Jag får ofta frågan… "Du Stina, har du får några speciella gravidcravings på senaste tiden då?" Nej faktiskt inte, blir det eviga svaret. Nästan så att man blir lite arg, hallå, jag vill också ha cravings! CravingsCravingsCravings! Gud sicket löjligt ord, vad betyder det egentligen? :p

Hur som helst, idag slog det mig. KAKOR! Det äter jag ju typ varje dag nu, det gjorde jag inte tidigare. Kakor med små chokladbitar i ska det vara! Yuuuuumieeee.

Okej nu kör vi! Här kan ni bikta er fram tillochmed 20.00 ikväll, anonymt eller inte är givetvis upp till gemene man. Lätta på själen och berätta vad som tynger just ditt hjärta – Har du gjort något du ångrar, något du känner ångest inför eller kanske bara ligger och funderar på om nätterna? Ordet är fritt! 

Bikten har blivit populär här i stinabloggen vilket givetvis glädjer mig då jag vet hur otroligt skönt och viktigt det kan vara att ibland få chansen att faktiskt öppna upp och släppa ut allt som så lätt samlas på hög där inne, vad det än må handla om – Jobbiga tankar, saker man skäms över, känslor, minnen, erfarenheter, ja vad som helst egentligen. Seså, gör en rejäl själarensning nu och lämna plats för nytt och fräscht! Kram på er alla, ni är bäst och alltid välkomna in hit. Och kom ihåg, vi är aldrig ensamma och det är denna bikt ett verkligt bevis på inte sant? Alla har vi våra mörka rum och jobbiga tankar som gömmer sig djupt där inne men inte gör det oss till sämre människor för det? Jag följer upp detta inlägg med ett annat sedan, precis så som jag brukar.

PS: Allt behöver dock inte vara dåligt! Kanske har du en ganska så bra dag just idag, kanske har något positivt inträffat i ditt liv? Tveka inte att skriva om det också isåfall

Goaste magen och jag <3

Stretchjeansen finns på ginatricot,
linnet, tröjan och skorna på h&m.

Dagens frilla fick bli självfall med två små "snurror" – Vilket jag typ har varje dag numer men visst är det fint? Jättebra att ta till om man vill få bort den jobbiga luggen som är på utväxt, och samtidigt blir det finare än om man bara sätter upp helt vanligt med spännen. Snabbt går det också, tar endast några sekunder hoho. Funkar även fint att göra två vanliga flätor, men det orkade jag inte idag haha

Tjena tjena, håller på och städar för fullt just nu! Varför ska jag alltid göra allt i sista sekund? Min käre broder + barn är på väg hit, kommer om några timmar och stannar sedan över helgen. Hoho, gud vad mycket besök jag får nuförtiden :p Det är ju semester och allt och då kan de äntligen komma ned och hälsa på i Malmö, kul kul.

Nej nu måste jag fortsätta, måtte inte hundarna spy nu igen! Haha… Lukten sen den förra spyan gick fasen inte bort förrän IGÅR eller nåt, det måste ha varit en reaktion på alla fästingarna som Charlie fick. Stackarn.

Shit, tack så hemskt mycket för alla gulliga ord. Jag blir helt rörd och jag överdriver inte när jag skriver att jag nästintill började grina lite förut när jag satt och läste <3

Vad har ni gjort annars ikväll då? Jag har myst till det rejält med skitgod tacos och iskall coca-cola på burk vilket för mig betyder total livsnjutning på högsta nivå, hehe. Har kollat på oskyldigt dömd och haft fuckyou-fingret inlindat i vått papper. Mmm, jag brände mig nåt så förbannat förut när jag skulle ta ut skalen ur ugnen, på något vänster hade det hamnat olja där inne som typ låg och kokade på plåten och självklart skulle jag ner med fingrarna i skiten = AJAJAJ! Det bultar som skam men äh, det är bara att härda ut antar jag. Men visst gör det ont att bränna sig? Usch.

Många kramar

Ni får videoupdate! En icke tillgjord sådan.

Jag bestämde mig i förmiddags för att absolut inte göra några extra "tagningar" på denna video för ska det vara naturligt och från hjärtat så ska det, dock är det lite svårt att snacka rakt från luften och samtidigt få med allt man vill och även få det att låta vettigt, haha, men skit samma ni fattar ju poängen ändå ellerhur? Äh, detta är väl ingen big deal alls men ville ändå gå emot strömmen lite grann och visa lite mer av miiiig. Kram på er. Och ja, det tog låååååång tid att ladda upp på youtube, suck suck, men bättre sent än aldrig.

HejSvejs!

Sitter här och glor på Tori&Dean – in love, kul eftersom Tori är totalt jätte-höggravid, hihi. Dessförinnan satt jag klistrad framför Ellenshow där Jessica Simpson var gäst, de pratade om hennes syster Ashlee och hennes bebis och grejer. Lalala lala sicken produktiv dag jag har idag, höhö. Nej då, jag har faktiskt vart ganska duktig idag faktiskt – gjort ett par ärenden som jag skjutit upp lite för länge, suttit i telefonköer (inte alltför långa idag faktiskt) och äntligen fått lite positiv erfarenhet från det, alla var supertrevliga och hjälpsamma – precis som det ska vara. Tillochmed folket på försäkringskassan lät glada denna torsdag, inte illa ;p

Nu fattas det bara lite städning och mathandling,
sedan är vi redo för helgen. Vad gör ni idag?

Många har önskat "bikten" de senaste dagarna och när jag kikade tillbaka i arkivet såg jag att det verkligen är dags för det – En gång i månaden bestämde vi ju, inte sant? Det får bli senare alternativt imorgon.

…att det kryllar av nyckelpigor! Dessa bilder tog min syster när hon var i Helsingör igår och enligt henne syns det inte på bilderna hur många de faktiskt var. De fanns i hela luften och täckte hela marken. Konstigt, men tydligen något som händer ungefär en gång om året i dessa trakter.

Det sägs att man kan fortsätta ungefär som man gjorde innan man blev gravid när det kommer till träning och liknande, men att man såklart ska vara försiktig och lyssna extra noga till sin kropp samt ha stor respekt för det som sker inom en. Jag personligen höll tyvärr inte på med några fysiska aktiviteter innan graviditeten, om man bortser från de dagliga promenaderna med hundarna då som iofs har räckt gott för mig, speciellt då min form från fotbollstiden konstigt nog fortfarande (det var rätt många år sedan jag spelade på "hög" nivå) sitter i även om den nu sakta men säkert börjar ge med sig.

Nu när jag är gravid, speciellt i tredje trimestern, har jag dock förstått innebörden i hur viktigt det faktiskt är att ha väl fungerande muskler och god kondition. Allt blir så mycket lättare och eventuella krämpor blir inte alls lika svåra, såsom detta med ond rygg osv. Det är en stor påfrestning på kroppen att bära på ett växande barn och för att inte tala om den stundande förlossningen! En stark kropp är viktigt att ha, och nu talar jag endast ur hälsomässig synvinkel och absolut inget annat – även om välmående och ett friskt inre i sin tur leder till ett vackrare skal, men det är en annan historia och bara ett härligt plus egentligen.

Det gäller att anpassa träningen efter sig själv och sin nuvarande form. Jag är tex gravid i åttonde månaden, magen börjar komma lite smått i vägen och jag blir snabbt utmattad och trött. Just nu känns promenader, ryggövningar, simning och yoga som det mest ultimata för mig. I början av graviditeten var jag helt inställd på att börja yoga då det kändes vettigt att koppla samman kropp och själ, andning och ja hela fadderullan. Men tyvärr har jag inte fått plats i någon gravidgrupp här i Malmö på de ställen som jag tyckt har verkat bra, de vart överfulla på stört! Lite tråkigt men anmälde ändå mitt intresse ifall någon skulle hoppa av eller liknande. Anmälde mig även till vattengympa, avslappning, profylax osv och häromdagen fick jag ett glatt besked över mailen – en plats hade blivit ledig i vattengympagruppen som inkluderar avslappning och andning med utbildade barnmorskor som ledare så detta ska jag alltså börja med alldeles snart och hålla på med ända fram tills förlossningen. Känns härligt! Det är underbart att röra sig i vatten i detta tillstånd, man blir lätt och viktlös och för att inte tala om hur himla nyttigt det är för kroppen och lederna sedan. Gravid eller inte!

Oj vilket långt inlägg det blev nu, tänkte först bara säga att jag hade lite "hemmagympa" här hemma förut. Satte på favoritmusiken och gjorde några rekommenderade gravidövningar för att stärka ben, bäcken, bål och rygg. Jätteskönt även om allt går mycket stillsamt, hihi. Som sagt, man ska ha stor respekt för det som sker inom en och inte ta ut sig som om man vore någon världskänd atlet som tränar inför OS eller liknande. Lyssna noga till din kropp och är det något som inte känns helt rätt så tveka aldrig att ringa till barnmorska eller förlossning – Bättre att ringa en gång för mycket än ingen gång alls.

 
Bild: Mikael Gustavsen

PS: Vilken underbar respons på inlägget nedan – Tack!
Ni ska veta att jag läser varenda kommentar lika noggrant, varje dag, och även om jag inte säger tack personligen till er alla så tar jag era fina ord till mig, berörs, stärks och minns <3

Och ja, jag är på ett riktigt författarhumör idag! Haha.

populär eller kanske har du hamnat i den osynliga gruppen där mittimellan? Jag minns tydligt hur det var när jag själv var "liten" och växte upp som tonåring. De minst sagt jobbiga åren i mellan- och högstadiet där alla skulle sorteras in i olika fack. Känslorna som infann sig av att inte riktigt passa in och att aldrig duga i andras ögon, att inte våga säga ifrån och att många gånger försöka vara någon man inte riktigt är – Bara för att passa in. För visst var det väl så, att det var det som betydde allt. Redan då skulle man se bra ut, säga rätt saker, vara cool och inne helt enkelt och bäst var det väl om man fick umgås lite med de "populära" som vi sa då, då fick man liksom som ett litet frikort till deras värld för ett tag även om man ändå alltid kom i skymundan av deras fantastiska stjärnglans, haha.

Jag tänker ofta på denna tid, på saker jag hade kunnat gjort annorlunda, tankar jag borde skippat och på att jag faktiskt borde ha lyssnat bättre på de äldre människorna som fanns i min omgivning – De hade ju faktiskt ganska rätt! Inte fan trodde man det när man var i den åldern, då trodde man att allt de sa var för att få en att må bättre för stunden. Ja, för att vara snälla liksom.

Nu står jag själv där som den där "vuxna" människan med erfarenheten och vetskapen om hur det faktiskt kan vara i bagaget. Jag talar med min systerson Rasmus som fyller tolv i november. Frågar honom hur det är nu och hur det ser ut i hans klass/skola, mobbning, inne&ute- trenden, populära och nördar etc. Det är ju trots allt tio år sedan jag själv satt där och tänkte att det kunde vara intressant att se om det har förändrats något. Det har det, och ganska tydligt blir det värre. Eller värre och värre är väl egentligen svårt att säga, saker och ting förändras ju genom tiderna men ändrat karaktär har det ju helt klart. På min tid (haha nu låter jag verkligen som hundra år men skitsamma) räckte det skapligt bra om man såg okej ut, kunde prata för sig, var bäst på någon sport (där hade jag mitt frikort) eller ja, om man hade ställt in sig hos de populära. Var man med de populära fick man helt plöstligt lite mer respekt. Idag är det mer än så, man ska fortfarande ha allt det där jag skrivit om ovan men man ska också vara "med" rent materialisktiskt för att duga, att ha de nya innegrejerna är tydligen otroligt viktigt när jag lyssnar till Rasmus egna ord. Jag menar, de är tio-tolv år gamla och drömmer om svindyra datorer, mobiler, spel, ipods och märkeskläder som de flesta av oss vuxna inte ens har tanken på att bära under vår livstid då vi anser att det är för dyrt och helt enkelt… Lite onödigt? Vårt samtal kom in på mellan- och högstadiedoscona. Visst minns ni dem, ni som är i min årskull? Drickor i glasflaskor för fyra kr, alla killar som sprang runt med glass runt truten, de ljuva 90-talshitsen som dr bombay, bewitched och she moves, för att inte tala om Moffats som kom ut med den underbara låten "I miss you like crazy". Oh my god vad jag önskade mig en pojkvän att dansa tryckare med under den tiden, speciellt när den låten hördes i högtalarna. Men det var lika bra att jag gav upp för jag visste att jag ändå aldrig skulle få någon, det var helt enkelt ingen som tycktes vilja ha lilla mig på den tiden, och tur var väl det, vad fan skulle jag med killar till då? Hur som helst, nu svävar jag iväg från det vi faktiskt skulle tala om. Samtalet med Rasmus kom som sagt in på diskon, hur de ser ut idag osv och tydligen är tjejerna totalt översminkade och killarna, åtminstone de grymma och de som är värda att nämnas i sammanhanget, är prydda av diverse dyra kläder som de går runt och stilar med, mobilerna visas och jämförs medan tjejerna står och bootyshakar ute på dansgolvet! Jag säger det igen: tio-tolv år gamla!

Tider förändras helt enkelt. När jag var i den åldern var det knappast någon som hade dator hemma, inte mobiler eller ipods heller för den delen. Därför är det svårt att jämföra, personligen tror jag inte att saker och ting blir värre, allt sker endast under andra omständigheter. Men visst är det hemskt, det är det verkligen och vad man kan göra åt det vet jag faktiskt inte.

Något jag vill ta upp dock och något som faktiskt var anledningen till varför jag ens började skriva detta inlägget från första början var faktiskt detta med "nördar och populära" – en term som jag rent ut sagt hatar och vill utrota men en term som uppenbarligen fortfarande används bland unga som knappt ens nått sina tidiga tonår. Jag var en mycket osäker tjej när jag växte upp, jag var varken populär eller tönt men fick ändå en slags respekt då jag var grym på fotboll och på idrotten i skolan. Jag hängde med de populära, men också med de som klassades som nördar. Jag hörde inte hemma någonstans, var totalt missanpassad och kände mig alltid lite utanför när jag var med de snygga tjejerna, när jag var med de andra hade jag alltid kul men kände många gånger inombords att inte heller det var rätt. En sak som jag är mycket stolt över är att jag åtminstone var snäll mot alla, jag skyddade alltid de som låg i underläge, de som uppenbarligt blev mobbade osv. Antar att jag fick lite respekt även därigenom. Dock stod jag inte alltid upp för mig själv, speciellt inte under perioden sexan, sjuan och åttan. Min självrespekt slog i botten. Det var under denna period min pappa tog sitt liv och jag minns den endast som mörk. Jag gick in i mig själv, började använda svarta och konstiga kläder, vågade inte säga ett ljud till någon medan jag inom hemmets dörrar var fruktansvärd – jag svor, skrek och var känslighetens egen berg-och-dalbanas ansikte utåt. Jag var ful, otroligt spinkig och hade ofta tankar om hur det vore att lämna jorden. Jag knöt både hängsnaror och funderade seriöst på hur det skulle gå om jag hoppade ned för balkongen, visst jag kanske inte skulle dö, men ändå. Ibland visualiserade jag tom. om hur det skulle kännas att bli påkörd av tåget. Blev såklart rädd för mina egna tankar och gjorde mitt bästa för att skaka bort de för innerst inne ville jag ju så gärna leva, och må bra. Jag grät till klassisk musik med dörren låst. Fy fan vilken hemsk tid!

Jag vet att många av er där ute känner igen sig, jag vet det! Och lyssna på mig älskade ni – DET BLIR OFTAST SÅ OTROLIGT MYCKET BÄTTRE MED ÅREN! Håll ut bara och för fasen, lyssna på vad de vuxna har att säga till er för de har faktiskt rätt många gånger även om det är jäkligt svårt att tro, än mer att ta till sig just nu. I mitt fall var det "Men Stina, tänk när du blir äldre! Då är det de som ansågs så himla populära och snygga som blir osynliga och tråkiga, och du, du som kanske inte är den som gör dig mest synlig eller hörd nu, då är det du som får möjlighet att blomma ut till en vacker blomma från den mysteriska och intressanta knopp du just nu är" Fuck you, var mitt svar just då. Men fan så rätt det är!

De andra som blomstrade ut i full blom alldeles för tidigt är idag ganska vissna, och inte alls vidare färgglada eller speciella.

Jag var en knopp!
Och det är precis vad många av er där ute är också.