x

Detaljer

17 maj, 2010

Dagens outfit

17 maj, 2010

Varför ska man skämmas för sin lycka?

17 maj, 2010
empty image
empty image

När jag blev gravid tittade många på mig som som om livet för min del nu skulle vara slut – ”Men ska du inte leva livet först…?” När förlossningen stundade fick jag höra hur omänskligt ont det skulle göra och när hon väl var född hur jobbig första tiden skulle bli. Det skulle vara fruktansvärt smärtsamt att amma och bebis skulle minsann suga mina bröstvårtor sönder och samman samt hålla oss vakna flera dygn i sträck. Zombies skulle bli vårt andranamn och personlig hygien ett minne blott. Och det där med städningen: ”Man hinner varken diska eller städa. Stora diskberg kommer att bildas och det är lika bra att ni vänjer er redan nu vid lite damm i hörnen”. Och klassikern ”Sov nu, för det kommer ni då rakt inte att få göra sedan”. Om man mot förmodan inte alls upplever allt det där som alla varnar en för så får man ett ”vänta du bara…” slängt i ansiktet. 

Min verklighet? Jag mådde prima skinka genom hela graviditeten, illamåendet de första veckorna kunde jag stå ut med. Förlossningen är det största och bästa jag någonsin varit med om, visst gjorde det ont när hon skulle ut men det var inget i jämförelse med den stora nyfikenhet, lycka och spänning jag kände inför att snart få möta vårt barn. Jag skulle kunna göra om det tio gånger om! Första tiden var inget annat än underbar, visst var jag både mörbultad och trött men det var inget som jag lade någon vikt vid då det kändes ganska naturligt i sammanhanget. Jag hade fött en frisk liten tjej, hur fantastiskt är inte det? Amningen gick fint (ja, den gick utmärkt trots andras ”bli inte ledsen om du inte kan, du har ju så små” Eh, qué? Som om det skulle ha med saken att göra) från dag ett, brösten spände som skam när mjölken rann till men det gick snabbt över. Allt gick enligt ”boken” men jag fick ändå höra, ”vänta du bara, snart så”.

Nu närmar hon sig åtta månader och jag väntar fortfarande. Visst är hon ena riktig räpa ibland och visst får jag ta ett par extra djupa andetag när hon som ikväll efter ihärdiga nattningsförsök kl 00 på natten åter vaknade pigg som en mört, såklart i samma stund som jag äntligen skulle till att sätta mig framför datorn och skriva några rader. Klockan har nu passerat tre, hehe. Visst skulle det vara skönt att få sova lite längre vissa mornar (som imorgon tex) men nu är det så att jag har blivit mamma och allt det som många tycks klaga och gnälla över är en del av paketet. 

Nedan följer en random kommentar som jag råkade snubbla över tidigare idag.

Jag kan säga att föräldrar som påstår att deras bebisar inte är jobbiga, det är de som är väst. De vill bara få det att de se ut som att barnen är perfekta. Här finns de en grupp mammor vi kallar för ”de perfekta morsorna” som vi vet inte alls är så perfekta. Perfekta mammor = perfekta barn… NOT!

Varför får jag som nybliven mamma alltid bita mig lite i läppen för att inte berätta allt för mycket om hur bra det faktiskt går för oss? Det är tabu. Graviditeten ska vara jobbigt och förlossningen outhärdligt smärtsam. Man ska inte få sova på nätterna när man har en liten och man ska helst vara omänskligt trött mest hela tiden. Skriver man positivt om föräldraskap, ja, då heter det att man ljuger eller åtminstone förskönar. Att man lindar in tillvaron i någon slags rosa fluffig bomull för att dölja hur det egentligen är. Snälla nån, det handlar inte om det. Livet har sina rosa-fluffiga perioder då allt bara känns komplett! Det är helt naturligt och precis som det ska vara.

Jag vill verkligen inte trampa någon på tårna i och med detta inlägg, hoppas ingen tar illa vid sig ♥ Allt går inte att styra över, det är mycket som spelar in och jag är väl medveten om att barn är lika olika som de är unika. Antagligen kommer jag få äta upp mina ord när min busunge växer upp och ska vara både högt och lågt, eller när jag i barn nr två för en riktigt vilding till bebis som varken vill äta eller sova. Men det gör inget!

För att kunna njuta till fullo som nybliven förälder tror jag dock det är mycket viktigt att man tillåter sig själv att på riktigt ta ett steg tillbaka, släppa alla måsten i den mån det är möjligt och inse att ett fullspäckat schema inte är allt. Det är inte konstigt att så många känner sig trötta och framförallt ledsna över att de inte hinner med allt de önskar när de stenhårt tror att de kan leva vidare i samma höga tempo utan att ens tänka tanken på att prioritera annorlunda i livet. Då blir det svårt att få livspusslet att gå ihop!

Det börjar bli sent, om några timmar vaknar min solstråle och då är det bara att masa sig upp. Bäst att avrunda. Så vad ville jag säga med detta inlägg? Att allt inte behöver vara så himla jobbigt jämt, att det faktiskt kan vara fullkomligt underbart – och det utan minsta försköning. Ibland är livet rosa fluff, ibland svart som mörkaste natt.

Jag tvekar inte att visa båda sidor!

0

258 comments

  1. Hej!
    Har läst din blogg lite då och då under ett par års tid, men aldrig gjort något inlägg tidigare. Jag vill bara säga att jag håller med dig fullständigt och jag tycker att du ska fortsätta njuta av din dotter och berätta om hur fantastiskt du tycker att er gemensamma tillvaro är. Jag har själv tre barn. Ett i himlen och två på jorden. Det är verkligen precis som du skriver, att alla de "problem" som uppstår när man får barn är en naturlig del av förldrarskapet och jag kan lova att när barnen är stora så är det dessa minnen av vardagen som kommer att vara de ljusaste! Fortsätt att njuta av din dotter, Kram

  2. Jag är så glad över att läsa detta inlägget som du har skrivit! Fyller snart 22 år, jag och pojkvännen planerar att skaffa oss en liten plutt i familjen. Och vi ser så precis som du har skrivit, livet är inte slut när barnet kommer, tvärtom. En lycka att få dela något så vackert med den man älskar. Men det är synd att inte många ser det lyckliga i det istället för att det unga livet är slut. Tänk när vi blir runt 30, goa och glada och har ett barn medans då alla andra som då springer runt med småbebisar. Och vi kan fortfarande leva vårt liv då efter 30. Önskar dig all lycka.

  3. Åh känner igen mig precis.. så mkt neggo vi får höra om att inte sova och att vår bebis kommer skapa kaos!! man blir så sjukt less!! har bf om 8 dagar nu å tror inte på ett skit av det:P hah

  4. can't write Swedish, but i sure understand it… just wanted to say that your attitude is absolutely refreshing and i hope it'll never change. what's most important is that when reading this post i felt your love and excitement for your wonderful little girl, and that's what it's all about. she was wanted and loved even before she came to be. yes, advice is nice, but negative stories of how tough it'll be are stories i don't understand. why would anyone take the joy of pregnancy and parenthood away from someone entering into it?! perhaps they think they're preparing us for the worst, but like you've mentioned every child is different and you can't know what to expect. a positive outlook is key and you certainly have that… keep it up 🙂

  5. Jag vet att det här är ett gammalt inlägg men jag kan bara inte låta bli att kommentera det ändå. Min dotter är 9 månader nu och jag har haft det helt perfekt med henne ända sen hon föddes, allt har också gått fantastiskt bra för mej och jag är lyckligt lottad som få! Min bror gick bort strax innan jag blev gravid och visst har det varit en tuff period, men min Saga räddade nog praktiskt taget mitt liv, hon har gett mej så otroligt mycket LYCKA! Kram på dej.

  6. Hej, vet ej ens om kommentaren når dig då det är ett gammalt inlägg. Men TACK för detta inlägg. Jag väntar själv mitt första barn och har haft en fantastisk graviditet. Beräknad BF i mitten av jan 2011. Då jag mått så bra och faktiskt "upptäckte" att jag var gravid så sent som v16 ( jag hade mens i början) så är det många som sagt, vänta du bara. Men jag mår bra. Visst jag har inte samma flås som förr men jag är ju större, men allt har hittills gått jättebra och jag förvätnar mig att ta en dag i taget när väl det lilla mirakelt gör entré! Tack för ditt inlägg, det var riktigt peppande!

  7. Hej Stina! Min dotter blir snart 2 år och jag känner likadant som du beskriver i det här inlägget (som jag nog missat innan annars hade jag kommenterat innan ;)). Förlossningen för oss gick riktigt bra, jag var 3 dagar tidig och det var över på ca 4½ timme. Innan fick jag höra mycket att det skulle ta minst 10 timmar och att jag skulle gå över åtminstone 1 vecka. Jag var så himla lycklig under hela graviditeten trots att alla sa att jag var alldeles för ung (skulle fylla 20 år 2 månader efter hon föddes) och inte skulle klara av att tackla både skola och barn (gick 5 år gymnasiet ist. för 3). Jag slog bort alla förväntningar från andra och studerade hemifrån istället (och gick ut med bättre betyg än många andra som var kvar i skolan). Min dotter, Charlie, har varit helt underbar, hon sov hela nätter redan efter 3 veckor och åt ganska bra. Däremot var det jobbigt när jag berättade för andra (dvs min släkt och vänner) som hela tiden sa ”vänta du bara..” eller ”du ska nog få se hur det egentligen är”.
    Det är verkligen jättetråkigt att det förväntas att man ska gå runt som ett vrak eller zombie bara för att man får barn, eller att man inte ska kunna leva sitt liv längre.
    Min största förebild är min moster & hennes man som reser hur mycket som helst och är borta minst 3 veckor varje gång. INGENTING stoppar dem för att de har fått barn. Det är snarare så att ditt liv tar ett stort språng framåt när du får barn och man upptäcker fler viktiga saker med livet som man inte tänker på annars. Jag är så lycklig över vår dotter och det liv vi har tillsammans, jag lär mig varje dag av henne och hoppas på många fler barn som förgyller alla mina dagar!

    Oj nu skrev jag jättelångt men jag har velat kommentera din blogg så länge utan att ha vågat. Tack för att du finns här på internet (Jag bor i Umeå)så att jag kan ta del av dina betraktelser och inte känna mig ensam med mina intressen!

    Kram /Noomi

Leave a comment