I en ljuvlig presentförpackning och mjukt inpackade i cellofan kom dessa urgulliga ”ballerina-strumpor” från Trumpette. Det finns en mängd olika varianter att välja mellan men dessa – tillsammans med pastel toddler och de coola djungelstrumporna från samma märke – hör helt klart till mina favoriter. Trumpette är små i storlekarna och dessa för 1-2 år sitter som en smäck på min Mayia som är 5 månader.

Superfint att ge bort som present! ♥

Vår lägenhet är jättefräsch, dock ganska liten och med en väldigt speciell planlösning. Detta har medfört vissa svårigheter att möblera och ett vanligt matbord med stolar kommer tyvärr inte ens på frågan. Det får helt enkelt inte plats och man vill ju ändå någonstans att det ska se skapligt bra ut också och inte som att man bara har ”tryckt” in möbler i ett rum.

Vi har en svår 70-centimeters vägg som står tom och har där tänk att ha ett mindre barbord eller liknande, ni vet sådana med justerbar fot som bland annat finns att köpa på ikea och som lätt går att fästa mot väggen, praktiskt kan tänkas? Andra utgifter har kommit emellan och något bord har därmed inte prioriterats men nu mina vänner, nu har jag äntligen införskaffat mitt efterlängtade bord.

Jag skippade IKEA och beställde ett med ungefär samma mått från Miljögården istället. I veckan fick jag hem det och jag är så himla nöjd och glad! Visserligen blev det inte alls som jag hade förväntat mig, det kändes på tok för maffigt för den tänkta väggen och att ställa det framför fönstret brevid soffan var egentligen inget alternativ (tänkte att det skulle se uppradat och fult ut) men se, det blev ju hur bra som helst. Jag känner mig lite som ett barn på julafton just nu, haha. Härlig känsla! Ett vanligt matbord hade naturligtvis varit det mest ultimata för en barnfamilj men detta duger mer än väl tills vi nångång i framtiden flyttar till större.

Visste inte riktigt vad jag skulle pryda bordet med så det fick bli en
provisorisk lösning i form av en mörklila orkide och ett ljus.

Breda träplankor, vitt och alldeles lagom slitet för den ”lantliga” känslan. Så fint ♥

Tack snälla ni för många goda skratt i inlägget nedan, haha.
Riktigt roligt att läsa era kommentarer!

Jag menar, ta bara Annapanna som exempel:

”Min mammas kompis var och shoppade i stan. Plötsligt blev hon panik-fisnödig men var helt säker på att det skulle låta så högt att folk skulle höra, om hon släppte sig. Istället skyndade hon sig till sin bil, slängde in alla shoppingkassar i bagageluckan och satte sig i bilen, och la av VÄRLDENS brakare. Då såg hon i backspegeln en man som satt i baksätet med stora ögon och öppen mun, alldeles chockad. Hon satt som förstelnad en stund och stirrade på mannen som orörligt stirrade tillbaka, sen gled hon sakta och tyst ut ur bilen och gick fort därifrån. Utan shoppingkassar och med löftet om att aldrig någonsin igen gå ner på stan.”

Hahahaha! Undra vad karl i baksätet tänkte.

Bort med fistankarna – Nu ska jag laga mat. Visst låter hasselbackspotatis, kött, sås och sallad som en god idé? Ha en mysig kväll, många kramar från mig.

Gräver du lite extra i näsan och äter upp det som hittas, luktar du på dina egna fisar eller kanske på fingret du nyss kliat dig i röven med? Filmar du dig själv när du bootyshakar framför spegeln, halsar du ur mjölkpaketet eller pratar konstigt med dig själv? Luktar du på tånaglarna efter att du klippt dem eller sjunger som om du vore självaste Mariah Carey?

Ja, vad gör du egentligen när ingen ser? – Eller tror att ingen ser, kanske har du blivit påkommen med något riktigt pinsamt någon gång? Berätta gärna, anonymt eller inte spelar ingen roll. This can be fun, hoho.

Mörka plagg och nitar i all ära, det kan enligt mig vara ett minst sagt läckert inslag i en förövrigt mjuk outfit. Ibland kan jag dock tycka att det blir för mycket. Jag personligen har aldrig riktigt fastnat för helsvarta kombinationer, konstiga axelsmycken (och lårsmycken!?), alldeles för många ringar och sedan nitar på det, gärna på så många plagg som möjligt, även skor. Jag är helt enkelt mätt på denna trend, någon som känner likadant?

Jag önskar fylla på min garderob med nya plagg i skira tyger och ljuvliga färger – Crémevitt, puderrosa, guld och beige. Siden, volanger, lager på lager – Romance ♥ Sådana här mjuka plagg är ju dessutom ursnygga att kombinera med hårdare detaljer som ett nitarmband eller som på mitt exempel nedan, ett par svarta jeans med nitar vid fickorna. Det svarta nagellacket får konkurrens av ljusa lack i beige, rosa och coral. 

Nytt i garderoben: Färgsprakande fleecejacka från Molo

Har ni något favoritmärke när det kommer till barnkläder? Personligen tycker jag väldigt bra om just Molo, deras kläder är alltid lika roliga att se på och kvaliteten är toppen - Något som märks mer än väl efter alla dessa tvättar. På tal om tvätt. Visst är det hemskt tråkigt när kläder man köpt blir urtvättade och dassiga nästan med detsamma? Våra plagg från Molo är nog de enda som fortfarande ser ut ungefär som de gjorde när de köptes.

Märket Katvig är en annan favorit som har väldigt fina och dessutom organiska kläder, tyvärr har våra bodysar därifrån ganska snabbt blivit noppriga och fula.

I fredags var det tid för Mayias andra vaccination mot difteri, stelkramp, kikhosta, hemophilus influensa, gulsot och pneumokocker. Sprutor är väl inte direkt det bästa vi vet men det gick helt okej och efter lite skönsång och bus övergick de ledsna minerna ganska snart i skratt. Den nedrans febern slapp hon dessvärre inte undan denna gång så helgen har mestadels gått åt till att hålla henne så nöjd och glad som möjligt med massa närhet och värme. Dagen idag har varit bättre även om hon fortfarande är extra känslig, imorgon är hon förhoppningsvis sitt vanliga jag igen ♥ Nu dröjer det ca ett halvår tills nästa vaccination.

Har ni haft en bra helg?
Många kramar

Jag personligen hade alla världens symptom innan och efter jag fick mitt plus på stickan. Ovanlig trötthet, hugg i magen, uteblivna indianer i vassen, ömma bröst och illamående, för att bara nämna några. Då är jag den som sällan eller aldrig annars har dessa fysiska yttringar och samtidigt den som alltid ska tyda varenda liten signal min kropp ger. Sedan vet väl de flesta av oss hur barn blir till? Var det min medvetenhet om att en graviditet faktiskt var möjlig som gjorde att jag uppfattade alla symtom så som jag gjorde? Hade det varit annorlunda om denna verklighet hade legat längre ifrån mig i mina tankar, om jag inte hade haft några förväntningar?

Trots mina egna erfarenheter vet jag att många kvinnor kommer sent i graviditeten för att bli inskrivna på mödravården. Kanske har de haft blödningar som vanligt eller så är det så att de tidigare haft såpass oregelbunden mens att de helt enkelt inte tyckt att det har varit några större konstigheter när den inte kommit på ett tag. För många rör det sig om oplanerade graviditeter, preventivmedel har kanske använts och iom det har tankar runt graviditet automatiskt uteslutits. Det verkar ju inte helt orimligt, vettiga förklaringar finns till det mesta.

Sedan finns det några kvinnor som går fullständigt ovetandes, hela vägen. Det första som slår mig är att det måste vara stört omöjligt. Jag menar, hur kan man tolka en mänsklig fot rakt in i revbenen som lite tarmbubbel? Handlar det om förnekelse, eller att man helt enkelt inte har haft några symptom? Kanske är man överviktig eller pendlar mycket i vikt och att det skulle göra en eventuell graviditet svårare att upptäcka rent utseendemässigt, ja jag vet faktiskt inte. Hur ett växande barn som både sparkar och gör kullerbyttor inuti vår mage kan göra detta utan att det märks förblir ett mysterium. 

Senast jag hörde om detta var för en tid sedan när det stod i tidningen om en ung svensk kvinna som hade åkt in till sjukhuset med magsmärtor, ut kom en färdigbakad bebis. Och läste ni om tyndlyfterskan Elizabeth Ploblete som födde sin lille son mitt under ett träningspass? Veckan innan medverkade hon i en tävling, som hon vann. Var det tyngdlyftare man skulle ha blivit? Haha, skämt åsido. Jag kan inte förstå hur det är möjligt.

För att återknyta till det jag nämde lite kort i början – Hur mycket betyder egentligen vårt medvetande och våra förväntningar för det vi upplever och hur stark är tankens/trons kraft när det kommer till hur vår kropp fungerar? Är det möjligt att förneka sina misstankar om graviditet så till den grad att kroppen fortsätter att fungera som om den inte vore det? 

Det är svårt att få ned sina tankar på pränt och jag ber om ursäkt för mitt oförmåga att uttrycka mig i denna text, men visst är det ett intressant ämne ändå?

Två fantastiska bilder tagna av Lennart Nilsson, en världsberömd svensk fotograf som är mest känd för sin banbrytande titthålsfotografi inom medicin.

Grattis till dig Jaleh! ♥

Jag vet precis hur det är att månad för månad bygga upp ett hem från grunden, utan att egentligen ha något alls att starta med. Det tar sin tid och är ofta väldigt frustrerande, den tråkiga känslan av att bara vilja ha allt färdigt nu på en gång är aldrig långt borta. När man efter en tid ser att ”åh nu börjar det ju faktiskt likna något här..” känns det så otroligt härligt inombords och det gör minst sagt all möda värd.

Tänkte att ditt önskade set från Cult Design kunde hjälpa er en bit på vägen mot ett ”komplett” hem, det kommer bli riktigt läckert i köket tror jag ;D

Sponsrat pris: FrökenFräken.se

Jeans från fornarina, ljuvlig tunika/klänning från Day Birger et Mikkelssen, jacka från Soaked in Luxery, stövlar fram tamaris och sjal från h&m.

Nu har mina älskade familjemedlemmar åkt hem igen och jag känner mig lite ledsen i själen. Det är alltid lika jobbigt att ”ta farväl” av varandra och de fyra hundra km som skiljer oss åt känns plötsligt så uppenbara. Vi ses ju om ett tag igen, får se det så ♥

Tänkte städa undan lite nu och sedan gosa ned mig i soffan med lite gott - Ikväll är det halv åtta hos mig, familjen annorlunda och spårlöst som gäller. På tal om tv, såg att de har bytt ut Höglund mot Gynning nu?

Ikväll utses vinnaren i Cult Designtävlingen, missa inte det!
Hoppas ni fått en fin start på nya veckan, kramar från mig.