Bära och vara nära
Våra hjärtljud, vår kroppsvärme och beröring skapar en slags trygghetskänsla som gör omställningen från att ha legat i magen till att komma ut i livet mindre omtumlande. Närkontakt är viktigt och speciellt viktig sägs den vara under bebisen sex första månader men också sen.
Jag var inne och läste i ett föräldraforum sent igår kväll där några skrev ".. men jag vill inte skämma bort mitt barn genom att gå runt och bära för då kan det bli så jobbigt och tungt sen.." Personligen tror jag inte att man kan skämma bort ett spädbarn på det viset, det är helt självklart att det ska få så mycket närhet och trygghet det bara behöver och det är inte alls konstigt om ditt lilla barn kräver din fulla uppmärksamhet 24/7. Tänk er själva att komma från en trygg och varm plats med din röst och dina hjärtljud ständigt närvarande till att hastigt komma ut till denna stora och kalla värld med allt vad det innebär, nya intryck och helt nya ljud som inte innefattar ljud från mammas inre organ - Självklart söker den sig till dig! Och självklart ska du låta den...
Första tiden kan vara minst sagt tuff, men det är bara att bita ihop, lägga allt annat åt sidan (skit i att du vissa dagar inte ens kommer ur morgonrocken förrän det är dags att gå och lägga sig igen) och bara vara här och nu tillsammans med bebis. Tids nog kommer våra småttingar bli nyfikna på världen och med nyfikenheten kommer också viljan att utforska, helt på egen hand. Och om några år, ja, då kommer vi förmodligen sakna tiden då de satt som små på frimärken på oss, haha, tror ni inte?
Alla barn är naturligtvis olika, precis som du och jag. Vissa behöver väldigt mycket närhet, andra inte fullt lika mycket men oavsett vad så kan det ibland kännas jobbigt och som att vardagen inte riktigt vill gå ihop - liten skriker, pappan är på jobb, lägenheten måste städas, maten lagas och hundarna vill gå ut och skita. Inte helt lätt men det finns mycket man kan göra för att underlätta:
1. Hjälps åt där hemma så gott det går och avlasta varandra. Lagar pappa maten och samtidigt kollar till bebis, så kan jag ta hundarna och vice versa.
2. Gör storkok! Laga massa bra mat en dag när du har tid och frys sedan in. Mycket bra när tiden är knapp eller då bebisen skriker/inte vill sova. Äta måste vi göra för att palla överhuvudtaget så glöm inte det för allt i världen.
3. Använd sjal eller bärsele. Ni anar inte hur mycket min babybjörn active har hjälpt mig om dagarna då Mayia velat vara nära men då jag ändå har vart tvungen att gå ut och gå med hundarna alternativt diska eller laga mat. Hon älskar den och jag får händerna fria vilket är guld värt, att hon samtidigt får vara tätt intill mitt bröst och lyssna till mina hjärtslag gör inte saken sämre. Hon blir så lugn och det är faktiskt tack vara selen som jag kan sitta här och skriva just nu, hihi. Nu har hon somnat djupt dock så jag ska nog gå och lägga henne i sängen, mammas trollunge <3 Bärsele alltså, det vill jag rekommendera stort. Min kommer från Dodde.se och kostade dryga tusenlappen. Används dagligen här hemma och har gjorts sedan hon var ca 2 veckor.
4. Be om hjälp! För många av oss kan det kännas lite svårt att be om hjälp, och speciellt svårt kan det vara när man precis blivit förälder eftersom man kanske har en uppmålad bild av att man då ska "vara vuxen och därmed klara allt själv". Men om det är någon tid i livet som man behöver stöd, så är det just under första tiden med bebisen. Prata med mamma och svärmor! Det finns alltid något de kan sätta händerna i :p
5. Tillåt dig själv att bara vara! Ta dagen som den kommer och skit i att planera så mycket.
Hejja alla fantastiska föräldrar där ute, krama era små så mycket ni bara kan och var glada åt dess skrik och jävelstyr även om det ibland känns tufft - Livet är ju trots allt ingen självklarhet.
Awww så söt bebis! kan du inte lägga ut någon bild på din söta flicka med ? :)
Lite väl mkt konservativt tänk här tycker jag... Det låter som att amning är självklart och att det faktum att det är mamman som tar hand om barnet under den första tiden... ("pappa är på jobb" etc).
Annars är det säkert bra tips, självklara och logiska men säkert bra.
Vad fint du skriver Stina, som alltid! :-)
Jag håller med dig, nyfödda barn behöver mycket närhet och kärlek i början och jag tror inte heller att man kan skämma bort en nyfödd.
Sköt om dig!
kram
Och kanske pappa och svärfar också kan ge en hjälpande hand? ;)
Sant. Bra skrivet och söt bild!
Kram Nicole Sanzetth
Fint skrivet :) Vet du vad jag undrar? Jag undrar när vi ska få se en bild på din lilla flicka. Jag förstår att du kanske inte vill, men då kan du väl berätta varför? :) Kram
Anonym: I mitt fall är pappa/morfar död och svärfar ej närvarande så däför kändes det naturligt att skriva som jag gjorde, men jag försår vart du vill komma :)
du e jätte fin :) o gratti till barnet :)
Jättefint skrivet :)
Mycket fint skrivet, som vanligt. Du gör helt rätt i att skippa bloggen ibland, du har något så mycket vackrare och finare som betyder så mycket mer! Fortsätt precis som du känner och gör. Det uppskattas!
Ta hand om dig och din lilla. Kram Sara
å, det låter så underbart mysigt :)
ååå vad jag längtar tills min lillskrutt ska titta ut i mars:):):)
//frida ( www.shooooo.blogg.se )
snälla kan du inte lägga lite bilder på din söta lilla bebis :)<333
Jag pussar o kramar så mkt jag kan på min 11-månaders bebis- hon är de bästa jag någonsin fått!
Kan man inte få se lite bilder på Mayia?? :)
Det skulle vara jätte kul!
TAAACK!!!!!!
du måste vara en sån bra mamma, stina
Kan du lägga ut en bild på din bärsele ?? tack :)
Jag tycker också närhet och att barnet får bestämma är viktigt.
Hör och häpna:
>b>Jag ammar fortfarande min 16-mån dotter!</b>
du verkar vara en så bra mamma Stina!
varför tar duinte ett kort på bebisen och lägger upp i dn blogg?
Fint skrivet!
Håller helt med dig. En annan grej är det ju när barnet blir äldre. Ett barn som är runt 1 år kan inte bäras hela tiden, självklart om det är ledset osv, men som utbildad pedagog vet jag att ett barn som ramlar men inte egentligen slår sig utan bara skriker för att det vill tröstas och få uppmärksamhet ska man istället bemöta med en glad, lätt röst som säger "oj, upp o hoppa." istället för "neee, lilla vännen ojojoj". man måste lära barnet att stå på egna ben :) och för ens egen del är det aldrig bra att vara en riktig hönsmamma.
Jag har burit min tokstolle i bärsele sen den dagen då han kunde. Han hatade verkligen sin vagn. Än idag (10 månader senare) älskar han att åka sele och jag föredrar att bära honom nära. Han somnar alltid. Tryggt och nära. Att han är tung ser jag bara som ett plus. 13 kilo på magen är bra träning! ;)
... men är selen så bra för bebisen förresten? Jag har hört att det kan skada deras höfter eller liknande och att det är mkt bättre med sjal eller mer ergonomiska bärselen än de som tillverkas av Baby Björn. Vet du ngt mer om detta?
Kan du inte lägga upp ett foto på lillan så alla får se henne? =) En gång bara jag menar hon förändrar ju utseende snabbt nu och ingen kommer ju känna igen henne om några månader så vad spelar det för roll liksom=) Vi är så nyfikna på att se, blandade bebisar är alltid så grymt söta, särskilt när ena är asiat=)
Du skriver verkligen fint! Du känns som en underbar person som alla vill lära känna!
fortsätt vara dig själv! I like it :)
lite besviken...tycker du kan visa en bild på din bebis!! för det är lite taskigt att inte göra de så nyfikna vi alla är, har följt din blogg i flera år och du behöver inte jobba för du tjänar pengar på din blogg och så kan du inte ens visa en liten bild...
älsklar när du skriver så här fina inlägg.
hade varigt roligt med en frågestund?
underbara tips! så rätt
Hej!
Jätte bra blogg! Tänkte bara kolla om du är ensamstående mamma eller om du bor med faderna till dottern din? Kram
Jag resonerar precis som dig Stina! Jag har ju fyra döttrar och alla dessa har jag gett massor av kärlek och uppmärksamhet.Jag har varit väldigt noga med att bära dom tätt intill mig när dom är så små. Trots detta så har dom inte blivit klängiga som vissa mammor påstår att barnen blir. Däremot har dom blivit oerhört trygga och kärleksfulla små personer. Du tänker helt rätt! Kram!!
du skriver rørende, og bra! du får meg til å være glad i livet mye mer! jeg elsker bloggen din!
Bärsele är jättebra och praktiskt men man ska helst vänta till bebisen är 5 veckor annars kan man skada deras små ryggar som inte tål så mycket i början.
hoppas det går bra med bebisen :) kan man få se en bild på lilla sötingen?
Vår babybjörn active är också väldigt välanvänd här hemma! Helt underbar pryl! :)
Precis, ett barn kan ALDRIG få för mycket kärlek
Varför just prata med mamma och svärmor? Varför inte också pappa och svärfar?
Du skriver ju så himla fint! :)
Underbara blogg :) Ta gärna en kik förbi min, http://elina-sofie.blogspot.com Kram
Fint skrivet. Mysigt att du som har en stor blogg gör "reklam" för närhet och att bära! det gillar jag :-)
Jag har också en liten bebis. Min är 10 veckor. Jag har skrivit en del om bärandet, ett faktainlägg eftersom jag själv bär väldigt mycket så har jag valt bort selar av babybjörn-typen och bär istället med ergonomiska alternativ eftersom det är bättre för både barn och bärare. Kika gärna in på den texten:
http://beckahbitch.blogg.se/2009/july/bar-ditt-barn.html
Ha det gott och grattis till bebisen.
Min yngsta son hade väldigt stort behov av närhet. Den första månaden ville han bara sova hos mig (dvs på magen) hela tiden och jag tänkte hjälp. Han kommer bli riktigt jobbig. Men han är tvärtom en jättetrygg liten kille. Det var aldrig några problem när han skulle börja sova i spjälsäng (han ville sova hos oss tills han var ca tre månader). Han accepterade den direkt. Han är självständig nu, trots att han var så "klängig", eller kanske tack vare att han fick den närhet som han ville ha. Fyller tre i januri.
Väl skrivet! Att bära är mysigt!
Bra skrivet! :) Håller verkligen med om att man inte ska planera så mycket, det gjorde inte jag heller när prinsen var mindre, man tar dagen som den kommer, bebisen sover kanske dåligt vissa nätter och då är man tröttare och sådär. Du verkar vara en jättebra mamma, stina! :)
Kramar!
Åh, vad jag längtar till det kommer en bild på snuttan! :) <3
Tack Stina för alla underbara tips :) Jag är själv gravid i v 25 med första barnet och man vill lära sig så mycket som möjligt, speciellt när det kommer till praktiska saker. Efter detta inlägg kommer jag att införskaffa mig i en bärsele, vi har också 2 chihuahuor och som sagt så ska det ju gå så smidigt som möjligt när pappan är på jobbet! Älskar din blogg, och det är jätte bra att du skriver när du vill. Låt inte andra sätta krav på dig, du har något mycket värdefullare att ta hand om och lägga din energi på nu :)
All lycka till dig!
Kram Maria
Kul att komma tillbaka och ha flera väldigt bra och tänkvärda inlägg att läsa!!
Ha en bra dag!!
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
Min lilla dotter som är 2 och en halv månad nu vill vara hos mig hela tiden! En riktig mammagris. Hon sover hos mig jättebra, hon hör mina hjärtslag som hon känner igen, hon känner igen min gång osv.. Men när hennes pappa ska ha henne så är det inte lika lätt för honom. Men hon är också tokig i bärselen! :)
Väldigt bra skrivet. Och bärsele har jag inte tänkt på innan, så det ska jag nog införskaffa mig så snart bebisen kommit ut :)
Va fint du skriver. :)
Håller med.. :) Hoppas ni mår bra li9lla familjen:)
Helt underbart Stina! Trots att det egentligen är självklara råd så är det såå många som inte tänker som du och gör både sig själva och sina barn illa i längden.. :)
Men oj, här talar en mycket erfaren mor men denna text skulle lika gärna kunna vara kopierad från någon lite broschyr man får första gången hos BVC!
Fint skrivet!
Håller med! Visst är det så att bebisarna behöver mycket närhet. Jag tycker absolut inte man kan skämma bort en liten bebis. De säger ju till när de behöver saker. Närhet, mat, ny blöja m.m. Det är bara deras behov som styr än så länge och då är det ju jätte viktigt att man finns där. Är barnet däremot 1 år blir det värre. Det är jätte bra råd du ger. Det är precis så man måste tänka. Men bebis perioden tycker inte jag är någonting om man jämför med barn på kanske 1-2 år och lite äldre. Min äldsta är 2 år och yngsta 3 mån. Då är det jobbigt. Men vad roligt det är!
fint skrivet som alltid =)
Du är otrolig på att skriva, Stina!
Keep it up!
http://talkagossip.blogg.se
När din dotter blir lite större och för tung att bära i babyBjörnen tipsar jag om att du köper en Manduca. Avlastar rygg och axlar på ett mycket bra sätt och går även att använda på ryggen. Perfekt sen när du vill gå på hundpromenader och Mayia är för liten för att orka gå och terrängen inte passar för barnvagn.
Älskar att läsa dina inlägg! Du skriver så bra/fint :D
Skulle du inte kunna visa oss en bild på lilla Mayia? :)
Fint skrivet ochså :)
Kram!
STINALEE!:) grattis till bebisen först och hoppas ni mår toppen. Jag vill gärna se en videouppdate!:) Dina är ju så genuina. Gärna en bild på Mayia! Kramar
Jag förstår exakt va du skriver om! bra skrivet=)
Hej Stina, jag måste bara säga att jag ska börja gymnasiet till sommaren och plugga till barnmorska, din blogg inspireras verkligen mig <3
Ååh, du får mig alltid att längta till den där dagen, då jag får min egna bebbe. Och det krävs en del för att jag ska komma på de tankarna...=)
Synd du ej vill visa din lilla flicka. ja tycker det är lite överdrivet att barn skulle ta skada på att exponeras i bloggen, en bild är inget... internet e vår tids nya fotoalbum.
men accepterar klart ditt val =)
Kram sötis!
du skriver så fint :)
man kan ju vara ensamstående mamma också
Klart man ska ge små bebisar en massa kärlek och närhet.
MEN man måste komma ihåg att låta dem ligga själva också, så att dom inte blir bortskämda.
Det är inte speciellt kul med barn som inte kan ligga själva utan hela tiden vill bli burna kan jag säga.
Man behöver kunna göra saker som behövs hemma utan att bära HELA TIDEN.
Jag är gravid och har velat bli det, men nu har jag panik. Tvivlar på allting, mig själv, min kärlek till min sambo, på min utbildning, har ingen lust att träffa vänner. Får för mig att mitt liv ska vara att resa runt hela livet itället. Jag har blivit knäpp. Funderar på abort..någon som känner igen sig?
Ville bara kort och gott säga att jag tycker att du verkar vara en jordnära, go tjej! ÄR säker på att du dessutom är en toppen mamma! Stå på dig tjejen, och lycka till med familjen
Kram // Micaela
hur gammal är din lilla skatt nu?
Din blogg är verkligen jättefin och du skriver jättebra. Det är så intressant att veta hur du upplever allt som nybliven mamma och allt.
Själv så skulle jag bli mamma i februari men oväntade händelser hann ikapp, kan man säga.
Längtar tills jag får en liten plutt och bara hålla i och krama :)
Mer bilder mindre text? roligare att läsa din blogg då
Jag har följt din blogg sedan två veckor innan din dotter kom och jag har alltid undrat hur det var när du fick reda på att du väntade henne! Har du det skrivet någonstans? Jag tycker du är en helt fantastisk tjej och mor och jag önskar dig all lycka!
Du skriver verkligen som att det är ditt tionde barn och du vet ALLT om vad barn behöver och vad som KRÄVS av dess mammor för att de ska må bra.
Du behöver nog påminna dig själv om ibland att du är ung och du har fått ditt FÖRSTA barn så mer än så har du inte att referera till. Ett barn och dryga tjugo år.
Men din predikan är ju underhållande till viss del.
Är det din bebis på bilden? :)
Jag vet inte jag Stina. Självklart håller jag med dig till viss del och kanske kommer jag tänka annorlunda den dagen jag själv får barn. Men visst, närheten är viktigt. Men på något vis tror jag att man måste kunna sätta gränser. Annars tror jag risken är väldigt stor att man kommer få ett väldigt gnälligt barn som piper för minsta lilla så fort mamma inte är i närheten. Och det kommer bli väldigt svårt att lämna bort det om det skulle behövas när det blir äldre. Man måste visa omvärlden också, att den inte är farlig även om mammas famn alltid kommer vara den tryggaste platsen.
Jag tycker det otroligt jobbigt med ungar som skriker så fort mamman går en meter bort och det känns inte som att man har gjort dem en tjänst om det är på det viset. Men det kanske bara är jag, jag vet inte :/
Lycka till med allt i alla fall.
Du verkar vara helt toppen som mamma.
Sötaste bilden ju! =) Kolla in min Ullaredsblogg!
Hej jag skulle bara vilja fråga om du varken fick ett ärr från din mouche piercing lr att du fick ett hål som ej växte igen. Vad jag kan se har du inget hål kvar iaf. Men skulle vara jättegulligt av dig att svara till min mail angående din piercing som du hade. Vfr tog du ur den osv. :) Tack på förhand! Kram
sant så sant!
Tycker det är lite synd att du inte vill visa en bild på Mayia.
Du lägger ju ut bilder på dina syskonbarn t e x. Förstår inte vad som kan hända om du visar upp din dotter för oss läsare? om läsare ser dig ute och kommer fram, vad gör du då? sätter en filt över henne?
Vet att du skrivit att ett litet barn inte kan säga vad den vill men tror du hon blir arg när hon blir större för du visat en bild på henne som bebis i din blogg? :s
Jättefin blogg du har alltså!
Är allt bra med dig:) ?
kram ida
Självklart har du rätt i vad du skriver, men när månaderna går får man se till att de inte är FÖR beroende av ens närhet när de ska sova osv.. Då blir det ett helvete när man ska vänja dom vid att sova själva.
Men annars håller jag med!
Du skriver så vackert, Stina! Önskar dig och din familj all lycka, verkligen! Kramar från Göteborg
jag gillar verkligen din blogg!!!! <3
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
Du skriver så dint! Jag blir alldeles rörd...
/ XOXO
fint skrivet !
go stina :D:D
jag är såå himmla nyfiken på din bebis! :) skulle inte du kunna lägg ut en bild på henne! :D
älskar dig blogg!!
kram Anna
älskar din blogg :D kolla gärna in min blogg, skulle vara jätte kul :D
Stina.. I miss you and your blog!
Hope you and bobby and your cutie have many cozy days! :)
HUGS DELANIE
Helt underbart skrivet som vanligt Stina! :)
Jätte roligt att du delar med dig utav tips. GULD värt!!
Vi förlorade våran liten i missfall för några dagar sen. Fortfarande svårt att förstår att liten inte är där inne längre :( Men vi försöker se framåt :)
Ha de så gott och njut av den här underbara tiden!
Kram Kram Johanna
Skulle gärna vilja ha lite tips och trix på vad man kan göra med sitt hår?
Har ständiga problem med hur jag ska göra, färga eller klippa?
Varför får vi inte se några bilder på din supersöta unge? :)
Visa mer bilder på din baby! :D
Du är en helt sjukt snygg mamma! Det är inte många som är snygga i bebismage, men du va helt sjuk!
Åhh jag är nitton och vill också bli mamma snart! Men jag vågar nog inte.. Var det planerat att ni skulle ha barnet? Det spelar egentligen ingen roll eftersom du verkar vara en underbar mamma =) Jag älskar småbarn och det finns en del i släkten =) Jobbar på dagis också! Underbart! Sköt om dig!
du skriver fantastiskt bra!
Bra skrivet! Närhet är viktigt för små bebisar och hjälper till att barnet känner sig tryggt. Kul att en stor bloggerska skriver om sånt:) Angående amningen och "favoritbröst" så är det vanligare att det är höger bröst, läste en studie om amning på mitt jobb (BB) där just detta stod:) Men för mig och mina barn har det vänstra varit favorit, så det är nog olika!
Är bilden på ditt barn?:D
isåfall är hon en riktig liten sötnos!^^
Håller helt med. Min dotter är 4 månader och jag bär henne hela tiden känns det som. Ibland är man ganska trött och less eftersom hon helst även vill sova i famnen och det finns ingen "egen" tid. Men hon är mitt lilla mirakel och med tiden blir ju barnen större och det blir bättre precis som du skriver. Det gäller att ta vara på varje dag när de är små för den tiden kommer inte igen.
Lycka till med allt!
vill så gärna se hur din dotter ser ut :)
du skriver så gulliga saker !
söt bild kan man kanske få se på ditt lilla barn? (:
jag älskar hur du skriver och verkligen får en att se saker och ting ur ett annat perspektiv...
Det är märkligt hur man nästan kan börja att längta lite efter ett eget litet mirakel när man läser din blogg. Men det får vänta några år tills jag är klar med mina studier.
Dock så undrar jag hur jag ska klara av det. Min mamma gick bort när jag var 16 år så jag har ingen att fråga om råd, ingen att ta stöd hos när den dagen kommer. Jag kommer att få klara allt själv känns det som och jag känner mig väldigt orolig pga det..
Att jag saknar min mamma dagligen är en sak men dessa självklara saker som att ta stöd och få råd gällande graviditet och barn är omöjligt för mig.
Blir därför väldigt rädd när jag hör alla problem och hur jobbigt det tycks vara. Jag får förlita mig på min underbara pojkvän och hoppas på att jag fixar det ändå.
Tack för en fin blogg, kram
