Hej mina vänner… Sitter nu här och läser igenom era kommentarer, allihop lika noggrant – Ni är så fina, och ni anar inte hur glad jag är! Tack för alla gratulationer, från botten av mitt hjärta!

Aldrig tidigare har det känts så kravlöst att blogga och därför känns det faktiskt ganska gott att sitta här nu och sakta plita ned några ord, medan trollungen sover tungt intill. Vet ju inte alls hur uppdateringen kommer att se ut i fortsättningen och tänker faktiskt inte tillåta mig själv att fundera över det så mycket heller, det får bli som det blir helt enkelt och jag är alldeles säker på att de flesta av er förstår <3

Dessa två dagar och nätter hemma har vart otroligt mysiga. Vi tar allt med stilla ro och bara njuter av varandras existens, och av livet – Aldrig har jag känt mig mer levande! Obeskrivligt. Mayia är ett mirakel, och vi är så stolta över att få ha henne hos oss.

I morse vaknade vi pigga, glada och utvilade och efter lite mjölkig utfodring, morgonprat i sängen och blöjbyte steg vi upp, redo för en ny dag. Lillan ligger fortfarande och myser sig i pyjamisen men jag har precis lagt fram lite nya kläder som hon ska få på sig snart – Idag får det bli en vit långärmad body och ett par bruna velourbyxor med ”inbyggda” fossingar, så mjukt och skönt. Kan ni förstå vilken känsla bara det är? Att ta fram hennes små kläder, som tidigare legat invikta i garderoben. Jag är helt salig! Och minns ni den goa leopard-sparkdräkten som jag visade er för ett tag sedan? Den var omtyckt kan jag säga, haha. Hon hade den på sig igår och oj så gosig hon var, märkes tydligt att hon trivdes. Jag gissar på att den känns lite ”livmoder-aktig” sådär, varm och trygg. Nästan så att jag vill gå och köpa en till i större storlek som hon kan ha senare, tror dessvärre att de är slutsålda i alla butiker.

Förövrigt har jag dratt till med lite ”vacker” skönsång här hemma på morgonkvisten och om det var omtyckt eller ej vettefasen faktiskt. Mina högre toner låter nog inget vidare, och ”handens fem fingrar” är faktiskt inte helt lätt, hoho sådeså. Mayia protesterade med ett par ljudliga vrål men när jag sedan satte på Lisa Nilsson istället, ja då dög det minsann och resultatet blev en snarkande bebis. Haha, trollunge. Mamma som sjunger så fiiint!? ;p

Ha en underbar dag nu älskade ni så hörs vi när vi hörs,
många kramar.

PS: Idag är det den tredje dagen förövrigt, den såkallade Dolly Parton-dagen, haha – Mjölken rinner till och hormonerna svallar, man har då lätt till gråten och kan bli allmänt vresig och förbannad. Det är åtminstone vad väldigt många säger, och även barnmorskan på BB. Ja, vi får väl se. Än sålänge känner jag mig dock väldigt ”som vanligt” :p