x

Detaljer

17 maj, 2010

Dagens outfit

17 maj, 2010

Varför ska man skämmas för sin lycka?

17 maj, 2010
empty image
empty image

När jag blev gravid tittade många på mig som som om livet för min del nu skulle vara slut – ”Men ska du inte leva livet först…?” När förlossningen stundade fick jag höra hur omänskligt ont det skulle göra och när hon väl var född hur jobbig första tiden skulle bli. Det skulle vara fruktansvärt smärtsamt att amma och bebis skulle minsann suga mina bröstvårtor sönder och samman samt hålla oss vakna flera dygn i sträck. Zombies skulle bli vårt andranamn och personlig hygien ett minne blott. Och det där med städningen: ”Man hinner varken diska eller städa. Stora diskberg kommer att bildas och det är lika bra att ni vänjer er redan nu vid lite damm i hörnen”. Och klassikern ”Sov nu, för det kommer ni då rakt inte att få göra sedan”. Om man mot förmodan inte alls upplever allt det där som alla varnar en för så får man ett ”vänta du bara…” slängt i ansiktet. 

Min verklighet? Jag mådde prima skinka genom hela graviditeten, illamåendet de första veckorna kunde jag stå ut med. Förlossningen är det största och bästa jag någonsin varit med om, visst gjorde det ont när hon skulle ut men det var inget i jämförelse med den stora nyfikenhet, lycka och spänning jag kände inför att snart få möta vårt barn. Jag skulle kunna göra om det tio gånger om! Första tiden var inget annat än underbar, visst var jag både mörbultad och trött men det var inget som jag lade någon vikt vid då det kändes ganska naturligt i sammanhanget. Jag hade fött en frisk liten tjej, hur fantastiskt är inte det? Amningen gick fint (ja, den gick utmärkt trots andras ”bli inte ledsen om du inte kan, du har ju så små” Eh, qué? Som om det skulle ha med saken att göra) från dag ett, brösten spände som skam när mjölken rann till men det gick snabbt över. Allt gick enligt ”boken” men jag fick ändå höra, ”vänta du bara, snart så”.

Nu närmar hon sig åtta månader och jag väntar fortfarande. Visst är hon ena riktig räpa ibland och visst får jag ta ett par extra djupa andetag när hon som ikväll efter ihärdiga nattningsförsök kl 00 på natten åter vaknade pigg som en mört, såklart i samma stund som jag äntligen skulle till att sätta mig framför datorn och skriva några rader. Klockan har nu passerat tre, hehe. Visst skulle det vara skönt att få sova lite längre vissa mornar (som imorgon tex) men nu är det så att jag har blivit mamma och allt det som många tycks klaga och gnälla över är en del av paketet. 

Nedan följer en random kommentar som jag råkade snubbla över tidigare idag.

Jag kan säga att föräldrar som påstår att deras bebisar inte är jobbiga, det är de som är väst. De vill bara få det att de se ut som att barnen är perfekta. Här finns de en grupp mammor vi kallar för ”de perfekta morsorna” som vi vet inte alls är så perfekta. Perfekta mammor = perfekta barn… NOT!

Varför får jag som nybliven mamma alltid bita mig lite i läppen för att inte berätta allt för mycket om hur bra det faktiskt går för oss? Det är tabu. Graviditeten ska vara jobbigt och förlossningen outhärdligt smärtsam. Man ska inte få sova på nätterna när man har en liten och man ska helst vara omänskligt trött mest hela tiden. Skriver man positivt om föräldraskap, ja, då heter det att man ljuger eller åtminstone förskönar. Att man lindar in tillvaron i någon slags rosa fluffig bomull för att dölja hur det egentligen är. Snälla nån, det handlar inte om det. Livet har sina rosa-fluffiga perioder då allt bara känns komplett! Det är helt naturligt och precis som det ska vara.

Jag vill verkligen inte trampa någon på tårna i och med detta inlägg, hoppas ingen tar illa vid sig ♥ Allt går inte att styra över, det är mycket som spelar in och jag är väl medveten om att barn är lika olika som de är unika. Antagligen kommer jag få äta upp mina ord när min busunge växer upp och ska vara både högt och lågt, eller när jag i barn nr två för en riktigt vilding till bebis som varken vill äta eller sova. Men det gör inget!

För att kunna njuta till fullo som nybliven förälder tror jag dock det är mycket viktigt att man tillåter sig själv att på riktigt ta ett steg tillbaka, släppa alla måsten i den mån det är möjligt och inse att ett fullspäckat schema inte är allt. Det är inte konstigt att så många känner sig trötta och framförallt ledsna över att de inte hinner med allt de önskar när de stenhårt tror att de kan leva vidare i samma höga tempo utan att ens tänka tanken på att prioritera annorlunda i livet. Då blir det svårt att få livspusslet att gå ihop!

Det börjar bli sent, om några timmar vaknar min solstråle och då är det bara att masa sig upp. Bäst att avrunda. Så vad ville jag säga med detta inlägg? Att allt inte behöver vara så himla jobbigt jämt, att det faktiskt kan vara fullkomligt underbart – och det utan minsta försköning. Ibland är livet rosa fluff, ibland svart som mörkaste natt.

Jag tvekar inte att visa båda sidor!

0

258 comments

  1. Jag håller med dig. Jag fick oxå höra såna saker hela tiden, det kommer göra så ont, du kommer inte kunna göra saker bla bla. Ont att föda, ja visst, men det bästa jag gjort. Jag gör saker hela tiden, med eller utan min son(han har en pappa som kan ta hand om honom) Livet går inte under bara för att man får barn. det blir mer underbart =)

  2. Tycker det är så sjukt bra skrivet av dig. Tonårsaborter i vårt land är så skrämmande högt just nu och jag blir så förbannad när jag ser människor som skriver nedlåtande kommentarer till gravida om att "nu är ditt liv över".

    Barn är något fantastiskt, men så klart kommer dom alltid vara jobbiga och smärtsamma, om man går runt med den inställningen inbankad innanför pannbenet.

    Fler unga, lyckliga mammor in i rampljuset.

  3. Jag håller inte med dig om pressen att ha en jobbig graviditet. Däremot så känner jag av pressen att ha en bra graviditet istället.
    Jag är gravid i v.20 och jag har tamejfan inte mått bra på ett jävla tag. Illamåeende i 3 månader från morgon till kväll, på det en massa tarmbesvär och som grädden på moset – nu har jag lågt blodtryck i kombination med järnbrist som gör mig svimfärdig flera ggr om dagen! Jag längtar till förlossningen för att slippa vara gravid! Självklart längtar jag efter ungen också, men vet du vad? Jag hör hela tiden "det är nu du ska njuta, nu är den bästa tiden i livet" och vad jävla bra för dej att du har det så jävla bra, men det finns de som faktiskt går igenom helvetesgraviditeter också, min kan jag säkert stå ut med men det finns säkert fler som har värre besvär än mej. så att det är tabu att må bra under graviditet? det är ta mej fan tvärtom! folk glor ju snett och ser ner på en när man säger att man inte mår speciellt bra och samtidigt har en fet jävla kula ivägen

  4. jag är gravid i v29, och är redan så jäkla trött på folks kommenterar! man kan inte få ha en enda plan om framtiden med sin kommande bebis utan att få uppslängt i nyllet "åh haha, vänta du bara, saker blir aaaldrig som man tänkt sej" osv. fy fan säger jag. kan inte jag bara få ha en plan, en tanke om min framtid? det är väl bättre än ingen plan alls???

  5. måste hålla med alla (för inte var det väl någon som gav en negativ kommentar??) du skriver helt fantastiskt, o som någon här upp skrev: du skulle passa perfekt till att skriva i t. ex mama och få inspirera ännu fler på så sätt!

    kram till dig o din familj, du är en klok ung kvinna =)

  6. Så länge du är lycklig behöver du inte andras medömkan.. Otroligt fin bild. Är det din dotters fötter? xxx

  7. Väldigt tänkvärt och fantastiskt bra skrivet. Det är väl bland det värsta som finns när man kommer på sig själv med att klaga för klagandets skull?Överhuvudtaget är barn och familjeliv ett hett ämne bland folk i min ålder (jag är 23) Det jag märkt att vi är rörande överens om är att vi inte förstår vad alla pratar om när de säger att man ska leva livet innan man skaffar barn? Menar de att det tar det slut efteråt då? Jag förstår att resor, fester etc är lättare som barnlös. visst. men vänta några år med drömresan då? tills barnen är stora nog att följa med eller vara hos farmorfarfar/mormormorfar en vecka? Har man valt att skaffa barn får man anpassa sig och acceptera att livet förändras – men jag tror absolut inte att det blir till det sämre.

    En av mina vänner är förskollärare, hon har berättat att de har 1.5 åringar som är på dagis 53 timmar i veckan.Detta är för mig o f a t t b a r t. Hur många av oss gnäller över att vi är trötta efter en heltidsvecka på 40 timmar? varför skaffade dessa föräldrar barn? Inte var det för att umgås med och lära känna den lilla människan. Tyvärr, jag tror att dessa föräldrar ångrar sig den dag de inser att de varken känner eller har uppfostrat sina barn.

    Om jag är lyckligt lottad nog att få barn en dag kommer jag göra allt för att de inte ska vara på dagis vareviga dag, visst jag kommer inte kunna ha en raketkarriär och vi kommer ha mindre pengar, men vad är en utlandsresa eller prylar värt i jämförelse med tid för sin familj? Förutsättningar kan ändras snabbt och jag säger inte att vi kommer lyckas men det är så jag och min sambo känner. Livet handlar till stor del om prioriteringar och det är dags att sluta lasta över ansvaret för våra barn på samhället och istället ta oss i kragen och inse vad som är viktigt för oss i våra liv och sen försöka leva som vi lär.

  8. Like your attitude, girl! Fortsätt så med den inställningen 🙂 blir så inspirerad av dig! Och den människan som skrev den där spydiga kommentaren som du nämnde i ditt inlägg, den personen är säkerligen jätteavundsjuk på hur fantastiskt du har det. Livet är en berg och dalbana och det är helt rätt det du säger, man ska inte skämmas över sin lycka!

  9. Håller med dig fullständigt! Jag blev förvåand första tiden, är det verkluigen så här underbart och enkelt ? Jag hade förberett mig på att vara trött jämt, sova så fort lillen somna såg en bild framför mig av att lägenheten skulle se ut som ett kaos och det skulle vara fullt upp. Men så är det absolut inte. Att inte få sova länge på morgonen osv, det hör ju till:) !

  10. Stina du är en ren förebild! Var en flitig läsare för några år sedan och nu kikar jag in då och då i din fina blogg. Du är så klok, och så förbannat vacker!

  11. Jag pratade senast idag om "vänta du bara". Jag får det alltid kastat i ansiktet av folk och vänner. Vi är uppe med tuppen, men annars har allt flytit på fruktansvärt fint.. "men vänta du bara tills hon får tänder o blablabla" 🙂 Bra skrivet!

  12. Vad bra skrivet!
    Tror det hjäpte många av oss blivande föräldrar.
    Du hjälper bara att fokusera på det positiva!
    Jag tackar för detta inlägg, hoppas allting är bra med er, kramar!

  13. Det är så otroligt korkat att man säger att man inte kan leva livet om man skaffar barn — vem är det som bestämmer det? Man kan resa även om man har barn, man kan fortfarande träffa kompisar även om man har barn… Varför skulle det bli ett hinder?

    Alla barn är, som du skriver, olika och man måste ha det i bakhuvudet. Visst, man ska inte räkna med att livet är en dans på rosor när man fått barn, men finns det något i livet som är enkelt? Nej. Det är väl bra att man förbereder sig på det värsta för att inte överlumpas när stunden väl kommer, men det är inte alltid sådant som händer.

    Jag tror också att något som gör att många känner att de inte kan få någon vila efter att ha blivit mamma är just för att man själv inte saktar ned. Barn förändrar allt, det kan jag inte förneka, men det är man själv som avgör om det är till det bättre eller det sämre. Om man är en sådan person som måte tvätta och städa varje dag är det klart att man inte får någon vila under dagarna. Som du skrev — det är prioriteringarna som är det viktiga. Om man prioriterar disken före sig själv går man till sist under…

    Det var i vilket fall som helst riktigt bra skrivet!! <3

  14. OJ va jag känner igen mig, jag är som du – har haft en lätt graviditet (alla 3 gånger), lätta förlossningar som inte gjort särskilt ont, "lätta barn"…. Ja du fattar.
    Men sådant får man inte säga högt, känns det som ibland – man får liksom inte vara för perfekt eller ha det för bra. Så jävla konstigt när man tänker efter.

    Som när folk frågar nu, när mitt tredje barn kommit "oj va jobbigt det måste va med 3 barn?" och jag svarar att "Nej, faktiskt inte alls!" så blir de nästan stötta på nåt sätt.

    Men vad ska man göra då? Ljuga och säga att allt e skit?

  15. Vilket inlägg, jag förstår precis vad du menar det är tabu att prata om hur bra o smidigt det faktiskt kan vara ibland och när dom blir lite äldre barnen (min äldsta är snart 3) så skryter man när mar berättar att sitt barn faktiskt lyssnar på det man säger och inte klättrar på allt eller målar på väggarna;)

  16. Så jäkla bra skrivet Stina! har ibland också fått den känslan av att folk tror man ljuger när man säger hur lätt och bra man har det efter att ha fått barn, har världens solstråle till dotter, så har aldrig något att klaga på när man pratar med andra mammor och ibland känner man att de tror inte riktigt på en.. konstigt det där.. som du skrev.. varför skämmas för sin lycka!?

  17. åå, stina! jag måste säga att jag verkligen tycker om din blogg, och det du skriver!! jag blir så lycklig av att läsa dina blogginlägg, du skriver så fint och genom orden liksom lyser det hur mycket du tycker om ditt barn, det är så himla fint! håller med i det du skriver också och du är verkligen en förebild, både för mig och säkert många många fler! jag blir så inspirerad av dina ord, så tack! hihi 😀 kram och hoppas allt fortsätter lika fint med din lilla bebbe 🙂 <3

  18. Härligt inlägg! Ibland skäms jag när jag berättar för folk att min dotter började sova hela nätter när hon var bara några veckor gammal och ibland berättar jag inte alls bara för att jag inte vill höra "vänta du bara..". Det är synd att det ska vara så.

  19. Jag har tre barn, jag har mått väldigt illa de 4 första månaderna & sen haft grym foglossning resterande tid. Det gör ont som fan att föda barn. MEN, jag klagar inte. Jag älskar att vara gravid, jag älskar att föda barn. Jag älskar att vara MAMMA. <3

  20. otroligt bra skrivet! Och jag känner igen mig! För min del så var själva graviditeten ett rent helvete, men min första tid som mamma var faktiskt mest rosa fluff, hur konstigt det än kan låta! Visst hade vi våra jobbiga stunder också med en plutt som aldrig sov (och fortfarande inte sover hela nätter, men betydligt mer än förut), amningen som krånglade i början, maten som min plutt inte ville äta, nappen och nappflaskan som plutt inte ville ta… Men trots allt detta så har jag känt mig som den lyckligaste mamman i världen. Man måste väl få kunna uttrycka sin lycka utan att bli anklagad för att ljuga!?

  21. Jag håller med dig! Förvisso har min son varit en tålamodstestare sen dag 1. MEN jag skulle aldrig byta bort det mot något annat. Jag är gärna trött. För vad hade livet varit utan honom! Han är mitt allt. Min solstråle.

  22. TACK. Fick höra samma som du, med min 2 månaders förtidigt födda 5 månaders tjej har tiden varit underbar med sen första stund! Jag låg inne på sjukhus 2 månader innan hon beslöt sig för att komma endå så det var vell inget roligt men livet blir vad man gör det till! I vissa ställen i Afrika promenerar folk ut och lägger sig under en kaktus och föder 😉 Ville bara säga att även om det kanske varit jobbigt och svårt med en förtidigt född bebis tycker jag att det varit underbart och bara så rätt från första stund! Har precis som du fått höra mycket och läst mycket och bara kännt att kan man inte bara få vara super lycklig och nöjd? Måste allting vara negativt på något litet sätt? Känns lite som vår svenska mentalitet. Något måste det ju finnas att klaga på och må dåligt över trotts att vi har bland dom bästa möjligheterna i världen att lyckas ganska bra i vårat land 😉
    TACK. Du satte ord på mina tankar, och formulerade det jävligt mycket bättre än vad jag klarat!

  23. Jag minns när min lille kille var nyfödd och jag bloggade flitigt om min babylycka. Oj vad många elaka och spydiga kommentarer som trillade in.
    BRA skrivet Stina. Tyvärr är det tabu att visa lycka idag.. men jag struntar i det. Jag får höra ofta att jag "daltar" för mycket med min son och att det inte alls kan vara så underbart alltid som jag säger.
    Visst är man så himla trött och frustrerad ibland och det känns rent ut sagt skit jobbigt vissa dagar. Men jag skulle aldrig säga att min son är jobbig eller något sådant. Jag försöker att fokusera på de positiva sakerna, som är betydligt många fler.
    Som du skrev.. jag har en frisk pojke. Vad mer kan man önska?
    Tack för en oroligt bra blogg med många tänkvärda inlägg!
    KRAM

  24. Hej.
    Min graviditet kan beskrivas som ett rent helvete- så när som på några veckor. Komplikationer, operation, kissa blod i flera veckor, rullstol, innestängd eftersom jag inte kunde köra rullstolen själv osv, osv. Då vill man inte ha en släng av possitivitet rakt i ansiktet om att det kommer vara glömt sen, du ska ju få en bebis… Att som du säger, det anses att graviditeten "ska" vara en pina. Det är verkligen inget man vill höra, lika lite som "vänta du bara…"
    och värre tycker jag det är när man får tips, råd och instruktioner ang graviditet och barnuppfostran från personer som själv är barnlösa 😉

    Jaja, ett bra inlägg.
    /Sandra

  25. Bra skrivet, som alltid 🙂 Själv har jag inga barn, men tror säkert att jag skulle känna precis som du om jag var i din situation!

  26. Jag blir väldigt irriterad av detta inlägg. Jag har barn. När jag blev gravid valde jag att inte oroa mig så mycket eller tänka så mycket på allt det negativa, mest för att jag faktiskt upplevde graviditeten som riktigt jobbig. Jag hade det av olika anledningar inte lätt. Sedan kom förlossningen, jag var riktigt lugn när jag åkte in och trygg i att "jag kommer få hjälp av professionella och inget säger mig att det kommer gå dåligt". Jag hade att vänta en förlossning med aktiva värkar på ett dygn, varav ca.10 h var krystvärkar. Det hela slutade med "sugklocka eller akut snitt" varvid jag fick så svåra bristningar att jag fick sys på operation i fyra timmar efter förlossningen. Såklart fick jag en svår chock; INGEN kan hjälpa hur en förlossning blir. I mitt fall fick jag det allra värsta, och jag hade fel de professionella kunde inte hjälpa mig! (i efterhand tycker jag till&med att de tagit flera beslut fel under min förlossning så jag hade kanske kunnat slippa hur det blev, men ingen är mer än människa inte ens de). Blir det konsigt om jag sedan påstår att första tiden med spädbarn var minst sagt tuff? Jag fick gå på svåra smärtstillande medel och hade dessutom en bebis med kolik som vägrade napp. Mina sår läkte såsmåningom varvid jag fick mer kraft att ta hand om min son som skrek mellan 18-22 varje kväll. Det enda jag kunde göra var att vandra runt med honom (som vägde ca.5kilo från början) i huset tills han somnade. Nu är han snart 6månader men sover fortfarande riktigt dåligt om nätterna men jag har "vant" mig. Ingen som inte har barn kan förstå hur det är att sova dåligt om nätterna, det är nämligen inte en likadan sömn som när man inte ar barn. Många småbarnsföräldrar vaknar som jag "hela tiden" skulle man göra det som "normal" (barnfri alltså) person skulle man inte klara det en längre tid men vi har hormoner som "hjälper" oss.
    Stackars mig säger du nu, men varför måste jag skämmas över min lycka säger du? Jag vill inte att du ska skämmas över din lycka men jag tycker du har fel i att man inte får tala om hur bra man har det. jag vill komma med motsatt ståndpunkt: tycker de flesta prata om hur de har de de gånger de har de bra. Sen det där jobbiga och hemska vill man inte prata om och folk vill faktiskt inte heller lyssna på det. Det är overkligt och läskigt. Dessutom stigmatiserar man sig själv som mamma om man visar det mörka, för de flesta tycker ju faktiskt att ens barn är som man gör dem (utan förståelse för att min katt kan ha större medvetenhet än ett nyfött spädbarn). Jag önskar det var mer okej att prata om det negativa och inte bara om när det går bra. Aldrig har jag känt mig så ensam som nu när jag går igenom detta eftersom det enda man ser överallt är hur alla har "tvåtimmars fantastiska förlossningar" ocg bebisar som sover hela nätter och som går med på vad som helst.

  27. Hej, stina. Vilket toppen inlägg.
    Jag är lika gammal som dig och förutom att jag vill att mina nära och kära och jag själv då ska få vara friska och leva långa lyckliga liv, så är min största önskan att få barn, flera barn helst 😀
    Jag har velat skaffa barn i flera år och kan få en tår i ögat av att se småbarn bara för att jag längtar så mycket. Trots att jag längtat efter barn så länge så är det väl först det senaste 1-1½ år som jag seriöst funderat över det och det är ju pga att jag inte har någon riktig utbildning ännu och alla ´skräck exempel´som du nämner här ovan som alla vill ge en om man nämner barn.
    När jag lite försiktigt yppat för vänner tex. att jag vill ha barn får man ett panikslaget ´men du vill väl inte ha barn NU´tillbaka och sen kommer varningarna och man känner sig smått idiotisk som ens funderar på barn nu. Man ska ju vänta tills man är MINST 25 och har levt livet som du skriver. Vilket är ett väldigt konstigt resonemang, då jag vet att många 20-25 åringar kan ha ''levt livet'' mer än många äldre. Allt är ju individuellt och personligen har jag gått igenom en hel del så nu vill jag bara göra det som kommer göra mig lycklig känner jag.

    Jag har funderat många gånger varför folk är så snabb på att informera om allt hemskt dom upplevt med en graviditet eller senare då barnen kommit. När man tänker efter så är det väldigt få gånger man får höra om dom positiva sakerna. Dom får man väl bara höra om man specifikt frågar efter det. Väldigt konstigt kan jag tycka då jag är övertygad om att dom allra flesta föräldrar är överens om att deras barn är det bästa dom gjort.

    Jag tycker inte att du ska undvika att skriva om hur lycklig du är. Även om det är jobbigt ibland får man göra det bästa av situationen och det verkar du vara väldigt duktig på. =) Det är härligt att läsa när du får till såna här tänkvärda inlägg.

  28. Vill kommentera inlägget från Siri som "inte tror på kolik". Jag undrar om hon vet att kolik är ett fysiskt tillstånd där spädbarn har problem med gaser i tarmarna? Det finns ingen diskussion om hurvuvida detta är riktigt eller ej, gaserna finns där! (då min son skrek under kolik-kvällarna kunde jag höra hur hans tarmar lät och hur gaserna bubblade runt varvid han skrek sig röd i ansiktet, och jag var helt maktlös, kunde bara bära, vyssja,pussa, massera etc) Jag var en närvarande mamma, jag var uppe dygnet runt för min son när han hade kolik. Det värsta med koliken var dock att inte ha någonstans att ta vägen med sin frustration, då allt för många (människor som inte har barn oftast, obs obs! men även de som har barn men som inte haft det lika tufft) klandrar mamman när man har det tufft. men hur skulle det kunna vara mitt fel att min sons tarmar hade svårt när de skulle vänja sig med gas som passerar genom dem? Ett spädbarns tarmar är lika tjocka som en sytråd, varje gas och allt som passerar den första tiden KAN innebära svår smärta för dem. Vissa har stora problem (kolik) medan andra inte tycks besväras av detta. Barn är lika olika som gruset på en landsväg, ingen är den andra lik. Är det nåt jag lärt mig sedan jag blev mamma som jag vill förmedla till andra, särskilt till dem som inte har barn: tala aldrig om för en mamma hur hon ska vara mamma. ge henne råd om hon ber om det, men döm aldrig, värdera aldrig, tro aldrig något för du kan inte veta bättre! du kan aldrig känna barnet bättre, du kan aldrig uppleva deras värld. Snälla Siri och alla andra, ta till er detta.

  29. Fantastiskt bra skrivet. Jag tror det handlar om mer än bara att ha barn (för jag har ju inga själv, så det kan jag inte uttala mig om), det handlar om att bli sambo, jobb allt möjligt i livet. Folk kan nog inte riktigt ta att man faktiskt är uppriktigt lycklig över saker och ting.
    Återigen, mycket bra skrivet. You go!

  30. Jag väntar på att min "rosa-fluff-period" ska kommma. Jag har en son på 6 månader…Det är dock inte han som gör att jag upplever min mörkaste period i livet…

    Min sambo och sons pappa gick hastigt bort den 23 mars iår. Nu kämpar jag och min son och jag hoppas innerligt att jag ska få uppleva allt rosa fluff du får göra just nu, Stina.

    Ja, barn är underbara. När Neo skriker och inte vill somna på kvällen tänker jag bara "han kommer somna förr eller senare, det är inte så farligt"
    Jag har ju iofs varit med om det värsta man kan vara med om så att han är jobbig ibland känns som en piss i Nilen om man jämför…

    Lycka till med lilltjejen Stina.

    Kram Ida och Neo

  31. tack för det bra inlägget! det är det första bra och lugnande jag någonsin läst om att bli mamma; förlossning, sena nätter, amning och så vidare. Du läser kanske inte detta men om du gör så jag tycker verkligen du är stark och beundransvärd och jag blev så peppad av att läsa det här!

  32. Hej! All creds till dig ifall du orkar läsa igenom alla dessa kommentarer 🙂

    Vilket jättebra inlägg! Jag har en grabb på 5-månader, och vi har det jättebra! Han sover på nätterna, äter ordentligt och jag har inte haft några problem med vare sig graviditet, förlossning eller tiden efter. Men som du skriver så känns det ibland som att folk tror att man ljuger eller förskönar allt man säger…

    Den här bloggen ska jag fortsätta att läsa!
    Kram

  33. Men herregud!
    Jag har inga barn än, men jag kan verkligen tänka mig hur underbart det är att bli mamma till en efterlängtad bebis. Det är väl ingen konstighet att det positiva överväger det negativa 😀 Det måste vara jättemysigt att ta hand om sin egna lilla bebis trots att det kan vara lite krävande ibland. Jag gillar din inställning till detta, det får mig att inte vara så rädd inför tiden då jag ska börja ha barn. Allt man får höra är hur jobbigt och dåligt allt blir, skönt att höra en massa positiva och mysiga grejer istället. Fortsätt vara en stolt mamma och stå för hur trevligt och mysigt du tycker att det är att vara mamma, vi framtida mammor behöver lite pepp!

  34. Jag är nog också en sån där superlyckligt lottad mamma. Jag hade en problemfri graviditet trots mina 25kg+ och fruktansvärd foglossning till och från. En helt underbar förlossning som inte hade kunnat gå till på ett bättre sätt, visst gjorde det helvetiskt ont när hon skulle ut men det är ju inte så konstigt. Ut kom en underbar dotter som bara var hur snäll som helst jämt och aldrig (då menar jag aldrig) var ledsen.
    Nu däremot kan hon vara förjävla jobbig många gånger så man helst bara vill sälja henne på blocket (obs ironi). Ändå är jag en av dom som har turen att få vara världens lyckligaste över att vara den som fick bli mamma till just MIN dotter. Ha det nu så bra.

  35. Bra skrivet! Är mamma nu till en 3-veckors liten tjej. Fick höra samma sak heeela graviditeten och det är samma sak nu, "vänta du bara snart så…." Folk tror man förskönar när jag berättar att hon endast vaknar en gång per natt för att äta, eller att jag både hinner diska, städa och vila på dagarna. Så jag fortsätter väl att vänta… 😉

  36. Otroligt bra skrivet! Jag har också alltid tyckt att personer är väldigt bra på att lyfta fram allt det negativa med att skaffa barn, med att vara gravid, med sin förlossning och inte minst med att uppfostra en liten tjej eller kille. Något jag har lärt mig av det är i alla fall att själv försöka vara positiv och inte bli bitter – för bitterhet är något av det värsta jag vet.

    Det är skönt att läsa om någon som väljer att se allt det positiva med att få barn – för med all säkerhet har också du varit med om jobbiga grejer (precis som du skriver) men jag tror att alla kan välja vad man vill fokusera på och hur man vill må i sin situation. Det är inte bara i det här inlägget som jag tycker att du är en inspiration utan även då det handlar om "vanliga" vardagssituationer. Tack för ditt fina inlägg!

  37. Vilket fantastiskt inlägg! Jag förstår precis hur du känner då jag själv får liknande kommentarer, inte på grund av barn men av att jag skall gifta mig. Ibland så känns det precis som om att massan vill att man skall misslyckas för att få sina egna rädslor bekräftade. Nej fortsätt att glädjas åt din fantastiska lilla tös, själv tänker jag låta hjärtat bubbla av lycka över att jag om nio dagar blir min älskades fru och ingen av oss skall behöva skämmas över att vi funnit lycka!
    Stor kram till dig.
    Karin

  38. Tack Stina det här inlägget betydde mycket.
    Jag fick veta just denna dag att jag är gravid. Och att få en ljus syn på det hela sporrar mycket mer än att bara få höra hur hemskt det kommer att bli!
    You go girl! =)

  39. Blir enormt imponerad av sättet du skriver på för det första! Verkligen grymt bra 🙂
    Och så blir jag så imponerad av dina tankar och värderingar. Du verkar vara vara en stark tjej som vet vad hon vill och hur du ska nå dit. Keep it up! 🙂
    I det här inlägget skriver du om något som för många är känsliga och många kan vara extremt negativa. Låt dig inte påverkas, ingen har tillåtelsen att klanka på dig och hur du valt allt leva ditt liv. Huvudsaken är att DU är lycklig, sen kan dem andra leva i sin negativa bubbla. Jag hejar i alla fall på dig!
    Kramar/ Kajana

Leave a comment