Ja, det är precis vad DU är Lisa!

Detta fantastiskt fina blyertsporträtt har alltså hon suttit och gjort för hand och jag blev så himla glad när jag tittade in på mailen och fick se det – Tack så hemskt mycket! <3

Jag kan inte tacka er nog för alla vackra kommentarer, gud, jag blir alldeles tårögd och lycklig haha! Men nu kör vi vidare mina vänner Vad har ni för er där ute? Hoppas ni mår bra. Här hemma flyter allt på som det ska, vi njuter så mycket vi bara kan och försöker verkligen ta vara på tiden som är – Här och nu. Ingen stress, inga krav, ingenting. Otroligt skönt! Ändå går tiden med en väldig fart och idag blev lillan sju dagar. En vecka gammal. Gosh, ska det fortsätta i denna takten lär hon ju vara gråhårig redan imorgon, hihi, mammas älskling då, det går ju inte.

Förövrigt har vi haft fint besök av Mayias mormor och moster. Vi har tagit härliga promenader med barnvagnen, fikat, kollat på idol och ätit god mat i form av karré, klyftpotatis, beasås och sallad. Bara haft det allmänt mysigt, helt enkelt. Och sen så har vi fikat också – Igen! Hoho. Senast vart det almondys daimtårta som stod stadigt på bordet och jag säger bara det: Har ni inte smakat på den ännu så gör det! Den är verkligen jättegod och perfekt att bjuda på om man inte orkar stå och fixa iordning en massa bakverk själv.

Denna underbara mor&dotter-bukett fick jag av mamma <3

Idag sken solen på våra huvuden och det var så skönt att komma ut lite grann och andas frisk luft igen. Det har inte blivit så mycket av den varan senaste veckan men nu börjar jag sakta men säkert komma ”tillbaka” och jag känner även att Mayia börjar bli redo för riktiga promenader osv. Nu ska vi gå ut en sväng varje dag tänkte jag, om vädret tillåter. Har tyvärr inget regnskydd till vagnen så det är något jag måste införskaffa snarast möjligt. Det är inget vidare när himlen öppnar upp sig och regnet brakar ned, speciellt inte när man är halvvägs hem – Något vi råkade ut för igår haha.

Nej, nu ska jag fundera ut vad jag ska laga för mat ikväll, några tips? Något smarrigt måste man ju ha framför idol – visst är det tjejernas tur att sjunga idag? Det är det roligaste tycker jag

Många kramar,
och tack återigen för era underbara kommentarer!

Skriver ett litet inlägg mitt i familjelyckan <3

Hejsan på er, hoppas ni mår bra. Här är allt fint – Denna natt gick lika fint som föregående tre. Vaknade runt fem i morse av lilla Mayia som ville glufsa i sig lite (läs mycket – hon är en hungrig dam hihi) käk och efter det sov vi tills vi slog upp våra ögon pigga och helt utvilade. Är enormt tacksam över att det fungerar så bra, visst är jag väl medveten om att ”svåra tider” förmodligen lär komma till oss de också men då det nu gått några dagar känner jag mig så mycket mer trygg med hela situationen, och i min roll som nybliven mamma att jag antagligen kommer att kunna hantera det helt ok.

Första natten på BB och hemma var toppen men samtidigt hemsk. Jag var så himla orolig och vågade inte släppa blicken från min skatt en endaste minut – Tänk om något skulle hända? Usch, hemska tanke. Dessa tankar finns nu också, jämt och ständigt, men ändå känns det mycket bättre och jag känner mig mer lugn inombords. Vi vet nu att nätterna funkar, att hon får i sig mat och att hon är nöjd. Jag börjar förstå hennes signaler allt mer och ja, det kan inte bli mycket bättre.

Många frågar efter en förlossningsberättelse, något jag förstår mycket väl. Personligen älskar jag sådana och jag vet inte huuuur många jag läst i mina dagar och såklart inför min egna dotters ankomst.

Som jag skrev hade jag en väldigt fin förlossning. Visst gjorde det ont att gå med värkar hemma i många timmar, utan att veta om det var på riktigt eller endast en försmak men wow vilken upplevelse det var! Allt annat jag gjort i mitt liv är så blekt i jämförelse. 

Här kommer en sammanfattning, väljer att inte delge er allt in i minsta detalj utan skriver nu om min upplevelse i stora drag:

Det började på dagen den 21 september, sov dåligt den natten och kände mig lite konstig i kroppen. Sammandragningarna hade ändrat karaktär och började även kännas i ryggen – Jag skulle beskriva känslan som ett starkt tryck som spred sig i nedre delen av magen och sedan ut mot ryggslutet. Hade tid hos barnmorskan den dagen, var nära att avboka men tänkte att – Äsch, lika bra att hålla sig aktiv nu så kanske det sätter igång. BM kollade mitt tryck och jag lämnade urinprov för att försäkra mig om att det inte rörde sig om någon äggvita eller liknande. Allt som ut som det skulle – Skönt. Hon sa att hon minsann trodde att bebis skulle komma någon gång denna vecka, hihi, men fick ändå en tid på fredagen för en till koll.

Åkte till… Gissa? IKEA! Haha, vandrade runt där och kikade på prylar, åt en massa köttbullar och kände hur värkarna nog faktiskt blev lite starkare. Stannade upp där bland hyllorna, gjorde lite snygga grimaser under en minut eller så, innan jag åter vandrade vidare och plockade på mig lite nya blommor och annat smått och gott, haha, lite kul.

Kvällen kom:

Jag ville helst stanna hemma så länge som möjligt, tackla det onda ensam tillsammans med min sambo genom andning och dusch. Jag hasade runt här hemma likt Quasimodo i ringaren i notre dame den där kvällen och natten (21 september) men när vi närmade oss morgonkvisten kände jag mig så trött efter 0 timmarns sömn och valde att ringa in till Malmös förlossning. Hade bestämt mig för att bli förlöst i Lund först men vet ni? Det sket jag fullkomligt i nu och ville bara in och få hjälp och stöttning från goa och duktiga barnmorskor. Sagt och gjort, tog telefonen och ringde in – De frågade om jag testat alvedon och dusch ännu (host.. ja!) och sa sedan att vi var välkomna in när vi själva ville.

Packade ned lite prylar i en väska – Toalettartiklar, mjukisar till mig, kläder till bebis, kamera osv. Sedan tog vi taxin – Aotch, bilen körde långsammare än en myra men ändå gjorde det ont som tusan i svängarna, haha. Jag andades på i baksätet så gott jag kunde, tog det lugnt och tänkte på vad som komma skulle. Spänd och förväntansfull höll jag mina tummar för att det var på riktigt och att det inte rörde sig om tråkiga förvärkar. Det kan man ju liksom inte veta när man aldrig fött förr, ellerhur?

På förlossningen:

Klev ur taxin, gick mot förlossning, ringde på klockan. Ut kom en barnmorska som tittade på mig med stora frågande ögon, jag tittade tillbaks. Ja? Tänkte jag… – Hallå, vad tusan vill hon att jag ska säga egentligen? – Fortsatte tankarna, samtidigt som jag hör mig själv säga med ängslig röst ”Ehh joo, jag är här för att föda barn” Haha!

Nämen vad trevligt säger hon med ett skratt, tar mig i handen och följer oss till vårt rum, vårt rum som faktiskt kändes riktigt hemtrevligt och mysigt. Väl där inne frågade hon lite allmänna frågor, tog trycket och lade en ctg över magen för att mäta sammandragningarna. Nu håller vi tummarna sade hon, nu håller vi tummarna för att de värkar du haft inatt har gjort någon verkan. Nervöst. Här låg jag nu och tog emot värkarna som drog över mig likt en våg med jämna mellanrum, såg på ctg:n hur de tilltog i styrka samtidigt som jag hörde min bebis starka hjärtslag. Jag kände mig lugn och fin, nu var jag i trygga händer!

Hade värkarna gjort någon nytta eller inte?

En halvtimma senare (tror bestämt att klockan hunnit bli halv elva) kom världens mest underbara barnmorska in, vi klickade direkt och hon var precis så som jag hade önskat – Varm och jordnära men samtidigt humoristisk och med lite ”go” i. Hon hade nära till skratt och vi kunde munhuggas lite avslappnat och härligt sådär, sådant som gör en lugn och trygg inombords, lite som att ”detta är väl ingen match, vi ska ju bara föda lite barn, det mest naturliga i hela världen, detta kommer gå finfint” – Och det var precis så jag kände! 

När barnmorskan sa: ”Ja men dåså Stina, ska vi se om du har öppnat dig något nu då?” blev alltsammans helt plötsligt lite för verkligt och i mitt huvud tänkte jag nejnejnej samtidigt som jag kutade därifrån men jag svarade ja, med darr i min röst. Jag hade ju faktiskt haft ganska så ont, tänk om det endast var förvärkar? Fy satan, hemska tanke.

Hon undersökte mig och talade med glad och varm röst hela tiden, berättade att allt kändes strålande, att bebis huvud låg i perfekt läge och långt ned, att livmodertappen var totalt utplånad och att värkarna jag hade haft under natten minsann hade gjort verkan – Jag var öppen nästan fem cm.

YES! Vi fick givetvis stanna kvar för idag skulle det minsann bli bebis Nu var det bara att ta emot värkarna med glädje för visst är det väl så att ingen annan smärta i världen är lika vacker. Tanken på att det faktiskt inte handlade om någon farlig smärta utan om en smärta som tillsammans med min kropp skulle hjälpa vårt barn ut till världen gjorde mig avslappnad.

Kanske var det tack vare nålarna jag fick instuckna (Nej det gjorde inte ont!) i huvudet några minuter tidigare, haha, vad vet jag. Akupunktur i den såkallade ”valiumpunkten” som tydligen ska göra en lugn och avslappnad under öppningskedet.

Fick lite snygga sjukhuskläder men blev först ombedd att ställa mig i duschen ett tag – Men va? Tänkte jag, tycker hon att jag luktar illa elllleeerr? Hoho, med lite eftertanke kom jag på att det antagligen var
för att göra värkarna lite lättare att tackla ;p *Ko-ko*

Fick sedan andas lustgas samtidigt som jag fick skön massage i ryggslutet, det var helt okej får jag säga men den där känslan av berusning tycker jag är lite obehaglig. Antagligen var jag inte såpass påverkad av smärtan att jag kände något större behov av att ”komma bort” från verkligheten för en stund.

Ett tips - börja med lustgasen i god tid så att ni lär er att använda den, mycket viktigt om den ska göra någon nytta över huvud taget. Börja andas precis innan eller vid värkens start, dra djupa lugna andetag genom näsan och sedan ut genom munnen. Andas tills dess att du kommer till värkens topp och när den sedan börjar dala lägger du ifrån dig masken. Slappna sedan av och rid på berusningskänslan, som min barnmorska sa.

Värkarna blev nu starkare men jag kunde ändå tackla de utan vidare problem, det var jobbigt men jag kände aldrig att jag ångrade mig, att jag aldrig skulle kunna göra om det eller att jag ville dö. Aldrig, inte ens för en sekund.

Epidural eller inte? – Det är frågan.

Vi pratade fortsatt smärtlindring och jag talade om att jag tar det som det kommer och att jag är öppen för det mesta.

Blir undersökt igen och nu är jag öppen sju cm som går att töja till åtta. Allt framskrider utan problem. Får frågan om epidural som jag först tackar nej till. Ett tag senare ber jag om den, och den kom precis i rättan tid. Narkosläkare kom och gjorde sitt arbete och efter fyra försök satt det en fet nål och slang i min rygg som efter en kvart sprider en varm känsla i hela min kropp. Jag är nu i himmelriket, fullkomligt avslappnad och kan på riktigt vila och dessutom äta och dricka. Väl medveten om att epidural kan stanna upp värkar och krystningsvärkar, att den ökar risken för ett avslut med sugklocka, tång och bristningar i underlivet samt att det kan dra ut på tiden kände jag mig mycket nöjd med mitt val att ta den. Att jag var förberedd och väl påläst tror jag underlättade det hela för mig – Rekommenderas!

Nu var det bara att vänta och hoppas på att värkarna skulle hålla i sig och inte minska i styrka. Allt gick som det skulle och efter ytterligare en undersökning och en tid senare känner jag ett enormt tryck nedåt, antingen var det en fet skitkorv som ville ut nu… Eller så var det bannemig min lilla tjej som var redo att möta dagens ljus! Jag var faktiskt lite osäker om jag ska vara ärlig, haha. Krystvärkarna kom och det var bara att ge sig hän, kroppen skötte alltsammans och allt jag behövde göra var att lyssna på den och följa med, ta i för kung och fosterland och göra mitt bästa för att samarbeta med barnmorskorna som peppade mig som tusan. Mayias pappa stod naturligtvis vid min sida hela tiden <3

Välkommen till världen lilla Mayia:

Nu kändes det som att jag stod utanför min egna kropp, och såg på. Var det verkligen jag som låg där och kämpande? Overkligt. Efter ett antal krystvärkar och säkert några vrål senare föds vår vackra flicka fram och läggs på min mage likt en liten groda. Hon skriker för full hals och lyckan är total! Jag är i chock, gråter stora glädjetårar och kan inte förstå att det är sant. All smärta var nu borta med vinden och helt plötsligt är vi där, vi tre, vår lilla familj. Vad skulle hända nu? ”Får vi verkligen behålla henne?” Haha, ja gud så många tankar.

En stolt och glad nybliven mamma minutrarna efter förlossningen. De där smörgåsarna var de godaste jag någonsin ätit, och aldrig förr har jag njutit så av en kopp kall oboy.

Den bästa dagen i våra liv,
var när du kom <3

~ 090922 ~

Hej mina vänner… Sitter nu här och läser igenom era kommentarer, allihop lika noggrant – Ni är så fina, och ni anar inte hur glad jag är! Tack för alla gratulationer, från botten av mitt hjärta!

Aldrig tidigare har det känts så kravlöst att blogga och därför känns det faktiskt ganska gott att sitta här nu och sakta plita ned några ord, medan trollungen sover tungt intill. Vet ju inte alls hur uppdateringen kommer att se ut i fortsättningen och tänker faktiskt inte tillåta mig själv att fundera över det så mycket heller, det får bli som det blir helt enkelt och jag är alldeles säker på att de flesta av er förstår <3

Dessa två dagar och nätter hemma har vart otroligt mysiga. Vi tar allt med stilla ro och bara njuter av varandras existens, och av livet – Aldrig har jag känt mig mer levande! Obeskrivligt. Mayia är ett mirakel, och vi är så stolta över att få ha henne hos oss.

I morse vaknade vi pigga, glada och utvilade och efter lite mjölkig utfodring, morgonprat i sängen och blöjbyte steg vi upp, redo för en ny dag. Lillan ligger fortfarande och myser sig i pyjamisen men jag har precis lagt fram lite nya kläder som hon ska få på sig snart – Idag får det bli en vit långärmad body och ett par bruna velourbyxor med ”inbyggda” fossingar, så mjukt och skönt. Kan ni förstå vilken känsla bara det är? Att ta fram hennes små kläder, som tidigare legat invikta i garderoben. Jag är helt salig! Och minns ni den goa leopard-sparkdräkten som jag visade er för ett tag sedan? Den var omtyckt kan jag säga, haha. Hon hade den på sig igår och oj så gosig hon var, märkes tydligt att hon trivdes. Jag gissar på att den känns lite ”livmoder-aktig” sådär, varm och trygg. Nästan så att jag vill gå och köpa en till i större storlek som hon kan ha senare, tror dessvärre att de är slutsålda i alla butiker.

Förövrigt har jag dratt till med lite ”vacker” skönsång här hemma på morgonkvisten och om det var omtyckt eller ej vettefasen faktiskt. Mina högre toner låter nog inget vidare, och ”handens fem fingrar” är faktiskt inte helt lätt, hoho sådeså. Mayia protesterade med ett par ljudliga vrål men när jag sedan satte på Lisa Nilsson istället, ja då dög det minsann och resultatet blev en snarkande bebis. Haha, trollunge. Mamma som sjunger så fiiint!? ;p

Ha en underbar dag nu älskade ni så hörs vi när vi hörs,
många kramar.

PS: Idag är det den tredje dagen förövrigt, den såkallade Dolly Parton-dagen, haha – Mjölken rinner till och hormonerna svallar, man har då lätt till gråten och kan bli allmänt vresig och förbannad. Det är åtminstone vad väldigt många säger, och även barnmorskan på BB. Ja, vi får väl se. Än sålänge känner jag mig dock väldigt ”som vanligt” :p

I tisdags den 22 september klockan 17.21 kom vår dotter Mayia till oss efter en helt fantastisk förlossning. Hon vägde 3175 gram och var 48 cm lång, en riktig liten skatt – Pigg och frisk som en nötkärna. Vi mår toppen alla tre (fem om vi räknar med hundarna, vilket vi såklart ska göra hihi) och är så lyckliga just nu, finner egentligen inga ord som kan beskriva!

Äntligen…

…får vi hålla dina små händer i våra, äntligen får vi pussa dina små tår och snosa i ditt ljuvliga hår – Allt det som vi tidigare bara kunnat drömma om att få göra <3

Det är med tårar i mina ögon som jag skriver detta inlägg, glädjetårar. Jag kan inte förstå att hon är här nu, att hon ligger i mitt knä och sover så sött. Jag tittar på henne, studerar hennes underbara minspel, tittar lite till och sedan lite till. Kan knappt slita min blick och det är antagligen därför som detta inlägg tog flera timmar att göra, hihi. Tusen tack för alla kommentar, nu ska jag återgå till min lilla familj och bara njuta.


Kolla in kalufsen, hihi <3

Hej bästa läsare, hoppas allt är bra. Jag mår fint, lite trött av molande värk i både mage och ryggslut men annars är allt prima skinka. Som ni säkert förstår av inlägget att dömma så har det inte blivit någon bebis ännu, är ju bara på bf+1 än så länge och jag vet mycket väl att det kan dröje både en, två och kanske till och med femton dagar innan madam behagar att komma ut, hihi. Min fråga är bara: Hur vågar så många av er där ute säga grattis redan? ”Grattis till flickan som nu har kommit, grattis till er alla tre, hoppas ni mår bra och att allt gick som det skulle”? Jag vet så väl att det är av omtanke och tro mig, jag uppskattar er och all den värme ni skänker så förbaskat mycket men jag blev bara lite förundrad när jag kom in och såg alla grattis-kommentarer. Jag menar, jag har ju inte ens åkt in, vad har ni fått det ifrån? Min uteblivna uppdatering (som förövrigt har varit ganska utbliven i flera dagar) har endast att göra med att jag har så oändligt mycket annat i mitt huvud just nu, så oändligt mycket som är så oändligt mycket större än allt som har med blogg, dator och internet att göra. Svårt att beskriva, svårt att ta på, men jag antar att ni förstår.

Hoppas ni inte tar det som att jag inte uppskattar era kommentarer nu bara för det gör jag verkligen – Ni är bäst! <3 Men som sagt, ingen flicka har kommit ännu – I let you know, jag lovar! Kanske inte innan jag åker in till bb, kanske inte dagen eller dagarna efter förlossning, men när jag känner mig redo. Tack ändå för era ord, som sagt, jag vet ju att ni menar väl allihop och att ni verkligen bryr er och jag vet att ni vet att jag blir glad och varm i hela hjärtat, det är nog bara det att det är lite svårt att ta ett grattis nu – När man fortfarande sitter hemma med molande värk, spänd och skitnervös, med allt stort som ska ske liggandes framför sina fötter och med en bebis som fortfarande ligger tryggt inuti magen.

Usch, nu känner jag mig nästan taskig som skrev sådär, hoppas ni inte missförstod - Ni VET väl att jag blir glad för era kommentarer? Tro inget annat!

Mammas trollunge <3
BF+1

Vill jag säga tack -
för era underbara kommentarer! Vad ni är gulliga <3

Här hemma händer det inte alltför mycket, känner mig fruktansvärt uttråkad och vill inget hellre än att hitta på något, vad som helst. Samtidigt säger kroppen emot med all sin kraft – Jag är trött! Så jag antar att det bästa är att bara vila. Har dock tittat på fem avsnitt av ”vem vet mest” och tror minsann att jag blivit åtminstone liiiite mer allmänbildad. Numer vet jag att cox orange är ett äpple, att Irland segrade i schlagerfestivalen år 1993 samt att Sveriges bidrag ”Eloise” kom sjua, att fader heter ”pater” på latin och att Leo Tolstoj minsann aldrig fick nobelpriset i litteratur. Intressant va? Haha!

Ja just det, mitt i all uttråkan fick jag även för mig att ta tag i mina hemska och fullkomligt igengrodda tånaglar. Haha, fan så fräscht det lät då! Riktigt så illa var det kanske inte men rent sagt för jäkliga såg de ut med gammalt avskavt nagellack i svart och size alldeles för långa. Inte för att jag bryr mig ett skvatt om sådana ting under förlossningen men tänkte att man åtminstone kunde trimma ned dem lite, kanske till och med måla på lite nytt lack i någon annan mer positiv färg, kanske ljusrosa? Haha. Sagt och gjort, upp med foten på toastolen, pensla lite grann på känn sådär – Voila! Tänk att nu vet jag att jag har ett par fötter igen, känns som att det var år och dar sedan som jag ens såg dem. Magen är liksom lite grann i vägen.

Lalalallala, undra om jag inte ska måla på ett till lager? Så att det verkligen sitter…
Haha, yepp – Im still bored!

Tips på vad jag kan hitta på?
Chipsen är redan uppätna tyvärr.

Söndag 20:e september

Du är på dag 280 av 280 (100%)
Du är i vecka 40
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (100%)
Du är i 9:e kalendermånaden
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning

Fjärilar i magen <3
… Och en bebis, som kommer ut när som helst! Hur tokigt är inte det då, haha?

Meddelande till vår dotter: Nu är vi redo här hemma - Sängen står färdigbäddad, din gosiga vagn likaså. Dina blöjor ligger härligt uppradade under skötbordet och dina kläder fint vikta i din garderob, bb-väskan är packad och vi vill inget hellre än att bara få träffa dig, vår fina tjej, andas in din underbara doft, hålla dina små händer och gosa med dina små tår. Du får gärna komma nu, om du vill.

Fotograf: Anne Geddes

Hej bloggen!

Lördag i Malmö, vädret är strålande vackert och humöret är på topp  Dagen bjuder dessvärre inte på något utöver det vanliga tror jag, blir förmodligen storhandling av mat senare dock och det är ju alltid trevligt - Känns skönt att fylla upp frys och skafferi innan det är dags att åka in. Tänkte även sätta mig ned och göra upp en ”veckoplanering” för hur mathållningen/maträtterna ska komma att se ut dagarna som följer, något som är himla smart att göra då man sparar både tid och pengar och dessutom får en bättre översikt över hur man faktiskt äter, vilket oftast leder till en mer varierad och nyttig kost. Man slipper då komma hem hungrig och vresig till en kyl som gapar tom och det enda man behöver tänka på är att komplettera med lite färskvaror som mjölk, frukt osv, om man nu skulle vara sugen på det. Efter en månad kan man sedan sätta sig ned och se över hur det har gått – ”Hur mycket har alltsammans har kostat, går det att komma undan billigare eller har vi rent av mer pengar att spendera på just mat?” – Detta kan man sedan ha som underlag när man handlar och lägger upp för nästkommande veckor. Perfekt när man har familj barn också då man som jag skrev ovan sparar in både tid och pengar.

Nej, nu ska jag försöka kånka på mig lite kläder och sedan bege mig ut - Något som just nu är lättare sagt än gjort. Känner mig så tung och är öm i både bäckenbotten och rygg, lillan trycker ständigt på och det känns nästan som att hon ska ramla ut när jag ställer mig upp efter att ha suttit en stund.

Ha en fin dag,
Bamsekramar från mig.

Hej allihop, har ni en bra fredagskväll? Vi myser oss för fullt här hemma med god mat och idol. Idol som visserligen slutade för snart en timma sedan och följdes upp av kändisdjungeln som jag dock ej börjat följa ännu -Verkar inte särskilt bra tycker jag, eller är det kanske det? Jag har egentligen ingen aning.

Mina nyinköpta ljuslyktor skiner för fullt på vårt bord och wow vilken mysfaktor de ger tack vare att de är guldiga och har världens finaste mönster som speglar av sig i hela rummet så fort man lägger i ett litet stearinljus. I love! Tvekade att köpa dem först men då jag frågade i kassan om de kanske fanns att beställa på sidan så sa de nej, att det endast fanns fyra kvar i butik och samt att de inte kommer in igen. Självklart var jag då tvungen att slå till, vilket jag nu är superglad för! De var omöjliga att fånga fint på bild tyvärr så ni får allt hålla till godo med den ovan, ni ser ju på ett ungefär hur de ser ut iallafall.

Vad är ni för typer när det kommer till inredning – Gillar ni det moderna, det lantliga eller kanske den såkallade ”shabby chic”-stilen, vitt och gammaldags, rosa och romantiskt? Jag är ganska splittrad och tycker det mesta är så himla fint men när allt kommer omkring trivs jag nog bäst i ett rum som utstrålar värme och hemtrevnad. Jag börjar äntligen få till den där den varma, härliga och indisk/orientaliska känslan riktigt ordentligt nu med mörka, mustiga möbler, massa ljus, gosiga kuddar i olika färger och givetvis med färgen guld som återkommande tema. Tillsammans med de stora gröna växterna blir det så himla mysigt, speciellt när mörket faller och ljusen lyser upp alltsammans :D Bara lite vackra tyger som saknas, en grym tavla att ha över soffan…

…Och naturligtvis vår lilla tös, hihi! Tänk så mysigt vi ska ha tillsammans, lilla familjen. Helgmys med god mat som tar lite längre tid att göra, uppställda skålar med chips och godis! - Något att verkligen se fram emot och längta efter för även om vardagarna också är himla fina och verkligen ska tas tillvara på så ÄR fredag och lördag the shit, sådeså! Och ja, jag ska verkligen försöka göra det till något extra speciellt. Inget godis eller liknande på veckodagarna, inte heller någon cola för mig *oh noo* – Det är sådant som ska höra helgen till och det vill jag att min dotter ska känna. Blir varm i hela kroppen när jag tänker på det, blir inte ni? Just nu älskar jag livet och gud vad jag längtar efter att få träffa den lilla människan som i skrivandets stund bökar runt med busiga små fossingar alldeles för brutalt i mammas högra sida, haha. Aotch!