Skulle precis gå på toa nödig som fasen men möttes av detta:



Ett stycke fotfil, en kam, en toarulle och en mascara. Haha. Tar för givet att det inte är mormor som gjort det här så... Maaayiiiiaaa!? 

Lilla skitungen ♥

Hallå i stugan! Tack så hemskt mycket för kommentarerna, vad gulliga ni är. Jag håller på och plitar på en liten förlossningsberättelse men det går långsamt, ska det fortsätta i den här takten får vi vara glada om den blir klar till jul. Skämt åsido men det blir inte mycket dator dessa dagar. Mayia håller mig sysselsatt må ni tro, damen vill inte sova. Nej för tusan, varför sova när man kan busa? Det är inte lönt att sätta sig och skriva några längre texter då, det har jag förstått. Det leder endast till en stressad, trött och irriterad mamma. Ja, för visst är det när man försöker klämma in dessa små "måsten" - fast att det inte riktigt passar - som det blir jobbigt att vara förälder? Annars är det ju inte det.

Jag tror hon är inne i en såkallad fas just nu. Utveckligen går i en rasande fart, hon lär sig nya saker varje dag och i takt med det har hon kommit på att det är tråkigt att sova. Man kan ju missa något. Hon är pigg som en jag vet inte vad och sover knappt om dagarna, nätterna går bra men det är en lögn att lägga henne. Hon kan gäspa, gnugga sig i ögonen och se ut att somna sittandes. Men sova ska hon minsann inte, åtminstone inte ensam utan helst med både mamma och pappa liggandes intill. Ibland duger bara bröstet, ammar fortfarande en del och för henne som inte tar napp har det nog blivit lite av substitut för närhet och mys. Kanske har det med separation och oberoende att göra, att hon blivit medveten om sin egna person och känner oro inför att faktiskt kunna lämnas ensam? Jag vet inte, onödigt att analysera egentligen. Jag hoppas bara att hon snart förstår det sköna med att sova, för både hennes och vår skull. Hon är en riktig solstråle iallafall, så glad hela tiden. Vart tusan kommer all energi ifrån?

Nej nu är det snart jag som somnar sittandes,
ha det gott så länge ♥



På tal om solstråle, här har ni en härlig bild från när vi var ute med båten senast.

För snart tretton år sedan fick min syster Malin och hennes Jörgen sitt första barn, Rasmus. När de ett par år senare började längta efter ett syskon till honom fick de klart för sig att de inte alls var så fertila som de först trott. Tiden gick och efter flera års sexy time in bed utan resultat bestämde de sig för att genomgå IVF-behandling, provrörsbefruktning. En resa som kom att bli både känslofylld och påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt. Efter utredningar, otaliga undersökningar och provtagningar började Malin med hormonbehandling som innebar att hon varje dag fick ta sprutor på sig själv för att stimulera utvecklingen av äggen som sedan skulle plockas ut och befruktas utanför kroppen. Vid första försöket tog det sig inte, sorg och besvikelse, andra gången gick det desto bättre och sex år efter att Rasmus kom till världen föddes två friska barn - Ludde och Betty. Dubbel lycka! 

Livet rullade på och fem år senare kom påminnelsebrevet om att de resterande fem ägg som legat nedfrusna nu antingen skulle användas eller kastas. Både Malin och Jörgen kände att det var ganska nog med två små och Rasmus just då men trots det kom det som ett slag i ansiktet och tanken på att aldrig mer få uppleva en graviditet igen kändes fruktansvärd och skrämmande definitiv. Speciellt när mammahjärtat ville något annat än hjärnan och fortfarande skrek av längtan. De ansökte om förlängd frystid hos socialstyrelsen, men fick avslag. Tiden gick ut och äggen kastades. 

Att bli fyrabarnmor fanns inte längre med på kartan. Någonstans inom sig visste hon att det fanns en pytteliten chans till barn på "normal" väg men vågade aldrig tro att det skulle ske, inte efter alla år av försök. Nu var det bara att vänja sig vid den tanken och gå vidare.

Jag kan tänka mig att många av er rynkar på näsan nu men en tid senare tog vi kontakt med ett medium som faktiskt hade en hel del att säga oss. Bland annat att tre stora presenter var på väg mot vårt håll, alla var från pappa och hade rosa snören runt sig. Vi fick tolka det som vi ville men de skulle komma tätt och var och en skulle förstå när just dennes present hade kommit. Han ville bara att vi skulle veta det, sa spåkvinnan. Och vi som inte ens berättat att pappa var död! Jag ryser nu, som alltid när jag tänker tillbaka på detta. Vi hade inte en aning om vad det betydde då, för tre år sedan. Men nu vet vi.  

I juli kom Elsa, i september kom Mayia, i måndags kom lilla Welma - Malin och Jörgens fjärde barn som helt plötsligt (sju år efter tvillingarna) blev till trots en procents chans ♥

Kopierat från Malins graviditetskalender: "Du blev gravid ungefär Ons 21 okt 2009 (ägglossningen)".
Ser ni när Welma blev till? På pappas dödsdatum och inte nog med det, på själva tioårsdagen.

Vi har fått våra tre presenter med rosa snören nu, tack pappa. 
Tänk att du visste hela tiden!



En stolt moster timmarna efter förlossningen. Det blir svårt att beskriva med ord hur stort det var att få uppelva detta men jag ska göra mitt bästa i en liten förlossningsberättelse senare. Jag svävar fortfarande på adrenalinmoln, haha. WOW! Detta är något jag alltid kommer att bära med mig och jag är oändligt tacksam för att jag fick möjligheten.

Det blev ingen bebis igår, bara en väldigt lång dag. Snopet! Tänk att de kan luras så bra de där små, haha. Värkarna fortsätter att komma men inte tillräckligt regelbundet. Kan ta timmar, kan ta dagar upp till en vecka. Nobody knows. Bobby och jag hade lite planer på att eventuellt åka hem till oss denna helg men frågan är om man vågar det nu? Egentligen inte, men samtidigt säger Malin att känner hon inget i eftermiddag så kan vi lika gärna ta vara på tiden och åka. Welma kommer när hon kommer, huvudsaken är att allt går bra när hon väl gör det.

Just det, det har jag nog inte berättat. Om ni undrar varför vi hänger i Vara vecka efter vecka så är det för att min sambo fick sommarjobb här, något jag inte var sen med att uppmuntra eftersom jag då skulle få möjligheten att spendera massa tid med familj och vänner och som sagt även närvara vid min systers förlossning. Flera flugor i en smäll alltså, perfekt.

Nu har vi dock ett par lediga dagar framför oss och då vore det allt mysigt att åka hem en sväng och speciellt nu när Malmö är som allra finast. Åka till Rosengård och käka världens godaste falafel, strosa runt i parkerna, bada i havet och bara njuta. Bara han och jag, Mayia och hundarna ♥

Det är verkligen underbart här på "slätta" men samtidigt saknar man sitt egna och det blir på något sätt extra påtagligt när man har barn. Allt är smidigare på hemmaplan, där har man alla grejer på plats och Mayia sina rutiner. Nu är det ingen större ordning på något i vår lilla vardag och jag känner mig lite som ett vrak även om vi får mer avlastning än någonsin. Mayia sover knappt om dagarna och jag undrar vart hon får sin oändliga energi från. Det är full rulle och mamman är trötter, puh.

På tal om mamman. Jag sitter på min mammas nya laptop och skriver. Mammas nya laptop, hör ni hur modernt det låter? Hon är bra mallig nu käringa. Den gamla stationära var så fruktansvärt seg men jag trodde väl aldrig att hon skulle köpa sig en ny. Nu går det riktigt snabbt att surfa, häftigt tycker hon som tidigare gått ned för att brygga kaffe medan sidorna laddats, typ, haha. Nu ska jag ringa Malin och höra hur det går, får väl se om det blir en tripp hem eller ej.

Är det din dag det, Welma? Halv sju imorse ringde telefonen. Jag flög upp, visste att det var Malin. Hon hade haft onda värkar hela natten. Här sitter jag nu färdig att åka in till förlossning och så nervös, känns som att det är jag som ska föda. Håll tummarna för oss idag ♥


Malin och Welma simmar ryggsim, hihi.

Nu har min syster Malin passerat BF med en dag. Det är ju inga konstigheter alls egentligen men har man fött sina tre tidigare barn minst en vecka före beräknat datum så känns det nog rätt snopet när fjärde skrutten väljer att stanna längre än så. Att behöva gå på övertid fanns nog inte riktigt med på kartan. Hon ska hur som helst till mödravården idag, kanske kan barnmorskan dra ett par varv med näven där inne så att det sätter igång sedan? Haha. Reta tappen lite, så att säga. Jag har packat en liten BB-väska till mig nu med kamera och cola. Kan inte fatta att jag ska med!

Annars har vi haft härliga dagar i värmen. Åkt båt, solat, badat, fiskat och vart på djurpark. Fotade en gigantisk påfågel igår, gud vad vackra de är. Bilder kommer.


Sofias leopardfötter, grrr. Uttrycket "the perfect tan" har fått en ny innebörd.

I måndags var en stor dag. Då kom första ägget och det var jag som hittade det! Jag blev skitglad, ungefär som när man var liten och letade påskägg på påskafton ni vet. Pirr i magen.


Titta vilket fint ägg!

I förmiddags gick jag nog förbi hagen på olämplig tid för det första jag möttes av var en till synes obrydd höna med ett ägg i röven. Vilken syn! Det bara hängde där. Efter en stund gick hon och lade sig på en skön plats och plopp sa det så åkte ägget ut. Inte varje dag man får se sådant in action, haha. Hur som helst, kul att de äntligen har börjat värpa, idag hämtade vi in hela tre stycken.


Dagens skörd.