x

Sjuk men inte tillräckligt sjuk för att stanna hemma

21 augusti, 2016 23:21

thumbnail_FullSizeRender (23)-006thumbnail_IMG_0816

Att jag ska upp och jobba klockan fem i morgon bitti känns ju lagom motigt, speciellt då jag dragit på mig en förkylning under helgen. Två veckor med kidsen på förskolan och jag är smittad. Det slår liksom aldrig fel, haha. Men då kramas vi en massa också! ♥ Mina inhalatorer använder jag inte på daglig basis längre men just vid förkylningssymptom tar jag den orangea med kortison morgon/kväll och det hjälper verkligen. Visst blir jag krasslig ändå men jag slipper den där grova långlivade slemhostan som jag alltid fick vid förkylning tidigare och det är så skönt. I helgen har jag av förklarliga skäl inte gjort många knop, mest vilat och grejat hemma. I dag däremot var jag tvungen att trotsa måendet och bege mig till Specsavers för att justera bågarna på Mayias glasögon som hon tyckte skavde, passade även på att köpa ingefära + citron så det sitter jag och sippar på nu i hopp om att bli bättre eller i alla fall inte sämre tills i morgon. Hej så länge! 💤

Team Mystic

19 augusti, 2016 19:30

thumbnail_FullSizeRender (18)thumbnail_FullSizeRender (17)thumbnail_FullSizeRender (14)thumbnail_FullSizeRender (5)

På pokémon-jakt med familjen och typ halva grannskapet i går kväll. 😀 VEM tror ni fick en Pikachū i sitt ägg, vavava?! 👊🏼 Ungarna blev helt till sig, haha. När jag först hörde talas om detta innan semestern tänkte jag bara ”men guuud så löjligt det kommer jag aldrig göra” men så laddade vi ned appen för att spela lite med dottern och häromdagen när jag var på väg för att hämta henne i skolan kom jag på mig själv med tanken ”hmmm undra om det finns några pokéstops/pokémons här”, varpå jag loggade in lite smygaktigt (ja jag kände mig nästan busig) och fyllde på med bollar, stardust och potions. Hehe. Smått beroendeframkallande men kul, och skönt med frisk luft och motion. Samtidigt har jag blandade känslor för givetvis finns det risker med att gå runt med näsan i mobilen på det sättet och man har ju hört om hur kriminella har använt sig av vissa funktioner för att hitta sina rånoffer osv. Jag låter inte M gå själv utan har gjort det till en social aktivitet där vi umgås ute hon och jag eller hela familjen som ovan. :-) Hellre fånga virtuella poké-monster än brutalt döda varandra i spel som GTA, som jag vet att så många små (!) barn sitter på sina rum och gör i dag. Åldersgränser finns av en anledning. 😠 Nu blir det soffmys i väntan på damernas final. Heja Sverige! ⚽️🏆

1:an

17 augusti, 2016 22:28

Vi för sju år sedan:

mayia1_54429981

Vi i dag… (+ lillebror ♥)

thumbnail_FullSizeRenderthumbnail_FullSizeRender (1)

Det var med pirr i magen vi gick mot skolan i morse. Min lilla tös med den svarta kalufsen där uppe har börjat 1:an, kan ni fatta?! Egen bänk (en sån med lock), läxor, skolplikt… gulp! Starten på en ny era. ✨🙈♥

Rivstart

14 augusti, 2016 12:38

Första jobbveckan efter semestern till ända och jag är helt slut. Kul att vara tillbaka och träffa barnen igen men med två man kort havererade sommarschemat totalt vilket resulterade i en massa extra arbete för oss som var på plats. Det kan ju inte vara meningen att det ska bli SÅ illa bara för att någon i styrkan råkar bli sjuk eller behöver vabba, att sådant händer är mer regel än undantag och något det måste finnas marginaler för?! Alldeles för mycket tid, som egentligen skulle ha lagts på barnen, har denna vecka gått åt till att släcka småbränder och få dagarna att gå ihop. Vi har jagat vikarier (som knappt finns), kalkylerat på hur tusan vi ska lösa det med våra raster, jobbat över osv osv osv. Första halvan av veckan var två kollegor borta och passande till att de äntligen kom tillbaka var det dags för två andra och det är ju lite så det är, när en eller flera kollegor är sjuka får man jobba dubbelt vilket gör att man själv är sjuk (fysiskt eller psykiskt) när den/dem kommer tillbaka och så håller det på samtidigt som barngrupperna och behovet i dem blir allt större. Ond cirkel. Fortsätter det så här undrar jag seriöst hur säkerheten ska kunna upprätthållas. Ettårsbudget hit och ettårsbudget dit, jag fattar att det är svettigt men hur vore det att börja se det hela mer långsiktigt för en tryggare och mer hållbar verksamhet? Borde inte färre sjukskrivningar och lägre vikariekostnader – som bättre arbetsmiljö sägs leda till – finansiera några extra anställda över tid, låt säga en treårsperiod? Hur svårt kan det vara?

Malmö stad har den senaste tiden jobbat med omstrukturering av vikariebank samt med att skapa nya ledningsfunktioner, så som förste förskollärare och biträdande chef som ska avlasta och stötta medarbetare i det professionella arbetet. Är inte jätteinsatt i vad detta kommer att innebära i praktiken men jag hoppas att det leder till förbättringar, känns dock som att man fortsätter släcka bränder i stället för att titta på vad som faktiskt orsakar dem…

På måndag kommer de flesta ordinarie tillbaka från semestern och då blir det lite mer som vanligt igen. Som vanligt, som i bättre men inte bra nog.

Jag förstår att detta är ett problem över hela landet och i flera olika kommunala verksamheter men just Malmö tillhör nog banne mig bottenskiktet. Ni som jobbar eller har barn på förskola, hur upplever ni att det fungerar hos er?

Det stora ägget

9 augusti, 2016 08:20

Titta vilket bauta-ägg vi hittade i ett av redena härom morgonen! Stackars höna som fick krysta ut det… 🙈

FY4A4122

Efter lite research lade jag min gissning på att det skulle innehålla antingen två gulor eller ytterligare ett ägg i mindre storlek, med skal och allt. Något som tydligen är ovanligt men förekommande.

FY4A4133

Upp till bevis! Liiite utomjordskänsla över det hela så vågade knappt knäcka…

FY4A4135

…men det gjorde vi och ut kom varken tvilling-gula eller extraägg utan en gula i size XXXL, haha. Superhöna! 🐔💪

Ibland händer det grejer på landet. 😉 Nu är vi tillbaka i Malmö igen, första dagen på jobbet i går och det kändes bra. Köpte träningskort på autogiro innan semestern som tickar på så måste börja masa mig dit också. Om inte motivationen kickar in så kanske snåltarmen gör det. Glad tisdag på er!

Hej!

7 augusti, 2016 00:05

Jag trodde i min enfald att det skulle bli en jädra massa bloggande nu under ledigheten men njae, det verkar ju inte så riktigt… 😉 Vi har det bra i alla fall, skrotar runt här, njuter av livet på landet. Lugnet, naturen, djuren, trädgården, altanen. Ibland när det blir tråkigt tar vi oss en tur in till Vara city (hehe) med vrålåken som ni kan se nedan, handlar lite på ICA, kanske käkar hamburgertallrik på Majsans eller varför inte en kebabpizza på Tre Kronor som på den gamla goda tiden, tar en fika på Nordpolen eller en glass i parken… ja, det mesta är sig likt här! Men mycket har hänt också – Torgballen är long gone men vi har fått Willys, Jysk, nåt fäääncy fik vid namn Esti och tydligen Jack & Jones i Blues gamla lokaler?! 👏

Parkskolan står ståtlig, tittar på den och undrar om mina barn kommer att gå här, precis som jag gjorde… Jag vet inte, och beslutet om att flytta eller stanna blir verkligen inte lättare att ta med åren. För dem är Malmö ”hemma”. Det är där de är födda, går på dagis och skola, har sina vänner. För mig – trots att jag trivs, har jobb och ok umgänge sen flera år – så är det fortfarande som om jag är i staden på besök. Känslan liksom. Inte för att Vara som ort heller känns 100 % rätt i hjärtat, för det gör det jobbigt nog inte (tror jag) men här eller i närheten finns familjen på bådas sidor vilket har en stark dragningskraft.

”Barnen finner sig”, säger alla. Ja, har de något annat val? Bild Om bådas magkänsla hade sagt att en flytt nog vore det rätta för oss och i förlängningen hela familjen så hade biten med att rycka upp dem från deras invanda miljö inte känts lika jobbig. Men vad gör man när man faktiskt inte vet, när man gjort plus- och minuslistor och vägt för- och nackdelar mot varandra men ändå inte blivit så mycket klokare? När inte ens intuitionen hjälper? Folk rör på sig, av olika skäl, och risken för att våra och barnens vänner nere i söder gör det också är rätt stor. Det har vi redan sett prov på. Förändringar sker hela tiden, så är det. Nånting i mig vill dock inte vara den som rör på sig (i onödan). Jag vill stå still, få rötter. Och att få det i en annan, bra mycket större stad än den man själv är born and raised i känns inte helt naturligt. Naturligt känns det inte heller att dra upp dem som vi efter drygt sju år faktiskt har fått. ”Äsch det är väl bara att flytta igen i värsta fall”… Ja jo visst, men det är hemskt gärna något jag undviker om det går! Låter jag dramatisk tycker ni, haha? 😂 Det är inte på liv eller död och kanske gör jag en alldeles för stor grej av något som i själva verket är ett livslångt grubbel som jag aldrig kommer att hitta riktigt rätt i. Jag vet inte. Vad jag vet däremot är att lägenheten vi bor i börjar bli för liten, nästa steg vore radhus men har ni sett priserna i Malmö? Hutlösa! Är det värt det? Ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja, nej, j……. och tiden den går, rötterna växer sig starkare, men ovissheten består…

Någon mer som är eller har varit i samma sits?

FY4A3781-001FY4A3815FY4A3873Sandbadande höns1FY4A3638-001FY4A3461FY4A4185ParkFY4A3964FY4A4076

På instagram uppdateras det lite flitigare, följ mig gärna där. ➟ @stinalee.se