Nu sticker vi hem till slätta och firar nyår. Mayia har packat väskan.

Jag får hjärtklappning varje gång det dimper ned sådana där halvskumma kuvert i postinkastet. Även om jag inte väntar några ”besked” blir jag nervös av bara tanken på vad de kan tänkas innehålla. Åh nej, är det nu som någon synsk spåkärring till läkare har sett cancer i mina framtidskort och akut kallar mig till kontroll? Haha, det är inte lite störd man är. Jag sprättar upp brevet med fingrarna och läser cellprov… CELLPROV? VA? Jag är inte sjuk jag är frisk! Läser vidare och inser att det gäller en gynekologisk provtagning som alla kvinnor mellan tjugotre och sextio erbjuds. Jag pustar ut.

Idag kom ytterligare ett brev, lite nervös blev jag allt men samtidigt lättad då det stod klart och tydligt att det var från specialisttandläkaren. Ni kanske minns min infekterade framtand som inte blev bättre trots flera rensningar? Nu jädrar ska jag få ordning på uslingen, tänkte jag, om jag så ska dra ut den själv. Och ja, så får det nog bli är jag rädd. Jag hade nämligen räknat med att få komma intill ganska omgående med tanke på hur länge jag gått med den här skiten men så fick jag se: ”Vår kötid för närvarande är 12-18 månader”. För några år sedan hade jag antagligen jublat högt men nej, inte nu.

Jag tycker om att skriva om inredning och delar gärna med mig av bilder från vårt lilla hem. Om ni undrar över en specifik pryl så har jag egentligen inget emot att berätta var den kommer ifrån även om jag känner mig lite smått delad där. Ibland skriver jag ut informationen direkt i inlägget, oftast gör jag det inte och det beror inte på att jag vill ha mina fina fynd för mig själv utan främst på att jag inte vill att bloggen ska liknas vid en enda stor reklampelare. Det ser ju rätt tråkigt ut. Vad anser ni? Är det ett störningsmoment med länkar eller är det bara kul att få veta var saker och ting kommer ifrån?

Min rosen-tavla har väldigt många intresserat sig för och det kan jag förstå då den är fullkomligt underbar. Vad säger ni om jag säger att jag har en ”liten” tävling på gång? Stay tuned, mina vänner.

Vackra ljuslyktor kan man inte få för många av, speciellt inte om de är i fattigmanssilver. Sötsakerna ovan lade jag beslag på tidigare idag och vad mer kan jag säga än att vardagsrummet glittrar som aldrig förr denna måndagskväll. Oerhört stämningsfullt och allra bäst gör de sig i grupp – ljusstakar och lyktor, stora som små. Det är bara att blanda!

Trollungen har precis somnat så nu kan jag äntligen sätta mig framför datorn en stund. Hur står det till? Jag mår bara fint, speciellt efter att ha läst era underbara kommentarer nedan. Så himla kul att få veta lite om er och inte är ni snåla med superlativen heller. Fortsätt skriv!

Dagen till ära bjuder jag på en ”dagens outfit”, det var inte igår. De ljusa stretchjeansen kommer från dbrand, koftan och julstrumporna från Lindex och den fina sjalen fick jag i julklapp. Jag tycker om sjalar som är lite skimriga i tyget och de får gärna gå i guld eller beige. Men så var det ju detta med knytningen, ibland får man till det och ibland inte. Jag har börjat köra på en ny variant där jag… 
Okej, det där var inte helt lätt att förklara i skrift, haha. Får bli video på det!

Vet ni? Jag tar och skriver det istället. Tack snälla ni för året som gått, det har varit riktigt roligt och jag uppskattar verkligen den schyssta stämningen som vi lyckats skapa tillsammans här inne. Bra jobbat! Det är dessutom kul att så många fortfarande hänger kvar trots att jag blivit mamma och inte är ute i svängen så mycket längre. Inte för att jag var särskilt aktiv på den fronten förut heller men ja, ni fattar.

Det slår mig ibland hur mycket ni vet om mig och hur lite jag vet om er, tänkte således att ni kunde ta tillfället i akt här och berätta lite om er själva och samtidigt tycka till lite om bloggen – varför läser ni Stina-Lee och vad ni vill se mer av 2011? Kom igen nu, långa fina kommentarer vill jag ha. Haha ♥

Nu har klockan passerat tolv och jag vill passa på att önska er alla en riktigt fin jul.
Jag ska alldeles strax gå in och lägga mig brevid Mayia och Bobby men först tänkte jag slänga på mig tomteluvan och säga grattis till Linn som vunnit världens snyggaste TAXINGE kristallkrona värde 2000:- från Belysningsdesign.se

Keep your head up, girl ♥

Oskarp bild på lekande morsa men spana in det nyslingade barret. Rätt tjusigt va?
Nästan som Tone på vädret, hoho.

På tal om vädret. Imorgon är det julafton och här sitter vi insnöade i lägenheten. Med fyrtio mil till familjen i Västra Götaland ser det ut som att våra planer för helgen går i stöpet. Fan också! Det är kaos på vägarna och det känns ju bara dumt att ge sig ut i trafiken med sådan värdefull last och då syftar jag inte på julklapparna. Hur ser era planer ut?

Så långt är jag med, men om den luktar valp då? Det som doftar så ljuvligt, är det okej att äta då? Jag brukar ha god hjälp av google men tyvärr inte denna gång, haha. Visst har man varit med om mat som luktat illa men kycklingfiléerna som jag skulle tillaga ikväll luktade valp och om jag blundade kunde jag riktigt visualisera hur det började växa päls på dem. Mycket märkligt!
Det var nära att de åkte i sophinken där ett tag men efter en snabb övervägning hamnade de ändå i grytan. Smarrigt blev det och ingen ränneskita so far. Har ni råkat ut för valpdoftande kycklingfiléer?

Idag hade mina syskonbarn julspel i kyrkan, mycket fint och stämningsfyllt tills prästen avslutade med ett litet tal där han berättade för alla samlade (mammor, pappor, småsyskon och andra) att tomten minsann inte finns. Det vet ni väl sa och han och demonstrerade noga genom att ta på och av sig en tomtemask. Där satt alla, med stora ögon och gapande munnar, haha. Vafan?

Tycka vad man vill om att tuta i barn ”lögner” om den ”riktiga tomten” men allvarligt, kan inte världen få lov att vara lite magisk när man är liten? Jag minns själv den underbara känslan och inte upplevde jag det som att mina föräldrar hade ljugit för mig när jag blev gammal nog att förstå sambandet mellan pappas plötsliga behov av kvällstidningen och tomtens knackning på dörren. Elakt att ta ifrån barn deras tro, oavsett om den är på Mållgan, tomten eller gud. Tro som tro. Vad tycker ni?