I en ljuvlig presentförpackning och mjukt inpackade i cellofan kom dessa urgulliga "ballerina-strumpor" från Trumpette. Det finns en mängd olika varianter att välja mellan men dessa - tillsammans med pastel toddler och de coola djungelstrumporna från samma märke - hör helt klart till mina favoriter. Trumpette är små i storlekarna och dessa för 1-2 år sitter som en smäck på min Mayia som är 5 månader.

Superfint att ge bort som present! ♥

Jag personligen hade alla världens symptom innan och efter jag fick mitt plus på stickan. Ovanlig trötthet, hugg i magen, uteblivna indianer i vassen, ömma bröst och illamående, för att bara nämna några. Då är jag den som sällan eller aldrig annars har dessa fysiska yttringar och samtidigt den som alltid ska tyda varenda liten signal min kropp ger. Sedan vet väl de flesta av oss hur barn blir till? Var det min medvetenhet om att en graviditet faktiskt var möjlig som gjorde att jag uppfattade alla symtom så som jag gjorde? Hade det varit annorlunda om denna verklighet hade legat längre ifrån mig i mina tankar, om jag inte hade haft några förväntningar?

Trots mina egna erfarenheter vet jag att många kvinnor kommer sent i graviditeten för att bli inskrivna på mödravården. Kanske har de haft blödningar som vanligt eller så är det så att de tidigare haft såpass oregelbunden mens att de helt enkelt inte tyckt att det har varit några större konstigheter när den inte kommit på ett tag. För många rör det sig om oplanerade graviditeter, preventivmedel har kanske använts och iom det har tankar runt graviditet automatiskt uteslutits. Det verkar ju inte helt orimligt, vettiga förklaringar finns till det mesta.

Sedan finns det några kvinnor som går fullständigt ovetandes, hela vägen. Det första som slår mig är att det måste vara stört omöjligt. Jag menar, hur kan man tolka en mänsklig fot rakt in i revbenen som lite tarmbubbel? Handlar det om förnekelse, eller att man helt enkelt inte har haft några symptom? Kanske är man överviktig eller pendlar mycket i vikt och att det skulle göra en eventuell graviditet svårare att upptäcka rent utseendemässigt, ja jag vet faktiskt inte. Hur ett växande barn som både sparkar och gör kullerbyttor inuti vår mage kan göra detta utan att det märks förblir ett mysterium. 

Senast jag hörde om detta var för en tid sedan när det stod i tidningen om en ung svensk kvinna som hade åkt in till sjukhuset med magsmärtor, ut kom en färdigbakad bebis. Och läste ni om tyndlyfterskan Elizabeth Ploblete som födde sin lille son mitt under ett träningspass? Veckan innan medverkade hon i en tävling, som hon vann. Var det tyngdlyftare man skulle ha blivit? Haha, skämt åsido. Jag kan inte förstå hur det är möjligt.

För att återknyta till det jag nämde lite kort i början - Hur mycket betyder egentligen vårt medvetande och våra förväntningar för det vi upplever och hur stark är tankens/trons kraft när det kommer till hur vår kropp fungerar? Är det möjligt att förneka sina misstankar om graviditet så till den grad att kroppen fortsätter att fungera som om den inte vore det? 

Det är svårt att få ned sina tankar på pränt och jag ber om ursäkt för mitt oförmåga att uttrycka mig i denna text, men visst är det ett intressant ämne ändå?



Två fantastiska bilder tagna av Lennart Nilsson, en världsberömd svensk fotograf som är mest känd för sin banbrytande titthålsfotografi inom medicin.

Idag kommer min mamma och syster + kids ner till Malmö för att hälsa på. De stannar över helgen och eftersom de passande nog har sportlov nästa vecka blir det eventuellt längre än så :D Som jag har saknat dem! Sedan Mayia föddes har det blivit än mer tydligt för mig hur viktigt det är att omge sig av familj/släkt/vänner, hur mycket det faktiskt betyder att ha de nära och kring sig. Jag avskyr det faktum att vi inte längre kan träffas när känslan faller på, samtidigt som jag själv inte riktigt kan tänka mig att flytta tillbaka och leva mitt vuxna liv i metropolen Vara, även om livet där helt klart har sin charm och sina fördelar. Jag önskar att jag kunde packa ned alla som jag älskar i en stor resväska och bosätta dem här, alternativt i någon annan mysig stad i världen. Det finns ju så oändligt mycket att se, varför begränsa sig och inbilla varandra om att hela världen är just här? När vi i själva verket bara är en stråle piss i havet på denna jord.

Nu tappar jag tråden men summa sumarum - Jag är så glad för att de ska komma och hälsa på och att min lilla stumpa ska få träffa sin mormor, moster och två av sina sju kusiner. Ikväll blir det Let's Dance och Solsidan för hela slanten och jag ska strax springa iväg till affären och handla massa gott till oss. På tal om Solsidan, visst är det förbannat bra? Jag har skrattat halvt ihjäl mig de senaste två veckorna, synd att avsnitten är så korta.

Dagens fundering: Bygg upp följande scenario. Jag växte upp i Vara, en liten by med ca 5000 invånare. Diana växte upp i Malmö, Sveriges tredje största stad. Vi är lika gamla och möts när båda just tagit studenten - Vilka generella skillnader tror ni kan ses mellan oss unga tjejer? Hur tror ni att vår syn på andra människor, omgivningen, samhället och världen i stort skiljer med tanke på var vi växt upp någonstans? Skiljer den sig överhuvudtaget? Hur ser våra framtida möjligheter ut, har Diana automatiskt ett slags försprång när det kommer till att slå sig fram och "ta för sig" just för att hon kommer från en större stad?

Mycket kan såklart spela in såsom socialt arv, uppfostran och personliga liverfarenheter men tänk er att vi växt upp under likvärdiga förhållanden, bara på olika platser i landet. Hur har det format oss som människor och hur sätter det grunden för vårt framtida liv? Motivera gärna.

Jeans från fornarina, randig tröja från only, oversize-väst/cardigan utan knappar eller dragkedja från only, nitskärp från Modekungen och stövlar från Tamaris.

Till dig, Josefine! Du har vunnit världens sötaste husbokhylla från millimini.



Till er andra - Det kommer fler chanser ♥

Nu ska jag förbereda lite inför Let's Dance och Solsidan, det vill säga öppna en påse chips, hälla upp kall cola i glaset och tända några ljus. Kvällen är gjord! Vi hörs imorgon :D

Hallå! Gick och hämtade ut mitt efterlängtade paketet från bubbleroom tidigare idag. Fyra dagar tog beställningen, helt okej. Träningskläderna var över förväntan, finare i verkligheten än på bild och dessutom riktigt bekväma vilket för mig är prio ett. Kvaliteten känns också bra men det återstår att se hur de känns efter träning och tvätt.

Storlekarna skulle jag säga är helt normala. Jackan är lång och går ned över rumpan, vilket den definitivt inte ser ut att göra bubbleroom-bilderna. Eftersom det är resår nedtill kan man dock ha som man själv önskar.

Byxorna är sköna med bra passform och har en gulddragkedja vid vardera vrist. Bild på dessa kommer längre fram då ljuset nu inte är det mest gynsamma för korttagning. Något annat som slog mig efter att ha sett kläderna i verkligheten är att dragkedjorna samt "sträcken" längs ben och ärmar verkligen är guldfärgade och inte beigeaktiga som de ser ut på bilderna. Alltid kul att veta för er som tänkt att beställa likadana.

Nu känner jag hur motivationen riktigt bubblar inom mig, haha. Hoppas känslan håller i sig tills på måndag för då är det jag som har ett pass på friskis inbokat, hejja hejja friskt humör! :D

Vilken bra dag! Jag gick upp tidigt, tog en varm dusch och käkade en extra stor frukost. Väckte sedan lillan (Ja, läs väckte! Damen ville tydligen ta sovmorgon idag hihi) och gav henne mat innan vi begav oss mot ännu en förmiddag på öppna förskolan. Mysigt! Träffade två urgoa tjejer där idag, vi är lika gamla och på våra döttrar skiljer det inte mer än några veckor. Ser fram emot nästa tisdag ♥

Kom hem igen runt halv ett. Gick ut med hundarna, fixade lunch, busade lite i babygymmet, städade och efter att ha väntat ut trollungens lilla eftermiddagsnap tog vi bussen fram till stan, gick till sugarskin spraytanning tillsammans med Nicole där vi fick oss en nice bränna. Nu är vi hemma och jag har nyss ätit en väldigt sen middag, snart börjar Made in Sweden och självklart sitter jag bänkad i soffan med ett glas cola, haha. Förresten, mina träningskläder har äntligen kommit. Fick en sms-avi tidigare idag men hann tyvärr inte gå till ica innan utlämningen stängde. Så imorgon är det jag som springer dit och ställer mig först i kön, haha. Spännande, håller tummarna för att de är minst lika fina i verkligheten som på bild.

Hoppas ni mår bra!
Kramar



Här har ni träningskläderna som jag har beställt. Jackan är vad jag har förstått längre i verkligheten vilket jag tycker är bra. Tog ändå en storlek större än vad jag egentligen har då jag gillar den lite större. Nu jäklar ska jag sätta igång, på måndag blir det core bosu.

Idag har vi varit iväg på babycafé. Mysigt som alltid men då det var lite väl mycket folk denna tisdag valde jag och Mayia att bege oss ganska snart efter sångstunden, som förövrigt är den som hon verkar uppskatta allra mest just nu. Där sitter hon med stora ögon rätt på tokprästen som håller i alltsammans och gör roliga schester med dockan Jonah i takt med melodierna. När "imse vimse spindel" kom gav hon ifrån sig ett ljudligt tjut (inte prästen alltså utan Mayia, hihi) och ett leende, haha, så himla kul att se. Jag är nämligen själv uppväxt med denna sång och har sjungit den för henne ända sedan hon var en liten groda i magen. Hon gillar den! Efter rytmiken ringde vi i "kyrk-klockorna", tände ett ljus för morfar i himlen, jagade  såpbubblor som prästen blåste ut över rummet och sedan gick vi hem och lagade middag. Här sitter jag nu och har precis klickat hem träningskläder från Isabella Löwengrips kollektion "classified". Riktigt snygga ser de ut att vara och jag tänkte att nya träningskläder kunde vara ett första steg i rätt riktning, haha, eller vad tror ni? Nu fattas bara ett par dugliga skor, inte helt okej att gå och träna i skinnconverse va? De är allt jag har i sportskorsväg.

Ser dystert ut på snöfronten! Tydligen ska det komma två decimeter under morgondagen och mamma och syster som ska komma på fredag, så trist verkligen. Men att köra på moddiga vägar ända från Vara till Malmö och med syrrans barn i bilen är då inget jag önskar mamma. Får hålla tummarna, annars får vi helt enkelt ta det lite längre fram.

Hoppas allt är toppen med er ♥