x

Dagens klädsel…

6 oktober, 2009

Purple star

6 oktober, 2009

Tiden efter förlossningen

6 oktober, 2009
empty image
empty image

För de flesta av oss är förlossningen målet med graviditeten – Det är den vi förbereder oss för och läser på till. Vårt fokus ligger stenhårt på det beräknade förlossningsdatumet, vi längtar och vi ser fram emot. Vi följer barnets utveckling i magen vecka för vecka och med jämna mellanrum går vi till mödravården för att se så allt ser bra ut, att magen följer sin kurva och att bebis hjärta slår starka och friska slag. Vi kontrollerar att vårt blodtryck inte stiger för mycket och ibland lämnar vi urinprov för att säkerställa att det inte innehåller några proteiner som kan vara tecken på havandeskapsförgiftning. Kanske går vi på förberedande (förlossningsförberedande) kurser där vi lär oss att andas och att slappna av. Visst, jättebra…

Men sedan då – Vad händer då? Mitt i allt ståhej kan det vara svårt att förstå att en förlossning faktiskt kommer att ske, att vi en natt då vi minst anar det kan vakna upp med påbörjade värkar eller kanske med vatten rinnandes längs våra ben. Att det lilla livet som sparkat där inne under så lång tid minsann ska komma ut till oss. Det är så overkligt, och en minst sagt omöjlig känsla att ta på.

Det som i fyrtio veckor tagit upp hela vår värld (tankar, känslor och fokus kring graviditet och förlossning) är helt plötsligt förbi. Förlossningen är avklarad och nu tar något annat vid, något alldeles nytt och något mycket större än allt annat vi tidigare upplevt – Bebis är här och livet får en ny innebörd.

Självklart är det viktigt att vara väl förberedd då man ska möta sitt barn första gången. Se bara på mig – Jag läste en massa, gick en förberedande kurs i profylaxandning och avslappning, testade på vattengympa och hela fadderullan. Något som säkert inte passar alla men som jag verkligen kan rekommendera. Som jag skrev, visst är det viktigt och väldigt bra, men minst lika viktigt är det att ha kunskap om hur våra kroppar, både fysiskt och psykiskt, kan komma att kännas tiden efter förlossning – Något som jag personligen anser att det läggs alldeles för dålig fokus på idag både när det kommer till förberdelsekurser på mödravårdcentralen, samtal hos barnmorska och fakta i böcker. 

Naturligtvis är det stört omöjligt att genom böcker och dylikt lära sig hur ens nya liv som nyförlöst och förälder ska komma att se ut innan man ens är där men jag kan ju säga som såhär: Hade inte jag haft mina syskon och sju syskonbarn hade jag antagligen inte haft lika mycket kött på benen som jag faktiskt har vad gäller babyblues, ömma bröst och mjölk som rinner till, enorma mängder avslag och smärtande underliv. Utan dem hade det förmodligen kommit som en ren chock för mig hur det till exempel kan kännas att göra ”nummer två” första gången efter en vaginal förlossning, något som oftast går hur bra som helst men som även kan göra vansinnigt ont – En obetydlig grej i det stora hela ska tilläggas men som få ägnar en endaste liten tanke åt och som nog för många kommer som ett litet orosmoment just pga det – Att man inte hört något om det. Något som jag kan tänka mig ganska lätt skapar tankar som ”Hjälp! Är det normalt att känna såhär, är det något som är fel? Kan stygnen spricka upp om jag släpper efter” vilket säkerligen kan leda till att många håller sig så länge de bara kan vilket i sin tur leder till att man blir hård i magen = icke bra!

Haha, nu blev det lite mycket om bajs här men ni förstår poängen. Inte fasen hade jag hört ett ord om detta innan min dotter kom till världen, ja, om det inte vore för mina systrar som gått igenom samma sak då. Har man inga syskon, andra nära och kära eller vänner med barn och om man är förstagångsföderska på det – Hur tusan ska man då veta? Inte får man på mödravårdcentralen höra om hur öm man många gånger är efteråt, hur ont det gör att sitta och hur stygnen stramar som skam under läkning. Inte får man höra hur mycket man faktiskt blöder, och hur länge! Det är detta som kallas avslag – blod och vätska som kommer från såret där moderkakan har suttit, något som är fullständigt normalt men som man enligt mig borde få lite mer info om då det verkar som att man efter den ”långa och jobbiga graviditeten och smärtsamma förlossningen” (som många beskriver det, inte jag!) tydligen ska vara helt fit for fight igen. Jag älskade att vara gravid och min förlossning förlöpte helt utan komplikationer och jag fick en otroligt fin upplevelse, men trots det tar det tid att läka och man är inte alls fit for fight direkt efteråt. Så är det bara och konstigt vore väl annars? Alla är vi olika och alla har vi våra egna bilder av vad som är jobbigt och inte, saker som dessa är med andra ord högst individuella men kort och gott – Den första tiden med bebisen behöver inte alltid vara så rosenskimrande då både smärtande bröst och ett mörbultat underliv kan förstöra mycket av det fysiska välbefinnandet. 

Något som jag tror kan vara bra att ha i åtanke, speciellt då många inklusive jag själv satte upp värsta drömscenariona om hur det skulle bli med min lilla här hemma, rosa moln och vackra sagor om prinsar och prinsessor – Ja ni vet. Som en dans på rosor. Då är det nog lätt att bli besviken, tror inte ni? Jag hade tur och är lyckligt lottad men vet ändå att lugnet här hemma kan slå om vilken dag som helst och att min harmoniska bebis kan förvandlas till det motsatta över en natt, det är ju så. Men när det väljer att göra det, ja då är jag förberedd, även om man aldrig kan bli förberedd nog när det kommer till familjeliv och föräldraskap.

Säkert har ni lagt märke i min text att jag skrivit både om amning (som om det vore något självklart) och vaginal förlossning? Något som de flesta av oss ser som det naturliga, och som det faktiska målsnöret för vår graviditet. Vi drömmer om hur vi vackert krystar fram vårt barn som skrikandes läggs upp på vårt bröst, vi kysser vår parnet, fäller några lyckotårar och ser på när det nya lilla livet snart rotar sig fram till det som ska göda honom/henne närmaste tiden och hur det sedan börjar tutta så harmoniskt och fint, lycka! Sedan åker vi hem och allt forsätter likt en dröm. Alla är glada och allt är frid och fröjd.

Nu är det ju dock så att livet inte alltid vill te sig på samma sätt som i praktiken, något som kan komma som en stor chock och besvikelse för många mammor som känner sig både misslyckade och snyltade på sin egna förlossning som kanske inte alls blev så som de förväntade sig. Kanske slutade alltsammans med ett akut snitt, kanske vill inte mjölken rinna till eller kanske är det så att barnet rent av inte vill ta bröstet över huvud taget. Alla barn fungerar ju olika, inte sant? Kanske är det så att man inte alls känner den där stora kärleken till sitt nyfödda barn som alla tidigare pratat så mycket om, något som även det kan komma som en stor chock och besvikelse och som i kombination med alla de andra tusentals känslor som kommer i omlopp i samband med denna stora händelse kan innebära en enorm psykisk påfrestning som kan vara allt annat än lätt att tackla ensam. Om det känns jobbigt ska man inte tveka på att söka hjälp från utomstående, kanske hjälper det att få prata lite om allt som just hänt. Och detta med att inte alla känner den direkta kärleken – Det är inte alls ovanligt! De allra flesta behöver tid på sig att komma nära den nya familjemedlemmen och det är väl egentligen inte så konstigt att man behöver lite tid till att lära känna varandra? Med största sannolikhet infinner sig de där starka känslorna med
tiden, det kan jag nästan lova fast att jag själv bara vart mamma i två veckor.

Det är lätt att bygga upp vackra bilder av vad som komma skall, och det måste vi också få göra. Att ha en positiv inställning och att se på alltsammans (graviditeten, förlossning och föräldraskapet efter) med öppna och ljusa ögon tror jag är viktigt, samtidigt som vi alla ska vara medvetna om att saker och ting ofta går lite som de vill och sällan så som vi förväntar oss att de ska göra. Slutet blir oftast gott ändå och alla är vi fantastiska, hur vår förlossning än slutade och hur våra små mirakel än kom till världen, även om vi inte råkar ha tillräckligt mycket mjölk i våra bröst och kanske får komplitera med ersättning på flaska. Det spelar ingen roll, det är inte mjölken i våra bröst som gör oss till bra och kärleksfulla mammor, tryck ditt barn tätt emot dig och njut! Ni har ert egna speciella band bara ni två ändå – No matter what, och känner ni inte det där starka bandet ännu, vänta och låt det växa till sig och komma med tiden. Det gör det <3

Vill även slå ett extra slag angående amningen innan jag avslutar mitt inlägg – Åk inte inte hem från BB förrän ni fått god hjälp med amningen, oavsett om du har tänkt att helamma eller ej. De ska ha sett till att barnet tar rätt grepp och att du som mamma känner dig trygg i det hela. Detta hjälper dig enormt mycket när du väl kommer hem sedan! Belastningen på BB är stor idag och inte som förr då vi fick ligga i veckor utan att någon bad oss att åka hem, nu stannar vi en eller två dagar i princip och det är mycket nytt vi får med oss hem att tackla helt för oss själva.

Någon mer än jag som räcker upp en hand för mer fokusering på föräldraliv samt fysiskt och psykiskt mående efter förlossningen? Kanske något för mödravårdcentralerna runt om i landet att fundera lite på.

Fotograf: Anne Geddes

0

293 comments

  1. Jag tycker de var bra att du tog upp det för graviditet och tiden efter lindas verkligen in i en liten rosett och allt verkar vara just en dans på rosor.
    Jag själv var medveten om vad som skulle hända med kroppen för vi här i sandviken blir erbjudna att få gå en föräldragrupp där man får prata om vad som händer på förlossningen och tiden efter (med kroppen då) och hur man kan känna känslomässigt. Vi fick även säga till själv om vad vi ville prata om. Sen sista träffen var ett studiebesök på förlossningen i gävle, den närmaste förlossning för oss. Där vi fick se ett förlossningsrum, fick veta vad man kunde välja på för smärtlindring och hur det skulle gå till i stora drag då för det är ju väldigt olika. Sist men inte minst fick vi höra en som födde precis när vi var där men de går ju inte att undvika för de var ju inte ljudisolerat så de fick vi på köpet. 😛

    Så jag tyckte att jag hade lite mer kött på benen när det väl var dags. sen planera jag inte så mycket för jag ville inte bli besviken om de inte blev som jag tänkt, jag tog det som de kom.

    Jag vill också tillägga att det är bra för dom som vill att man får stanna på BB men jag ville hem fast jag inte fick (dom ville att vi skulle stanna för våran dotter visade sig lite gul i huden, men de visade sig att de inte var nått farlig) min amning funkade betydligt mycket bättre när jag fick komma hem och slappna av. Nu är våran dotter 14 månader och går på dagis, tiden går så fort 🙂

    nu vart de långt men jag kände att jag ville dela med mig
    Tack för en trevlig blogg och lycka till
    ta det som de kommer så blir allt bra

  2. Det känns som att man måste ta reda på allt och veta allt om allt som rör graviditet, före, under, efter osv. Om man tänker tillbaka, fanns det inga böcker, internet eller liknande som informerade… Det jag menar är, man kanske itne behöver veta precis allt? Undrar man över något konstigt som man funderar över så är det ju bara ringa på vårdcentralen el dylikt. Nu har jag inte varit gravid, så jag kan ju inte säga nå, intresset kommer väl när det drabbar en själv 🙂 Men jag tror att man inte behöver vara påläst om allt 🙂

  3. Jätte bra skrivet… Just detta som du tar upp är en stor anledning till att jag är livrädd för att föda barn… Vill jätte gärna ha barn, men just det skrämmer "skiten" ur mig.
    Tycker du skaskriva en bok om detta… Lovar att den skulle sälja som fassen. Jag hade köpt den!
    Lycka till med familjen. /lis

  4. Du är cool! Har följt enormt många gravidbloggar, men aldrig läst något liknande. Inget ont alls mot andra gravidbloggar. Mer att man själv fick sig en tankeställare.
    Tycker absolut att din idé om att mödravården ska ge mer info om "efter"-tiden är briljant. Hoppas att man själv kan få info när det är dags. Annars får man väl vända sig till dig 😉
    Stort lycka till, till hela lilla familjen 😀
    Kram

  5. Hej!

    Otroligt bra skrivet inlägg, och ett mkt viktigt sådant! Jag har själv inga barn men börjar komma upp i den åldern då det börjar bli dags. Jag håller helt med dig i dina åsikter…det borde finnas mer information om tiden efter förlossningen och vad som händer med din kropp. Om man inte vet kan det ju också göra en orolig och tro att någonting är fel trots att det inte är det.

    Ett stort grattis i efterskott, och jag önskar er alla all lycka som går att få!

  6. Hej Stina! Vill bara säga ett stort grattis till dig (er) för familjelykan:) Tack för en otroligt läsvärd och bra blogg! Du skriver om saker som verkligen är aktuella och med en gnutta humor i allt även det som är jobbigt. Tummen upp för dig! Kram Mia

  7. Hej, så perfekt beskrivet på hur det kan vara. Jättebra för de som inte har någon att fråga. Ha det gott.

  8. kanske ett projekt för stina i framtiden 😉 skriv en bok 😀

    mycket tänkvärt inlägg & tack för information som jag aldrig ägnat en tanke 🙂

  9. Kanon bra skrivet tjejen!
    Håller med dig.
    Har varit mamma nu i snart två månader och jag tycker oxå att de är bra dålig info om hur de är efter, när man har kommit hem.

    Tack för en bra blogg!

  10. Hej stina!:) jag mår bara bättre och bättre av att läsa din blogg, man blir på positiva tankar dirket, för du är så härlig!
    är glad för din skull att det gick så bra för dig under förlossningen och efter med som jag precis har läst, jag börjar få lite tankar som är att det kommer gå jättedåligt för mig under min graviditet när det blir och flera hundra år för jag är bara 14, men det är nog bara och tänka positivt va? eller
    ?:)
    Jag räcker också upp handen! kram

  11. Så himla bra skrivet!! Var heelt uppslukad av din text. Har själv inga barn men vill jätte gärna snart skaffa. Det här inlägget borde alla läsa som snart ska skaffa barn eller är gravida. Man har ju ingen aning om hur det kommer vara och hur det ska vara efter förlossningen. Nu känns det som om det är just det som man ska förhöra mamma om och ens vänner som har fått barn. TACK!

  12. Det här var nog det längsta inlägget nånsin skrivet av dig! Läste alltihopa såklart eftersom jag älskar dina texter! Grejen är bara den att jag blir mer och mer rädd att få barn… allt somkan hända under graviditeten, under födelsen, efteråt… var det något du funderade på? Pratade ni om sånt hos barnmorskan?

  13. Efter min förlossningn tänkte jag också väldigt mkt i såna banor, typ "VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT FÖR MIG HUR ONT DET GÖR ATT BAJSA EFTERÅT" och sånt, haha. Jag tog upp det med min barnmorska (som ledde våran förlossningsförberedande kurs) på efterkontrollen och hon tyckte det var kanon att jag sa det, att det skulle hon tänka mer på!

    Lycka till med allt & lilltjejen!
    KRAM!

  14. Jättebra inlägg verkligen! Nu skrämmer du mig lite.. Hm vågar jag skaffa barn? Haha ja det är klart men ja, bra skrivet! 😉

    Förresten, vem är mannen i ditt liv? Du skriver ALDRIG om honom? och när får vi se en bild på lilla tösen? 😛

    Hihi kramar och lycka till med allting!!=)<3

  15. Änligen en vettig bloggare! Är så glad att jag hamnade på din blogg av en slump. Du skriver så otroligt bra! Ett jätte grattis till tösen, sköt om er! Vänliga hälsningar I

  16. Ja, mer fokus på hur tiden efter kan se ut.. för den kan se så olika ut… för oss blev det ju en fullständig chock när flickorna dog -för det talar man minsann inte om och hur udda och felaktiga var inte vi då som fått barn som dog?

    Alla olika "eftertider" bör tas upp, för det är nog först när de är ett fullständigt naturligt förhållningssätt från mödravårdens sida som vi kan börja prata om allt från bajs till död…

    För övrigt ett otroligt bra inlägg!!

  17. jag tycker också det borde vara mer om tiden efter. jag hade ingenaning hur jag skulle må,jag trodde nog att allt skulle vara bra. jag hade fruktansvärt ont och var så otroligt slut efter förlossningen, även fast vi hade väldigt tur med vår lille son, han har varit väldigt snäll på nätterna.
    hoppas allt är bra och fortsatt lycka till! =)

  18. Hej!

    Jag är Linda Bloms väninna Janni. Jag blev gravid under midsommar och har följt din graviditet sedan dess. Jag tycker det är jättebra att du skriver om tiden efter förlossningen, för det är något jag nästan fokuserar mer på än själva förlossningen. Jag är rädd och samtidigt förväntansfull. Man undrar ju hur allt ska bli. Det största som händer i livet är att bli Mamma, och det är en överväldigande tanke att ens tänka. Men jag längtar otroligt mycket tills det är vår tur. Som det är nu får vi njuta av att se magen växa (vilket den veeeerkligen gör), och om mindre än tre veckor ska vi se det lilla grynet därinne på ultraljud i v.19. Det ska bli såå spännande!

    Tack för en bra blogg. Fortsätt skriva när du känner för det, och skriv gärna om hur det är att vara mamma. Tips och idéer till oss blivande mammor så vi vet vad som väntar ännu lite mer.

    Kram Janni (Karlstad)

  19. Är gravid i vecka 30 nu och jag håller helt med dig, jag har läst alla dessa böcker om och om igen tycker jag men det är mycket av detta man saknar. Tänker faktiskt inte så mkt på förlossningen just nu, för jag har läst så mkt men jag tänker istället på tiden efter.. Hur ska allt gå, ska jag klara det osv..
    Ett mkt bra inlägg, du borde skriva en bok om det 😀

  20. Du har helt rätt, jag är livrädd för förlossning, och speciellt hur det kommer kännas efter, tänk om jag inte känner så, tänk om jag inte vill ha barnet osv.
    Du är bäst Stina & jag räcker upp handen med dig, kram på dig,

  21. STINA!! Du är helt fantstisk! Jag har läst det här inlägget minst 24 ggr under tre dagar! 🙂 Det är svårt att veta nu efter två veckor, men jag är 110% säker på att du kommer bli en super mamma när tjejen växer upp, och jag önskar dig all lycka i livet med din lilla och sambon! Kram sara från lisch

  22. Hej på dig !!! Måste säga att jag helt håller med dig i att man ska hålla mer fokus på vad som händer efetr förlossninge, för förlossningen den vet vi ju att den kommer. Men tiden efter så tänkte jag "en gullig lite bebis och allt är bra" MEn jag fick nog en chock. Mycket bra att ta upp detta, och jag tycker förövrigt att det är en väldigt charmig blogg !

  23. Hej!

    Bra inlägg, du har helt rätt!
    En sak jag har funderat på är om du mött några dumma kommentarer/ sneda blickar som ung mamma. Många har så jäkla mycket fördomar och i Sverige är ju genomsnittet ca 30 år för första barnet så det finns ju folk som ser det som ungt bara man är under 25… har funderat som sagt och skulle tycka det var intressant att få läsa din bild, utifrån ditt perspektiv om hur det är att vara ung mamma. Fördelar och nackdelar? Skulle vara jätteintressant, det är ett önskemål om du hinner bland blöjbyten och amning 🙂

  24. Håller me till 100% När jag hade fått vår dotter Izabella blev allt efter som en JÄTTE chock! Förstod ingeting! Ingen hade sagt att man skulle blöda i 3 veckor efter. Gå runt med nattbinda hela tiden. Men nu mera när mina kompisar går o blir gravid är det jag säger först till dem om allt efter. och de är glada att jag har gjort det!

  25. en till två dagar? allt som allt då? Här i örebro får kvinnorna stanna 6 timmar efter förossningen om det ine tilkommit några komplikationer..verkar lite väl kort tycker jag!

  26. Hej Stina!

    Jag har länge funderat på att skaffa barn men det som håller mig tillbaka är just själva förlossningen och tiden efter förlossningen. Jag är så fruktansvärt rädd för dom där små grejerna som att man ska sys ihop, att man blöder mycket och länge efter förlossningen, att man får problem när man ska gå på toa osv. Du vet dom där naturliga sakerna som man oftast inte tänker på (MEN SOM JAG TÄNKER PÅ). Eftersom att du har fått en söt liten flicka, skulle snälla rara du kunna berätta för mig hur länge dom här grejorna varar? om man ens tänker på dom med tanke på att MAN NYSS HAR FÅTT ETT BARN? skulle verkligen uppskatta ett svar från dig då jag inte har någon annan att vända mig till.

    Mvh
    Nora

  27. Precis det där har jag också tänkt på, jag kommer ju inom ett par år åtminstone skaffa barn(typ så snart som möjligt om jag får bestämma, men sambon vill ju gärna säga sitt också..). Och det jag funderar på mest är nog inte graviditeten, den hör massor om, man mår illa, får cravings, foglossning, ja, det där är ju information man får hela tiden. Även förlossningen är man väl väldigt medveten om hur det går till rent praktiskt, trots att alla förlossningar naturligtvis är unika. Men eftertiden?! Man får verkligen inte veta nånting om man inte frågar, och om man inte vet, hur ska man veta vad man ska fråga efter? Jag förstår ju att många nyblivna mammor lever i ett rosa lull-lull efter förlossningen, och det kommer jag nog också göra, men fakta kvarstår att många mammor t.ex blöder i en månad efter förlossningen, och det tycker jag är viktigt att ta upp. Minst lika viktigt som informationen man får innan, för efter förlossningen förpassas man ju till sitt eget hem såfort man kan resa sig i princip, och där har man ingen att fråga. Orättvist :/

  28. Bra inlägg!! grattis till din dotter 🙂 själv väntar jag på min! 🙂 hur länge fick du ligga kvar på bb? håller med dig att det bästa är ju att stanna kvar tills amningen kommit igång!

  29. Hej Stina! Tack för ett helt underbart inlägg! Har följt din blogg i ett år nu och tycker den är suupermysig!
    Jag har själv precis fått reda på att jag & min sambo skall bli föräldrar nästa år. Det ska bli otroligt spännande och jag längtar som en tok, hehe.
    Ha de så jätte gott!
    Ta hand om dig och din lilla familj! 🙂
    Kram Johanna

  30. Jag måste säga att jag kan känna mig så trött på bloggar som bara handlar om att skit ur sig en massa crap utan substans bara för att tjäna pengar. Men du Stina är helt fantastisk! Tack så mycket för dina fina råd!

  31. Härlig blogg och härligt skrivet!<3 Skönt att du vekligen skriver om hur är efter en förlossning. Man undrar rätt mycket själv och det känns och det verkar lite "udda" att fråga alla man känner som fått barn om hur det är. Tack så mycket för att du är så öppen! Lite av förlossningsskräcken är borta! (Är inte gravid…men en vacker dag…:)

Leave a comment