Jag kan inte tacka er nog för alla vackra kommentarer, gud, jag blir alldeles tårögd och lycklig haha! Men nu kör vi vidare mina vänner :D Vad har ni för er där ute? Hoppas ni mår bra. Här hemma flyter allt på som det ska, vi njuter så mycket vi bara kan och försöker verkligen ta vara på tiden som är - Här och nu. Ingen stress, inga krav, ingenting. Otroligt skönt! Ändå går tiden med en väldig fart och idag blev lillan sju dagar. En vecka gammal. Gosh, ska det fortsätta i denna takten lär hon ju vara gråhårig redan imorgon, hihi, mammas älskling då, det går ju inte.

Förövrigt har vi haft fint besök av Mayias mormor och moster. Vi har tagit härliga promenader med barnvagnen, fikat, kollat på idol och ätit god mat i form av karré, klyftpotatis, beasås och sallad. Bara haft det allmänt mysigt, helt enkelt. Och sen så har vi fikat också - Igen! Hoho. Senast vart det almondys daimtårta som stod stadigt på bordet och jag säger bara det: Har ni inte smakat på den ännu så gör det! Den är verkligen jättegod och perfekt att bjuda på om man inte orkar stå och fixa iordning en massa bakverk själv.


Denna underbara mor&dotter-bukett fick jag av mamma <3


Idag sken solen på våra huvuden och det var så skönt att komma ut lite grann och andas frisk luft igen. Det har inte blivit så mycket av den varan senaste veckan men nu börjar jag sakta men säkert komma "tillbaka" och jag känner även att Mayia börjar bli redo för riktiga promenader osv. Nu ska vi gå ut en sväng varje dag tänkte jag, om vädret tillåter. Har tyvärr inget regnskydd till vagnen så det är något jag måste införskaffa snarast möjligt. Det är inget vidare när himlen öppnar upp sig och regnet brakar ned, speciellt inte när man är halvvägs hem - Något vi råkade ut för igår haha.

Nej, nu ska jag fundera ut vad jag ska laga för mat ikväll, några tips? Något smarrigt måste man ju ha framför idol - visst är det tjejernas tur att sjunga idag? Det är det roligaste tycker jag :)

Många kramar,
och tack återigen för era underbara kommentarer!

Skriver ett litet inlägg mitt i familjelyckan <3


Hejsan på er, hoppas ni mår bra. Här är allt fint - Denna natt gick lika fint som föregående tre. Vaknade runt fem i morse av lilla Mayia som ville glufsa i sig lite (läs mycket - hon är en hungrig dam hihi) käk och efter det sov vi tills vi slog upp våra ögon pigga och helt utvilade. Är enormt tacksam över att det fungerar så bra, visst är jag väl medveten om att "svåra tider" förmodligen lär komma till oss de också men då det nu gått några dagar känner jag mig så mycket mer trygg med hela situationen, och i min roll som nybliven mamma att jag antagligen kommer att kunna hantera det helt ok.

Första natten på BB och hemma var toppen men samtidigt hemsk. Jag var så himla orolig och vågade inte släppa blicken från min skatt en endaste minut - Tänk om något skulle hända? Usch, hemska tanke. Dessa tankar finns nu också, jämt och ständigt, men ändå känns det mycket bättre och jag känner mig mer lugn inombords. Vi vet nu att nätterna funkar, att hon får i sig mat och att hon är nöjd. Jag börjar förstå hennes signaler allt mer och ja, det kan inte bli mycket bättre.

Många frågar efter en förlossningsberättelse, något jag förstår mycket väl. Personligen älskar jag sådana och jag vet inte huuuur många jag läst i mina dagar och såklart inför min egna dotters ankomst.

Som jag skrev hade jag en väldigt fin förlossning. Visst gjorde det ont att gå med värkar hemma i många timmar, utan att veta om det var på riktigt eller endast en försmak men wow vilken upplevelse det var! Allt annat jag gjort i mitt liv är så blekt i jämförelse. 

Här kommer en sammanfattning, väljer att inte delge er allt in i minsta detalj utan skriver nu om min upplevelse i stora drag:

Det började på dagen den 21 september, sov dåligt den natten och kände mig lite konstig i kroppen. Sammandragningarna hade ändrat karaktär och började även kännas i ryggen - Jag skulle beskriva känslan som ett starkt tryck som spred sig i nedre delen av magen och sedan ut mot ryggslutet. Hade tid hos barnmorskan den dagen, var nära att avboka men tänkte att - Äsch, lika bra att hålla sig aktiv nu så kanske det sätter igång. BM kollade mitt tryck och jag lämnade urinprov för att försäkra mig om att det inte rörde sig om någon äggvita eller liknande. Allt som ut som det skulle - Skönt. Hon sa att hon minsann trodde att bebis skulle komma någon gång denna vecka, hihi, men fick ändå en tid på fredagen för en till koll.

Åkte till... Gissa? IKEA! Haha, vandrade runt där och kikade på prylar, åt en massa köttbullar och kände hur värkarna nog faktiskt blev lite starkare. Stannade upp där bland hyllorna, gjorde lite snygga grimaser under en minut eller så, innan jag åter vandrade vidare och plockade på mig lite nya blommor och annat smått och gott, haha, lite kul.

Kvällen kom:

Jag ville helst stanna hemma så länge som möjligt, tackla det onda ensam tillsammans med min sambo genom andning och dusch. Jag hasade runt här hemma likt Quasimodo i ringaren i notre dame den där kvällen och natten (21 september) men när vi närmade oss morgonkvisten kände jag mig så trött efter 0 timmarns sömn och valde att ringa in till Malmös förlossning. Hade bestämt mig för att bli förlöst i Lund först men vet ni? Det sket jag fullkomligt i nu och ville bara in och få hjälp och stöttning från goa och duktiga barnmorskor. Sagt och gjort, tog telefonen och ringde in - De frågade om jag testat alvedon och dusch ännu (host.. ja!) och sa sedan att vi var välkomna in när vi själva ville.

Packade ned lite prylar i en väska - Toalettartiklar, mjukisar till mig, kläder till bebis, kamera osv. Sedan tog vi taxin - Aotch, bilen körde långsammare än en myra men ändå gjorde det ont som tusan i svängarna, haha. Jag andades på i baksätet så gott jag kunde, tog det lugnt och tänkte på vad som komma skulle. Spänd och förväntansfull höll jag mina tummar för att det var på riktigt och att det inte rörde sig om tråkiga förvärkar. Det kan man ju liksom inte veta när man aldrig fött förr, ellerhur? :)

På förlossningen:

Klev ur taxin, gick mot förlossning, ringde på klockan. Ut kom en barnmorska som tittade på mig med stora frågande ögon, jag tittade tillbaks. Ja? Tänkte jag... - Hallå, vad tusan vill hon att jag ska säga egentligen? - Fortsatte tankarna, samtidigt som jag hör mig själv säga med ängslig röst "Ehh joo, jag är här för att föda barn" Haha!

Nämen vad trevligt säger hon med ett skratt, tar mig i handen och följer oss till vårt rum, vårt rum som faktiskt kändes riktigt hemtrevligt och mysigt. Väl där inne frågade hon lite allmänna frågor, tog trycket och lade en ctg över magen för att mäta sammandragningarna. Nu håller vi tummarna sade hon, nu håller vi tummarna för att de värkar du haft inatt har gjort någon verkan. Nervöst. Här låg jag nu och tog emot värkarna som drog över mig likt en våg med jämna mellanrum, såg på ctg:n hur de tilltog i styrka samtidigt som jag hörde min bebis starka hjärtslag. Jag kände mig lugn och fin, nu var jag i trygga händer!

Hade värkarna gjort någon nytta eller inte?

En halvtimma senare (tror bestämt att klockan hunnit bli halv elva) kom världens mest underbara barnmorska in, vi klickade direkt och hon var precis så som jag hade önskat - Varm och jordnära men samtidigt humoristisk och med lite "go" i. Hon hade nära till skratt och vi kunde munhuggas lite avslappnat och härligt sådär, sådant som gör en lugn och trygg inombords, lite som att "detta är väl ingen match, vi ska ju bara föda lite barn, det mest naturliga i hela världen, detta kommer gå finfint" - Och det var precis så jag kände! 

När barnmorskan sa: "Ja men dåså Stina, ska vi se om du har öppnat dig något nu då?" blev alltsammans helt plötsligt lite för verkligt och i mitt huvud tänkte jag nejnejnej samtidigt som jag kutade därifrån men jag svarade ja, med darr i min röst. Jag hade ju faktiskt haft ganska så ont, tänk om det endast var förvärkar? Fy satan, hemska tanke.

Hon undersökte mig och talade med glad och varm röst hela tiden, berättade att allt kändes strålande, att bebis huvud låg i perfekt läge och långt ned, att livmodertappen var totalt utplånad och att värkarna jag hade haft under natten minsann hade gjort verkan - Jag var öppen nästan fem cm.

YES! Vi fick givetvis stanna kvar för idag skulle det minsann bli bebis :D Nu var det bara att ta emot värkarna med glädje för visst är det väl så att ingen annan smärta i världen är lika vacker. Tanken på att det faktiskt inte handlade om någon farlig smärta utan om en smärta som tillsammans med min kropp skulle hjälpa vårt barn ut till världen gjorde mig avslappnad.

Kanske var det tack vare nålarna jag fick instuckna (Nej det gjorde inte ont!) i huvudet några minuter tidigare, haha, vad vet jag. Akupunktur i den såkallade "valiumpunkten" som tydligen ska göra en lugn och avslappnad under öppningskedet.



Fick lite snygga sjukhuskläder men blev först ombedd att ställa mig i duschen ett tag - Men va? Tänkte jag, tycker hon att jag luktar illa elllleeerr? Hoho, med lite eftertanke kom jag på att det antagligen var för att göra värkarna lite lättare att tackla ;p *Ko-ko*

Fick sedan andas lustgas samtidigt som jag fick skön massage i ryggslutet, det var helt okej får jag säga men den där känslan av berusning tycker jag är lite obehaglig. Antagligen var jag inte såpass påverkad av smärtan att jag kände något större behov av att "komma bort" från verkligheten för en stund.

Ett tips - börja med lustgasen i god tid så att ni lär er att använda den, mycket viktigt om den ska göra någon nytta över huvud taget. Börja andas precis innan eller vid värkens start, dra djupa lugna andetag genom näsan och sedan ut genom munnen. Andas tills dess att du kommer till värkens topp och när den sedan börjar dala lägger du ifrån dig masken. Slappna sedan av och rid på berusningskänslan, som min barnmorska sa.

Värkarna blev nu starkare men jag kunde ändå tackla de utan vidare problem, det var jobbigt men jag kände aldrig att jag ångrade mig, att jag aldrig skulle kunna göra om det eller att jag ville dö. Aldrig, inte ens för en sekund.

Epidural eller inte? - Det är frågan.

Vi pratade fortsatt smärtlindring och jag talade om att jag tar det som det kommer och att jag är öppen för det mesta.

Blir undersökt igen och nu är jag öppen sju cm som går att töja till åtta. Allt framskrider utan problem. Får frågan om epidural som jag först tackar nej till. Ett tag senare ber jag om den, och den kom precis i rättan tid. Narkosläkare kom och gjorde sitt arbete och efter fyra försök satt det en fet nål och slang i min rygg som efter en kvart sprider en varm känsla i hela min kropp. Jag är nu i himmelriket, fullkomligt avslappnad och kan på riktigt vila och dessutom äta och dricka. Väl medveten om att epidural kan stanna upp värkar och krystningsvärkar, att den ökar risken för ett avslut med sugklocka, tång och bristningar i underlivet samt att det kan dra ut på tiden kände jag mig mycket nöjd med mitt val att ta den. Att jag var förberedd och väl påläst tror jag underlättade det hela för mig - Rekommenderas!

Nu var det bara att vänta och hoppas på att värkarna skulle hålla i sig och inte minska i styrka. Allt gick som det skulle och efter ytterligare en undersökning och en tid senare känner jag ett enormt tryck nedåt, antingen var det en fet skitkorv som ville ut nu... Eller så var det bannemig min lilla tjej som var redo att möta dagens ljus! Jag var faktiskt lite osäker om jag ska vara ärlig, haha. Krystvärkarna kom och det var bara att ge sig hän, kroppen skötte alltsammans och allt jag behövde göra var att lyssna på den och följa med, ta i för kung och fosterland och göra mitt bästa för att samarbeta med barnmorskorna som peppade mig som tusan. Mayias pappa stod naturligtvis vid min sida hela tiden <3

Välkommen till världen lilla Mayia:

Nu kändes det som att jag stod utanför min egna kropp, och såg på. Var det verkligen jag som låg där och kämpande? Overkligt. Efter ett antal krystvärkar och säkert några vrål senare föds vår vackra flicka fram och läggs på min mage likt en liten groda. Hon skriker för full hals och lyckan är total! Jag är i chock, gråter stora glädjetårar och kan inte förstå att det är sant. All smärta var nu borta med vinden och helt plötsligt är vi där, vi tre, vår lilla familj. Vad skulle hända nu? "Får vi verkligen behålla henne?" Haha, ja gud så många tankar.


En stolt och glad nybliven mamma minutrarna efter förlossningen. De där smörgåsarna var de godaste jag någonsin ätit, och aldrig förr har jag njutit så av en kopp kall oboy.

Den bästa dagen i våra liv,
var när du kom <3

~ 090922 ~

Hej allihop, har ni en bra fredagskväll? Vi myser oss för fullt här hemma med god mat och idol. Idol som visserligen slutade för snart en timma sedan och följdes upp av kändisdjungeln som jag dock ej börjat följa ännu -Verkar inte särskilt bra tycker jag, eller är det kanske det? Jag har egentligen ingen aning.

Mina nyinköpta ljuslyktor skiner för fullt på vårt bord och wow vilken mysfaktor de ger tack vare att de är guldiga och har världens finaste mönster som speglar av sig i hela rummet så fort man lägger i ett litet stearinljus. I love! Tvekade att köpa dem först men då jag frågade i kassan om de kanske fanns att beställa på sidan så sa de nej, att det endast fanns fyra kvar i butik och samt att de inte kommer in igen. Självklart var jag då tvungen att slå till, vilket jag nu är superglad för! De var omöjliga att fånga fint på bild tyvärr så ni får allt hålla till godo med den ovan, ni ser ju på ett ungefär hur de ser ut iallafall.

Vad är ni för typer när det kommer till inredning - Gillar ni det moderna, det lantliga eller kanske den såkallade "shabby chic"-stilen, vitt och gammaldags, rosa och romantiskt? Jag är ganska splittrad och tycker det mesta är så himla fint men när allt kommer omkring trivs jag nog bäst i ett rum som utstrålar värme och hemtrevnad. Jag börjar äntligen få till den där den varma, härliga och indisk/orientaliska känslan riktigt ordentligt nu med mörka, mustiga möbler, massa ljus, gosiga kuddar i olika färger och givetvis med färgen guld som återkommande tema. Tillsammans med de stora gröna växterna blir det så himla mysigt, speciellt när mörket faller och ljusen lyser upp alltsammans :D Bara lite vackra tyger som saknas, en grym tavla att ha över soffan...

...Och naturligtvis vår lilla tös, hihi! Tänk så mysigt vi ska ha tillsammans, lilla familjen. Helgmys med god mat som tar lite längre tid att göra, uppställda skålar med chips och godis! - Något att verkligen se fram emot och längta efter för även om vardagarna också är himla fina och verkligen ska tas tillvara på så ÄR fredag och lördag the shit, sådeså! Och ja, jag ska verkligen försöka göra det till något extra speciellt. Inget godis eller liknande på veckodagarna, inte heller någon cola för mig *oh noo* - Det är sådant som ska höra helgen till och det vill jag att min dotter ska känna. Blir varm i hela kroppen när jag tänker på det, blir inte ni? Just nu älskar jag livet och gud vad jag längtar efter att få träffa den lilla människan som i skrivandets stund bökar runt med busiga små fossingar alldeles för brutalt i mammas högra sida, haha. Aotch!

Dagen har spenderats i min härliga mysdress från h&m. Riktigt comfy, även om jag måste gå och dra i både linne och tröja mest hela tiden för att inte den lille tjockismagen ska titta fram där under, hihi! :)

Tog en sväng förbi Caroli och köpte lite kläder till trollungen, saknade nämligen en lite tjockare tröja/overall att ha när vi åker hem från BB sedan. Det börjar ju faktiskt bli ganska kyligt ute nu och om jag ska vara ärlig känner jag mig väldigt osäker när det kommer till vad man ska klä de små i nu när vi går mot höst och vinter. Vill ju verkligen inte att hon ska bli kall, men jag antar att det ger sig. Med nån gosig filt i vagnen och en mössa på blir det nog toppen.

Vad gör ni ikväll annars? Jag ska... (Ja gissa tre gånger!) blanda dipp och skära upp lite grönsaker nu, haha, att jag inte tröttnar nångång! Satt förövrigt och tittade på Kanye West i repris förut - Jäkla skithög han är alltså! Finner faktiskt inga ord och inte är jag särskilt förvånad heller, jag menar, det är ju Kanye. Världens kanske största attentionwhore med total avsaknad av både klass och professionalitet. Grr! Cred till fina Beyonce dock som senare tog upp Taylor på scen, gav henne en kram och värmande ord innan hon lät henne ta över micken för att avsluta sitt tal.

Till er som har tråkigt och är sugna på lite kuslig spänning inatt
- Saw II på femman om en timma (00.10)



Jigsaw is back!

Oh! Fick till en riktig Stina-outfit idag tror jag minsann. Det är såhär jag trivs allra bäst - Jeans, stor tisha, skinnjacka och converse. Och ja, conversen är nyinköpta och helt jäkla underbara. De är i samma modell som mina ljusgula "all star light" och det jag gillar mest med dessa är att de är mer slimmade och feminina än de gamla vanliga, som jag faktiskt inte är ett så jättestort fan av. Att de är i brunt läder gör ju inte saken sämre direkt - Im in looove! :D





Köpta på ShoeNation för 999:-
-------> Direktlänk

Här i Malmö är vädret ej på topp, regnet öser ned och hösten hänger tung i luften. Det är under sådana här dagar man bara vill stanna hemma och vara allmänt sleten, iklädd de där urtvättade gamla mysbrallorna och med håret åt alla håll. Gärna med lite choklad runt mun´också - mmm jag sitter här och käkar geisha förstår ni.

Skönt kan tyckas, men gud så tråkigt.
Kort och gott! Dagens fråga:

Vad har ni på er en dag som denna? Lite fräsch klädinspiration är aldrig fel, speciellt inte nu när hösten stundar. Om ni har bloggar så kan ni gärna länka till era "dagens outfits" så att vi alla kan ta del av dem, alltid roligt. Min personliga "favorit" tänkte jag publicera här på bloggen samt skriva ett par rader om ikväll, om det är okej för personen ifråga då såklart, och om ni anser att det vore något av intresse? Vad säger ni? Imorgon är det ju måndag igen vilket betyder skola/jobb för de allra  flesta och jag kan säkert tänka mig att det är många där ute som inte har en aning om vad fasen de ska ta på sig. Man rotar och rotar i garderoben men inget känns bra. Visst vem bryr sig tänker ni, och så även jag - Kläder och utseende spelar egentligen ingen större roll och skönheten kommer verkligen inifrån, men ibland vill man faktiskt känna sig lite fin. Det vore ju fel att hymla om, inte sant? :p Ni preggers där ute får mer än gärna komma med lite härlig inspiration också, sudda ut alla tråkiga fördomar om "alla som blir gravida blir sunkiga och förlorar stilen" Hah, pyttsan!!!

Nu ska jag iväg men som jag sa: Berätta gärna om era dagens outfits, har ni bilder så länka gärna i kommentatorsfältet och gör ni det så har ni även chansen att få synas här i bloggen ikväll. Hiiiit med massa höstiga outfits nu, mysiga koftor, halsdukar och nyinköpa skooor som inte är ballerinas eller sandaler... Lovely! Hösten är mer än välkommen!

Massa kramar,
hörs senare i eftermiddag eller ikväll!



En höstig Stina i sep/okt för två år sedan, minns att jag älskade de där kläderna hihi. Västen från H&M speciellt.

Åh, sitter och pillar på mina stackars naglar som är så sköra så sköra. Som jag skrev valde jag att endast ta bort gelen i torsdags, fila ned mina egna naglar och bara låta de vara. Tidigare har jag ju haft ett skyddande lager över som en förstärkelse men nu hade jag som sagt lite dålig tid och sen tänkte jag att det är lika bra att hålla det så naturellt det bara går nu inför förlossning och grejer. Men aotch, jag ångrar det alltså! :( De börjar redan gå sönder, bildar vassa kanter här och där och tror ni att jag kan låta vassa kanter vara ifred? Neeej, då börjar jag såklart riva och ha mig.

Såhär ser de ut nu, eller ja, igår:



Får gå tillbaka dit när tid finns och lägga på ett stärkande lager trots allt, alternativt köpa ett bra lack men tror faktiskt inte att det finns några som verkligen funkar? Hade ett från Sally Hansen för länge sedan som jag tyckte var helt okej men det är strunt samma, när jag ändå inte kan låta de vara. De blir ju jättemjuka när man diskar och har sig varje dag. Köpte tom. diskhanskar en gång men de blev fasen inte användna hoho :p



Jag tror det var denna "nailgrowth miracle" jag hade - Rätt bra men inte tillräckligt. Vet ni något som faktiskt fungerar om man vill få hårdare och mer hållbara naglar? Säg inte att jag ska dricka mer mjölk bara för jag vet fasen ingen som dricker så mycket mjölk som jag gör, haha.

Vrålsnygg blazer från soaked in luxery som jag vill klicka hem nu nu nu! Dessvärre ser det skapligt torrt ut på kontot för tillfället så jag får helt enkelt nöja mig med att titta och beundra och hoppas på att den kanske får bli min någon gång i nästa liv eller så, haha. Visst är den stilig?

Hejsan på er, allt väl? Jag mår bara fint, gör inte så mycket denna kväll, mest chillar och tar det lugnt. Tidigare idag var jag framme på stan en sväng, kikade i några barnbutiker och som jag nämde i första inlägget hade jag även tid för nagelfix. Dock hade jag inte så mycket tid över så valde att endast ta bort den gamla gelen, fila ned mina egna naglar och lägga genomskinligt lack över.

Vad tycks om de söta "dinglisarna" ovan? Tänkte att de kunde vara mysiga att hänga i barnvagnen men hepp det blev inte alls bra då kaninerna snurrade och hängde precis hur de ville. Så funderar på att låta de hänga i sidan bara, så kan ju lillan dra i dom sedan när hon blir liiite större, dra i öronen hihi :p

Dagens outfit bestod av samma vanliga gamla denimleggings från VILA samt min härliga oversizetröja från Monki.

Söt gravidklänning från Mama Licious 499:-


God morgon mina vänner, eller morgon och morgon - Klockan är visserligen halv elva och jag har redan vart uppe några timmar, men skitsamma. Vad gör ni idag? Är ni hemma, i skolan eller på jobbet? Jag lunkar runt här hemma i en röd adidasdress och de alldeles för stora intersport-tofflorna ni vet, himla skönt, överväger att se ut såhär hela dagen faktiskt, tillochmed när jag drar till stan och fixar naglarna sedan. Så ser ni en röd tomtemor, och om ni samtidigt hör ett hasande ljud (ungefär som om någon släpar alldeles för stora tofflor bakom sig) så är det inte helt omöjligt att det är jag som är nånstans i närheten. Hoho :p

Vi hörs sen va?
Kramar

Sprang förbi hemmakväll och fyllde en heeeel påse med godis som jag nu sitter här i soffan och gottar mig med, självklart bänkad framför tv4fakta och förlossningskliniken - 2½ timma med bara förlossningar. Älskar´t! Det är så häftigt, men oj vad mycket som kan inträffa. Varje födsel är verkligen ett mirakel.

Bloggen är lite knas nu förresten, antar att ni också märkt av det? Vettefasen vad de sysslar med men gissar på att det är lite förnyelse på gång!?

Nej nu måste jag gå, reklampausen är slut!
Kramar :D