Bilder från idag. Jag njuter av att hösten är här, att luften känns sådär härligt frisk igen och att mörket faller allt tidigare om kvällarna. Jag hasar runt i mina sköna mystofflor med en behaglig känsla i kroppen. Mayia har somnat, förhoppningsvis för natten. Jag grejar och donar, häller upp ett glas kall cola, tar en vindruva, tänder några ljus och funderar på vad vi ska göra för gott att äta. I bakgrunden står tv:n på, alldeles strax börjar halv åtta hos mig och sedan blir det idol 2010 för hela slanten. På sängen ligger en ny spännande bok som jag lånat och ja, livet är så fucking jävla underbart ibland. Eller rätt ofta, när jag tänker efter. Stor kram till er och tack snälla för all positiv energi som ni ger mig i form av glada kommentarer varje dag ♥  

Jag har shoppat en del barnkläder på babyshop tidigare, nu var det dock ett tag sedan så ni kan ju tro att jag blev förvånad när det ramlade in en avi från dem i måndags. Det måste vara något fel, tänkte jag. Med vet ni? I paketet låg ett handskrivet brev och en försenad födelsedagspresent till min dotter! Och inte vilken present som helst utan ett par riktiga uggs, haha. De är ju till synes fullkomligt bedårande men allvarligt talat så kan jag knappt med att låta henne bära dem. Jag menar, hon är ett år gammal och skorna är skitdyra! Det känns nästan lite… Pinsamt! Som tur är fyller de sin funktion, de håller verkligen värmen i vinterkylan. 

Tack så hemskt mycket, babyshop.
Så gulligt av er att tänka på Mayia ♥

Hej Stina!

Grattis till din tjej. Jag har själv en dotter på snart 11 månader. Ser att ni har tagit bort ena sidan på sängen. Varför och hur fungerar det för lilltjejen? Vi har nämligen pratat om det här hemma när man ska ta bort och så vidare.

---

Ni är många som undrar över detta så därför svarar jag i ett inlägg. Jag valde att ta bort den ena spjälsidan för några veckor sedan då Mayia visade tydligt att hon inte alls trivdes i sängen med de höga kanterna, det har hon egentligen aldrig gjort. På senaste tiden har hon dessutom börjat klättra både högt och lågt så vi kände att det bara var en tidsfråga innan olyckan var framme.

Nu ser hon på sängen med helt andra ögon, det har blivit något mysigt istället för den där fängslande känslan som jag tror hon upplevde vid läggdags tidigare. Jag brukar bädda inbjudande med kudden, täcket och nallarna hon tycker mest om vid sidan. På dagen låter jag den öppna sidan stå utåt som på bilden nedan, det är en alldeles lagom höjd för henne och hon får gå upp och ned precis som hon vill. Bara det har fått henne att växa som person! Igår smög jag försiktigt på henne, då hade hon tagit en bok med sig och krypit upp i sängen på egen hand. Där satt hon med täcket i en enda röra och bläddrade i boken, om än lite brutalt så att sidorna nästan gick sönder. Jag smälte såklart. Att se sin dotter utvecklas och bli allt mer självständig är en svår känsla att beskriva. Det är fantastiskt men samtidigt vill man bara stoppa tiden. Leva här och nu, för alltid!

På natten vänder jag den öppna sidan mot vår säng, kanten blir inte lika hög som med spjälorna men det fungerar ändå som ett skydd. Vill hon så kan hon själv krypa upp till oss om hon vaknar, det blir dessutom lättare för mig att lyfta upp henne om det skulle behövas. Även om hon är stolt över sin ”nya” säng ligger hon allra helst mellan mamma och pappa och det får hon så gärna. Allt har sin tid!

Känn ingen brådska med att ta bort spjälorna, de finns ju trots allt där av en anledning. 

Bästa läsare ♥

Nu är det dags för en tävling med Pierre Robert där ni har chansen att kamma hem hela tre stycken iPhone4. För att delta: Gå in på kampanjsidan, följ anvisningarna och lämna ert bidrag. Skulle även uppskatta om ni kunde kommetera detta inlägg lite snabbt och berätta vad ni tycker om tävlingar som dessa.

Till tävlingen —->  http://pierrerobert.feber.se
För mer info: http://pierrerobert.se

Lycka till!
Stor kram

Vårt sovrum är ljust och fint men ganska litet, det går inte in mycket mer än en dubbelsäng vilket gör att det lätt känns opersonligt och tomt. Nattygsbord hade varit mysigt men det får helt enkelt inte plats och sedan är det inte särskilt praktiskt heller när man har en liten huligan hemma som river ned allt i dess väg, haha. Väggarna är dessutom av stenhård gips så det har inte blivit att jag hängt upp något, det ska borras och det ska pluggas, ett himla projekt alltså. Speciellt när man inte haft tillgång till borrmaskin! Förrän nu då, köpte faktiskt en billig en på IKEA för 279 spänn som fungerar hur bra som helst.

Hittade två hyllor med gamla fästen till på loppis (redan vita, redan shabby) som jag tänkte kunde göra sig fina ihop ovanför sängen. Kom hem, började måtta och insåg att jag verkligen skulle ha behövt ett vattenpass. Jag rev mitt hår en stund, tog sedan hjälp av sambon och ungefär där var tjafset ett faktum – ”Längre ned, nej inte sååå långt ner, högre upp, en gnutta åt vänster, nej nej nej inte så långt åt vänster, lite lite åt höger nu, där!, stanna, STOPP!” Haha, tror ni fattar. Men bra blev det tillslut och idag har jag varit och handlat lite blommor (hjärtan på tråd) och två jättefina ramar. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilka bilder jag ska sätta in där ännu men det blir några som jag själv tagit med systemkameran, familjebilder eller något shabby chic-igt.

Visst blev det fint? Det gjorde så otroligt mycket för rummet och det roliga är ju att man kan möblera om lite som man vill på hyllan. Nu har jag beställt nya sängkläder och annat smått&gott, kan knappt vänta tills det kommer.

Ni minns väl dem? —–> Länk

Titta vilket tjusigt porträtt jag fick till, haha. Skönare djur får man faktiskt leta efter.
Värper flitigt gör de också, stadiga fem ägg om dagen. Det blir några sockerkakor i veckan det.

 
Är det inte ytterst märkligt hur strumpor bara kan försvinna? Poff, puts väck. För att en tid senare, från ingenstans och när man minst anar det (många gånger efter att man i ren frustration har slängt den som var ensam kvar) dyka upp igen. Och där står man sen, likt förbannat, med en stackars strumpa utan partner. Jag fattar inte!

Min systerson som är åtta år hade skol-jogg förra veckan. 
Hans kommentar innan - ”Åh, perfekt. Då kanske jag kan låna mormors vätskebälte?”

Haha, fan vad seriöst.
Men det är riktigt, förberedd ska man vara.

Fotade denna bamsing i all hast efter att min mamma, med skräck i sin röst, ropat
- ”Stina, kom ut! Vad tusan är detta för spindel? Hjälp, kolla vilka långa ben!”

Well, korsspindlarna finns bevisligen på slätta med. På tal om spindlar,
ni röstar väl på spiderchick i blogawards? Heja, heja!

Ny kofta utan knappar från (hör och häpna) KappAhl. Beigefärgad och asymmetrisk, ett typiskt Stinaplagg egentligen. Jag vet inte om ni har tänkt på det men jag har nästan bara jordfärger i min garderob, lite tråkigt och fantasilöst enligt vissa men jag förstår inte varför man ska handla på sig en massa annan onödig skit bara för att. Har man hittat sin grej så har man och då är det väl bara att köra på det. Lätt hänt att plaggen hänger orörda annars och det är ju hemskt tråkigt, som att kasta pengarna i sjön.

Tusen tack för gratulationerna,
tänk att jag har en liten ettåring som tultar runt här hemma nu ♥