Det var minsann en bitande kyla jag fick känna på när jag masade mig upp för att gå på föräldragrupp tidigt denna morgon. Frosten låg som ett glittrande kristalltäcke över backen och det riktigt knastrade under mina skor och barnvagnens hjul när vi genade över gräsmattan för att inte komma för sent till vår tid.

Väl där möttes jag av en mamma som bar på sitt barn, varken resterande i gruppen eller bvc-sköterskan hade kommit vilket gjorde mig aningens lättad. Jag avskyr att komma för sent och det är väl tur att det inte sker så ofta längre för hur jobbigt är det inte att tvingas knacka på en stängd dörr och be om ursäkt, samtidigt som man har hela rummets ögon på en? Nej usch och fy, och när man har världens otur och råkar vara den som kommer för sent två gånger i rad, ja då känns det riktigt illa! På tal om detta med att passa tider. Det kan sannerligen vara svårt att göra det de första veckorna/månaderna när man fortfarande inte har kommit in i några rutiner. Kanske måste man hipp som happ sätta sig ned och dra fram de ljuva ljuverna just när man ska till att åka och ja, då tickar klockan. Det är lätt att säga att man ska ha bättre framförhållning men tyvärr funkar det inte riktigt så när man har en nyfödd hemma – Nöden har ingen lag och bebis bestämmer.

Nu kan jag dessvärre inte skylla min ofömåga att passa tider på min ”nyfödda” längre, haha. Hon börjar bli en stor tjej och efter drygt två månader har vi allt tydligare rutiner här hemma. Hennes signaler kan jag förstå så mycket bättre än innan och jag vet på ett ungefär när hon kommer att slockna på kvällen och när det är tid att vakna morgonen därpå. Även om det är fri amning har jag märkt att hon nu börjar få något mer fasta tider då hon vill äta och om jag till exempel ammar henne på morgonen så är hon nöjd och glad flera timmar framåt. I och med det känner jag en större frihet och vågar äntligen planera lite i min vardag – En dag på stan med barnvagnen, lite shopping och fika till exempel. Nu gäller det bara att strukturera upp tiden så gott det går och handla därefter, något som innan var svårt för mig att göra då min main priority var att agera mjölkko på heltid, bokstavligt talat. Fri amning var det ja! Haha

Ja, nu kom jag på sidospår här men det är ju som det brukar. Vet ni, jag hoppar på tråden igen – Resterande mammor kom och så även en barnpsykolog som idag skulle närvara, prata och svara på våra frågor. Det var andra gången vi träffades idag, jag och de andra i gruppen. Vi började sent pga restrektioner kring svinis men nu har vi alltså kommit igång och det är verkligen jätteroligt. Att träffa andra nyblivna mammor tillsammans med deras små pärlor (som alla är nästan lika gamla dessutom) betyder ganska mycket för mig just nu och jag tycker det är viktigt att möjligheten ges. Att bara få snicksnacka lite ytligt, utbyta tankar och funderingar med människor som man inte nödvändigtvis hade valt som bästa vänner i vanliga fall men som man ändå har världens största sak i livet gemensamt med. Det är guld värt. Där har åldern inget ansikte och på något sätt kan man alltid förstå varandra, oavsett olikheter. Det är härligt, och speciellt värdefullt för mig som är nyinflyttad och knappt känner någon.

Efter besöket på BVC ringde jag till sjukhuset som bestämt, min remiss hade ännu inte nått dem. Jäklar vad irriterad jag blir! Här skrämmer de upp en som satan och sedan skickar de inte ens iväg remissen. Vet att det är hårt tryck och sådär men vad fan, mina orostankar är inte nådiga! De var trevliga i telefonen iallafall och sa att jag skulle återkomma imorgon, har jag tur kan de ta emot mig då.

I eftermiddag har jag suttit och kollat julklappar på nätet. Är ni klara med era ännu eller är ni som mig och alltid ute i sista sekunden? Om ni fortfarande inte vet vad ni ska hitta på till pappa, pojkvännen eller killkompisen (till mamma, flickvännen eller tjejkompisen också för den delen men då måste de minsann vara bra bra håriga!) så titta in här senare ikväll – Tävling på gång

Kram sålänge…