x

Golvad!

16 december, 2010

Änglavingar.

16 december, 2010

Bianca

16 december, 2010
empty image
empty image

Då folk var så oerhört elaka efter att vi avlivade Timmie (som om inte det var jobbigt nog) för några år sedan så har jag valt att inte säga något alls om detta men som flera av er lagt märke till så bor inte Bianca hos oss längre. Det är svårt att veta hur livet ska se ut flera år framåt och jag kunde nog aldrig riktigt förstå vilken stor utmaning det faktiskt skulle bli att ta hand om två hundar och barn. En hund behöver mer än kärlek för att må bra och ha ett värdigt liv, så är det. 

Bianca är en levnadsglad och sprallig tik, full av sprudlande energi. Hon älskar att jobba med kropp och hjärna och det märktes tydligt på henne att hon inte fick ut det hon behövde av våra barnvagnspromenader (som är allt jag har orkat med) och själv stod jag inte ut med vetskapen om att hon helt säkert skulle få det bättre hos någon annan. I sådana lägen får man bara inte vara självisk, låta hunden bli något som bara är jobbigt, en last eller en del av inredningen som bara finns där när man kommer hem. Som hundägare har man ett ansvar gentemot hunden och det gäller även när det kommer till svårigheten att inse sina egna begränsningar och att kunna släppa på stoltheten och tankesättet ”har vi åtagit oss denna hund så har vi och därmed basta, har hon/han det inte bra här så lär hon/han inte ha det någon annanstans heller så därför får hon/han vara kvar”. Detta fast att man innerst inne kanske vet att så inte är fallet.

När det efter undersökningar kom fram att hon hade en allvarlig grad av patella luxation (med påverkan på både knä, bakben, höft och rygg) som skulle kräva minst två operationer samt lång tid av rehabilitering stod det klart för mig och för att göra en lång historia kort – Bianca bor nu hos en jättefin familj, hos människor med massa tid, kärlek, intresse och framförallt kunskap och engagemang. Hon har fått två nya chihuahuakompisar som är precis lika små/stora som henne själv och hon har dessutom tillgång till en varmvattenspool dygnet runt. Där har hon möjlighet att träna så mycket hon bara orkar och vill, hur underbart är inte det? Hennes framtid ser ljus ut och prognosen efter dessa två operationer och rehabilitering är mycket god. Det känns verkligen bra! 

Att omplacera Bianca har – utöver det faktum att hon nu fått sin framtid tillbaka – resulterat i ett gott samvete, en mindre stressad mamma och matte samt en mer harmonisk Charlie. Det är konstigt men jag har nog aldrig sett honom såhär tillfreds. Han lyder oss och har helt (okej, nästan helt) slutat skälla på andra hundar. Han är en glad hund helt enkelt, kanske för att vi nu kan ge honom all den uppmärksamhet, tid och träning han behöver för att må bra såväl fysiskt som psykiskt.

0

119 comments

  1. så himla stort att göra rätt beslut, jag har en kompis som var tvungen att omplacera sin hund nyligen o jag tycker att det visar på att man har hjärtat (och hjärnan) på rätt ställe. ärligt o bra inlägg!

  2. Jag är så trött på alla som skaffar barn och redan har djur, och som sedan när de inser hur "jobbigt det är", väljer att "för djurets skull" omplacera. Själv skulle jag aldrig kunna göra det mot mina älsklingar. Har man inte tid, tar man sig tid för sina fyrfotingar, trots att man har ett underbart barn! Det finns så många människor som aldrig borde skaffa djur!

  3. Ja, jag vet inte vad jag ska skriva. Trodde faktsikt inte det om dig. Jag menar, när man skaffar djur så bör man ju se framåt, hur framtiden ska se ut osv.. Det är klart att hund och barn kräver tid. Omplacerades hon för patellan?

    Jag själv har tre hundar och tre katter, jag skulle aldrig någonsin omplacera dom bara för jag får barn eller dom blir sjuka, det är bara bita i det sura äpplet och lösa problemet.

    Starkt av dig att skriva om det, men jag hade aldrig någonsin gjort mig av med mina djur. Har man skaffat sig ett djur så ser man till att ta hand om det hela livet. Inte skulle du göra dig av med ditt barn bara för du får ett till och inte tiden räcker till?

  4. Jag tycker det var fint gjort av dig.
    Vi hade en katt som råkade ut för en olycka, och man tvingades amputera svansen på den. En tid senare kom det fram att den har fått en infektion + att tarmarna hade börjat torka ut. Så vi tvingades avliva den.
    Min mamma var så otroligt ledsen för hon var verkligen så fäst vid denna katt.

    Så att försöka med operationer och grejer för ett djur är inte alltid det bästa.

  5. Jag förstår att det är svårt, men starkt gjort att fatta ett rätt beslut i ett sådant läge. Jag själv hade en härlig & vacker labrador vid namn Lucky när jag var cirka 11 år. När mina föräldrar skildes fanns två alternativ;

    1) Bo kvar i huset hos mamma, som på egen hand inte skulle ha tid att ge Lucky den tid och kärlek som han förtjänade.
    2) Flytta med pappa till en liten lägenhet på tredje våningen och där min pappa tyvärr var okapabel till att ta hand om hunden på egen hand.

    Det var tufft att dels vara mitt under mina föräldrars skilsmässa (vilket nu i efterhand också visade sig vara helt rätt beslut), men även att det var på tal om att min kära Lucky skulle iväg. Lucky flyttade till mina kusiner, som hade ett stort hus och en mycket stor tomt där han kunde få busa omkring. De hade även en yngre hund och de går så bra ihop. Jag träffar Lucky cirka en gång om året och han känner fortfarande igen mig och vi busar omkring en massa och gosar 🙂 Även om det är ett svårt beslut att ta, så visar det sig till slut ändå att det var bäst för alla parter.

    Starkt av dig Stina och jag hoppas att ni har det mysigt där hemma. Härligt att höra att Biancas framtid ser ljus ut! 🙂

    God jul på er söderut. Själv ska jag också bli skåning till våren/sommaren 🙂 Ha det härligt! Kramar.

  6. Ett tufft men rätt beslut,då älskar man verkligen sin hund! Gjorde det tuffa beslutet att ta bort våran älskling Budda förra året pga av att han blev annorlunda när lilleman kom och visst HATAR vi oss själva och saknar honom enormt men samtidigt måste man ta sitt ansvar som hundägare och mamma. Hoppas ni får en god jul! kram från mig

  7. vad skönt att någon för en gångskull tänker på hundens bästa. Istället för att låta henne må dåligt så har hon fått ett "bättre" hem nu som passar henne bättre!

  8. Linda: Så hon ska istället göra abort när det är så att hon blir gravid? Ett barn i magen är ett liv precis som hundens. Det är nog lättare att lämna bort sin hund till en bra familj (som Stina faktiskt verkar träffa) än att lämna bort sin barn. Vad tycker du? Ska hon lämna bort sin hund till en fin familj eller lämna bort sitt barn?

  9. Jag föder upp Tibetansk Spaniel valpar. I måndags var vi och besiktade valpen (blev 2st men ena dog)då sa dom att han har patella luxation, men ingen grad alls, var för tidigt att säga 🙁

  10. Hej! Läst din blogg då & då! Tycker den är jättefin 🙂 Kunde inte klicka mig härifrån utan att kommentera. Har själv 2 hundar, men inget barn. Vet vilken tid som krävs för dom, för att dom ska må bra. Men jag skulle aldrig kunna sitta här & skriva vad som är bäst för dina hundar! Dom som skriver elaka kommentarer i din blogg lyser det bara avundsjuka i pannan på. Å såna människor kommer tyvärr alltid att finnas. Men det är bara att tänka att det är synd om dom, & gå vidare. Kom ihåg det! Å olika hundar kräver olika mkt uppmärksamhet, och alla hundar har olika personligheter. Så var det detta som var bäst för din hund i slutändan, skitsamma av vilka anledningar, så var det ett BRA beslut! Hoppas du/ni får en god jul nu, KRAM <3

  11. Till skillnad från när du avlivade Timmy så var ju detta faktiskt väldigt klokt och schysst av dig. Låter som om Biancas nya hem passar henne bättre, i och med poolen och det. 🙂 Det var nog ett bra val du gjorde där!

  12. Klokt beslut!
    Att ha hund kräver en massa även om det är en chiuaua om man inte hinner med dem så ska man verkligen inte vara självvisk o ha kvar dem utan låta dem komma till ett bättre hem däär de får mer tid och uppmärksamhet!

    Vad hände med timmy?:)
    Kolla gärna in min blogg!

  13. Hej stina!
    tråkigt att du ha behövt lämna bort din fina hund, men för hennes bästa var de ju bra.
    Min familj har haft 2 taxar innan som blev 17.5 och 12 år, och även en griffon basset. aldrig varit några problem.
    Men nu har jag har själv en liten hund de är en blandning mellan chihuahua/yorkshireterrier, jätte fin är han!
    Men de finns ett problem, han är nu 8 månader och kissa fortfarande inne, inte för att han är kissig utan mer för att märka ut sitt revir. jag har prövat de mesta,men inget värka hjälpa, PissOff som man ska tvätta golv och så med, han har även hundblöja, funkar helt okej, men jobbigt att han alltid ska behöva ha det.
    Nu vet inte jag om du är en hundexpert. men är ändå värt att fråga. Har du något tips hur jag kan få han rumsren? ska jag skälla på han? hade du svårt att få dina hundar rumsrena?
    Skulle vara otroligt tacksam för svar, för är rätt trött på ''kissdoft'' nu..
    Kram!

  14. Åh, jag börjar nästan gråta hihi. SÅ fint skrivet. Att inse sina brister och göra det bästa, och det som Behövs. Ett bra ordspråk passar in…

    "Ibland räcker det inte med att göra sitt bästa. Ibland måste man göra det som Krävs".

    Om någon/några nu skulle få för sig att börja diskutera om detta så är det deras problem och enligt min mening ska man bara bortse från dessa kommentar.

    Det är fint det du gjort, och jag är hundra på att han har det underbart där han är nu 🙂 Det låter ju som värsta drömmen, pool och allt..
    Kram på dig!

  15. Oj, måste säga att jag blir lite chockad av att läsa vissa av kommentarerna till detta inlägg… Hur kan man tycka att det är oansvarligt att omplacera en hund när den får mer tid och energi hos någon annan? Visst, man kan tycka att det var oansvarligt att ta hunden från första början i så fall, men herregud, ens livssituation och förutsättningar kan ju förändras (någon kan dö, man kan bli av med jobbet, skilja sig osv)… Då är det väl absolut bäst att lösa det så att alla får det bra? Varken hunden eller människan blir ju lycklig om det inte finns tid och ork. Och om man måste prioritera att stimulera hunden ordentligt (en hund behöver ju så mycket mer än bara mat och rast-promenader) eller ta hand om sitt eget spädbarn tror jag barnet går före för de allra flesta. Man ska inte ta på sig mer ansvar än man orkar med, och då tycker jag det är stort att kunna erkänna situationen, vara osjälvisk och låta någon annan (man litar på) ta över. Rätt beslut Stina, starkt av dig!! Hoppas du inte tar åt dig någon skit!

Leave a comment