Hej vänner, har helt glömt bort att visa er bilderna från när vi var på mössebergs djurpark. Favoriten för dagen var helt klart denna vackra påfågel, vilket enormt ståtligt och fascinerande djur.

Här försöker han imponera på honan. Det riktigt rasslade från stjärtfjädrarna när han bredde ut dem likt en gigantiskt solfjäder. Aldrig sett något liknande! De gick över mitt huvud.

Purpurblå och skimrande guldgrön, helt otroliga färger.

Ögon.

Jag drömmer om en systemkamera! Har tröttnat lite på den kompakta nu och även om den duger mer än väl till vardags så vore det roligt att kunna ta bättre bilder vid lite mer speciella tillfällen. De kostar ju en slant så vi får väl se när det blir aktuellt, har kikat runt på olika sidor men tvivlar på om jag har blivit så mycket klokare - Vilken djungel! Om ni har några goda råd så får ni väldigt gärna dela med er av dessa. Är det något som är viktigt att tänka på, mer än att den ska kännas bra i handen och sådär?

Var på Lager 157 idag, ett ställe i Gällstad som säljer överskott av märkeskläder för max halva priset. De få plagg som jag verkligen fastnade för fanns såklart inte i min storlek men med hem följde iallafall ett par söta ljusrosa chinos och två koftor för sammanlagt 350:-, helt okej. Har ni varit där nångång?

Jag är ganska säker på att jag hörde mitt namn viskas bakom en hylla där så hej hej om ni läser, hihi. Eller så är det bara jag som tror lite väl mycket om mig själv som vanligt. För några månader sedan när jag var på shoppingtur i Trollhättan så mötte jag en tjej som helt säkert kände igen mig från bloggen, hon tittade så väldigt och log med hela ansiktet. Det pirrade i magen och jag log tillbaka samtidigt som jag lyfte huvudet i en liten hälsning, tänkte nästan gå fram. I nästa stund ser jag hennes väninna komma gåendes bakom mig. Haha, så pinsamt.

Dagens outfit: Leggings från pieces, topp från gina tricot, nya koftan från lager 157 och seglarskor från dinsko – De har hängt med i ett par år nu, fortfarande lika sköna.

På mitt tangentbord, tidigare idag. Ser ni? Om inte så kan jag tala om att det var ett visst flugpar som gökade mitt framför ögonen på mig när jag satt och skrev det förra inlägget. De lät sig icke störas!

Skulle precis gå på toa nödig som fasen men möttes av detta:

Ett stycke fotfil, en kam, en toarulle och en mascara. Haha. Tar för givet att det inte är mormor som gjort det här så… Maaayiiiiaaa!? 

Lilla skitungen ♥

Hoho, gissa vem som sover och har gjort sedan halv nio? Härligt, så nu är det jag som sitter framför datorn en stund. Vad konstigt det känns förresten att inte blogga så mycket längre, förut gick det på ren rutin att skriva varje dag men nu har man på något sätt kommit bort från hela grejen och liksom tappat flowet. Det gör inget men, ja, det känns bara konstigt. Jag är så van vid att dokumentera mina dagar här men nu har jag nästan glömt bort allt vi gjort de senaste veckorna. Hmm få se nu, vi har varit på unda camping i Uddevalla, fiskat, plockat snäckor, åkt på shoppingturer, firat kusin Noel, vart med på förlossning (det vet ni ju redan) och snusat nyfödd bebis i håret. Den  doften alltså! 

Vad mer då, jo har vi bytt liv med Sofia + familj denna vecka. De bor hos oss i Malmö och vi har tagit över deras hus, himla käckt att kunna byta miljö sådär för en tid. De har jacuzzi och ni kan ju tänka er vilka planer jag hade för oss den första kvällen. Jag riktigt såg framför mig hur romantiken skulle flöda - Jag och Bobby, ögonkontakt, bubbelbad, tända ljus, jordgubbar och champagne. Mayia skulle somna tidigt och sedan sova hela kvällen och natten! 

Hur det gick? Ptja, varmvattnet tog slut så fram med stora spaghettigrytan för att koka och hälla i, tiden gick och Mayia vaknade, gav mig fan på att vi visst skulle bada så i med några kokade grytor med vatten till, försökte natta piggmörten som somnade igen efter ca en halvtimma, klockan passerade midnatt och jag kände hur allt gick åt skogen, skam den som ger sig. Här skulle badas!

Det slutade med att jag tvingade en trött sambo ned i badkaret – KOM NU DÅ! NU BADAR VI! Och när vi väl satt där, i det fesljumna vattnet, insåg vi att det inte var tillräckligt mycket för att bubblorna ens skulle gå att sätta på, haha. Det bara fräste lite lätt ur hålen. Vi brast ut i gapflabb, innan vi gick upp och lade oss på varsin sida om vår dotter. Det blir sällan som man tänkt sig, men oftast bra ändå.
 
Vad gör ni annars,
är ni vakna? ♥

Hallå i stugan! Tack så hemskt mycket för kommentarerna, vad gulliga ni är. Jag håller på och plitar på en liten förlossningsberättelse men det går långsamt, ska det fortsätta i den här takten får vi vara glada om den blir klar till jul. Skämt åsido men det blir inte mycket dator dessa dagar. Mayia håller mig sysselsatt må ni tro, damen vill inte sova. Nej för tusan, varför sova när man kan busa? Det är inte lönt att sätta sig och skriva några längre texter då, det har jag förstått. Det leder endast till en stressad, trött och irriterad mamma. Ja, för visst är det när man försöker klämma in dessa små ”måsten” - fast att det inte riktigt passar – som det blir jobbigt att vara förälder? Annars är det ju inte det.

Jag tror hon är inne i en såkallad fas just nu. Utveckligen går i en rasande fart, hon lär sig nya saker varje dag och i takt med det har hon kommit på att det är tråkigt att sova. Man kan ju missa något. Hon är pigg som en jag vet inte vad och sover knappt om dagarna, nätterna går bra men det är en lögn att lägga henne. Hon kan gäspa, gnugga sig i ögonen och se ut att somna sittandes. Men sova ska hon minsann inte, åtminstone inte ensam utan helst med både mamma och pappa liggandes intill. Ibland duger bara bröstet, ammar fortfarande en del och för henne som inte tar napp har det nog blivit lite av substitut för närhet och mys. Kanske har det med separation och oberoende att göra, att hon blivit medveten om sin egna person och känner oro inför att faktiskt kunna lämnas ensam? Jag vet inte, onödigt att analysera egentligen. Jag hoppas bara att hon snart förstår det sköna med att sova, för både hennes och vår skull. Hon är en riktig solstråle iallafall, så glad hela tiden. Vart tusan kommer all energi ifrån?

Nej nu är det snart jag som somnar sittandes,
ha det gott så länge ♥

På tal om solstråle, här har ni en härlig bild från när vi var ute med båten senast.

För snart tretton år sedan fick min syster Malin och hennes Jörgen sitt första barn, Rasmus. När de ett par år senare började längta efter ett syskon till honom fick de klart för sig att de inte alls var så fertila som de först trott. Tiden gick och efter flera års sexy time in bed utan resultat bestämde de sig för att genomgå IVF-behandling, provrörsbefruktning. En resa som kom att bli både känslofylld och påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt. Efter utredningar, otaliga undersökningar och provtagningar började Malin med hormonbehandling som innebar att hon varje dag fick ta sprutor på sig själv för att stimulera utvecklingen av äggen som sedan skulle plockas ut och befruktas utanför kroppen. Vid första försöket tog det sig inte, sorg och besvikelse, andra gången gick det desto bättre och sex år efter att Rasmus kom till världen föddes två friska barn – Ludde och Betty. Dubbel lycka! 

Livet rullade på och fem år senare kom påminnelsebrevet om att de resterande fem ägg som legat nedfrusna nu antingen skulle användas eller kastas. Både Malin och Jörgen kände att det var ganska nog med två små och Rasmus just då men trots det kom det som ett slag i ansiktet och tanken på att aldrig mer få uppleva en graviditet igen kändes fruktansvärd och skrämmande definitiv. Speciellt när mammahjärtat ville något annat än hjärnan och fortfarande skrek av längtan. De ansökte om förlängd frystid hos socialstyrelsen, men fick avslag. Tiden gick ut och äggen kastades. 

Att bli fyrabarnmor fanns inte längre med på kartan. Någonstans inom sig visste hon att det fanns en pytteliten chans till barn på ”normal” väg men vågade aldrig tro att det skulle ske, inte efter alla år av försök. Nu var det bara att vänja sig vid den tanken och gå vidare.

Jag kan tänka mig att många av er rynkar på näsan nu men en tid senare tog vi kontakt med ett medium som faktiskt hade en hel del att säga oss. Bland annat att tre stora presenter var på väg mot vårt håll, alla var från pappa och hade rosa snören runt sig. Vi fick tolka det som vi ville men de skulle komma tätt och var och en skulle förstå när just dennes present hade kommit. Han ville bara att vi skulle veta det, sa spåkvinnan. Och vi som inte ens berättat att pappa var död! Jag ryser nu, som alltid när jag tänker tillbaka på detta. Vi hade inte en aning om vad det betydde då, för tre år sedan. Men nu vet vi.  

I juli kom Elsa, i september kom Mayia, i måndags kom lilla Welma – Malin och Jörgens fjärde barn som helt plötsligt (sju år efter tvillingarna) blev till trots en procents chans ♥

Kopierat från Malins graviditetskalender: ”Du blev gravid ungefär Ons 21 okt 2009 (ägglossningen)”.
Ser ni när Welma blev till? På pappas dödsdatum och inte nog med det, på själva tioårsdagen.

Vi har fått våra tre presenter med rosa snören nu, tack pappa. 
Tänk att du visste hela tiden!

En stolt moster timmarna efter förlossningen. Det blir svårt att beskriva med ord hur stort det var att få uppelva detta men jag ska göra mitt bästa i en liten förlossningsberättelse senare. Jag svävar fortfarande på adrenalinmoln, haha. WOW! Detta är något jag alltid kommer att bära med mig och jag är oändligt tacksam för att jag fick möjligheten.

Sådär, då var man tillbaka på slätta. Vi har haft ett par härliga dagar i Malmö, kändes bra att komma hem och checka av läget lite. Nu sitter jag i mammas gamla soffa och skriver, kommer ihåg när vi köpte den, det måste ha varit minst femton år sedan. Det slitna skinnet vittnar om svunna tider där varje repa och jack har sin egen historia att berätta. Jag tittar åt höger och ser ett mörkt avtryck på armstödet, för min hand försiktigt över och minns hur pappa alltid låg där med sitt huvud. Precis just där ♥

Hej mina vänner, hoppas ni har det gott i värmen. Jag skriver från Malmö nu, bestämde oss för att åka hem en sväng trots allt och det gjorde vi nog rätt i. Var ju lite orolig för att missa förlossningen (typiskt eller vad) som sagt men ännu har ingen bebis kommit så om gud vill, ja då ska jag nog se till att hinna tillbaka i tid innan något händer. Jag vet att Malin är jäkligt trött på att vara gravid vid detta laget men jag tänker minsann ändå vara lite självisk och hålla tummarna för att tösen stannar där hon är tills åtminsone imorgon kväll då jag är på plats igen, hihi ♥

Över till något helt annat nu som jag tror kan vara av stort intresse.
Sugarskin Spraytanning söker en ny medarbetare!

Är du en mycket driven och social tjej som alltid sätter kunden i första hand? Sugarskin erbjuder chansen till ett flexibelt heltid/deltidsjobb med mycket eget ansvar och stor möjlighet att utvecklas, träffa människor och vara med i utveckligen av Sugarskin. Du kan till stor del påverka dina arbetstider själv.

Kunskaper inom företagande och ekonomi är meriterande. Urval och intervjuer kommer att ske löpande. Ansökan ska vara inne senast den 30 juli.

Skicka din ansökan till: jobb@sugarskin.se

Det blev ingen bebis igår, bara en väldigt lång dag. Snopet! Tänk att de kan luras så bra de där små, haha. Värkarna fortsätter att komma men inte tillräckligt regelbundet. Kan ta timmar, kan ta dagar upp till en vecka. Nobody knows. Bobby och jag hade lite planer på att eventuellt åka hem till oss denna helg men frågan är om man vågar det nu? Egentligen inte, men samtidigt säger Malin att känner hon inget i eftermiddag så kan vi lika gärna ta vara på tiden och åka. Welma kommer när hon kommer, huvudsaken är att allt går bra när hon väl gör det.

Just det, det har jag nog inte berättat. Om ni undrar varför vi hänger i Vara vecka efter vecka så är det för att min sambo fick sommarjobb här, något jag inte var sen med att uppmuntra eftersom jag då skulle få möjligheten att spendera massa tid med familj och vänner och som sagt även närvara vid min systers förlossning. Flera flugor i en smäll alltså, perfekt.

Nu har vi dock ett par lediga dagar framför oss och då vore det allt mysigt att åka hem en sväng och speciellt nu när Malmö är som allra finast. Åka till Rosengård och käka världens godaste falafel, strosa runt i parkerna, bada i havet och bara njuta. Bara han och jag, Mayia och hundarna ♥

Det är verkligen underbart här på ”slätta” men samtidigt saknar man sitt egna och det blir på något sätt extra påtagligt när man har barn. Allt är smidigare på hemmaplan, där har man alla grejer på plats och Mayia sina rutiner. Nu är det ingen större ordning på något i vår lilla vardag och jag känner mig lite som ett vrak även om vi får mer avlastning än någonsin. Mayia sover knappt om dagarna och jag undrar vart hon får sin oändliga energi från. Det är full rulle och mamman är trötter, puh.

På tal om mamman. Jag sitter på min mammas nya laptop och skriver. Mammas nya laptop, hör ni hur modernt det låter? Hon är bra mallig nu käringa. Den gamla stationära var så fruktansvärt seg men jag trodde väl aldrig att hon skulle köpa sig en ny. Nu går det riktigt snabbt att surfa, häftigt tycker hon som tidigare gått ned för att brygga kaffe medan sidorna laddats, typ, haha. Nu ska jag ringa Malin och höra hur det går, får väl se om det blir en tripp hem eller ej.