x

Veckan som varit

13 november, 2009

BabyCharlie

13 november, 2009

Skydda barnen!

13 november, 2009
empty image
empty image

Ett fall för Louise del 1 av 20

Debatt del 12 av 18

Som många andra satt jag bänkad framför kanal 1 och debatt förra tisdagen, som då handlade om barn. Barn som medialt exponeras som aldrig förr, via tv, bloggar och kändistidningar. Har vi någonsin frågat dem om det är okej? – En intressant diskussion om ett ämne som jag själv ägnat mycket huvudbry åt det senaste året i och med bloggen jag skriver, min graviditet etc.

Moderatorn börjar med att ta upp ”Ett fall för Louise”, en programidé som jag väljer att använda som exempel i detta inlägg och som i stort handlar om en framstående psykoterapeut som ska hjälpa barnfamiljer med svåra problem och som fastnat i ohållbara situationer de inte själva klarar av att reda ut. Ett program som i all hast kan tänkas vara nyttigt och klokt på många sätt men som det definitivt råder många och delade åsikter om och så även när det kommer till mig – Speciellt med lite extra eftertanke. 

När jag såg andra avsnittet (missade första) av ”Ett fall för Louise” tänkte jag mest att ”åh vilket bra program, det hjälper säkert någon av oss här ute som kanske också har eller har haft det tufft hemma. Och tänk vad många föräldrar sen, som på ett eller annat sätt känner igen sig och därmed känner sig mindre ensamma och därigenom får hopp om framtiden och lite extra boost att ta tag i problem där hemma och då förhoppningsvis förbättrar familjesituationen som kanske brister.”

 Idag ligger det mycket skam i att prata om sina problem, att visa sig svag och att framförallt att be om hjälp. Därmed tänkte jag att en produktion som denna kunde vara bra, och det hade den nog kunnat vara, men med lite extra eftertanke – På vilket sätt görs den, hur hade den kunnat göras och vem görs den egentligen för? Visar SVT serien för att hjälpa dessa utsatta människor (både de som medverkar och de som tittar) som de påstår? Eller gör de det enbart för underhållningens skull, för pengarnas? 

Ja, det kan man bannemig fråga sig. Speciellt när de i ett avsnitt låter en 9-årig pojke i kris sitta framför deras sketna kamera och tårögt berätta om hur han av sin pappa blir brutalt behandlad och hur jobbigt han tycker att det är, för att sedan när påhopp kommer försvara sig med yttrandefriheten, att alla barn har rätt till egen talan (så långt så rätt) och att de gör det för pojkens skull och för att hjälpa honom! Jag blir så frustrerad för HUR fan kan det hjälpa honom, säg mig det någon? På vilket sätt kan det hjälpa denna lilla grabb att inför en miljonpublik sitta och berätta om detta utan att ha någon som helst aning om hur det av vuxna människor faktiskt kommer att klippas ihop och framställas? Hur kan det vara möjligt för honom, en nio-årig pojke, att överblicka konsvekvenserna av ett sådant deltagande som han antagligen kommer att få konfronteras med under lång tid framöver, både idag och imorgon. Idag när han kommer till skolan och möter sina jämngamla kompisar och lärare, en plats som tidigare varit den enda lugna. Och imorgon, då programmet finns utlagt på youtube för alla att se och antagligen för under mycket lång tid framöver. Hur ska han kunna förstå vad det handlar om, när inte ens jag som sjuttionåring på något sätt kunde övergripa konsekvenserna av att till exempel lägga ut bilder av mig själv på internet?

Och bättre blir det inte när psykoterapeut Louise Hallin, som jag tidigare tyckt bra om, sitter i rutan och… Lyssna på detta: utan att ha träffat pojken! bestämt berättar hur han i princip går en mörk framtid tillmötes med både depression och aggressivitet som förhoppningsvis väntar om inga förbättringar snart sker.

Det är skrämmande! Skrämmande hur vi allt mer i media idag exploaterar människor och nu även små barn för att vi i sofforna ska få någon form av underhållning och drama i våra liv. För inte kan det väl vara för att hjälpa? Då hade man ju isåfall kunnat köra en ”bullen” – Använt sig av duktiga skådespelare och ”det är inte familjen som medverkar i filmen som har problemet” alternativt låtit pojken berätta sin historia men gett honom ett skyddat namn och ansikte. Nej, serien är nog inte till för att hjälpa utan visas antagligen mest för SVT´s egen vinnings skull.

Jag avslutar mitt inlägg med att hålla med barnombudsman Fredrik Malmberg och följande parallel:

”Tänk er att en kurator får höra om denne pojke att han har det kämpigt hemma. Hon säger till honom: Okej jag ska hjälpa dig, ge dig råd och stöttning. Men det ska jag göra i skolans aula på ett föräldramöte där vi bjuder in alla föräldrar så att de kan lyssna och också lära sig av de råd som jag ska ge till dig och dina föräldrar. Alla inser vi nog att en kurator som agerar på det sättet hade agerat djupt oetiskt. Nu pratar vi inte om en aula som ska lyssna på och se denna nioårga pojke framför sig. Nej, här pratar vi om 500 fyllda aulor, och detta ska denna pojke konfronteras med idag, imorgon och flera år framåt!”

Såg ni programmen? Vad anser ni isåfall om detta fenomen och den ökade exponeringen av barn i media? Nu tog jag upp just ”Ett fall för Louise” eftersom jag blev så upprörd då SVT menade på att de ville hjälpa pojken när de visade upp honom i tv framför en miljonpublik vilket är bullshit! Men det finns även andra expempel på underhållning där barn till viss del ”utnyttjas” för att göra bättre tv. Vad tycker ni om ”Ensam mamma söker” tex, där ungarna ska vara med och välja en bra kille åt mamma? Och supernanny, eller nannyakuten som jag tror det hette senast, vad anser ni om det?

0

71 comments

  1. jag vette tusan har inte tänkt på de så mke, men de är klart som i ensam mamma söker, barna får vara med att välja osv, de ger ju inte dom ett "Normalt" intryck i hur de går till att träffa kärleken osv! sen att dom är med i tv, ja de är väl ok dom barna va ju så pass gamla!:)

    //frida ( http://www.shooooo.blogg.se )

  2. Vad gäller reportaget på tv:
    Håller helt med! Ett barn kan omöjligt själv avgöra vad som är bäst för honom/henne och därför ska föräldrar och andra vuxna skydda det från att exponeras på detta sätt. Dessutom hjälper det ju inte barnet på nått sätt att exponeras i media. Barnet kan få samma hjälp utan att hela sverige tittar på. Så argument som att han faktiskt valt att ställa upp i detta tv program håller inte (som tex Sara skrev i sin kommentar).

    Vad gäller exponering av barn i bloggar:
    Håller helt med dig. Jag dömer ingen annan för hur dom väljer att göra men jag kommer inte själv att visa bilder på mitt barn på bloggen. Jag är höggravid, snart dags för nedsläpp. 🙂

    När man är ung så tänker man ofta inte på effekterna av en publik blogg på samma sätt som när man är äldre. Jag har iaf själv blivit mer medveten om hur många faror som finns på internet. Det måste vi skydda våra barn från. Det är sjukt att det ska vara så men tyvärr är det så samhället ser ut.

    Personligen så känner jag att det inte finns någon anledning för mig att visa bilder på mitt barn på bloggen. De som känner mig och som finns i mitt liv kommer ändå att få se barnet. Varför ska man tillgodose andras behov/nyfikenhet? Tycker andra forum isf passar bättre för det ändamålet där man själv kan avgränsa vilka som får se bilden/bilderna.

    Som sagt så får alla göra som dom vill men jag personligen varken vill eller vågar jag lägga ut sånna kort på bloggen. Känner inte att det finns någon anledning till det heller.

  3. Jag tycker att det beror helt på hur man ser på programmet. Jag tycker själv att det var ett jättebra program då jag vet att det kan vara så här i många familjer, och jag menar, vi vill ju alltid ha reda på andras liv, om misslyckade familjer och om information om en person. Det är ju bara att titta på alla svenska filmer som görs, problem efter problem och det är det vi vill titta på! I serier som Ensam Mamma Söker så följer vi familjer som söker efter kärleken, barnen är inblandade men det är ju ingenting som de mår dåligt av så att det inte skulle visas (sen kan man ju väga in bloggar också)? Jag tycker att alla de här programmen är skitbra, genom att t.ex. titta på Ett fall för Louice så följer vi familjer med ett problem som DE SJÄLVA valt att vara med i. Familjen har valt att få hjälp, ja någonting som är självklart att de vill ha. Om de sen väljer att göra det anonymt eller framför tittare är deras val och jag är glad över att dom väljer att göra det framför tv så att vi kan lära oss om det som sägs, det beror helt på hur man ser på det självklart! Fortsätt att visa sådana här program som man har lite nytta av, lite känslor och äkta vara! Ha en bra lördag:)

  4. Har inte sett "ett fall för louise" men jag gillar supernanny riktigt mycket, där går det verkligen ut på att hjälpa både föräldrar och barn att komma till rätta med sina relationer, det är absolut inget tal om att barnen ska sitta och "öppna" sig för allt och alla utan de bitarna är med kameran avstängd.
    ensam mamma söker tycker jag inte är särskilt "elakt" mot barnen heller. det är klart barnen ska få vara med när mamma ska hitta en ny kille? det är inte mycket som handlar om barnen utan det är mer barnen och killarna som umgås… har börjat irritera mig på att alla tycker så synd om barnen till de kvinnorna, inte direkt så att det är en väldigt utsatt situation för dem.

  5. "Ensamma mammorna" är pinsamma, dåliga föredömen och borde skämmas att bete sig så som dom gör inför tv-kamerorna och flera hundra tusen tittare, vad ska deras stackars barn tänka!?Allt dessa mammor vill är att hångla i TV och bli kända på kuppen, har inget med att hitta kärleken att göra!

  6. Hej Stina!
    Jag ville bara säga att jag tycker du inte ska ta åt dig av vad vissa läsare skriver här. Du skriver inte som alla andra. I vissa fall när jag läser en blogg kan jag skrämmas av de långa texterna men i ditt fall så blir jag nästan besviken när de tar slut. Som när man läser en bra bok. Man vill veta slutet men inte att den ska sluta. (Du kanske ska skriva nen bok :D?) Så det är därför jag kan bli så irriterad när människor kommenterar och klagar på en person för att den skriver vad den vill och känner för. "Stina du är en annan person än förut, nu ska jag sluta läsa din blogg" " så tråkigt när du bara skriver långa texter på varje inlägg…" "hej.kan du inte lägga ut nån bild på din unge? :)" "Bara för att du inte skriver eller lägger ut bilder på din dotter så kan du väl skriva som du brukade?" Herre gud säger jag bara! Hur kan man klaga på dig när det är din blogg? Om det mot förmodan inte passar läsarna ber jag dom bara sluta läsa utan att trycka ner på en riktigt bra person som tänker och har hjärtat på rätt ställe! Visst kan man diskutera vad du skriver och komma med förslag men kan ni (läsare) skippa alla onödiga påhopp, omogna kommentarer och dumma anklagelser. Sen vet jag att du har tusen snälla kommentarer också så tänk på dem och glöm de bistra.
    Gör som du vill Stina, skriv när du vill och fortsätt vara du, det är det jag gillar med dig, du går din egen väg. Ha det riktigt bra Stina vad du än gör!

  7. Du har så rätt. Halva Sverige verkar reagera på detta, med all rätt. Barnen blir ju stigmatiserade, kanske mobbade "haha jag såg dig på Tv, vilken jävla morsa du har" osv osv. Och när barnet är 20, så kanske han/hon ångrar det, men det går ju inte för det var föräldern som satte dem i denna sits. hade mina föräkdrar satt mig i TV som 10-åring så hade jag som vuxen brutit med dem. Usch vad orättvist. Man kan skaffa hjälp utan att tv-kamerorna är med.

  8. Tror inte barnen i "ensam mamma" programmet tycker att det är så himla kul att se mamma dejta flera olika män/killar samtidigt, snacka om sexiga hockeyrumpor etc i tv.

    Som tex sonen till Helena som var 17 år och hans mamma valde en 25 åring i programmet. Skulle kunna vara hans kompis. Han såg inte så överlycklig ut direkt.

    Ok sök partner i tv om du vill men barnen borde hållas utanför programmet. Tycker dock inte det är lika illa som när barnet är i centrum och "hängs ut" (i ett fall för louise) för att det finns problem i hemmet och att dom mår dåligt, MEN det känns ändå inte schysst att hänga ut familjen i tv på det sättet.

    Då barnet är i tonåren så är det nog mest pinsamt för dom att mamma dejtar flera män i tv. Kanske inte heller så kul när alla i skolan sett dom på tv och snackar (som barn gör). Om barnet är väldigt litet så lär det bara bli förvirrat av hela grejjen. Kan nog vara tillräckligt jobbigt för barnet att föräldrarna separerat och att mamma börjat dejta igen.

    I vilket fall känns det bara fel att dom blandar in dom.

  9. Det som är mest skrämmande är ju att pojken själv reagerade negativt på programmet. Jag anser att barn ska skyddas så mycket det går från att exponeras i media.
    Men det är vart och ett utav föräldrarnas ansvar att se till att göra det som är bäst för sitt barn – även om det finns många rötägg som hellre får sina 15 minuter i rampljuset än att tänka på hur barnen mår.
    Det som också skrämmer mig är de föräldrar som tror att barnen vågar säga ifrån när det inte känns bra för dem. "Nä men min pojke han vågar säga till när jag släpar hem fem killar som ska sova i vardagsrummet i fyra veckor, det är inget problem för honom för då hade han sagt det".

    Programidén "Ett fall för Louise" är bra, men de har snabbt glömt bort de allra viktigaste (de som programmet skulle hjälpa från början), dvs barnen.

  10. Ensam mamma söker=Helt sinnessjukt program där mammorna endast söker media-uppmärksamhet!
    Ang dom andra programmen tror jag att det funnits en bra tanke bakom. Jag tror att dom som varit med i supernanny (lr vad det nu heter) har hjälpt många, båda i programmet och i tv-soffan. Däremot har jag inte sett Ett fall för louise utan endast debatten och jag tror även det var en bra tanke från början men att det spårade ur.

  11. Jag tycker precis som du att det är fel att använda sina barn i ett exploiateringssyfte men däremot tycker jag att den kritik som ett "Ett fall för Louise" fått är baserad på helt fel grunder. Äntligen kommer det ett program där det är barnens tur att berätta vad de upplever. Vi lyssnar på barnen och hör deras åsikter för att därefter kunna "behandla" föräldrarna. Jag tror inte att det kommer att få några konsekvenser för dessa barn då det bara visar att även barn tänker och känner. Något som glöms bort i hemska program som Nannyakuten där barnen ska formas och rätta sig efter sina föräldrar. Det är dags att få upp ögonen och börja lyssna på barnen nu när vi lever i en värld där föräldraskapet handlar om att lösa problem på enklast möjligast sätt. De som borde vara oroliga för konsekvenser är föräldrarna som ställer upp i programmet då det är de som hängs ut.

  12. Jag håller helt med dig. Tänkte på kvinnan som var med i "Ensam mamma", hennes argument var ju helt absurda. "Min tioåring tyckte det var JÄTTEKUL, faktiskt! Vi hade en underbar sommar". Klart han tyckte det var urspännande med kamerateam, mycket folk och så vidare, men som du och många andra sagt, fattar inte hon att hennes tioåring inte för sitt liv kan ana konsekvenserna?

    Vi kanske har haft tur hittills med att inget barn farit illa p.g.a. en tvserie, men jag tror att det snart kommer hända något. Barn kan ju var så jäkla elaka.. Förstår inte hur folk tänker som lägger ut sina barn på internet/tv, jag tycker du gör helt rätt som inte visar din bebis.

  13. Jag vet inte riktigt vart jag står i den här frågan. Ibland känns det som att vi går lite för långt med det här "har vi frågat barnen?" Jag kan tycka att mycket med program där man tar upp barn (och familjens) problem kan bli fel och gå för långt men när det gäller Ensam mamma söker så tror inte jag att barnen tar skada av det på något sätt, jag menar finns det något mer helylle program? Och det är ju faktiskt så som dom även sa i Debatt att det är föräldrarna som bestämmer över barnen och som tar beslut om olika saker, även om andra människor kanske inte håller med!

  14. Jag tycker inte det är fel att ha med barn i såna här program. Men sen förstår jag pappan för pojken lyssnar ju inte. Han slår sin pappa och sparkar honom, inte fan skulle jag som förälder bara låta honom fortsätta med det. Klart man tar tag i ungen och förklarar för honom på hans nivå att han inte får göra så. Han gör ju sin pappa arg genom att bete sig så. Och säg inte att han är bara 11 eller vad han nu var för en unge på 11 fattar om man förklarar så dom förstår. Föräldrarna har vårdnaden över sina barn tills dom är 18. Om dessa familjer känner att det är okej så är det ju okej.

    Jag vet att Operah har haft många barn med i sin tv-show som har varit sexuellt utnyttjade, misshandlade osv. Jag tror det är bra att man visar sånt här för som du skrev i början. Det kan hjälpa andra familjer bara genom att kolla.

  15. Det kanske inte är helt rätt att peka ut barn i media så där. Men hon louise är fan bäst. Hon vågar stå i tv och säga att bebisar inte behöver papporna lika mycket som mammorna det första året. Sen får hon världens protester och hot, men står där helt trygg och säger att hon vet att det är helt emot sveriges politik men att det ändå är sant, för att hon verkligen tror på det hon säger. Ball kärring.

  16. Hej Stina-Lee. Såg din kommentar i min bloggom recensionen. Hade misstankar om att något sådant kunde ligga bakom, står dock för recensionen då jag skriver den just för läsare, inte bloggare/författaren. Hoppas att du får tillbaka lusten att skriva, eller att du trivs med vad än du nu tar dig för.
    Måste till det tilllägga att detta var ett väldigt bra inlägg som jag uppskattade att läsa.

  17. Hej!
    Jag har inte tidigare läst din blogg, och måste ärligt säga att jag ofta (tyvärr!) har lite taggarna utåt när det gäller många bloggare som bloggar om skönhet och mode, men du har överbevisat mig! Efter att ha kikat igenom dina inlägg om bland annat graviditet och förlossning kan jag inte lämna utan att säga att du verkar vara en sjukt bra människa. Ta åt dig. Och för att koppla till detta inlägg så verkar du ha en jättehälsosam syn på exponering av din dotter vilket är beundransvärt!

Leave a comment