Jag fick bevittna något riktigt hemskt igår när jag tog ut hundarna på sin vanliga kvällspromenad. Jag går helst inte i mörker och brukar vanligtvis skynda mig ut innan solen går ned – Denna gång hade det dock börjat skymma så smått, valde därför att inte gå så långt bort från hem. Går in bland träden, låter hundarna göra sina behov. Ser något skymta en bit bort. En docka? Nej, en människa? En människa som såg ut som en jättelik docka? Jag blev vettskrämd, förstelnad och iskall när jag insåg att det faktiskt var det sistnämda. En bit bort låg en yngre kvinna alldeles utslagen mot väggen, hon såg stel och hård ut och min första tanke var att hon var död. Jag kunde se sidan av ansiktet som såg svullet och grått ut. Tankarna rusade genom mitt huvud – Vad hade hänt? Droger, alkohol? Hade hon blivit utsatt för brott? Lever hon? Hur länge hade hon legat där? Så som hon såg ut hade hon kunnat legat i flera dagar. Tittade mig oroligt omkring, fanns någon mer i närheten? Jag kände verkligen på mig att hon var död – Jag har sett döda människor förr (inom vården) och i närheten av dessa känner man alltid en speciell känsla, och denna känsla kände jag nu. Vågade inte riktigt gå fram då scenen såg ut att vara tagen direkt ur en skräckfilm men jag var tvungen att se om hon hade puls, räddningspersonal tillkallades och sedan drog jag mig bort och bevittnade händelsen på håll. Hon var inte kontaktbar och tydligen var de rädda för att röra henne då det kunde röra sig om brott, kanske hade hon blivit knuffad mot väggen och slagit huvudet i stenväggen, kanske hade hon brytit nacken – Hon satt ju så konstigt, helt förvriden, hård. Hennes väska låg dessutom brevid, öppen och med saker utspridda. Fruktansvärt! Hade någon vart där?

Efter en stund ser jag att de får kontakt och efter en ännu längre stund ser jag den tidigare så livlösa människa resa sig upp. Kändes overkligt men äntligen kunde jag pusta ut och gå hemåt, dock med en mängd känslor inombords. Det rörde sig antagligen om en stor mängd alkohol eller andra droger, det jag först anade men fy fan alltså! Hon besökte mig i mina mardrömmar den natten och jag vet faktiskt inte om den där hemska synen någonsin kommer att försvinna från min näthinna – Hur hon satt, hängades ned med huvudet. Alldeles stilla och blek och med en mage som inte rörde sig upp och ned som den ska, i takt med andetagen. Jag ryser när jag tänker på det.

Var rädda om er!