Jag tycker verkligen om den kvinnan, och pratprogrammet ”efter tio” som sänds på fyran varje vardagsförmiddag. Varje dag gästas programmet av intressanta människor, olika människor med vilt skilda bakgrunder och erfarenheter - Alla med olika bagage. Mycket viktiga och angelägna ämnen förs upp till ytan för diskussion. Det talas om livet och döden, sorg och saknad men också om hopp och tro, med fokus på att man faktiskt kan ta sig upp ur djupa svarta hål som kantar livets väg, med livet i behåll och att det trots allt inte alls är omöjligt att finna lyckan och glädjen igen. 

Det talas om drogmissbruk, anorexi, panikångest, depression och annat som i stort sett kan drabba vem som helst av oss fast att vi inte riktigt vill tro det. Svåra ämnen som inte är helt lätta att prata om men som är så viktiga att föra fram i ljuset. Att lyssna till en människa som talar om något denne faktiskt är eller har varit med om får en att lyssna så mycket mer noggrant, man tar åt sig på ett sätt som man annars inte riktigt gör. Håller ni inte med? När någon öppnar upp sig, visar sin sårbarhet, sin själ. Ja, det är något vackert med det och dessa personer ska verkligen ha cred för att de ställer upp i programmet och därmed hjälper så många andra där ute genom att visa att de inte är ensamma, och att det minsann kan vara helt okej och faktiskt ganska normalt att känna som man gör.

När vi på ett öppet och naket sätt delar med oss av våra svåra erfarenheter och känslor hjälper vi till att skapa en mer accepterad och öppen syn på saker som det tidigare legat lite skam och tabu över, det tror iallafall jag. Och det är viktigt! Vi ska fan aldrig behöva skämmas för att vi kanske har en förälder som tagit sitt liv, för att vi har panikångest eller för att vi råkar ha ett förflutet som de flesta helst inte hade pratat högt om.

Nu har texten hunnit bli lång, och jag har inte ens kommit dit jag ville – Typiskt mig!

Anledningen till att jag ville skriva om detta underbara program just idag var för att jag blev så otroligt berörd när Malou i dagens sändning hade bjudit in Zinat Pirzadeh samt författaren till boken ”sju stenar till den otrogna hustrun” som handlar om en knappt tjugoårig trebarnsmor som blir dömd till döden genom stening eftersom hon blivit våldtagen och därmed begått äktenskapsbrott. Både Zinat och författaren Vénus Khoury-Ghata talade med tårar i sina ögon om sina egna erfarenheter kring detta – Hur Zinat i Iran blev vittne till hur en ung kvinna blev stenad till döds, kvinnan såg hon dock aldrig på grund av det stora hav av folkmassor som hade bildats som en publik framför. ”Det var som en cirkus” sade hon, och ”jag visste att hon var oskydlig”. Vénus Khoury-Ghata berättade sedan om när hon var där och mitt på torget möttes av en stenhög. Hon frågade någon om varför de låg där och fick till svar att de skulle användas till en stening av en kvinna som var anklagad för att ha varit otrogen mot sin man. Det hade vart torka i flera dagar och stenarna låg där och bara väntade på att regnet skulle komma. Varför? Jo, för då skulle marken mjukna och göra det möjligt att gräva ned kvinnan till axlarna med endast hennes huvudet kvar ovan jord. Huvudet, som de stora stenarna sedan skulle kastas emot, en efter en.

Det var denna dag Vénus bestämde sig för att skriva en bok. Boken fick titeln ”sju stenar till den otrogna hustrun” och har nu blivit en bestseller i Frankrike, landet där den Libanon-födda författarinnan bor sedan trettio år tillbaka. 

Boken är redan hemklickad och jag ser fram emot att läsa den. Tack till ”efter tio” som gör ett bra jobb med att föra fram viktiga och angelägna ämnen till ytan, det behövs! Jag önskar bara att det fanns mer tid till diskussion men antar att det är upp till oss nu? Att diskutera ämnet vidare.