mig om att bristningarna inte var stora alls. Jag var livrädd för att spricka innan, men väl där var det verkligen skit samma. Ville bara understryka att det kan vara väldigt svårt att följa direktiv när man krystar, men man ska iallafall försöka. Kram! /Emilia
